Svaret ovan och din förra post där du citerade: Basically, phenomenology studies the structure of various types of experience ranging from perception, thought, memory, imagination, emotion, desire, and volition to bodily awareness, embodied action, and social activity, including linguistic activity. The structure of these forms of experience typically involves what Husserl called “intentionality”, that is, the directedness of experience toward things in the world, the property of consciousness that it is a consciousness of or about something.
Observera att mitt exempel just adresserar flera av de sakerna SAMT att det står: the structure of various types of experiments = basen för upplevelser (som jag sa)...eller man kan säga även "strukturen" (dock inte mentala processer därför allt är inte mentalt utan även biologiskt) the keyword är därmed: bas eller struktur. Skillnaden mellan bas och struktur är att strukturer är effekter av processer och bas är det som utgör även processerna...
Hoppas det blev lite klarare.
Aa okej. Hursomhelst så menar jag när jag pratar om en fenomenologisk upplevelse som du skrev nere: qualiasumman av en upplevelse, eller hur jag skulle uttrycka det: de qualia som en upplevelse utgör. Baserat på hur jag hört och läst hur ordet talats och skrivits om, så är detta åtminstone en relativt vanlig bemärkelse av 'fenomenologisk upplevelse' eller, på engelska, 'phenomenal experience' - så kan det ju vara så att fenomenologi handlar om och omfattar mycket annat också, vilket till sammanhanget om vår diskussion eller samtal om hur jag beskriver och tolkar en fenomenologisk upplevelse jag inte ser relevansen av.
Blanda inte in Kant om du inte läst honom. Detta bara ökar på förvirringen när du inte heller har studerat ämnet på djupet. Det skapar inte någon diskussionsbas där vi kan förstå vad vi säger - utan kommer att skapa förvirring och att vi pratar förbi varandra hela tiden.
Onödigt.
Framlägg din "tes" igen - vad du ville förmedla nu när vi är mer klara på vad fenomenologi handlar om ... så tar vi det från där.
Ta också gärna bort de begrepp som metafysik (ja Kants första kritik handlar om detta) när du inte fullt ut behärskar området. Lämna allt du inte greppar och gå direkt till det du ville prata om - det underlättar och så tar vi in resten sedan när det blir så dags.
Om det är okej för dig?
Jag håller mig gärna borta från att diskutera och blanda in det som jag inte förstår. Men jag är inte övertygad om att mitt inblandande av Kant var ett fall där jag blandade in något jag inte förstod. Hur jag förstod distinktionen mellan noumenon och fenomen verkar stämma överens med stanford encyclopedia of philosophy, internet encyclopedia of philosophy, och även wikipedia. Det här: "Noumenon enligt Kant själv står för Verstandeswesen - Ding welches gar nicht als Gegenstand der Sinne, sondern als ein Ding an sich selbst gedacht werden soll - mao ett medvetandeföremål och inte ett föremål externt till vårt sinne." är jag därmed skeptiskt till eftersom det verkar tala emot de källor som jag nämnde, i det att, om både de nämnda källor och citat ovan är korrekt, verkar det för mig (åtminstone hur jag förstår de ord som används i sammanhanget - även de ickejargongska orden) som att det leder till motsägelsen att det både är och inte är så att noumenonet är det som är bortom sinnesupplevelser. Men så kanske jag inte har en korrekt tolkning av semantiken som används. Såvida inte yttrandet att ‘det som framträdandena’ (the appearances) är framträdanden av…’ cashas ut på ett sätt där det som framträdandena är framträdanden av, i bemärkelsen av logisk möjlighet, kan vara en del av sinnesupplevelser, så verkar det finnas den logiska inkonsekvensen som jag syftar på. Det är det enda potentiella problemet jag ser utifrån det jag har läst. Jag vet inte om du ser samma potentiella problem eller något annat som jag inte ser.
Dessutom är jag ganska säker på att det som jag nämnde relaterat till Kant är metafysiskt. Jag förstår inte vad problemet med min användning av ordet ‘metafysik’ ska vara. Det kanske inte direkt behövdes, men jag ser inte hur det borde skapa förvirring baserat på en tänkt felaktig användning av ordet om det är så du menar. I don't see it.
Men ja - jag kan försöka hålla det så direkt som möjligt.
Tes: Jag tror det var i alla fall två teser i min första post eller kommentar om det är det du syftar på. På ytan verkar kanske den ena vara ungefär:
Uppfattningen (eller hur säger man view på svenska? Uppfattning? Åsikt?) att medvetandet (fenomenologiska medvetandet (phenomenal consciousness)) är en produkt av hjärnan är inte bevisad, utan det är snarare en modern myt att det är så.
Men den tesen är nog för stark, och därmed inte en tes jag riktigt är beredd att försvara. Jag överdrev mer i min första kommentar för typ retorisk effekt.
Detta är nog mer den typ av tes jag vill försvara typ implicerad i nämnd kommentar:
De vanliga argumenten för uppfattningen att medvetandet (fenomenologiska medvetandet) är en produkt av hjärnor och kroppar är svaga.
Den andra tesen är nog följande (jag använder ord som ‘nog’ som antyder att jag inte är säker eftersom jag inte är säker på formuleringen av teserna):
Idealism är den bästa teorin (i det relevanta sammanhanget).
Så vill jag även tillägga att jag vill placera denna tes i ett sammanhang med en särskild definition av idealism, nämligen, uppfattningen att medvetandet (fenomenologiska medvetandet) är det enda som existerar.
Verkar tala emot en av de få grejer jag trodde jag förstod med Kant. I min erfarenhet så verkar folk tala om Kants fenomen och noumenon som en distinktion mellan sinnesförnimmelser och det som är bortom våra sinnesförnimmelser.
På svenska. Jag har hört av lektorer att svenskans ord och innebörd för ångest är unikt jmf med andra länder.