Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Pilatus skriver citat,
”Du skriver: "Vårt medvetande har enligt konceptet via t ex sinnets atomer en intern egenstruktur."
Vilka observationer ligger till grund för ett sådant omdöme?
Ett medvetande är ju inte något materiellt, det beskriver endast vår upplevelse av vad som pågår,
våra tankar, känslor och förnimmelser.”

Några observationer finns ej, och är troligen ej heller möjliga av nedanstående skäl.

Det enkla skälet till att vi inte kan fastställa huruvida medvetandet är uppbyggt av atomer är att medvetandebegreppet inte grundar sig på sinnenas materiella struktur, utan på upplevelsen av de olika stimuli vi tar emot via våra sinnesorgan. Antic brukar ju exemplifiera med att färger inte finns i naturen. Men det finns ljus vars våglängd är ca 500 nm och som synsinnet förstår som grönt. Sådant ljus finns, liksom medvetandets upplevelse av grönt. Att sinnena har en egenstruktur låter litet märkligt, vi känner till hur hörselorganet, ögat, hudens och slemhinnornas receptorer fungerar och är uppbyggda. Vi vet också mycket om hur hjärnan tar emot de signaler som den tar emot av dessa organ och var i hjärnan de bearbetas. Men vi vet inte så mycket om hur medvetandet är konstruerat i någon materiell mening.

Det var därför jag ställde min fråga. Och det är därför jag inte heller förstår hur du kan tänka dig ha en förklaring till hur allt detta är strukturerat. Speciellt då din hypotes inte tycks grunda sig på någon iakttagelse, eller någon strikt logisk tvingande slutledning.

Det jag avser framgår av följande resonemang, som knyter an till mitt föregående inlägg.

Javisst, men jag förstår inte hur detta anknyter till medvetandets interna egenstruktur, som jag frågade om.

Det är lätt att förstå om du blir irriterad på mina frågor. Jag ville endast se om din utsaga kunde jämföras med någon observation av det som din utsaga uttalar sig om (medvetandets interna egenstruktur). Är medvetandet strukturerat på något uppfattbart sätt? Eller handlar det mera om hur vi upplever verkligheten enligt allmänna psykologiska teorier?

JAGETs IDENTITET

Det du beskriver inkl det materiella är hemmahörande inom rumtiden.
Det jag beskriver är bl a det som resulterar i rumtid.
Mitt resonemang utgår från att ALLT härrör från avvikelser (överskott och underskott) i G.
Konceptet använder sig vid VÄXELVERKAN, av kombination av PRODUKT och KVOT,
via Eulers formel, för att beskriva dessa komplexa G-avvikelser ur/i rumtidens perspektiv.
Din atom är ett exempel på detta, och visar hur en viss balansstruktur, ΣΔØ, bestående av avvikelser,
gestaltar/beter sig inom rumtidens ram.
Atomen representerar därigenom en individuell vxv-koncentration av avvikelser i vår verklighet.
Atomen kan således via aktuell balansstruktur, inom vxv, INDIREKT ”kopplas” till medvetandets
jag-förnimmelse, p g a att växelverkan genererar INDIVIDUELLA G-avvikelser åtskilda av rumtiden.
Växelverkan är förankrad via MaskeringsPrincipen, MP, varigenom de individuella G-avvikelserna
ges en atomär JAG-FÖRNIMMELSE-IDENTITET, i relation till MP och Medvetandets Referens, MR.

Det man här ska vara observant på är att atomen är ett sekundärt MR-transformationsfenomen,
inom rumtiden.
Atomen, ΣΔØ, existerar m a o i sin individuella unika atomära tappning inom rumtiden,
enbart tillsammans med MR.
Fenomenet TID är förenklat det imaginära substitut som binder samman de individuella strukturerna.
Detta innebär att atomens interna partikelstruktur innefattar balanserande negativ tidsspegling.
Det är skälet till att jag inledningsvis i konceptet skriver citat,
”Utifrån detta resonemang hävdar föreliggande koncept att ”vårt reella rum” med dess koordinater är en
transformerad överlagrad skeneffekt i universum, genererad via våra egna sinnens interna strukturer.
Det är denna struktur som enligt konceptet utgör en del av de referenser vi söker.
Utan tillgång till kunskap om denna referens kan vi, enligt min personliga övertygelse, omöjligt ha
en korrekt och djupare förståelse och uppfattning om universums egentliga karaktär !
Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur. När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära
till sin karaktär, finns det därför, enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk."

