Själen och döden

[Avantgardet]

Jag har redan gett dig några stycken på en historia jag inte känt till i förväg. Men det är väl som vanligt, du tycks leta efter halmstrån du kan bräcka i mig och ibland gör du det, men inte denna gång.

Nu tuggar du bara om samma bluff. Varför försöker du ens. Argumentera om du vill ha en åsikt, något annat går inte för sig ser du.

Du har ju känt till att du gått på en väg, eller hur? För att det ska vara en väg så krävs det ett omgivande landskap som den avgränsar sig emot. Detta vet vi. Det vet vi av själva det faktum att vi går på en väg.

Sen kan man förstås tycka att vägmetaforen är riktigt illa (slentrianmässigt) vald, men den dög lika bra som nån annan för att visa på att du fantiserar istället för att se till verkligheten.

Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?

[Skogsälvan]

Det är ironiskt att du tycks tro att jag vill ha makt och bestämmande - det undviker jag så gott jag kan. Om telefonen ringer vet jag ofta vem det är och bara inte dennes ärende. Det kan vara Åsa som tänker berätta att hon är gravid, men det vet jag redan innan vi börjar prata, utan annan info och det syns inte i andra månaden.

[Isabella]

Själv kan jag inte logiskt förklara för mig själv när jag går på en främmande väg att jag vet att det finns en vedbod 200 meter fram där och en katt som hette maja bodde under stolpen som var rödmålad och att Hulda mjölkade korna där. Och att byggnaden när jag kommer fram till den ser ut som jag såg den i mitt inre, om än risigare.

Nu tuggar du bara om samma bluff. Varför försöker du ens. Argumentera om du vill ha en åsikt, något annat går inte för sig ser du.

Och dina argumentationer är personliga påhopp?

Sen kan man förstås tycka att vägmetaforen är riktigt illa (slentrianmässigt) vald, men den dög lika bra som nån annan för att visa på att du fantiserar istället för att se till verkligheten.

Slentrianmässigt vald? Som jag förstod det plockade inte skogsälvan ut något ur fantasin, utan ur minnet - "exemplen är många".
Så, bäste avantgardet, vad är verkligheten? Det man upplever? För att man ska tro på något behöver man väl bevis, inte sant? Bevis på verkligheten har vi väl fått en hel del genom vad vi upplever. Men att se en bild, och sedan komma fram till samma plats som man aldrig tidigare vistats på, skulle inte det gälla som bevis på något mer än "fantasi"?

Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?

Hm, syftar du på dig själv i andra person?
Ja men finn något anat att göra då! Du kan ju alltid bli fiskhandlare =)[/quote]

[honey is cool]

(allt är i filosofisk mening detsamma som intet - om något kan vara precis vad som helst så är det inget bestämt och därför inget alls)

Men i verklig mening är väl inte allt detsamma som intet utan något?

[Avantgardet]

Om du vill påstå att det rör sig om personliga påhopp så har jag redan bemött den invändningen för inte mycket mer än en timme sen i en annan tråd. Läs på om du vill delta.

Däremot är det svårt att se vad i ditt inlägg som är nåt annat än "personliga påhopp" för något i sakfrågan tillförde du ju inte, nada.

Den som bör finna något annat att göra (än att skriva på ett forum) är väl den som hävdar att andra per definition är onda och sysslar med "påhopp" när de säger emot henne, eller? KOm in i matchen tjejen.

[Avantgardet]

(allt är i filosofisk mening detsamma som intet - om något kan vara precis vad som helst så är det inget bestämt och därför inget alls)

Men i verklig mening är väl inte allt detsamma som intet utan något?

Vad menar du då med "verklig mening"?

[honey is cool]

(allt är i filosofisk mening detsamma som intet - om något kan vara precis vad som helst så är det inget bestämt och därför inget alls)

Men i verklig mening är väl inte allt detsamma som intet utan något?

Vad menar du då med "verklig mening"?

Jag menar att det som är något är en verkan av meningen/intet/det som kan vara.

[Avantgardet]

(allt är i filosofisk mening detsamma som intet - om något kan vara precis vad som helst så är det inget bestämt och därför inget alls)

Men i verklig mening är väl inte allt detsamma som intet utan något?

Vad menar du då med "verklig mening"?

Jag menar att det som är något är en verkan av meningen/intet/det som kan vara.

