Vad är filosofi?

[Anders]

Matematik? Finns inget ämne som gett mig fler upplevelser. Historia, tex. - totalt glasklart. Får man höra nåt nytt vet man ungefär precis var det hör hemma. Matte, blev konstigt redan vid division. Jag var bäst, skrev bäst på alla prov och klarade alla tentor på tekniska högskolan trots att jag inte gillade matte alls. Det var sudokus för självförtroendet, (och få en datautbildning, inbillade mig tyvärr att jag gillade programmering och det gav jobb… :/ och jobb var prio 1-10 framför intresse, göramedsittliv och sånt, där jag växte upp, som ni vet)

Allt bara dök upp. Nu skall ni lära er derivata. Jaha. Varför då? Varför är det det logiska nästa steget jämfört med det vi lärt oss hittills? Sen ett bevis som inte satte något i ett sammanhang. Sen fattar man att någon med Iq 150 har tänkt fram det här, något man själv aldrig skulle kunnat komma på och det är ett verktyg som man kanske kan ha nytta av. Och inget ämne var omgivet av så mycket känslor som matten, på högskolan. Det var värdemätaren på människovärde, typ.

Jag skulle vilja haft 3 lekioner bara begripa de nya begreppen, få ner dem i maggropen innan jag börjar räkna ett enda tal. Räkna kunde jag, sudoku är kul, en förståelsen var 0. Båda mina barn läser eller har läst teknisk högskola. Frågade just dottern, tror du att du kommer komma ihåg hur man löser en andragradare om tio år? Visst, sa hon, men jag är rätt jävla säker på att hon imte kommer komma ihåg det även om hon inte varit i närheten av att missa en mattetenta på en nivå som 90% av befolkningen inte skulle haft en chans på.

Matte är by far det ämne som gett mig flest upplevelser i sin total random karaktär.

Jag upplever inte heller nåt särskilt med att 2+2=4. Men jag har alltif tyckt att 7*8 är den fulaste i multiplikationstabellen. Helt estetiskt. Och den religion som omger talet PI skall vi inte tala om…

[Pilatus]

Känner lite så här - nej det blir inte intressant innan man sätter ord på saker och ting. Men är inte filosofi just att sätta ord på saker och ting - tillexempel upplevelser?

Att vi skapade ord (symboler, arbiträra fonem) för tingen hjälpte oss att skilja mellan dem, och ett enkelt regelsystem där vi kunde beskriva hur vi brukade tingen är säkert ursprungligt i människans historia. Om det var impressionen som var mest intressant tvivlar jag på. En del framhåller att språket bildades då vi (Hominoidea) hade behov av att tjattra, vårt sociala samspel.

"Filosofi" blev att beskriva världen och befolka den med olika väsen. Språk och bild. Hela vår kamp för livet. Upplevelser blev till berättelser vid lägerelden, jakt och strid, märkvärdigheter som vi ännu inte hade ord för. -Men är inte upplevelsen något som turistindustrin och rymdresenärer numera sysslar med, sinnliga sensationer?

[Anders]

Matematik? Finns inget ämne som gett mig fler upplevelser. Historia, tex. - totalt glasklart. Får man höra nåt nytt vet man ungefär precis var det hör hemma. Matte, blev konstigt redan vid division. Jag var bäst, skrev bäst på alla prov och klarade alla tentor på tekniska högskolan trots att jag inte gillade matte alls. Det var sudokus för självförtroendet, (och få en datautbildning, inbillade mig tyvärr att jag gillade programmering och det gav jobb… :/ och jobb var prio 1-10 framför intresse, göramedsittliv och sånt, där jag växte upp, som ni vet)

Allt bara dök upp. Nu skall ni lära er derivata. Jaha. Varför då? Varför är det det logiska nästa steget jämfört med det vi lärt oss hittills? Sen ett bevis som inte satte något i ett sammanhang. Sen fattar man att någon med Iq 150 har tänkt fram det här, något man själv aldrig skulle kunnat komma på och det är ett verktyg som man kanske kan ha nytta av. Och inget ämne var omgivet av så mycket känslor som matten, på högskolan. Det var värdemätaren på människovärde, typ.