Jagets natur skall mot ovanstående bakgrund sökas ”bortom” rumtiden (= perspektivgränsöverskridande).

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=gTKsHwqaIr4
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

[Pilatus]

Det du beskriver inkl det materiella är hemmahörande inom rumtiden.

Om du väljer ett annat sätt att beskriva verkligheten så ställer det åtminstone några krav på empiriska belägg.

Jagets natur skall mot ovanstående bakgrund sökas ”bortom” rumtiden (= perspektivgränsöverskridande).

Jag har nu läst det du skrivit som samtidigt försöker förklara och utgöra en kritik mot den rådande bilden av världen som materiell och i alla fall teoretiskt möjlig att beskriva och i huvudsak belägga med dokumenterade observationer och experiment. Senast i raden är ett mätresultat som avser gravitationsvågor som härrör från sammansmältningen av två svarta hål. Se http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/rymden/article3961384.ece

Men jag har fått ett svar på min fråga från dig, och det är jag glad för. Den väsentliga bristen i din hypotes, som jag uppfattar den, är att den har drag av idealism, verkligheten och naturen tycks vara något som finns att söka bortom rumtiden. Verkligheten tycks endast delvis vara empiriskt åtkomlig, en slags illusion om att det vi ser är allt som existerar.

[Illusionen]

Det du beskriver inkl det materiella är hemmahörande inom rumtiden.

Om du väljer ett annat sätt att beskriva verkligheten så ställer det åtminstone några krav på empiriska belägg.

Jagets natur skall mot ovanstående bakgrund sökas ”bortom” rumtiden (= perspektivgränsöverskridande).

Jag har nu läst det du skrivit som samtidigt försöker förklara och utgöra en kritik mot den rådande bilden av världen som materiell och i alla fall teoretiskt möjlig att beskriva och i huvudsak belägga med dokumenterade observationer och experiment. Senast i raden är ett mätresultat som avser gravitationsvågor som härrör från sammansmältningen av två svarta hål. Se http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/rymden/article3961384.ece

Men jag har fått ett svar på min fråga från dig, och det är jag glad för. Den väsentliga bristen i din hypotes, som jag uppfattar den, är att den har drag av idealism, verkligheten och naturen tycks vara något som finns att söka bortom rumtiden. Verkligheten tycks endast delvis vara empiriskt åtkomlig, en slags illusion om att det vi ser är allt som existerar.

STRUKTUR-BALANS-HIERARKI

Trevligt att du uppskattar att jag efter bästa förmåga försöker besvara frågorna som ställs.
Hoppas du fortfarande tror mig, när jag hävdar att jag förstår det jag skriver, på gränsen till övertygelse.

Att ”Verkligheten och naturen tycks vara något som finns att söka bortom rumtiden.” förefaller vara en missuppfattning,
utan det är de bakomliggande fältmässiga orsakerna till rum-tiden, jag försöker beskriva.
Det är jagets natur som skall sökas ”bortom” rumtiden (= perspektivgränsöverskridande).
Då det är verkligheten och naturen som vi förnimmer, kan detta, ur livets perspektiv, knappast ifrågasättas.
Mitt resonemang utgår dock från att ALLT HÄRRÖR från abstrakta avvikelser (överskott och underskott) i G.
Förhoppningsvis utgör denna enkla bakgrund en styrka för resonemanget.

I tidigare inlägg skriver jag nyligen citat,
”Den ovan beskrivna låsningsmekanismen medför således att strukturen ΔØ ombildas till en ny likaså balanserad struktur ΣΔØ.
Dessa strukturer är åtskilda av/med C, och utgör tillsammans grund för RUM-TID.
Rum-tiden kan, via detta enkla resonemang, betraktas som en effekt av skilda balansstrukturer.
De balanserade strukturerna har sitt ursprung i överskott och underskott i det abstrakta grundtillståndet, G.”