Men det som är behöver väl inte per automatik vara Alltet, eller? Själv tänker jag Verkligheten som ett icke-Allt, som det som inte sammanfaller helt med sig själv, det som alltid delar på sig, skiljer sig från sig självt, och som vi därför behöver ett teoretiskt ramverk (språket och dess begrepp) för att kunna greppa. Att tänka det som är som verkan är att förutsätta att du bakom det har en orsak. Och det verkar som du vill se detta bakomliggande som potentialiteten, har jag rätt? Men var skulle potentialiteter finnas? Så fort de i strikt mening fanns så skulle de ju vara aktualiteter och upphäva sig själva som potentialiteter.

Något är ett avgränsat föremål, det har konturer. Den vanliga "logiken" upphävs i dessa abstrakta storheter "alltet" och "oändligheten", just eftersom inga konturer blir möjliga. Ta ett vanligt ord: om vi säger att "äpple" kan betyda vad som helst, vad betyder det då? Inget speciellt. Om det har många användningsområden så har det fortfarande konturer och är möjligt att greppa, men när du rör dig med de absoluta begreppen så försvinner dessa. Man tänker t.ex. i regel att man kan dela vilken strecka som helst i hälften, men med oändligheten är detta omöjligt i och med att varje delsträcka i sig är oändlig.

Vill man tro att oändligheten är nåt annat än en ren fiktion så anser jag att det kommer an på den personen att visa var i världen denna oändlighet finns. Kan den inte peka ut den så finns det inget skäl överhuvudtaget att tro att det skulle vara nåt annat än en fiktion. Håller du inte med? Det är vad förnuftet påbjuder, och ödmjukheten. Vissa anser sig emellertid vara förmer än oss vanliga dödliga och tycker sig kunna uttala sig om såna saker. Själv finner jag ett motbjudande högmod i sånt, men denna typ av människor vill ändå göra anspråk på att vara anspråkslösa och ödmjuka. Höjden av hyckeri!

[honey is cool]

(allt är i filosofisk mening detsamma som intet - om något kan vara precis vad som helst så är det inget bestämt och därför inget alls)

Men i verklig mening är väl inte allt detsamma som intet utan något?

Vad menar du då med "verklig mening"?

Jag menar att det som är något är en verkan av meningen/intet/det som kan vara.

Men det som är behöver väl inte per automatik vara Alltet, eller? Själv tänker jag Verkligheten som ett icke-Allt, som det som inte sammanfaller helt med sig själv, det som alltid delar på sig, skiljer sig från sig självt, och som vi därför behöver ett teoretiskt ramverk (språket och dess begrepp) för att kunna greppa. Att tänka det som är som verkan är att förutsätta att du bakom det har en orsak. Och det verkar som du vill se detta bakomliggande som potentialiteten, har jag rätt? Men var skulle potentialiteter finnas? Så fort de i strikt mening fanns så skulle de ju vara aktualiteter och upphäva sig själva som potentialiteter.

Något är ett avgränsat föremål, det har konturer. Den vanliga "logiken" upphävs i dessa abstrakta storheter "alltet" och "oändligheten", just eftersom inga konturer blir möjliga. Ta ett vanligt ord: om vi säger att "äpple" kan betyda vad som helst, vad betyder det då? Inget speciellt. Om det har många användningsområden så har det fortfarande konturer och är möjligt att greppa, men när du rör dig med de absoluta begreppen så försvinner dessa. Man tänker t.ex. i regel att man kan dela vilken strecka som helst i hälften, men med oändligheten är detta omöjligt i och med att varje delsträcka i sig är oändlig.

Vill man tro att oändligheten är nåt annat än en ren fiktion så anser jag att det kommer an på den personen att visa var i världen denna oändlighet finns. Kan den inte peka ut den så finns det inget skäl överhuvudtaget att tro att det skulle vara nåt annat än en fiktion. Håller du inte med? Det är vad förnuftet påbjuder, och ödmjukheten. Vissa anser sig emellertid vara förmer än oss vanliga dödliga och tycker sig kunna uttala sig om såna saker. Själv finner jag ett motbjudande högmod i sånt, men denna typ av människor vill ändå göra anspråk på att vara anspråkslösa och ödmjuka. Höjden av hyckeri!

