Paradoxis Existentialis

[* KYREUS *]

Hej broder Algotezza!
Det var länge sedan.  Eftersom du tar saker och ting enligt min erfarenhet både med skämt och allvar, hoppas jag du kan behålla glimten i ögat
när du läser denna tråden. Så, till saken: Vad vill jag med tråden?

1/ Först och främst nyfiket se hur människor tänker kring fenomenen
   a/ allting  
    b/ingenting

2/ Vidare utröna VAD man lägger i begreppen från en språklig synvinkel,
   alltså såväl denotationer som konnotationer....

3/ Inte heller tänker jag mig en strikt klinisk definition typ "motbevis"
   eller att någon skulle ha lust att vederlägga denna min lilla
    "tanketes". Det är förstås mest ett sätt att spetsa frågan
    och frågeställningen....

4/ Sen frågan om sk nonsens och sk mening. Först nonsens är inget
   uttryck jag brukar använda. Vad är nonsens om inte i så fall
   - just nonsens.
   Om någon väcker en fråga, så har rimligen den frågan något slags
   sk mening för den personen. Annars hade den rimligen inte väckts.

5/ TRÅDENS LITE DJUPARE AVSIKT; att försöka se ifall vi med det
   immanenta verbalspråket, kan skissa på
   TRANSCENDENTA SAMMANHANG....

    DET - är min stora nyfikenhet.

    Tes: Allting rymmer ingenting, ingenting rymmer allt.

    Fråga: Vad händer med tanken och orden när vi funderar över tesen.


    Definition a la KY:

    a/allting - totala totaliteter

     b/rymmer - substantiell existens

      c/ ingenting - det man inte kan förnimma


Avslutningsord för dagen: denna tråd är ingen skolmässig filosofilektion,
den är en vanlig människas små - lätt filosofiska - tankar om fenomen...


Med vänlig hälsning, CHRISTER KYREUS

[Algotezza]

OK - det som för en person ter sig som nonsens kan för en annan ha mening. Vill man att något man i förstone uppfattar som nonsens skall få mening bör man ju be den som ser det som meningsfullt om hjälp. Sådan hjälp har jag nu fått via dina def.:


     "a/allting - totala totaliteter

    b/rymmer - substantiell existens

     c/ ingenting - det man inte kan förnimma"

Allting som totalitet måtte då rymma både det vi (nu) kan förnimma ("något") och det vi (ännu) inte kan förnimma( "intet"). Ergo, är "intet" (det vi ej kan förnimma) en del av denna allting-totalitet.

"Intet" (det vi ej kan förnimma) kan betraktas som kvalitativt och kvantitativt mer omfattande än det vi (nu) kan förnimma, såvida vi inte högmodigt menar att vi idag kan förnimma nästan allt. Om detta "intet" är en del av allting-totaliteten (beskriven ovan) kan denna totalitet inte samtidigt utgöra en del av detta "intet", då ju detta "intet" enl. ovan är en del av allting-totaliteten.

Men om vi i stället kallar det vi (nu) kan förnimma för "allting" och det vi (ännu) inte kan förnimma för "intet" blir ju detta "allting" "intet" i uppenbarad form. "Intet" blir då den primära existensen då det vi kan förnimma (nu) först måste ha existerat i oförnimbar form, innan det nådde över upplevelsehorisonten. Då kan det förnimbara ses som ett särfall av det oförnimbara, och detta förnimbara kan då sägas rymmas i det allomfattande existerande men oförnimbara. Allting blir då en del av eller ett särfall av intet.

Hilsen fra Algotezza

[* KYREUS *]

Här i din kommentar, ser vi en adekvat-relevant-signifkant
reflektion ang det nästan odefinierbara. Eller?
Kan vi med immanenta gestaltningsfenomen, ex som verbalspråket, illustrera transcendenta fenomen i synbar perceptionsform?? ( )

Dialogen fortsätter!!!

