Ayn Rand och objektivismen - övergången till fascismen...

[biggj]

Hejsan!

6. Slutord om objektivismen

Den amerikanska ekonomen Fred Hirsch formulerade sig ganska väl och genomtänkt när han beskrev vad i stället en genomtänkt kollektiv, humanistisk och demokratisk samhällsmodell kan uträtta:

”Strävan att tillfredsställa de egna intressena åstadkommer ingenting samhälleligt gott, men det kan mycket väl tänkas att strävan att uppfylla samhälleliga intressen skulle kunna uträtta en hel del gott för den enskilde.”

Det leder förmodligen mycket längre än Ayn Rands totalitära tankegångar där egoism och girighet är gott medan godhet och omtanke om sin nästa är något ful, i Orwells nyspråkliga anda…

Hösten 2008 visades slutligen det omöjliga med Ayn Rands rabiata nyliberalism/objektivism – då rämnade den nyliberala samhällsmodellen samman på två månader – av spekulation, privatiseringar och en stor del kriminalitet bland de verksamma i de olika spekulationssektorerna i det ”internationella finanssystemet” … kapitalismen visade sig vara precis så kriminell och ineffektiv som dess belackare länge påstått. Och vem var arkitekten bakom denna världsekonomiska totalkollaps? Jodå, han har delvis även erkänt det – Alan Greenspan, f.d. lärjunge till Ayn Rand under 1950-talet……!

För den läsgirige finns lite om Ayn Rand, exempelvis denna från Svenska Dagbladet år 2006
”Ayn Rand tog övermänniskan i försvar… Den rysk-amerikanska författaren Ayn Rand blev såväl hatad som älskad och kultförklarad. Fortfarande attraheras många av hennes totalitära liberalism med dess betoning på egots gränslösa möjligheter.”

” Den kanadensiske journalisten Robert Fulford skrev i en giftig krönika häromåret i Globe and Mail om randianernas misstänksamhet mot humor, och han beskrev sitt möte med Barbara och Nathaniel Branden: "Jag har aldrig mött två mer högtidliga dårar än paret
Branden, som jag lunchade med när de fortfarande ledde objektiviströrelsen på 1960-talet." Fulford har nog en poäng i sin slutsats: "Randianer tar sig själva på så stort allvar att de aldrig kommer att riskera att förstå hur underhållande den övriga världen finner dem".

Man kan bara hålla med…..

(Källa: SvD 7 februari, 2006, 05.30. Senast ändrad: 11 oktober, 2007)
http://www.svd.se/kulturnoje/understrec ... 274017.svd  


7. Vad bör vi då ha i stället för Ayn Rands objektiva fascism?

Vad skall vi ha i stället då? Naturligtvis skall vi låta humanism och demokrati styra vår väg! Varför skall vi då det? Jo, därför att det är den enda framkomliga vägen på sikt. Vi följer texten i Willy Strzelewicz bok, ”De mänskliga rättigheternas historia” från 1943. Willy Strzelewicz författade dessa tester under brinnande krig, en prestation bara det.

”…Endast de lagordningar kan över huvudtaget räknas som rättsordningar, som har kommit till stånd genom beslut av alla ursprungligt likaberättigade individer. Mest meningsfullt och entydigt vore detta beslut naturligtvis om det vore enhälligt. Men denna enhällighet kan man sällan eller aldrig vänta sig. Bland individer som är och betraktar sig som likaberättigade är därför en kompromisslösning genom majoritetsbildning den enda möjliga. I denna form tillhör alltså folksuveränitetens demokratiska tanke kännetecknen på en lagordning som vill betecknas som rättsordning.

För övrigt glömmer man ofta vad denna demokratiska princip innebär. Man måste nämligen veta vad som avgörs och vad som kan avgöras i denna majoritetsbildning genom omröstning om den lagordning som stiftas skall kallas rättsordning. Majoritetsavgörandet sträcker sig nämligen aldrig till att fastställa eller bestrida urrättigheterna. Fastställandet har åstadkommits genom en logisk analys. Det har inte kommit till stånd genom något majoritetsbeslut och kan därför inte upphävas genom något majoritetsbeslut.

Avgörandet genom majoritetsbeslut gäller endast frågan om vad som kan ses som förverkligande av eller skydd för urrättigheterna, inte själva bestyrkandet – annars blir tanken helt meningslös och lagordningen förlorar karaktären av rättsordning. Individernas ursprungliga likaberättigande kan alltså aldrig upphävas genom majoritetsbeslut, om man inte vill bryta mot en lagordnings rättskaraktär.

Men därmed kommer vi samtidigt till ett nytt viktigt kännetecken på en statlig lagordning som skall anses för rättsordning. Det är inte nog att fastställa att lagarna har kommit till genom att alla likaberättigade individer har deltagit i beslutsfattandet. Det ligger i sakens natur att det finns vissa gränser för detta. Besluten kan inte upphäva individernas ursprungliga likaberättigande. Men hur skyddas erkännandet av detta likaberättigande, eller hur skulle det kunna kränkas?

Detta leder oss till fastställandet av de s.k. medborgerliga grundrättigheterna. De är det författningsmässiga uttrycket för de tankar som hänger samman med satsen om urrättigheterna. Även här kan vi bara härleda ett minimum av grundrättigheter ur det resonemang vi hittills fört. Den första viktiga slutsatsen är att man i en lagordning måste ställa upp vissa grundrättigheter som erkänns av alla individer, för att lagordningen skall bli en rättsordning. Den första medborgerliga grundrättighet som måste stadgas i varje lagordning framgår klart ur tidigare resonemang. Det är varje medborgares aktiva och passiva rösträtt.

Den kan inte upphävas genom majoritetsbeslut, ett sådant beslut bryter mot rättskaraktären. Erkännandet av alla medborgares ursprungliga likaberättigande uttrycks alltså först och främst i att alla medborgares krav att få rösta och kunna väljas proklameras som medborgerlig grundrättighet. Varje majoritetsbeslut som vill upphäva denna grundrättighet skulle bryta mot detta erkännande av likaberättigandet. Det är självklart att omröstningen också måste ske utan tryck och hot om den skall fylla den funktion som vi måste ge den.

Det finns en annan självklarhet som man kan formulera som den andra medborgerliga grundrättigheten. Omröstningen måste kunna förberedas genom en fri och allmän offentlig diskussion om ett rationellt och sakligt beslut skall kunna fattas genom omröstningen. Därmed fastställs även grundrättigheterna till yttrandefrihet och partibildning som ett minimum som måste utmärka en rättsordning….”

Parar man ihop detta med att strikt följa FN:s Mänskliga rättigheter, så utgör detta även min ståndpunkt i vad för slags samhälle vi bör ha…

Nu är den klar, användandet av det som framgförts är fritt, men vi är glada om ni redogör för urkällan - Bigj! Som även finns under sajten på nätet - "Bigj, samlade verk"! Bara att klicka på denna meing i Google!

MVH
bigj