Vad utgör medvetandets referens?

[Antic]

Medvetandet har bara med en sak att göra. "Uppfattandet" av livet och världen. Det kan vi inte sätta i några termer eller ens mått på. Medvetande diskuterar man, där man "kommer åt det", dvs "inifrån sig själv" genom tankar, känslor och upplevelser. Det finns inget annat sätt och allt annat vi kan ta fram säger 0% om medvetandet, och kommer alltid att göra. Psykologi och filosofi blir verktygen istället eftersom all känd vetenskap står sig slätt i det här sammanhanget och ger ingenting.

Visst kan det vara kul att höra lite utsvävningar och teorier, men de säger ingenting om det som vi vill veta mer om, vi är på helt ny mark och vet ingenting så här långt. Då bör man tänka i nya banor.

[förstår mig själv]

Egentligen vill "världen" hjälpa oss, hjälpa oss att förstå och hjälpa oss att vara Vårat väsen. Vi kan kalla det för att alla har sin egen roll och uppgift. Sin del i ett större sammanhang, sin del i ett högre mönster. Allt "hjälps åt" till att bilda detta mönster/högre. Allt faller ut så att det blir möjligt för oss. Naturlagarna är sådana. Har förstått det genom att teorierna uppstått och prövats.

[Antic]

Ändå går vi snabbt mot vår egen undergång eftersom ett system står vid rodret och styr allt. Ett system vi själva skapade en gång och som vi nu är slavar under. Som masstänkande är vi dömda att misslyckas stort eftersom vi är individer och inte en grå massa.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varna ... 542374.svd

Vi bryter varenda naturlag och handlar utan vett alls, trots att vi ser vad som händer. Borde då inte förnuftet träda in och rädda oss? Nej, eftersom vi inte styr något längre.

Skulle vara kul att höra om någon av er har en teori om medvetande som inte innefattar känd vetenskap där vi går på vårt inre istället. Jag har själv funderat en del och kanske kommit fram till något som jag postar sen i den här tråden.

[Zokrates]

Vi bryter varenda naturlag och handlar utan vett alls, trots att vi ser vad som händer. Borde då inte förnuftet träda in och rädda oss? Nej, eftersom vi inte styr något längre.

I Kina beräknas det att varje kines i genomsnitt förkortar sin levnadslängd med 5 år på grund av miljögifter, jag anser att det är kraftigt underdrivet men det får tjäna som exempel. Om någon kom fram och sa; Här har du jobb och pengar, men det kostar dig fem år av din livslängd, så skulle majoriteten ändå snappa på erbjudandet.

[Antic]

Tyvärr sant.

Jag skulle tro att vi kör på som vanligt tills det tar tvärstopp, men då är det för sent.

Människan har också blivit allt mer likgiltig med tiden. Det märker man överallt men mest i sin egen omgivning faktiskt. När det händer något riktigt negativt i stan så vill folk knappt prata om det. Dvs tills de drabbas av något riktigt negativt själva. Folk är livrädda för att bli inblandade i något och de få som trots allt ställer upp får sällan någon hjälp och support. Folk vill oftast ta på skygglapparna och inte bry sig alltför mycket, tyvärr.

[Illusionen]

Medvetandet har bara med en sak att göra. "Uppfattandet" av livet och världen. Det kan vi inte sätta i några termer eller ens mått på. Medvetande diskuterar man, där man "kommer åt det", dvs "inifrån sig själv" genom tankar, känslor och upplevelser. Det finns inget annat sätt och allt annat vi kan ta fram säger 0% om medvetandet, och kommer alltid att göra. Psykologi och filosofi blir verktygen istället eftersom all känd vetenskap står sig slätt i det här sammanhanget och ger ingenting.

Visst kan det vara kul att höra lite utsvävningar och teorier, men de säger ingenting om det som vi vill veta mer om, vi är på helt ny mark och vet ingenting så här långt. Då bör man tänka i nya banor.

Då testar vi lite nytänk Antic.

Tyvärr är jag inte så påläst vad gäller de principer som tillämpas vid dagens hjärnforskning.
Av det lilla jag känner till kan man dock dra slutsatsen att hjärnaktiviteten vid tankeverksamhet går att registrera och lokalisera.
Oavsett vilka principer, sonder o dyl som används, är det rimligt att anta att de elektromagnetiska fälten, EMF, i någon form,
direkt och/eller indirekt, utgör bas.
Om det förhåller sig så finns det starka skäl att se en koppling mellan medvetandet och de elektromagnetiska fälten, EMF,
och i så fall ligger det nära till hands att ifrågasätta det du hävdar i ditt inlägg, t ex citat,
” och allt annat vi kan ta fram säger 0% om medvetandet, och kommer alltid att göra”.