Det jag beskriver här är en enkel och viktig basal form av balansstruktur-relation i G.
I nästa steg utökas resonemanget till att skalärt, såväl internt som externt atomen, omfatta ytterligare
skilda balansstrukturer, som har diff-relationer (typ c) till varandra. Det råder av det skälet, betraktat utifrån den
INDIVIDUELLA observatören, en typ av komplex STRUKTUR-BALANS-HIERARKI inom/i universum.

Tillämpas det här beskrivna betraktelsesättet, så representerar Big Bang en illusion.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=df-eLzao63I
https://www.youtube.com/watch?v=K_BQ5w-0VD8
https://www.youtube.com/watch?v=9TK-RB3LFAI

[Illusionen]

.
INDIVIDUELL ”EULER-BALANS”

Grundtillståndet, G, betraktas överordnat vara i balans (= normerat G).
Konceptets resonemang utgår dock från att ALLT HÄRRÖR från avvikelser/obalanser (överskott och underskott) i G.
Detta ger förutsättningen för den verklighet vi förnimmer i form av OBALANSER i grundtillståndet, G, (= ej normerat G).

För att beskriva sambandet mellan G i balans, och vår verklighet i rum-tiden (obalans), används Eulers formel.
Formeln beskrivs kortfattat i kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND.
Genom att betrakta formeln som gällande ”individuellt” för i en kommunikation ingående atomer, kan en tabell,
”EULER-tabellen”, visande den individuella obalansen i rummet arrangeras,

http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-img17
http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-img17

RUMTIDEN länkar samman de INDIVIDUELLA referenssambanden i tabellen.

I konceptet redovisas hur hänsyn tas till obalanserna i G via två metafor-fenomen vid växelverkan,
• Mängdkontakt mellan motriktade referensberoende funktioner.
• Avvikelsefördelning/tänjningsfördelning mellan motriktade funktioner.

Mängdkontakt erhålls via PRODUKT-bildning.
Avvikelsefördelning erhålls via KVOT-bildning.

Det är den sammantagna balanseffekten av PRODUKT och KVOT vi är intresserade av.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.
För att beskriva växelverkan kombineras (”summeras”) därför i tabellen PRODUKT och KVOT.
Detta beskrivs mer detaljerat i kapitel 4, sidorna 23 – 25.

Om ni funderar över exponentens tecken (om det ska vara + eller −), t ex för KVOT under derivatan f´´,
och tycker att tecknet inte stämmer så har det sin förklaring i att j = ±√−1.
Matematiken verkar här förberedd på att teckenskift (båda tecknen) i vissa fall krävs.

Ur resp DRP-perspektiv, roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !
Den s k dubbelrotationen har sin principiella grund i detta.
De olika DRP perspektivens KVOT-medelvärden ges av √e^+j2φ ·–e^–j2φ = √–e^0 = ± j
Detta är den principiella förklaringen till DRP:s teckenskift.

Den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination av produkt, φp, och kvot, 2φk,
kännetecknas av en typ av, via MP, ”SYNKRON-detektering”, som bidrar till den atomära illusionens rum-tid.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i G.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner
med avseende på aktuella referenser. Synkroniseringen är viktig då kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ),
via synkronismen ger upphov till något som kan liknas vid en referensberoende synkron detektering (= "sidställning/likriktning").
Den synkrona detekteringen halverar 2φ till φ, samtidigt som fas-differensen mellan φp och φk blir 90 grader.
Synkroniseringsmekanismen genererar alltså referensberoende förskjutningseffekter, som i förlängningen ger rum-tid.
”Sändare” och ”mottagare” får relationen ”j” till varandra p g a kombinationen av produkt och kvot.
Kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ), med åtföljande synkron detektering, är perspektivberoende,
vilket yttrar sig som 180 graders skift sett från A- resp B-atom.

Texten i detta inlägg kommer sannolikt att successivt kompletteras vid behov.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM
https://www.youtube.com/watch?v=_QFgPtmM7Ps
https://www.youtube.com/watch?v=6Wi7UsXW1As

[Illusionen]

.
VAD ÄR TID ?

Skriver detta inlägg med anledning av att Antic återupptagit frågan/tråden Vad är tid, den 26 feb 2016 14:50.
Förhoppningsvis är det lättare att förstå följande text om texten läses parallellt med mina senaste inlägg.

