Justin Case skrev:Jag anser att spelteori ger att universum måste vara oändligt stort, och att detta i sin tur ger att det aldrig kommer någon tidpunkt då samtliga identiska exemplar av någon individ dör för alltid. Anta t.ex. att jag blir träffad av blixten i morgon. Då kommer en viss andel av de oändligt många identiska exemplar av mig som finns i universum att överleva, men eftersom sannolikheten för att en given händelse dödar alla ens oändligt många identiska exemplar är noll, kommer alltid några - närmare bestämt oändligt många - av mina identiska exemplar att överleva, hur kraftig den där blixten än är som träffar mig. Om inte annat överlever en del av mina identiska exemplar genom att partiklar omedelbart efter blixtnedslaget råkar av rena sammanträffanden av kvantfluktuationer bilda exakt en sådan människa som jag skulle vara efter blixtnedslaget om blixten inte hade slagit ned alls i mig. Och förresten, återigen, inte en sådan människa, utan oändligt många. Då sannolikheten, för att det aldrig mer någonsin ska uppstå sådana sammanträffanden av kvantfluktuationer som gör att åtminstone några av mina exemplar överlever, eller börjar leva på nytt efter att ha varit tillfälligt död, eller rättare sagt medvetslös, aldrig är exakt 100% (ett sätt att vara medvetslös är att vara upplöst i atomer; man överlever det med), så har varje människa evigt liv. Det innebär i sin tur att varje människa har oändligt många tillfällen att med framtida extremt kraftfull tekniks hjälp forma om sig (cell för cell om man är försiktig och vill förändras mycket successivt) till andra varelser, andra partikelkombinationer, kommer vi undan för undan att prova på att vara precis alla varelser man kan vara. Vi kommer emellanåt (dock relativt sällan) även att av kvantfluktuationer och utomjordingar tvångsförvandlas till saker och varelser vi inte tänkt förvandla oss till, men vårt oändligt långa liv och de aldrig för gott upphörande kvantfluktuationerna garanterar att vi alltid kommer att komma ur varje sådan situation och hamna i nya situationer. Med tiden kommer vi att ha provat på precis alla sätt att vara, alla sätt för partiklar att kunna vara kombinerade på som kan upprätthålla ett medvetande, och även alla andra sätt som partiklar kan vara kombinerade på (dessa sistnämnda stadier är alltså tillfällig medvetslöshet, eftersom inget enskilt av dem varar oändligt länge). Det innebär att vi med tiden kommer att vara allt och alla som nu finns omkring oss. Därför kommer allt man gör för/mot andra tillbaka till en förr eller senare. Detta är enligt min mening den ur praktisk moralisk synvinkel mest relevanta mening i vilken man kan säga att vi alla "är ett", att "allt är ett".
Jag läste hela din text, men tycker du sammanfattade din tes i detta textstycke varför jag bara citerar den.
Du antar att vi har flera existenser, och jag antar att du baserar detta på det faktum att man funnit en sannolikhet i universum. Det vill säga en slags tärningsprincip inom ramen för var olika partiklar skall befinna sig i nästa punkt i framtiden. För att jämna ut detta tänkande med ett deterministiskt linjärt tänkande har vissa antagit att vi existerar i flera exemplar, där varje möjlighet SKER men att vi enbart upplever en del utav alla dessa möjligheter.
Det är viktigt att poängtera Justin att dessa möjligheter INTE är oändliga utan sker inom en viss ram, alltså är begränsade av de lagar som de verkar inom. Det kan liknas vid en tärning man slänger över ett bord, som vi människor inte med lätthet kan förutspå positionen på då den kommer till vilo, men där vi teoretiskt kan komma fram till sannolikheten till dess kommande position i vilo. Vilket också innebär att tärningen är underkastad vissa lagar som den följer, men som vi människor inte kan intuitivt fullständigt behärska och därför inte heller veta exakt på vilken siffra den kommer hamna varje gång.
Med detta kan också sägas att det alltid existerar bara en näst kommande händelse, men att vi människor INTE kan förutspå denna händelse då variablerna för att räkna ut den är alltför stora för oss, eller alltför många. Såsom vid ett tärningskast men i vidare perspektiv mycket mycket mer komplicerat.
Hoppas min text är lätt begriplig Justin.