När man som i mitt fall, ger sig i kast med något som är helt nytt och främmande, kan det vara lämpligt att börja
med att undersöka var man står, och har att utgå ifrån. Min slutsats blev att fyra välkända namn, med tillhörande
läror och teorier var av så grundläggande betydelse för mina funderingar, att de fick bli min historiskt förankrade bas.
Namnen är Euler, Maxwell, Lorentz och Einstein. När Fms tidigare frågade mig vad som utgjort input för mina funderingar,
är det vad dessa personer åstadkommit, som utgör svaret.

Maxwell kombinerade Amperes och Faradays lagar redan 1873.
Fyra ekvationer, beskriver de elektromagnetiska fältens egenskaper, och benämns kollektivt, Maxwells ekvationer.
När man begrundar innebörden av dessa ekvationer, inser man dessa ekvationers stora betydelse.
Maxwell kombinerade via en matris, olika verifierade elektriska samband, och kunde därigenom utveckla ekvationerna ifråga.
Det förefaller rimligt att anta att Maxwell lägger fast ekvationerna utan att ha hela den bakomvarande bilden klar för sig.
Det som är intressant för vår del är att fältens bakgrund dock fortfarande är okänd.
De elektromagnetiska fälten, EMF, och fältens säregna egenskaper, har alltså sedan länge fascinerat mig, och gör så fortfarande.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Mitt koncept redovisar ett förslag till hur fälten ska tolkas.

Matrisen som Maxwell använde sig av utgick från vår verklighet och de samband som här råder.
Maxwells ekvationer refererar av det skälet till det ATOMÄRA PERSPEKTIVET.
Den aktivitet som går att utläsa via sensorer placerade i och i anslutning av hjärnan, vid tankeverksamhet,
refererar även den då till det atomära perspektivet.

Antag nu att det via fälten går att registrera och kartlägga hjärnaktiviteter inkl olika mönster i stor omfattning ur ett visst perspektiv.
Vi ändrar sedan på perspektivet via t ex referensjustering, och upprepar proceduren.
På detta sätt skaffar vi underlag till en mönster-perspektiv-matris, som vi tillämpar på liknande sätt som Maxwell gjorde.
De samband, i form av ”perspektiv-funktioner” som faller ut tror jag skulle vara intressanta att tillämpa,
t ex i medicinska sammanhang.
Jag är osäker, men misstänker att detta i förlängningen ev kan ligga nära det Fms efterlyser.

Innan jag utvecklar resonemanget vidare skulle jag vilja ställa några frågor till dig Antic. Anser du,
- att fälten har någon funktion i sammanhanget ?
- att det är uteslutet att fälten har något att säga om medvetandefunktionen ?
- att det UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, förändrar något ?

Hälsar och frågar
Illusionen

[Antic]

Jag tycker om att läsa dina inlägg och har läst de flesta. Jag tittade in på din site också och läste runt lite.

Hjärnan i sig har nog inte mycket med kunskapen om medvetandet att göra och genom att studera hjärnan vet vi hela 0% om processen medvetandet.

Men det finns en punkt vi kan göra det från, på annat sätt. Självmedvetenheten, den är enda punkten som vi kan studerar oss själva från och det kräver att vi granskar oss själva noga helt och hållet inifrån där varken siffror eller fysik existerar.

Vad känner jag? Vad upplever jag? Vad tänker jag?

Det finns inget annat sätt att lära sig något om medvetandet än på det sättet.

[Antic]

Vi upplever världen helt och hållet inom oss på ett sätt som vi redan vet inte stämmer med världen utanför våra kroppar.

Det kanske kan tyckas lite flummigt precis som om världen utanför oss vore en enda stor illusion.

Men det är den inte, för vi ser den precis som den är så fort vi använder matematik.

Allt vi upplever, smaker, färger, ljus, materia, hörbara ljud är inte det enda för vi ser den objektiva världen precis som den är också tack vare våra siffror. Med andra ord så är världen ingen illusion.

[Väderkvarn]

Vi upplever världen helt och hållet inom oss på ett sätt som vi redan vet inte stämmer med världen utanför våra kroppar.

Det kanske kan tyckas lite flummigt precis som om världen utanför oss vore en enda stor illusion.

Men det är den inte, för vi ser den precis som den är så fort vi använder matematik.