En av de absolut största bristerna inom fysiken, är att begreppet/fenomenet TID fortfarande, vare sig är definierat
eller förklarat på ett bra sätt av forskarvärlden. Som stöd för denna uppfattning citeras följande från Wikipedia.

Tiden innefattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension i vilken händelser
sker i sekvens. Liksom en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet, anger ett tidsintervall "avståndet"
mellan två händelser i tiden, alternativt ett händelseförlopps varaktighet.
Den moderna fysiken sammanför rummets dimensioner och tiden till ett gemensamt begrepp
- rumtiden - och slår med detta undan intuitiva begrepp som samtidighet och objektiv absolut tid.

Den gängse synen på Big bang är, att även tiden skapades då.
Men vår förståelse av tiden är minst sagt både trevande och skakig.
Och mer intressant blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före?
I fysik är tid, något förenklat, definierad som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden.
Speciella relativitetsteorin visade att tid inte kan tolkas på annat sätt än som del av rumtiden,
en kombination av rum och tid.
Avståndet mellan händelser beror då på observatörernas relativa hastighet till händelserna.
Något allmänt objektivt tidsbegrepp finns alltså inte.

Viktiga frågor i filosofin inkluderar: Är tid absolut eller bara relativ?
Är oföränderlig tid konceptuellt omöjlig eller finns det möjliga tolkningar?
Är tiden en statisk dimension eller "går" tiden i någon verklig mening?
Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva, enbart beskrivningar utifrån våra sinnen?

Kyrkofadern Augustinus menade att Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu.
Tidsflödet är något som enbart kännetecknar människans erfarenheter.
De tre tiderna, nutid, framtid, och förfluten tid är endast subjektiva begrepp som hos människan kopplas ihop
med hennes själsliga funktioner: varseblivning, förväntan och minne.
Kant diskuterade detta i sin Kritik der reinen Vernuft . Där kommer han till slutsatsen att tiden och dess gång
(och även rummet!) är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet att begripa omvärlden men som
egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld.
Delta-konceptet är en indirekt bekräftelse av hur djupa dessa tankar var och är.

Tid är alltså ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, och frågan om dess natur är
något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.
TID är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i föreliggande koncept.
Det är mot denna bakgrund förvånande att dagens fysiker, trots avsaknad av förklaring av medvetandet
inkl fenomen som tid och kraft, likväl försöker förmedla en bild av hur universum ”ser ut”.

Föreliggande koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums
i grunden balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej ”förnimma” sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs
en typ av ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.

I föreliggande tråd “Vad utgör medvetandets referens ?” har begreppet/fenomenet TID förklarats
utförligt och detaljerat utgående från balanskriteriet, ΔØ, och redovisade definitioner.
Dessa definitioner är,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Redan i konceptets inledningen tas frågan, ”Vad är tid ?” upp, som ett huvudargument för konceptets tillblivelse.
För att trovärdigt förklara fenomenet TID förutsätts att principen för jagets ”IDENTITET” inkluderas
i resonemanget, vilket i konceptet sker via MP och MR.
Från bl a mina senaste inlägg är följande hämtat/citerat.

”Atomen kan således via aktuell balansstruktur, inom vxv, INDIREKT ”kopplas” till medvetandets
jag-förnimmelse, p g a att växelverkan genererar INDIVIDUELLA G-avvikelser åtskilda av rumtiden.
Växelverkan är förankrad via MaskeringsPrincipen, MP, varigenom de individuella G-avvikelserna
ges en atomär JAG-FÖRNIMMELSE-IDENTITET, i relation till MP och Medvetandets Referens, MR.”

Utifrån jagets identitet beskrivs därefter sambandet mellan grundtillståndet, G, i balans, och vår verklighet
i rum-tiden (obalans), via Eulers formel. Formeln beskrivs kortfattat i kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND.
Genom att betrakta formeln som gällande ”individuellt” för i en kommunikation ingående atomer, kan en tabell,
”EULER-tabellen”, visande den individuella obalansen i rummet arrangeras.
Notera att denna för konceptet viktiga atomära tabell (sid 47 i konceptet),

http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-img17

är uppbyggd av DERIVATOR (= förändringar i G).
Tabellen beskriver således samband ur det atomära perspektivet, som ger ett individuellt komplext resultat
till konsekvens p g a beroendet av MP och MR.
Balanskriteriet ΔØ anger hur detta sammantaget balanserar varandra.