Men det som är behöver väl inte per automatik vara Alltet, eller?

Nej det tror inte jag heller att det behöver, men något(eller många "något") tror jag är allt och i det fallet måste något bestå av delar som bildar en helhet, för annars hade allt varit "ett", även partikulärt. Men jag tror att allt "kan" vara ett(alltså inte partikulärt) och därför tror jag inte att man kan lokalisera något slags "centrum" eller säga att en viss helhet är en undergrupp till någon annan helhet osv.

Själv tänker jag Verkligheten som ett icke-Allt, som det som inte sammanfaller helt med sig själv, det som alltid delar på sig, skiljer sig från sig självt, och som vi därför behöver ett teoretiskt ramverk (språket och dess begrepp) för att kunna greppa.

Det är precis min åsikt, om man med "allt" menar något relationer sammanbinder.

Det är väl "den fria viljan" som gör potentialitet till aktualitet, så ser jag det, även om den inte går att förklara.

"Något" innehåller väl alltid relationer, annars saknar det väl funktion och därav sin kontur, eller? Och just därför att något innehåller relationer så blir delningsmöjligheterna och figurmönstren oändliga, detta är på sätt och vis motsatsen till tex lagbundna matematiska fraktaler.

Det krävs ju något medvetande för att definiera begrepp och det finns väl inget medvetande som kan definiera alla påtänkta begrepp i ett oändligt universum, men jag kan inte säga att människan inte har själ eller att det inte skulle finnas någon världssjäl.

Jag tycker man får tro vad man vill, och egentligen: vad vet man helt säkert? Vad är förnuft? Men jag tror jag förstår vad du menar.

[Isabella]

Den som bör finna något annat att göra (än att skriva på ett forum) är väl den som hävdar att andra per definition är onda och sysslar med "påhopp" när de säger emot henne, eller? KOm in i matchen tjejen.

Vad jag minns skrev jag aldrig något om att du skulle vara "ond"; jag kommenterade ditt språk du använde till skogsälvan.
Du skrev bl a:

"Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?"

Låter det som en respektfull diskussion?

(Du behöver inte ta det sista jag skrev personligt... tyckte bara att ett oseriöst svar passade på ett arrogant inlägg).

[Avantgardet]

Den som bör finna något annat att göra (än att skriva på ett forum) är väl den som hävdar att andra per definition är onda och sysslar med "påhopp" när de säger emot henne, eller? KOm in i matchen tjejen.

Vad jag minns skrev jag aldrig något om att du skulle vara "ond"; jag kommenterade ditt språk du använde till skogsälvan.
Du skrev bl a:

"Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?"

Låter det som en respektfull diskussion?

(Du behöver inte ta det sista jag skrev personligt... tyckte bara att ett oseriöst svar passade på ett arrogant inlägg).

Det du alltid bör fråga dig är inte om det är "respektfullt" eller inte (respekt är lika lite som något annat ett egenvärde), utan om "respektfullheten" eller bristen på densamma är befogad. Stirra dig inte blind på formen, se till innehållet också.

[Anders]

Vill man tro att oändligheten är nåt annat än en ren fiktion så anser jag att det kommer an på den personen att visa var i världen denna oändlighet finns. Kan den inte peka ut den så finns det inget skäl överhuvudtaget att tro att det skulle vara nåt annat än en fiktion. Håller du inte med? Det är vad förnuftet påbjuder, och ödmjukheten. Vissa anser sig emellertid vara förmer än oss vanliga dödliga och tycker sig kunna uttala sig om såna saker. Själv finner jag ett motbjudande högmod i sånt, men denna typ av människor vill ändå göra anspråk på att vara anspråkslösa och ödmjuka. Höjden av hyckeri!

Jag önskar jag kunde tro att evigheten är ren fiktion. Ända sen jag fyllde elva år har jag önskat det. Dra en pil rakt ut från jordytan, var slutar den?
Men visst, vi kan skapa oss lite mysiga Big Bangs och så.
Galileo gjorde inte bara saker lättare för oss i alla fall.

[Skogsälvan]

Den som bör finna något annat att göra (än att skriva på ett forum) är väl den som hävdar att andra per definition är onda och sysslar med "påhopp" när de säger emot henne, eller? KOm in i matchen tjejen.