Mvh CHRISTER KYREUS

[Algotezza]

Här i din kommentar, ser vi en adekvat-relevant-signifkant
reflektion ang det nästan odefinierbara. Eller?
Kan vi med immanenta gestaltningsfenomen, ex som verbalspråket, illustrera transcendenta fenomen i synbar perceptionsform?? ( )

Dialogen fortsätter!!!

Mvh CHRISTER KYREUS

Ja, i synnerhet i form av paradoxer (skenbart logiska motsättningar som kan fungera som tanke- och känslotrampoliner till en högre förståelse av tillvarons dolda, i sig "rätlinjigt" overbaliserbara  aspekter...)

Som i detta stycke prosalyrik jag roade mig med att tänka fram häromdagen:

"Dagen då allting hände förändrade ingenting - till någonting, creatio ex nihilo. Efter den dagen var inte längre ingenting sig likt. Tidens dönickar och nickedockor ville inget hellre än fastslå sina lögner som sanningar. Småfåglarna jagade örnen på flykten och grisarna flög allt närmare månen med sina pappersvingar, medan falkarna vinglösa störtade mot marken. Ja, detta var verkligen en sådan dag, den första i en lång räcka som vindlade sig likt en ökenorm i sicksack över tidens kartlösa landskap. Utan att vare sig bli idiotförklarad eller varse asterisken i slutet av denna mening ville vår hjälte helst slippa komma till slutet av just denna mening:*"

* Här börjar man läsa detta prosastycke en gång till

Den eviga dialogen är utan början och slut, den följer sin egen andning, sin egen rytm, från förvirring till klarhet, från konflikt till enighet och åter till förvirring och konflikt... mötas och skiljas, ge och få... vila i ordet...rörelsen i vilan, vilan i rörelsen...

Hilsen fra Algotezza

[* KYREUS *]

Massmedia har i dagarna rapporterat om en äldre helt blind man,
som fått synen åter.
Läkarna står häpna utan medicinska förklaringar.

Men, jag KYREUS, är inte häpen...

Detta under är bara ett i mängden av transcendenta besked
och meddelanden från SKAPAREN

Alors!

Den transcendenta världen, bortom till synes allting,
talar ständigt...


/To be continued....


* CHRISTER KYREUS, teol kand och mikrofilosof

[suchanother]

Hur mår du egentligen Algot?
Du får ingen kram från mej eftersom jag tycker kramande mellan killar är bögigt, men jag sänder gärna några uppskattande ord till dej då jag tycker att du är en grundbult i tillvaron.

[Algotezza]

Hur mår du egentligen Algot?
Du får ingen kram från mej eftersom jag tycker kramande mellan killar är bögigt, men jag sänder gärna några uppskattande ord till dej då jag tycker att du är en grundbult i tillvaron.

Tack för den uppskattande icke-kjamen!

Mitt liv går alltid upp och ner emotionellt, från ljus till mörker, gillar extremlägen inom rimliga gränser... Hehehe. Jag har dock alltid en viss existensnivå på djupet som är tämligen konstant, ett slags grundläggande ljus livskänsla av humor och allvar som alltid finns där, milt glimmande också i mörkret. Vad man kallar det spelar mindre roll men man måste ju kalla det något för att andra skall fatta. Ett slags "fast punkt" av existens. navet i mitt liv, min innersta identitet.

Kan släppa orden när jag vill och dra mig ut i den gyllenvita ordlösheten.

Hilsen fra Algotezza

[suchanother]

Ja, livet är en berg och dalbana. Drömmer ibland mardrömmar att mina föräldrar dör och jag hinner inte säga uppskattande ord till de. Våran relation är så sjuk.Jag har adlrig fått genuin kärlek från de och är därför miljöskadad.

[* KYREUS *]

glad att denna min tråd också rymmer
- förstås -
emotionella perspektiv
på paradoxen - LIVET

Mvh CHRISTER KYREUS