RUMTIDEN (≈ rum & tid) länkar (via ΔØ) samman de INDIVIDUELLA referenssambanden i tabellen.

I konceptet redovisas hur hänsyn tas till obalanserna i G via två metafor-fenomen vid växelverkan,
• Mängdkontakt mellan motriktade referensberoende funktioner.
• Avvikelsefördelning/tänjningsfördelning mellan motriktade funktioner.

Mängdkontakt erhålls via PRODUKT-bildning.
Avvikelsefördelning erhålls via KVOT-bildning.

Det är den sammantagna balanseffekten av PRODUKT och KVOT vi är intresserade av.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.
För att beskriva växelverkan kombineras (”summeras”) därför i tabellen PRODUKT och KVOT.

I tidigare inlägg skriver jag även citat,
”Den ovan beskrivna låsningsmekanismen medför således att strukturen ΔØ ombildas till en ny likaså
balanserad struktur ΣΔØ. Dessa strukturer är åtskilda av/med C, och utgör tillsammans grund för RUM-TID.
RUM-TID kan, via detta enkla resonemang, betraktas som en effekt av skilda balansstrukturer.
De balanserade strukturerna har sitt ursprung i överskott och underskott i det abstrakta grundtillståndet, G.”
Observera att balansstrukturerna är individuellt beroende av respektive MP och MR.

När man nu åter börjar spekulera kring vad fenomenet tid representerar, samtidigt som man undviker att förklara
vad som ev är fel i Delta-konceptets redovisade förklaring, tyder det på att ingen förstår det jag skriver fullt ut.
För mig personligen är detta inte så viktigt. Skälet till det är att ovanstående, inkl senaste inläggen i denna tråd,
i förlängningen, innebär att disciplinerna naturvetenskap och filosofi länkas samman på ett för mig fascinerande sätt.
Denna sammanlänkning öppnar hisnande perspektiv, inte minst vad gäller hur bibeln kan tolkas.

I samband med att forumet nu åtgärdats, noterar jag att antalet visningar börjar närma sig totalt 100.000.
Jag vill därför även passa på och tacka alla de som följer och läser denna tråd för visat intresse.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=kI9Y9VQ_Cwc
https://www.youtube.com/watch?v=39pyB8UUF1w
https://www.youtube.com/watch?v=qc-oba0Hvvs

[Pilatus]

En av de absolut största bristerna inom fysiken, är att begreppet/fenomenet TID fortfarande, vare sig är definierat eller förklarat på ett bra sätt av forskarvärlden.

Jodå, begreppet saknar inte definition. Du anger ju själv att tid kan definieras som avståndet mellan två händelser eller en händelses varaktighet. Jag tror inte att någon har uttalat att denna definition är otillfredsställande.

Den gängse synen på Big bang är, att även tiden skapades då.

Om det inte fanns någon händelse som föregick Big Bang är det kanske förståeligt att man inte talar om Big Bangs förhistoria.

Och mer intressant blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före?

Vad menar du med före? Före ingenting?

Avståndet mellan händelser beror då på observatörernas relativa hastighet till händelserna.

Ditt armbandsur går exakt rätt oavsett den hastighet du färdas med.

Något allmänt objektivt tidsbegrepp finns alltså inte.

Om inte tidsmätning är objektiv, vad är i så fall objektivt?

[Illusionen]

En av de absolut största bristerna inom fysiken, är att begreppet/fenomenet TID fortfarande, vare sig är definierat eller förklarat på ett bra sätt av forskarvärlden.

Jodå, begreppet saknar inte definition.
Du anger ju själv att tid kan definieras som avståndet mellan två händelser eller en händelses varaktighet.
Jag tror inte att någon har uttalat att denna definition är otillfredsställande.