Vad jag minns skrev jag aldrig något om att du skulle vara "ond"; jag kommenterade ditt språk du använde till skogsälvan.
Du skrev bl a:

"Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?"

Låter det som en respektfull diskussion?

(Du behöver inte ta det sista jag skrev personligt... tyckte bara att ett oseriöst svar passade på ett arrogant inlägg).

Det du alltid bör fråga dig är inte om det är "respektfullt" eller inte (respekt är lika lite som något annat ett egenvärde), utan om "respektfullheten" eller bristen på densamma är befogad. Stirra dig inte blind på formen, se till innehållet också.

Nu har ju jag varken lust eller ork att ge mig in i dina ordlekar, avant och faktiskt besvara rappakaljan. Jag är helt enkelt less på hur du speglar dina sämre sidor i mig. De finns i mig också, men du förstorar dem hos mig enormt och snudd på minimaliserar dem hos dig själv. Du bygger upp respekt och förtroende som andra ska få för dig, sen gör du vad du kan för att rasera det. Är du införstådd med vad jag menar? Ta vad jag säger just nu sakligt om du kan. På något vis vill jag hjälpa dig och tror att du vill hjälpa mig.

[Avantgardet]

Den som bör finna något annat att göra (än att skriva på ett forum) är väl den som hävdar att andra per definition är onda och sysslar med "påhopp" när de säger emot henne, eller? KOm in i matchen tjejen.

Vad jag minns skrev jag aldrig något om att du skulle vara "ond"; jag kommenterade ditt språk du använde till skogsälvan.
Du skrev bl a:

"Men lek stor på dig du. Måste börja kännas lite väl ihåligt nu, även för den som är mästare på att förtränga. Och jag orkar verkligen inte nåt mer. Varför ska jag sitta och lägga tid på att hjälpa nån att tänka som skiter blankt i vad som är sant och vad som är falskt och bara vill åt makt och bestämmande?"

Låter det som en respektfull diskussion?

(Du behöver inte ta det sista jag skrev personligt... tyckte bara att ett oseriöst svar passade på ett arrogant inlägg).

Det du alltid bör fråga dig är inte om det är "respektfullt" eller inte (respekt är lika lite som något annat ett egenvärde), utan om "respektfullheten" eller bristen på densamma är befogad. Stirra dig inte blind på formen, se till innehållet också.

Nu har ju jag varken lust eller ork att ge mig in i dina ordlekar, avant och faktiskt besvara rappakaljan. Jag är helt enkelt less på hur du speglar dina sämre sidor i mig. De finns i mig också, men du förstorar dem hos mig enormt och snudd på minimaliserar dem hos dig själv. Du bygger upp respekt och förtoende som andra ska få för dig, sen gör du vad du kan för att rasera det. Är du införstådd med vad jag menar? Ta vad jag just nu sakligt om du kan. På något vis vill jag hjälpa dig och tror att du vill hjälpa mig.

Ja, för det är ju automatiskt nåt FEL på den som inte dyrkar dig och den mark du går på? Han behöver HJÄLP, det är nåt fel i huvudet på honom! Ser ni inte, han är inte klok, han ifrågasätter vad JAG säger! Spärra in honom, lyncha honom!

Dina uttalanden om min person talar för sig själva, men inte på det vis du skulle önska. Djupare och djupare begraver hon sig själv. Du vet det, och jag vet det. Skulle du försöka skylla på ett barn också om du gjorde nåt du skämdes för och inte ville stå för, eller är det okej bara för att det är en fattig och oborstad lodis som får tjäna för syftet?

Det här handlar varken om min eller din person, utan om ett specifikt sätt att agera och som måste motiveras, och kan det inte motiveras så är det ju bara du kryper till korset. Inte svårare än så.

[Skogsälvan]

Men jösses vilken fantasi du lever i - jag får förklara då. *suck* Vem dyrkar marken jag går på? När har jag någonsing förväntat mig det? Du pratar om jag sitter på en piedestal. Ja, jag har berättat om mitt psykiska dåliga mående, vilket i min värld är en gnutta mod då det är svårt att göra, men jag hamnar inte på en piedestal för det, varken för det lilla modet eller min skörhet.

Alla som har varit här en tid har fått en viss förståelse hur vi beter oss. Jag kan helt enkelt inte såga dig, avant, jag tycker för mycket om dig. Då låter jag dig hellre kasta skit på mig.