Jag skulle vilja haft 3 lekioner bara begripa de nya begreppen, få ner dem i maggropen innan jag börjar räkna ett enda tal. Räkna kunde jag, sudoku är kul, en förståelsen var 0. Båda mina barn läser eller har läst teknisk högskola. Frågade just dottern, tror du att du kommer komma ihåg hur man löser en andragradare om tio år? Visst, sa hon, men jag är rätt jävla säker på att hon imte kommer komma ihåg det även om hon inte varit i närheten av att missa en mattetenta på en nivå som 90% av befolkningen inte skulle haft en chans på.

Matte är by far det ämne som gett mig flest upplevelser i sin total random karaktär.

Jag upplever inte heller nåt särskilt med att 2+2=4. Men jag har alltif tyckt att 7*8 är den fulaste i multiplikationstabellen. Helt estetiskt. Och den religion som omger talet PI skall vi inte tala om…

I Lekstugan har jag länkat till flera dedikerade matematiker som betonat vikten av definition och bevis.
Samtidigt har de visat glädje som inte har med definition och bevis att göra.

Definition och bevis är belsebubs påfund. Man skall, antingen börja med att ge matematiken samma kartbild som den man instinktivt känner inför historien. Eller så skall man intoducera nya koncept baserase på den kunskap som eleverna redan har och ge TÄNKET bakom det nya konceptet och hur man kom fram dill de beräkningar som behövs. Inte bara langa upp några random tools som det är 1% chans att eleverna kommer att använda.

Framför allt skall matematikläraren ha stor nervositet inför då han ingroducerar ett nytt koncept, hur det tas emot av eleverna. En utopi? Jag har sett bra matematiklärare göra det.

[David H]

Finns det ett korrekt sätt att använda upplevelse, och ett felaktigt?
Kanske.
När det gäller matematik har jag aldrig haft upplevelser i den meningen att jag har upplevt att 2+2=4. Jag lärde mig för länge sedan vad det är att addera, substrahera, dividera och multiplicera. Upplevelserna handlade om Hur kul är det här?
Derivatans definition? Jag lärde mig den. Magistern sa att den är viktig. Jag måste förstå den, sa hon. Hon sa inte Du måste uppleva den.

Du får förlåta mig rekoj, men när du säger att du upplever att 9x9=81 så finns inte det i min värld. Matematiska bevis har inget med upplevelse att göra. Matematiker jämför inte upplevelser.

Det underlättar givetvis om du förklarar vad du menar med att du upplever att 9x9=81.
Uppleva är nyckelordet! Jag, t ex, upplever inte att 9x9=81 - det är 9ans tabell, i min värld är det 9ans tabell, inget annat.

Dels handlar det väl om grammatik och språkkonventioner, men så tänker jag också det kan handla om hur olika personers medvetande är funtade samt hur vi föredrar att uttrycka oss.
9*9=81 menar jag inte är ett klockrent exempel på en ”upplevelse”. Om jag säger att jag upplever att 9*9=81 är det inte med betoning på själva ”upplevelsen”, utan snarare handlar det om att jag vill uttrycka mig på ett mer försiktigt/ödmjukt sätt än att exempelvis säga ”9*9=81” eller ”jag vet att 9*9=81”. Ibland kan man ju räkna fel eller komma ihåg något fel som man sen innan lärt sig utantill, kanske blandat ihop med annat mattetal, m a o kan det finnas skäl till att inte uttrycka sig så självsäkert. Men kanske är det då bättre att t ex säga ”jag uppfattar det som att 9*9=81”?