I drygt två år har jag envist försökt förklara de samband jag tycker mig se. Efter att ha läst ditt
senaste inlägg inser jag att vi är tillbaka på ruta ett, då jag ett antal gånger redan har förklarat
och kommenterat det du nu tar upp igen.
Försök förstå min situation, det verkar ju meningslöst att åter upprepa något jag redan förklarat.
Allt kan inte serveras på fat, det krävs även att man själv ägnar rätt mycket tid åt att begrunda
såväl aktuella principer, som detaljerna på fältnivå.

Många nöjer sig med att ”definiera” fenomenet tid som det man mäter med klockor.
Det behöver inte vara fel, utan är beroende av vad definitionen syftar till.
Denna ”klock-definition” av TID är dock inte en sann definition enligt mitt betraktelsesätt,
utan en atomär beskrivning av en ”atomär egenskap”. När du definierar tid som
”avståndet mellan två händelser” utelämnar du definitionen av ”händelser”, och det håller inte.

I konceptet anges kortfattat att det är värdefullt att känna till binomialteoremet,
utan att jag går in närmare på dess användning. Vill man förstå bakgrunden till fenomenet
TID kan teoremet ev vara en lämplig alternativ inkörsport för den intresserade.
För att vara komplett skulle det dock behövas en mer omfattande beskrivning av teoremet,
och det passar nog inte in här.

Binomialteoremet i enkel form skriver vi som (x + y)^n = y^n(1 + x/y)^n
Vi ersätter x och y i det generella binomet x+y med de växelverkande partiklarna A och B
i tidigare exempel, och skriver A+B, alltså (A + B)^n = B^n(1 + A/B)^n

Reproduktionen av balanskriteriet ΔØ, inom ramen för ömsesidig växelverkan, beskrivs i konceptet,
som funktion av MP, och av MP beroende ”maskeringseffekt”.
Binomialteoremet, BT, har sin grund i denna ömsesidiga växelverkan.
BT, återspeglar, via växelverkan, rumtidens abstrakta struktur-balans-hierarkiska reproduktionsuppbyggnad.
Liksom Eulers formel betraktas här Binomialteoremet enligt konceptet som atomärt och individuellt
perspektivberoende.

Maskeringen medför att växelverkande partiklar, t ex A och B ovan, till ”storlek” kraftigt skiljer sig åt
relativt varandra. Ur A:s observatörs-perspektiv uppfattar A att B >> A, och vice versa ur B:s perspektiv.
MP får således en stor skenbar relativ vxv-differens mellan A och B till konsekvens, som tillämpas på BT.
Denna differens har/får p g a maskeringseffekten en RIKTNING.
Observera att växelverkan därigenom inkluderar riktningar som är polvända relativt varandra.
Man kan uttrycka det som att MP genererar en gradient-riktning för respektive A och B.
Den ömsesidiga växelverkan mellan A och B baseras på interferensen och storleksdifferensen mellan
de gradient-riktningar A respektive B ”ser”.

I förlängningen utgör ovanstående samband stöd för ΔØ och RUM-TID.
BT kan här därmed ses som ett indirekt bevis för MP, som matematiken tillhandahåller.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=AE1FzSC8DBs

[Pilatus]

I drygt två år har jag envist försökt förklara de samband jag tycker mig se.

Ja visst, du presenterar onekligen en lösning. Men jag frågar då, vad är problemet?

Efter att ha läst ditt senaste inlägg inser jag att vi är tillbaka på ruta ett, då jag ett antal gånger redan har förklarat
och kommenterat det du nu tar upp igen.

Och då anför du att jag ser världen ur ett atomistiskt perspektiv. Vad är felet med det?

Försök förstå min situation, det verkar ju meningslöst att åter upprepa något jag redan förklarat. Allt kan inte serveras på fat, det krävs även att man själv ägnar rätt mycket tid åt att begrunda såväl aktuella principer, som detaljerna på fältnivå.

Varför behöver vi en lösning på ett problem som inte kan åskådliggöras?

Många nöjer sig med att ”definiera” fenomenet tid som det man mäter med klockor. Det behöver inte vara fel, utan är beroende av vad definitionen syftar till. Denna ”klock-definition” av TID är dock inte en sann definition enligt mitt betraktelsesätt, utan en atomär beskrivning av en ”atomär egenskap”. När du definierar tid som ”avståndet mellan två händelser” utelämnar du definitionen av ”händelser”, och det håller inte.

