BALANSKRITERIE, 2ΔØ, inkl STRUKTURERNA LINJÄRT och CIRKULÄRTEtt traditionellt sätt att beskriva de elektromagnetiska fälten visuellt, framgår av följande figur.
http://s7.postimg.org/65h32836z/IMG_0001.jpgDet är här viktigt att komma ihåg att detta gäller ur
ett observationsperspektiv.
Det innebär att det är ur det perspektiv som är förankrat via observatörens egenreferens/maskering.
Detta kan ses som att figuren förekommer i olika "faser" beroende av aktuella maskeringar/förankringar.
Rum-tid och ΔØ är sammantaget effekter av dessa olika "faser"
Från konceptet kapitel 9, BALANSKRITERIE, ΔØ, inkl C, ε
o och μ
o, hämtar vi citat,
”Ljushastigheten c kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som
ett specialfall av de elektromagnetiska fälten. Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och
Faradays lag, kan följande ekvationer matematiskt härledas,
∂²E / ∂x² = μ
ο · ε
ο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μ
ο · ε
ο · ∂²B / ∂t²
Genom att därefter jämföra dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, c = 1 / √ (ε
ο μ
ο).
Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis ej heller begreppet HASTIGHET.
C beskrivs därtill ofta som en fundamental reell naturkonstant. Delta-konceptet betraktar dock inte
c som en konstant, utan som ett inverterat medelvärde, av ε
ο och μ
ο, enligt c = 1 / √ (ε
ο μ
ο).
Symbolen c är då inget fundamentalt fenomen utan en fiktiv funktion av ”perspektiven” ε
ο och μ
ο.
För att förstå vad c står för, bör vi därför först begrunda bakgrunden till ε
ο och μ
ο.
De för konceptet, figur 4, och ΔØ viktiga skalfaktor-sambanden erhålls genom att ovanstående ekvationer skrivs om som,
∂²E/∂²E = μ
ο · ε
ο · ∂x²/∂t²
∂²B/∂²B = μ
ο · ε
ο · ∂x²/∂t² ,
vilket ger de viktiga medelvärdessidställande inverteringssambanden,
1/μ
o·ε
o = ∂x²/∂t² (c^2), & μ
o·ε
o = ∂t²/∂x² (1/c^2).
Det vi ser här är enligt konceptet EXPANSION (c^2) och KONTRAKTION (1/c^2) utefter den reella axeln.
Detta överensstämmer alltså med konceptets uppfattning, och bekräftar MASKERINGSEFFEKTEN.
Det som dock EJ framgår är att storheterna refererar till skilda atomer, så som DRP stipulerar.
Maskeringsprincipen får alltså till konsekvens att partiklars dimensioner i förhållande till rummets dimensioner är en funktion ~ 1/c.
Partikeln kan då ses som en ”c-spegling” av rummet, och vice versa.
Då fenomen som TID i ovanstående samband utgör balanssubstitut, representerar således även
μ
o och ε
o indirekt skalfaktordifferenser i G. Detta gäller då givetvis även ljushastigheten c.
Från ovan känner vi till att c = 1 / √ (ε
ο μ
ο). Ytförhållandet 4 π c² / 4 π = c^2, ger det linjära
förhållandet √ c^2 = ±c, vilket verifierar sambandet, E = c∙B, och vice versa.”
Fälthastigheten, c, representerar m a o relationen E / B.
De elektromagnetiska fälten kan liknas vid LINJÄRA och CIRKULÄRA strukturer.
Dessa strukturer representerar universellt olika ”koncentrationer” i/av grundtillståndet G.
Fälthastigheten är således universellt ingen hastighet i egentlig mening utan en STRUKTUR-RELATION.
När vi säger att ljushastigheten, c, är konstant, så är det relationen/förhållandet mellan aktuella
strukturtyper som är konstant.
Det går att simulera dessa strukturtyper i en resonanskrets. I en elektrisk resonanskrets bestående
av en spole, L, och en kondensator, C, sker en pendling mellan L och C.
Pendlingen kan ses som ett flöde mellan två olika strukturella lagringsformer.
Lagringsformerna är cirkulär för spolen och linjär för kondensatorn.
Formerna linjärt och cirkulärt representerar atomärt olika "koncentrationer" av G.
Eulers formel tolkar jag personligen som en effekt av den "
MULTI-RESONANS", som vxv-kommunikation mellan ”atomerna” A och B ger upphov till.
Denna multiresonans kännetecknas av, parallellt verkande, och ömsesidigt beroende av varandra,
perspektivberoende resonansfenomen.
Vad som är linjärt respektive cirkulärt i den ömsesidiga växelverkan bestäms av egenreferensen och därav beroende maskering/förankring.
Det medför att vid vxv-kommunikation mellan ”atomerna” A och B så skiljer sig förutsättningarna åt, vad gäller vad som är linjärt resp. cirkulärt.
Figuren ovan, är således relativt förskjuten ur A:s resp B:s perspektiv.
Balanskriteriet ∆Ø, och rum-tiden, har sin grund i ovanstående resonemang.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k