Allt vi upplever, smaker, färger, ljus, materia, hörbara ljud är inte det enda för vi ser den objektiva världen precis som den är också tack vare våra siffror. Med andra ord så är världen ingen illusion.

"Pling" Det du pratar om kallas maya, the reality so to speak, en illusion eller ett "spel" som döljer den fundamentala verklighetens enhet bakom den skenbara mångfalden. Livet är bara en pjäs alltså, spela rollen väl. "Pling"

[förstår mig själv]

Jag tycker om att läsa dina inlägg och har läst de flesta. Jag tittade in på din site också och läste runt lite.

Hjärnan i sig har nog inte mycket med kunskapen om medvetandet att göra och genom att studera hjärnan vet vi hela 0% om processen medvetandet.

Men det finns en punkt vi kan göra det från, på annat sätt. Självmedvetenheten, den är enda punkten som vi kan studerar oss själva från och det kräver att vi granskar oss själva noga helt och hållet inifrån där varken siffror eller fysik existerar.

Vad känner jag? Vad upplever jag? Vad tänker jag?

Det finns inget annat sätt att lära sig något om medvetandet än på det sättet.

För att det ska vara rimligt/ge något måste man utgå från sina sinnen som referens och förnuftet(dvs det som bildar teorier/förstår naturen). Mer än såhär behövs inte för att förstå. (Lägg till minnet). Ja då kan vi själva, den delen av oss som förstår beskrivas som en förståelsemaskin. Teorier uppstår av sig själv ju mer/bättre input hjärnan får destå bättre teorier skapar den. Einstein har sagt "allt i naturen måste förstås med teorier". Allt=allt. Vår förmåga att skapa teorier beror inte bara på vad vad våra sinnen registrerat(dvs input), utan av IQ dvs Vårat arv. Vilket är då viktigast. Jo det är informationen(och minne). Om informationen är ungefär likvärdig mellan två människor blir IQ det som leder till att en människa förstår något bättre än någon annan.
Denna teori och modell av oss själva har lett till att jag utvecklats och förstått mer om mig själv och andra. Vårat IQ behöver vi inte bekymra oss över. Vi använder det hela tiden när vi tänker, det är så att säga optimerat/tränat. Vill vi förstå mer måste vi få in ny (och gärna bra) information. Det är också vad jag strävar efter. Undersöka människor, uppleva och förstå.
När vi börjar förstå oss själva måste vi utgå ifrån våra sinnen och de lagar/teorier/samband som uppstår med nödvändighet som en tanke i våra hjärnor.
Människokroppen går alltså runt, får erfarenheter som den använder till att förstå hur den ska leva. Vi ska alltså utgå från sinnena innan vi får en klar ide om annat. Det är inte vill jag påpeka en idé/teori uppstår i onödan. Utan när den kommer är den rimlig, den uppstår från vi kan kalla det undermedvetna. Som en lösning, vi kan säga något nödvändigt. Glöm inte heller vad vi gör hela tiden. Vi måste se till att må bra annars dör vi. Vi fortplantar oss också, och har alltid gjort. Detta kan vi se alla djur göra. Det är generellt essensen, en universell mening med livet alltså. Vårt förnuft och våra sinnen har alltså detta som uppgift. Börjar förnuftet och sinnena ägna sig åt annat än överlevnad, fortplantning (och överlevnad art, högre ordning), dvs börjar arbeta efter något annat mål/röra sig slumpvist i förhållande till huvudmålen. Ja då kommer vi gå under snabbt. Detta har inte skett för vi har detta inbyggt i oss. (Dvs ingen fri vilja) att prestera på "topp" hela tiden. (Även om vi inte ser detta alltid när vi analyserar oss själva).
Viktigt är alltså att utgå ifrån sig själv. Inte från andras sinnen och förnuft. Det är inte så lätt som man kanske skulle kunna tro. När vi är medvetna om målen som vi har så blir det lättare att överge det som andra förstått. När jag gick igenom detta blev jag "barn" på nytt. Så länge det vi tänker leder till något gott för oss själva är det sant per definition.
Det vi inte har förstått är främst känslorna. Vi varken (i allmänhet) förstår att de är våra värderingar. En kamera kan inte förstå eller värdera en bild. En dator kan inte heller. Den kan kanske programmeras att respondera, tolka bilder. Den kan kanske göra ett definerat arbete och få hjälp av ögon att utföra det. Dock kan den inte känna/förstå vad den ser på ska vi kalla mänskligt sätt. Att programmera in "känn" i datorn leder ingen vart. Men känn ja det är precis vad vi gör, vi känner vad något är, vi värderar med känslorna och våra aktiviteter/rörelser ger resultat känslor.
Som du skriver/förstått kan man inte beskriva känslor i matte osv. De förstås genom att känna. Och de är lika pålitliga, verkliga, användbara och viktiga(ja ännu viktigare än ögon, öron och förnuftet). Det är inte förrän man börjar känna, blir beroende av att känna efter, det är då man inser hur viktiga de är. Att de förhåller sig till varandra och andra dimensioner på ett exakt och nödvändigt sätt.
Det är denna potential man utvecklar när man börjar analysera sig själv. Detta blir en drivkraft.