Händelsen kan representeras med en koordinat i rumtiden. En händelse på platsen med rumskoordinaterna x och y vid tidpunkten t representeras då av en punkt (x, y, t) i ett tredimensionellt koordinatsystem.

[Illusionen]

I drygt två år har jag envist försökt förklara de samband jag tycker mig se.

Ja visst, du presenterar onekligen en lösning. Men jag frågar då, vad är problemet?

Efter att ha läst ditt senaste inlägg inser jag att vi är tillbaka på ruta ett, då jag ett antal gånger redan har förklarat
och kommenterat det du nu tar upp igen.

Och då anför du att jag ser världen ur ett atomistiskt perspektiv. Vad är felet med det?

Försök förstå min situation, det verkar ju meningslöst att åter upprepa något jag redan förklarat. Allt kan inte serveras på fat, det krävs även att man själv ägnar rätt mycket tid åt att begrunda såväl aktuella principer, som detaljerna på fältnivå.

Varför behöver vi en lösning på ett problem som inte kan åskådliggöras?

De frågor du här ställer kan tolkas som att du tycker tråden är helt obefogad. Om du anser att fysiken,
så som vi känner den, är fullkomlig, och att ev alternativa förslag är ointressanta, så respekterar jag givetvis det.
En diskussion i negativ anda är till skada för båda parter, så låt oss nöja oss med detta.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=qc-oba0Hvvs

[Pilatus]

En diskussion i negativ anda är till skada för båda parter, så låt oss nöja oss med detta.

Men du måste väl ändå medge att om man har en lösning på ett problem, så måste ju det problem som du anser dig ha en lösning till vara möjlig att åskådliggöra. Måste man inte utgå från en given position för att kunna ta ett steg i någon riktning? Att du beskriver denna position som "atomär" är en slags ontologisk beskrivning. Den säger att världen är av materiell natur. Men det ser jag inte som en kritik eller ett problem. Vad ser du i denna beskrivning som ett problem som vetenskapen borde ta fasta på?

Vetenskapen har inte fastnat i någon förstelnad uppfattning. T ex kosmologin utvecklas mycket snabbt, främst tack vare förbättrade observationsmetoder. Nu senast gravitationsvågor från svarta hål.

“These amazing observations are the confirmation of a lot of theoretical work, including Einstein's general theory of relativity, which predicts gravitational waves,” says physicist Stephen Hawking of the University of Cambridge, UK. Ref. Nature 11 februari 2016

[Illusionen]

En diskussion i negativ anda är till skada för båda parter, så låt oss nöja oss med detta.

Men du måste väl ändå medge att om man har en lösning på ett problem, så måste ju det problem som du anser dig ha en lösning till vara möjlig att åskådliggöra.

Den 05 feb 2016 16:15 skrev jag citat,

”Mitt intryck är att du glömt varför jag skrivit ned mina tankar.
I inledningen till mitt koncept anger jag målsättningen,….....”

Det förefaller som du återigen har glömt detta.
Jag presenterar förslag till svar, och inget annat.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=kXPPMYyJl-g

[Pilatus]

Jag presenterar förslag till svar, och inget annat.

Ja, nu blev jag litet konfunderad. Du har ett "svar", men inte någon problemformulering som din hypotetiska modell avser att besvara? Kanske finns det här något som jag missat, du talar ju bland annat om definitioner som inte håller måttet. Men är relativitetsteorin uppenbart fel då den definierar tiden som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden? Hastighet och gravitation kan påverka, böja rumtiden och man kan säkert göra andra bestämningar. Till exempel beräkna värdet på det kortaste tidsintervall som vi kan förstå, Plancktiden (5,4 x 10-44 sekunder).

[Illusionen]

Jag presenterar förslag till svar, och inget annat.

Ja, nu blev jag litet konfunderad. Du har ett "svar", men inte någon problemformulering som din hypotetiska modell avser att besvara? Kanske finns det här något som jag missat, du talar ju bland annat om definitioner som inte håller måttet. Men är relativitetsteorin uppenbart fel då den definierar tiden som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden? Hastighet och gravitation kan påverka, böja rumtiden och man kan säkert göra andra bestämningar. Till exempel beräkna värdet på det kortaste tidsintervall som vi kan förstå, Plancktiden (5,4 x 10-44 sekunder).

