Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Varken kvantfysik, något av inget, multiuniversum, en obalans i singulariteten eller ren tur kommer någonsin att ge oss en orsak eller mening med något.

Varför uttalar du dig om "oss"? Som om du visste något om vad andra anser ge mening. Eller som om du förstod något om vad kvantfysiken kan förklara.

[Antic]

Vad anser du själv ge mening åt ditt eget liv?

Kvantfysik?

Personligen söker jag nog en större mening än så med att allt finns.

[Illusionen]

Vad anser du själv ge mening åt ditt eget liv?

Kvantfysik?

Personligen söker jag nog en större mening än så med att allt finns.

Då Antic, föreslår jag att du funderar på följande.

Något som jag hoppas skall vara av filosofiskt intresse, och värt att diskutera, är att det, som jag redovisat,
går att beskriva medvetandets referens och vår verklighet, som en ömsesidig växelverkan på kvantnivå.
Begrundar man vad detta i förlängningen innebär, förstärks bilden av att vi som individer befinner oss
i något jag skulle vilja benämna ”relationen till universum”, och då är inte steget långt till begreppet, Gud.

/ Illusionen

[Pilatus]

Vad anser du själv ge mening åt ditt eget liv? Kvantfysik?

Varför inte?

Personligen söker jag nog en större mening än så med att allt finns.

Så överlägset!

Du uttalar dig vitt och brett om att du inte vet vad som finns utanför upplevelsen. Hur kan det då ge dig någon mening med "allt som finns"?

[Pilatus]

Begrundar man vad detta i förlängningen innebär, förstärks bilden av att vi som individer befinner oss i något jag skulle vilja benämna ”relationen till universum”, och då är inte steget långt till begreppet, Gud.

Det låter mer som teologi än som en naturvetenskaplig reflektion om den värld vi lever och verkar i.

[Illusionen]

Begrundar man vad detta i förlängningen innebär, förstärks bilden av att vi som individer befinner oss i något jag skulle vilja benämna ”relationen till universum”, och då är inte steget långt till begreppet, Gud.

Det låter mer som teologi än som en naturvetenskaplig reflektion om den värld vi lever och verkar i.

För mig är "relationen till universum" en konsekvens av den växelverkan jag beskriver.
Är växelverkan "rätt tänkt", måste även "relationen till universum" vara det.

/ Illusionen

[Antic]

Pilatus, svarar man dumt så får man också dumma svar, tänkta att väcka tankar.

Självklart söker du en större mening med livet än kvantfysik. Det gör vi alla.

Anta att du är skapad.
Anta att även upplevelsen är skapad.
Anta att universum utanför upplevelsen är skapat.
Anta att dessa två är finstämda för att fungera ihop
Anta att jorden inte alls finns här av en ren slump
Och att inte du heller är något resultat av en lycklig slump
Att det faktiskt finns en mening och ett syfte med att vi finns här
För det är precis så vi fungerar själva

Först då får jag något att stämma.

Liv kommer av liv

Och det finns inget undantag eftersom det första livet är utan början och aldrig kommit till, något annat sätt finns inte om vi skall följa logik.

Tror man att allt vi upplever är ren slump och att vi bara är resultatet av en lycklig slump, så hänger jag inte med alls i tankegångarna. För inget vi gör i livet handlar om slump. Ingenting i universum fungerar av bara ren slump.

[klorofyll]

Antic

Menar du att kvantfysiken är slumpmässig och att religionen är logisk? Enligt mig, är kvantfysiken logisk, gör det kvantfysik till religion?

Att bry sig skänker mening, allt som du kan bry dig om kan också skänka dig mening!

[Antic]

Ta orsaken bakom kvantfysik.

Vad gör att något inte skulle vara slumpmässigt?

"Naturkrafter?"

Vilka krafter skulle styra vad, och hur kommer det sig att de ser ut som de gör?

Vilka "krafter" skulle ligga bakom en evolution till exempel? Vilka krafter skulle kunna utveckla sinnen att uppleva universum med? Och varför skulle de se ut som de gör?

Slump? Eller "de bara är på det viset"

Nu förstår du bättre vad jag menar med slump?

Just därför är en skapare logisk.

[Pilatus]

Tror man att allt vi upplever är ren slump och att vi bara är resultatet av en lycklig slump, så hänger jag inte med alls i tankegångarna.

Jag undrar vem "man" är? Ingen här på forumet har uttryckt sig om en "lycklig slump".

För inget vi gör i livet handlar om slump. Ingenting i universum fungerar av bara ren slump.

Och vem skulle ha uttryckt sig så slappt som att det finns sådant som fungerar av "bara ren slump"? Är det halmdockor du uppfinner som du skall kunna angripa?

Om de mer vetenskapligt orienterade anser att vissa händelser i naturen är slumpartade, så innebär inte det ett kullkastande av kausalitetslagen. Inte heller är våra liv eller något annat determinerat. Man får ta till metafysiska modeller som teleologiska förklaringar för att komma till sådana slutsatser.

Jag tror inte på att systemet har ett unikt syfte som ger upphov till något bestämt mål. Men den som vill tro så är välkommen att göra det.

[klorofyll]

Vad är det som finns mitt framför näsan vad det gäller kärlek? Det är ju något som inte kan mätas.

