Vad är den analytiska filosofins förtjänst?

[Algotezza]

Ja, bitterhet liksom aggressivitet är ett tecken på svaghet och sådant får man ju inte visa på detta forum! Ajabaja!

Vad vill du ha? Någon form av värdering eller beskrivning av analytisk filosofi?

Jag antar att du ironiserar över mina påståenden. Om så är fallet har du fått det om bakfoten, min mening då (men det är förståligt då den ofta är trasslig i sig självt).

Jag menar att ilska, hat är svaghet. Inte att aggressivitet är det.

Vem har inte förfört aggressivt? Det har sin plats.

Jag vill fråga mig om det är rätt väg att gå att bygga filosofiska system genom att addera delar som antagits för att de visats slippa motsägelser med sitt angränsande system.

Analytiska filosofer är väl knappast sytembyggare... Inte av metafysisk art, som Hegel och grabbarna.

Hur når man världen då? Det undrar jag.

Behåller man verkligen frågan som ursprungligen ställdes. Är man sann sin föresats med andra ord.

När man skapar en modell av världen kan man ju starta med "partiklarna" eller "helheten" (rummet där partiklarna finns).

Man bör väl jobba på båda planen parallellt för att hmana rätt. Inet bara bygga lego utan veta vad man vill åstadkomma "i stort". Och då jämföra med sin "intuitiva helhetsbild" av det man vill skapa en modell av.

Vart är viljan bakom våra ord om vi bara analyserar orden i relation till varandra? Och hur överbryggar vi viljelösheten som följer? Skall viljan tillåtas gömma sig i skuggan?

Viljan finns alltid med - om än kamouflerad...




En intressant fråga är om det är möjligt att skapa en på något sätt fungerande  koherent helhetsbild eller modell av världen som ej skulle vara sann? Men vems "helhetsbild" talar vi då om? Vad finns  det för allmänt acceptarade kriterier på en sådan bild? En intressant uppgift vore det att försöka bygga ens sådan koherent holistisk men falsk modell...



MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Jag vill tro att den analytiska filosofins förtjänst är att den söker eliminera metafysiken, men till last - som en kvarnsten om dess hals - ligger en alldeles för vagt formulerad frågeställning - på vilken dess metod är svar -, varför den erhåller en rad inre motsättningar, som den inte kan komma runt. Detta visar sig till exempel (som du tidigare varit inne på) hos Quine, och den sene Wittgenstein. Det problem man stöter på - som också är epistemologins problematik - är att språket, i sig, är metafysik. Så jag skulle säga att den analytiska filosofin är precis lika mycket systembyggare som Hegel, m.fl., men att systemet förutsätts (dess antaganden, vilka inte kan ifrågasättas utan att hela systemet fallerar), och därför också en blind fläck.

[Avantgardet]

Fråga: Kan ni se någon ideologi utkristalliseras ur den analytiska filosofin, som idag finner dominans.

Är inte den icke-ideologi vi lever under, förtingsligandet och den dolda gudens bör, något som kan tillskrivas, delvis, den analytiska filosofin?

Jag menar, det finns ju en idé idag om att vi kan låta oss bli givna, inte av gud som måste tolkas, utan genom icke-tolkningen, det bästa.
Jag tänker då på pragmatismen, vilken jag i och för sig gillar, som har införts inom politik.

Olika partier argumenterar från ideologi, men i slutändan så låter man "vetenskapen" komma med resultaten som leder till det "bästa".
Och de är ju empiriker, de som blir givna. Och flyr all värdegrund som de själva måste stå för. Enbart en statistisk, massan har rätt populism, tillåts anlägga något värdefundament för att "effektivitet" inte skall få företräde.

Tvärtom, Auk, det är produktionsförhållandena som genererat den analytiska filosofin. Mekaniseringen av det materiella finner sin motsvarighet i människans andliga liv. Vetenskapen är inte själv fri från ideologi, tro aldrig det, varför det du talar om som ett vetenskapligt element i politiken måste ses över betydligt noggrannare än vad man först kan tro. Realpolitiken är bara en resignation inför den modell som bäst svarar mot de samtida inre problem som kapitalet söker svar på. Läs Marcuse, och den kritik han framför mot analytikerna i "one-dimensional man". De ser helt enkelt inte skogen för alla träd, i ett nötskal har du där den analytiska filosofin serverad.

[Johan Ågren]

Kom på en till fråga: Hur kan framstående analytiska filosofer, som Kripke, vara religiösa?

Det är väl inte så konstigt, eller? Den strikt analytiska filosofin sysslar ju enbart med det som är och som man kan tala om - metafysiken hör annat till (vilket innebär att denna tudelnad mellan det varande och det [skenbart?] icke-varande trots allt är tämligen lätt att upprätthålla).

Jag vill tro att den analytiska filosofins förtjänst är att den söker eliminera metafysiken,

Buss på!