[Antic]

Poängen var kanske mer att vi ser den objektiva världen utanför oss som den faktiskt är samtidigt som vi upplever den inom oss på att annat mycket rikare sätt.

Verkligare än så blir det nog inte.

Det enda mysteriet kvar egentligen är oss själva. Å andra sidan hur skall vi begripa något som vi är? Behöver vi begripa hur vi fungerar? Det tycker inte jag och låter oss vara lika obegripliga, oförutsägbara och lika unika som vi alltid varit. Det är det som är poängen med att vara människa och inneha det högsta och i särklass mest komplicerade i hela universum, ett medvetande.

[förstår mig själv]

Medvetande är alltså tanken, dvs teorier, registreringar. Dvs det vi ser hör och känner. Detta är alltså informationen och resultatet/värderingen av våra liv.
Detta är enligt mig medvetandet. Medvetandet "hoppar" till det "viktigaste". Det styrs automatiskt inte av någon fri vilja. Säg att du skadar kroppen, då känner du tex smärta, eller bränns, säg att din kropp behöver vätska då känner du törst. Du styrs att förnimma det viktigaste för ditt mål. Du passar kanske ihop med en tjej. Någon du kan bli förälskad i . Du blir medveten om denna tjej. Du känner och tänker.

[Antic]

Du får nog definiera om "fri vilja" lite för det du säger har inget som helst med fri vilja att göra.

Då skulle vi lika gärna kunna säga. Det är inte fri vilja att inte kunna hoppa till mars när vi vill eller om man är på väg att krocka och då i sista sekunden använda sin fria vilja till att inte vilja göra det och då undvika krocken automatiskt på något magiskt sätt.

Fri vilja har endast med valet mellan gott och ont att göra, inget annat.

[Illusionen]

Jag tycker om att läsa dina inlägg och har läst de flesta. Jag tittade in på din site också och läste runt lite.
Hjärnan i sig har nog inte mycket med kunskapen om medvetandet att göra och genom att studera hjärnan vet vi hela 0%
om processen medvetandet. Men det finns en punkt vi kan göra det från, på annat sätt.
Självmedvetenheten, den är enda punkten som vi kan studerar oss själva från och det kräver att vi granskar oss själva noga
helt och hållet inifrån där varken siffror eller fysik existerar.

Vad känner jag? Vad upplever jag? Vad tänker jag?
Det finns inget annat sätt att lära sig något om medvetandet än på det sättet.

Det jag rödmarkerat i ditt inlägg stämmer exakt in på mitt tidigare inlägg, så jag förefaller ha missat poängen ?
Det jag beskriver i mitt tidigare inlägg är ett exempel på det jag "tänkt".
Det jag "tänkt" kan i bästa fall resultera i att jag bättre "förstår mig själv" (det du Fms, där fick jag till det!).
Du Antic undviker att svara på mina frågor, men försök, för då tror jag att vi kan närma oss varandra.
Dina ev svar ger mig förhoppningsvis möjlighet att selektivt förklara mig bättre.

Tidigare har jag efterlyst DEFINITIONER, men i flertalet inlägg lyser definitionerna med sin frånvaro.
Det håller inte att argumentera i bestämd form, utan att t ex definiera använda begrepp.
Kan någon t ex definiera vad ni avser med KÄNSLA ?

I mitt koncept definierar jag vad egenskaper atomärt representerar.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

För mig är känsla det man känner. Exakt det vare sig mer eller mindre. Jag menar att känslorna är överordnade ("styr") hur rummet faller ut(dvs det som sker/våran illusion). Visst kan man kanske se elektrisk aktivitet i hjärnan (tex i hippocampus) i samband med att man känner. Det man ser är alltså en verkan/förklaringsmodell. Det är inte så (vilket allt verkar tro) att känslan är en reaktion på det som sker i det atomära.