Okej, jag förstår, själv menade jag mer att: "Det behöver inte vara ett mysterium bara för att vi inte vet hur det fungerar." Men det är ju bara hur man tolkar ord, när jag tänker "mysterium" så överdriver jag kanske lite. Men ibland kan det spekuleras väldigt mycket och det är just den hejdlösa spekulationen som helt klart kan få väldigt negativa konsekvenser, faktiskt, det kan man se i historien.

Jag tror att svaren på kärlekens mysterium står att finna i ens eget huvud.

[Illusionen]

.
TIDENS EV BÖRJAN OCH SLUT

Den 18 juli 10:18 skrev jag bl a citat,

”Växelverkan mellan A och B inkluderar därigenom ett/en av MP perspektivberoende skift/växling.
Balanskriteriet Ư har sin grund i detta.

I vår atomära verklighet vore det mest naturliga att basal balans erhålls vid en fix punkt, t ex noll.
Den förskjutning/polarisering som är följden av maskeringen pga MP, medför dock att balanspunkten
ej längre är en punkt utan får den komplexa ”sfäriska” karaktär som ∆Ø symboliserar.

I vår s k verklighet har vi motvilligt fått acceptera begrepp/paradoxer som t ex oändlighet,
rödförskjutning, Big Bang m fl. Orsaken till dessa begrepp är att finna i just maskerings-principen.
Verkligheten är m a o i vissa avseenden manipulerad (= illusion) pga att den maskerade egen-strukturen
”saknas” (= förskjutningseffekt).

Ovanstående kan tolkas som att maskerings-principen, MP, via egenstrukturen, ger upphov till en
typ/variant av perspektivberoende separationseffekt. Balanskriteriet, 2∆Ø, återspeglar denna effekt.
Separationseffekten är överordnat beroende av G-strukturen (≈ universums dynamik).

Den pga separationseffekten erhållna separationen utgör grund för det vi benämner RUM-TID och ∆Ø,
och i förlängningen även vår s k VERKLIGHET. RUM-TID inkl fälthastigheten/ljushastigheten, c,
är då att betrakta som det SUBSTITUT som kompenserar för egen-maskeringen och dess effekter.

Det filosofiskt intressanta med detta resonemang är att vår s k VERKLIGHET, därigenom förefaller vara
en ”tolkning”, som vi, via MP, själva i hög grad är delaktiga i.”
-.-
I tidigare inlägg har jag även några gånger försökt uppmärksamma FF:s läsare på att vår verklighet i
relation till ”universum” är under dold skalfaktor-förändring.
Som med så mycket annat jag skrivit här på FF har relevant responsen tyvärr uteblivit.
I ett av mina senaste inlägg tar jag därför åter upp betydelsen av begreppet ”skala”.
Det ”skalära” är här i stort synonymt med det jag i konceptet benämner ”skalfaktor”.
Vågfunktionen har, enligt min tolkning, sin grund i denna underliggande
DOLDA SKALÄRA STRUKTURFÖRÄNDRING.

Utgående från den ”dynamiska” skalfaktorn, arbetar jag sedan en tid tillbaka med att försöka formulera,
hur vår förnimbara verklighet, rum-tiden, i kombination med medvetandets referens, bättre skall kunna
definieras på basal nivå. För att kunna följa detta resonemang krävs att man fördjupar sig i hur det jag benämner
skalfaktorn (= det ”skalära”) kommer in i bilden, men intresset därför verkar i allt väsentligt saknas.
Vis av erfarenheten misstänker jag därför att ingen vill göra sig det besväret, så har börjat misströsta och tror
inte längre att det är meningsfullt att skriva långa inlägg, som ingen egentligen är beredd att fördjupa sig i.
Responsen blir helt enkelt för sned och ovidkommande. Jag överväger därför att ta en paus i skrivandet,
och då avsluta med en tidig slutsats, som kanske kan vara av visst filosofiskt intresse, nämligen att,

TIDEN HAR INTE NÅGON BÖRJAN ELLER SLUT.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=DlIPyey3_YY

[Algotezza]

Tidens struktur - en dubbelspiral?

[Antic]

Citerar dig Illusionen

"TIDEN HAR INTE NÅGON BÖRJAN ELLER SLUT."

Jag håller med dig men skulle jag formulera detta skulle det låta.

"Upplevelsen har ingen början och inget slut"

Eftersom jag är övertygad om att tid endast existerar i upplevelsen.

[Algotezza]

Citerar dig Illusionen

"TIDEN HAR INTE NÅGON BÖRJAN ELLER SLUT."

Jag håller med dig men skulle jag formulera detta skulle det låta.

"Upplevelsen har ingen början och inget slut"

Eftersom jag är övertygad om att tid endast existerar i upplevelsen.

Varje enskild upplevelse har en början och ett slut. Om vi kunde uppleva innan vi föddes och sedan vi dött vet jag inte. Om vi kunde det har upplevandet ingen början och slut men de enskilda upplevelserna har det. Om upplevandet börjar när vi föds och upphör när vi dör, har även upplevandet både en början och ett slut.

Upplevd tid existerar bara i upplevelsen. Helt rätt. Vad tid är bortom vårt upplevande av den - om den alls finns då på något sätt - kan vi spekulera om om vi vill...

Fast vi kan egentligen inte uppleva tid heller, när jag tänker efter, men processer vars varaktighet vi kan uppleva och mäta.