Matte tänker jag annars kan handla både om tänkande och intuitiva upplevelser/perceptioner. För vissa är tänkandet mer dominant i medvetandet, medan för andra är intuitionen mer dominant i medvetandet, och det är nog ett skäl att matte kan uppfattas på olika sätt av olika personer. Jag kommer ihåg när jag pluggade matte på universitetet att jag tyckte i mångt och mycket delkursen i algebra var barnsligt enkel, medan delkursen i analys var jag tvungen att verkligen anstränga mig för att klara. De flesta i klassen tyckte dock tvärtom, att algebran var det knepiga och analysen mer begriplig. Jag tänker det kan ha o göra med olika personlighetstyper/sätt att tänka, som gjorde att vi uppfattade de olika kurserna som lätta eller svåra

Håller nu på läser Kant igen som ägnar sig åt att kategorisera olika typer av matematiska propositioner. Bland annat säger han att aritmetiska tal som t ex 5+7=12 är en form av syntetisk proposition, eftersom slutsats inte härleds direkt från premisserna, och det må han väl ha rätt i tänker jag

[Pilatus]

Bland annat säger han att aritmetiska tal som t ex 5+7=12 är en form av syntetisk proposition, eftersom slutsats inte härleds direkt från premisserna, och det må han väl ha rätt i tänker jag

Är det inte så att Kant menar att det finns syntetiska satser a priori?

7+5=12 är inte den enda additionen där summan blir 12. 6+6=12 och 2+10=12, alltså är 7+5=12 en syntetisk sats. Däremot vet vi med vårt förnuft att 7+5=12, vilket är a priori.

[Anders]

Men låt oss då säga att man inte direkt upplever nånting hardcore då man konstaterar att 1234+4321= 5555.

Hur diskvalificerar det upplevelsen från filosofin?

[Pilatus]

Men låt oss då säga att man inte direkt upplever nånting hardcore då man konstaterar att 1234+4321= 5555.

Hur diskvalificerar det upplevelsen från filosofin?

Att addera två tal (1234 och 4321) är en fysiologiskt blek upplevelse, ingen direkt pulshöjande erfarenhet. Man kan jämföra med attraktionerna på Gröna Lund t ex att åka Vilda Musen. Att utsätta sig för fara (även om det är på lek) har en helt annan filosofisk innebörd än en räkneövning.

[David H]

Bland annat säger han att aritmetiska tal som t ex 5+7=12 är en form av syntetisk proposition, eftersom slutsats inte härleds direkt från premisserna, och det må han väl ha rätt i tänker jag

Är det inte så att Kant menar att det finns syntetiska satser a priori?

7+5=12 är inte den enda additionen där summan blir 12. 6+6=12 och 2+10=12, alltså är 7+5=12 en syntetisk sats. Däremot vet vi med vårt förnuft att 7+5=12, vilket är a priori.

Ja, denna typ av matematiska satser är exempel på syntetisk a priori, enligt Kant.

[David H]

Men låt oss då säga att man inte direkt upplever nånting hardcore då man konstaterar att 1234+4321= 5555.

Hur diskvalificerar det upplevelsen från filosofin?

Bra fråga,, själv är jag inte den som vill diskvalificera upplevelser från filosofin. Men jag tror att det kan ha och göra med olika personers olika verklighetsuppfattning. De som själva är tankedominanta tenderar nog att vilja betrakta filosofi som ett ämne som bara handlar om tänkande. Denna uppfattning finns nog också ganska starkt rotad inom den akademiska filosofi, iaf i Sverige.

En kontrast är exempelvis Wittgenstein som tvärtom framhäver att filosofi handlar om upplevelse. Wittgenstein skrev "don't think, but look", vilket kan omformuleras som "tänk inte, men upplev", och det är väl nåt som utgör kärnan i hela hans filosofi, att det är den intuitiva upplevelsen som står i centrum.

Det du själv påtalar handlar väl mer om sinnliga upplevelser, och jag skulle inte vilja diskvalificera detta från filosofin.

Och som jag tidigare påpekade kan också känsloomdömen vara viktiga för filosofin, som jag exempelvis uppfattar att lynx bidrar med.

[Anders]

Men låt oss då säga att man inte direkt upplever nånting hardcore då man konstaterar att 1234+4321= 5555.

Hur diskvalificerar det upplevelsen från filosofin?