I ett antal tidigare inlägg har jag förklarat att relativitetsteorin inte behöver vara felaktig.
Däremot hävdar jag att teorin EJ ÄR KOMPLETT. I kapitel RELATIVITET (sid 58) skriver jag citat,
”Sammanfattat visar LT och ESR hur vårt medvetande, ur ett observatörsperspektiv,
tolkar det vi reellt förnimmer, utan att ta hänsyn till imaginära effekter av MP och DRP.
ESR är därför, enligt konceptet, som teori ofullständig.”

När du skriver "definierar tiden som avståndet mellan händelser" återstår det ett antal följddefinitioner,
som flertalet förbiser då de sannolikt inte förstår vad atomen representerar.
Från samma kapitel RELATIVITET är även följande citat taget.

"Konceptet redogör även för hur Lorentz-transformationen, LT, och Einsteins Speciella Relativitetsteori,
ESR, utgår från det medvetandet förnimmer. Detta i kombination med avsaknad av definition av
fenomenet tid medför enligt konceptet att LT och ESR sannolikt feltolkas.

Från kapitel 3 minns vi att begreppet existens kräver avvikelse i någon form.
TID förutsätter avvikelse, t ex ”existenskontraktion”. Relativitetsbegreppet förutsätter existens och
tid, vilket innebär att det bl a är egenskaper i vår förnimbara EJ normerade verklighet som avhandlas.
Växelverkan i vår förnimbara verklighet baseras på normerade/viktade storheter.
Vill vi, utifrån dessa förutsättningar, göra anspråk på att förstå relativitetsteorin bör vi lämpligen
först besvara frågan, VAD ÄR TID ?

Kan man ej besvara denna fråga, kan man omöjligt hävda att man förstår begreppet relativitet.
Fenomenet TID är enligt konceptet ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i universum,
närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” / ”balanserat dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur."

Plancks konstant kommenteras på sid 48.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=E_Sz9sqixnc

[Pilatus]

När du skriver "definierar tiden som avståndet mellan händelser" återstår det ett antal följddefinitioner,
som flertalet förbiser då de sannolikt inte förstår vad atomen representerar.

Atomer existerade inte de första ögonblicken i universums historia. Det var först då de fyra grundkrafterna (gravitation, elektromagnetism, stark och svag kärnkraft) hade separerats som elementarpartiklar kunde bildas. Ursprungligen fanns inte några protoner, neutroner eller elektroner som kunde bilda atomer. Så trots att det ännu inte fanns någon materia i form av molekyler, så fanns tiden. Om något förändras så finns tid.

Om du vill definiera om standardmodellens grundläggande begrepp så blir säkert en och annan atomfysiker av facket nyfiken. -Förstår vi inte vad atomen representerar? Vilka personliga erfarenheter vill du referera till som pekar på att du skulle förstå det bättre? Att du hänvisar till sidan 48 är förstås något, men det kanske inte helt sopar undan våra tvivel.

[Illusionen]

När du skriver "definierar tiden som avståndet mellan händelser" återstår det ett antal följddefinitioner,
som flertalet förbiser då de sannolikt inte förstår vad atomen representerar.

Atomer existerade inte de första ögonblicken i universums historia. Det var först då de fyra grundkrafterna (gravitation, elektromagnetism, stark och svag kärnkraft) hade separerats som elementarpartiklar kunde bildas. Ursprungligen fanns inte några protoner, neutroner eller elektroner som kunde bilda atomer. Så trots att det ännu inte fanns någon materia i form av molekyler, så fanns tiden. Om något förändras så finns tid.

Om du vill definiera om standardmodellens grundläggande begrepp så blir säkert en och annan atomfysiker av facket nyfiken.
-Förstår vi inte vad atomen representerar?
Vilka personliga erfarenheter vill du referera till som pekar på att du skulle förstå det bättre?
Att du hänvisar till sidan 48 är förstås något, men det kanske inte helt sopar undan våra tvivel.

Som jag redan skrivit, en diskussion i negativ anda är till skada för båda parter, så låt oss nöja oss med detta.
Jag överlåter tråden till dig Pilatus, och önskar dig lycka till.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y