[PostDebornit]

Det problem man stöter på - som också är epistemologins problematik - är att språket, i sig, är metafysik.

Det ser jag som en förtjänst hos den analytiska filosofin. Den har undersökt drömmen om det perfekta språket och den perfekta logiska formuleringen. Det var en intressant tanke, som nog nu måste förkastas.

På samma sätt kan vi nu avliva myten om den fullständiga objektiviteten och instrumentalismen. Den har försvarats av positivister utan framgång.

Jag är inte så insatt i det, men den formella logiken har säkert lett till vissa landvinningar inom AI - men den kommer inte att lösa gtan om hur människan tänker.

[Algotezza]

Det problem man stöter på - som också är epistemologins problematik - är att språket, i sig, är metafysik.

Det ser jag som en förtjänst hos den analytiska filosofin. Den har undersökt drömmen om det perfekta språket och den perfekta logiska formuleringen. Det var en intressant tanke, som nog nu måste förkastas.

Gödel satte en av spikarna i den kistan.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

I en vulgär mening kan man faktiskt påstå att Derrida lyckats med detta projekt, fast då just genom att tydligt uttröna vari problematiken ligger och hur man bäst tacklar den. Många uppfattar detta som "vagheter" hos honom, en "undanglidande stil", när det i själva verket handlar om att i största möjligaste mån undvika metafysiken.

Foucault, å andra sidan, med en annan metodologi, råkar här i svårigheter.

[J R Auk]

I en vulgär mening kan man faktiskt påstå att Derrida lyckats med detta projekt, fast då just genom att tydligt uttröna vari problematiken ligger och hur man bäst tacklar den. Många uppfattar detta som "vagheter" hos honom, en "undanglidande stil", när det i själva verket handlar om att i största möjligaste mån undvika metafysiken.

Foucault, å andra sidan, med en annan metodologi, råkar här i svårigheter.

Detta snack om att undvika metafysiken. Vad är det?

Kapitulation.

Metafysiken är det bara för att vi inte tror oss förstå det. Varför då?
Fysiken behöver bara fläska till sig.

Och ontologin, inte den epistemologiska, reduceras. (eller tron om vad som är ontiskt [om jag får till det med begreppen])

[Avantgardet]

Jag skulle alls inte säga att det är en kapitulation, snarare ett försök att undvika lögner.

Vad som tar stryk beror ju lite på vad man ägnar sig åt.

[J R Auk]

Jag skulle alls inte säga att det är en kapitulation, snarare ett försök att undvika lögner.

Vad som tar stryk beror ju lite på vad man ägnar sig åt.

Men vadå den största lögnen är väl att våra ögon förtäljer sanningen, och så länge vetenskapen stannar där måste man ju tala om metafysik för att ens ha en rimlig chans att närma sig det som är.

[Avantgardet]

Eller så talar man kring något utan att göra en massa antaganden, vänder och vrider och ser vad som händer. Men visst, vill man driva en linje så måste man ju göra några grundläggande antaganden, gjuta ett fundament att stå på, så inte begreppens kvicksandskaraktär hindrar en från att komma till skott.

[magicadehex]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls, därmed existerar enligt min mening ingen vetenskap, det närmaste jag kan sträcka mig till att kalla det är experiment i en än så länge outforskad värld.

Jag håller med JR Auk här.

Det vi kallar relativt är enbart relativt i förhållande till det vi tror oss veta.
Alltså är allt vi "vet" relativt och därmed vet vi ingenting alls.

[Avantgardet]

Och ändå menar du dig veta detta...

Vi vet bra mycket mer än så, din absoluta relativism här är onödig, och faktiskt inte hållbar. Du överbevisar i varje sekund ditt eget påstående, eller vet du inte när du t.ex. behöver gå på toa?

Vetenskapen använder sig av metoder som ska garantera sanningen. Det är inte vad de kommer fram till, utan hur de kommit fram till det som de har kommit fram till som är det väsentliga. Man ämnar nå kunskap, inte sanna åsikter. Jag gissar att det heter vetenskap för att den skapar vetande.

[Kyano]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls,

Det är skillnad på att veta och att med säkerhet veta. Man kan skilja på vetskap och absolut visshet.

[Algotezza]

Varför heter det VETenskap? Vad är det dom vet, egentligen? Vi kan inte med säkerhet veta någonting alls, därmed existerar enligt min mening ingen vetenskap, det närmaste jag kan sträcka mig till att kalla det är experiment i en än så länge outforskad värld.

Jag håller med JR Auk här.

Det vi kallar relativt är enbart relativt i förhållande till det vi tror oss veta.
Alltså är allt vi "vet" relativt och därmed vet vi ingenting alls.

Vad menar du med att "veta" något? Vad är "relativt vetande"? Varför vet man ingenting om d t kan kallas "relativt vetande"? Och om man inte kan veta något, hur vet man då att man inte kan det?



MVH

Algotezza