Anders skrev:Algotezza skrev:Språk är spännande eftersom det 1. kan vara självreferent. 2. hjälper oss tänka. 3. hjälper oss minnas.
Men ändå bara som ett dumt verktyg. Ingen programmerare värd namnet bryr sig särskilt mycket i vilket språk man skriver sitt program i, det är vad programmet åstadkommer som är det spännande. Språket är oundgängligt, visst, bland annat av de skäl du nämner Algotezza. Och visst har det en skönhet och en kraft. Men jag är benägen att tro att faschinationen över språk är att det är ett maktmedel, och att det är majonnäsen på överklassens räkmackor. Då de säger sittwaschon i stället för situachon som jag. Och det är inte direkt underklassens söner och döttrar som hamnar på de humanistiska institutionerna på universiteten, bara en tanke.
En begåvad tanke hittar allt sitt språk om den vill förmedlas.
Ja, språk kan användas både för att avslöja och kamouflera tankar.
Vilket språk man använder spelar ingen roll bara de personer som man riktar sig til förstår ens budskap . Det finns förtryckande språk uppifrån och befriande nedifrån.
Arbetarförfattarna/statarförfattarna hade språket i sin hand även om de inte gått på högskola och universitet. Intelligens, intuition och känsla och engagemang är inte beroende av vägen utbildning man har. Ibland tvärtom.