Att addera två tal (1234 och 4321) är en fysiologiskt blek upplevelse, ingen direkt pulshöjande erfarenhet. Man kan jämföra med attraktionerna på Gröna Lund t ex att åka Vilda Musen. Att utsätta sig för fara (även om det är på lek) har en helt annan filosofisk innebörd än en räkneövning.

Men om jag fattar Pollen rätt så är det inget utanför i nivå konstaterandet att en addition stämmer som skall få kallas filosofi. Rätt mycket den analytiska filosofin, läser Nietzsche nu, rätt mycket det han ondgör sig över hos engelsmännen.

[Anders]

Att addera två tal (1234 och 4321) är en fysiologiskt blek upplevelse, ingen direkt pulshöjande erfarenhet. Man kan jämföra med attraktionerna på Gröna Lund t ex att åka Vilda Musen. Att utsätta sig för fara (även om det är på lek) har en helt annan filosofisk innebörd än en räkneövning.

Men om jag fattar Pollen rätt så är det inget utanför i nivå konstaterandet att en addition stämmer som skall få kallas filosofi. Rätt mycket den analytiska filosofin, läser Nietzsche nu, rätt mycket det han ondgör sig över hos engelsmännen.

Hmmm?

Ok enklare då - kan du tydligare definiera en upplevelse, i den maligna mening du upplever?

[David H]

Jag prövar då från mitt upplevelsehörn
1. rekoj berättar om en upplevelse
2. Pollen uppfattar det som att rekoj använder sin upplevelse som argumentation i filosofisk diskussion
3. Pollen menar att upplevelser inte har någon plats i filosofisk argumentation
4. rekoj menar inte att upplevelsen var avsedd som ett "argument" i filosofisk diskussion
5. Pollen ser inget problem med påtalande av upplevelser när de inte används som argument i filosofisk diskussion

5. Jag känner mig för yr i huvet för att göra en satslogisk uppställning av det, men är det inte så att det mynnar ut i slutsatsen att det hela var ett missförstånd?

[Anders]

Hmmm?

Ok enklare då - kan du tydligare definiera en upplevelse, i den maligna mening du upplever?

Som den enkla mänska jag är så förstår jag nu hur du tänker.
Jag menar blott att min beundran för Aristoteles - upplevelsen: Min Hjälte Aristoteles - inte duger som argument.
Det finns inget klandervärt eller malignt i min oblyga beundran (eller?). Dock inget argument i en filosofisk diskussion!

Inte direkt, som upplevelse, duger upplevelsen som argument, riktigt. Men om du kan formulera upplevelsen i något diskuterbart blir det en annan femma.

[Anders]

Nu börjar vi komma nånstans. Och det här liknar en hel del Bornemark-boken, även om det är förundran snarare än upplevelse där.

[Pilatus]

Kanske kan nån se det som argument om jag var kändis, profet, guru, eller om Pollen var ett aktat namn i filosofiska kretsar? Jag vill inte tro det.

Vilken filosof skakade senast om samhället? Det finns inte så mycket nytt och omvälvande som någon är beredd att sätta tro till. Klimatets förändring kanske, mätningar visar att sedan 1800-talets andra hälft har medeltemperaturen ökat med en dryg grad. Vi har blivit åtskilligt fler människor på jorden sedan dess, byggt jättestäder, asfalterat enorma ytor och använder mer energi än någonsin. Jordens albedo är förändrad, skogar huggs ner och haven förgiftas med radioaktivitet och plast. Vi använder grundvattnet som om det vore en oändlig resurs. Resultatet av detta är att marken sjunker i samma mån som grundvatten pumpas upp. Speciellt kritiskt för kuststäder. Politiker kan ju alltid hävda att det är havsnivån som höjs. Greta Thunberg är vår tids filosof, få andra har gett människans naturpåverkan större genomslag. Så filosofi kan handla om etik, om vad som är sant, om kunskap om vilka faktorer som påverkar jordens växande befolkning mest. Kommer vi alltid att kunna öka produktion av livsmedel? Spelar befolkningstillväxten ingen roll? Eller är det endast CO2 vi skall betala ett allt högre pris för?