"Övermänniskor", finns de och hur mäter man det?

[Factotum]

har också läst nån mer humanistisk tolkning nånstans
fast mer svårförståelig, wikis definition tycker jag var helt oklar

hursomhellst tycker jag trådförfattaren bör definiera sin övermänniska

talang
ödesstyrning
grupptryck
iq
emotionell iq
vilja

etc

VAD SKALL MÄTAS?

Trådförfattaren skapade tråden för att få svar av klokare människor än honom själv. Jag vet inte definitionerna, vet inte runt vad ramen ska skapas.

Vad anser du bör mätas?

[Factotum]

VAD SKALL MÄTAS?

En övermänniska skulle nog inte be någon annan sätta upp måttskalan åt honom ; )
Det är väl inte så svårt att gör en skala på sin egen förmåga att stå emot grupptryck eller berömma sina egna talanger ?

Ett exempel, jag skiter fullständigt i lagen. När man berättar det så blir folk halvnojiga, han e kriminell eller inte pålitlig.
Men va attan, döm inte folk innan ni vet vad dom verkligen står för, hur ser deras egen moral ut ?
Det kan vara världens snällaste person man möter. Men det vi inte vet eller kan kontrollera, dvs övermänniskor så blir folk oroliga, vi har svårt att lita på omgivningen. Kanske världen behöver lite mer av övermänskliga drag...

själv kan jag inte vara övermänniska eftersom jag har en tro på ett högre väsen.

Varför kan du inte vara en övermänniska om du tror på ett högre väsen?

[freddemalte]

Hej allihopa


Har länge tänkt på om det finns några vi kan kalla för "övermänniskor". Vet Nietzsches åsikt i saken och till en viss del håller jag med om det han säger. Att notera är att jag är ytligt insatt i hans teori så givetvis vill jag höra om ngn lagt ner tanke på detaljerna i hans arbete.

Det jag snarare är intresserad av är om såna här människor finns och hur man skulle mäta detta? Vem är en övermänniska elr en Titan som jag vill kalla det.

Min ställning är att dessa människor finns och att mättermen är filosofisk kunskap eller snarare filosofisk förståelse.

Om man skulle godkänna ovan så skulle det innebära något väldigt intressant, att man kan kartlägga hela mänskligheten utifrån förståelse. Detta får givetvis många intressanta biverkningar, som tex rösträttens värde i ett demokratiskt system mm.

Vad anser ni om det hela? Finns det ubermenschen?

Hej Factotum

Om man vill mäta en människas filosofiska kapacitet så finns det säkert vissa kriterier man kan titta extra noga på. Kriterier som, när de är uppfyllda, adderar (eller bidrar till) en persons filosofiska förmåga. För att kunna göra det på ett sätt som godtas av, åtminstone de om är insatta i ämnet filosofi, krävs det att man är överens om vad som avses med att vara filosofisk eller besitta filosofiska kvaliteter.

Om vi. t.ex. vill ta reda på om det finns människor som springer betydligt snabbare än andra, en slags springandets övermänniskor, så måste vi genomgå samma definitionsprocess.

- Vad avses med att springa?
- Hur långt ska personen springa?
- Vilket underlag ska personens springa på?
- Ska det vara plant eller backar?
- Vilket väder?
- Ingår alla tänkbara "spring- eller löparstilar"?
- Måste det ingå ett tävlingsmoment i själva mätningen?
- Ska jämförelsen med andra ske under exakt samma förutsättningar?
- Vad anses som dopning, hjälpmedel eller fusk i sammanhanget?

Ja här ovan är några exempel på frågor som antagligen bör besvaras innan man kan gå ut i världen och försöka ta reda vem eller vilka som springer snabbast.

Kan vi nu sätta upp en motsvarande definition på vad som utgör en person som är extremt kompetent på filosofiska aktiviteter samt hur vi ska mäta det?

Jag kan ju, utan att fördjupa mig extremt mycket, tänka mig att t.ex. följande kan vara av vikt:

- Allmänintelligens (det som kan mätas på traditionella intelligenstest standardiserade för just IQ-utredningar)
- Abstraktionsförmåga
- Fantasi
- Inlevelseförmåga
- Minne (i synnerhet Deklarativt)
- Kunskap (mer allmänt - man måste ju ha något att filosofera om)
- Språkkunskap - att behärska kommunikation på olika nivåer

Ja, ovan är som sagt ett axplock och mycket kan säkert adderas till detta. Då kommer nästa utmaning - att jämföra kapaciteterna (dvs sätta upp det "filosofiska springtestet"). Så vilka förutsättningar ska gälla under själva jämförelsen? Ska vi enbart mäta teoretiska abstraktionsförmåga eller ska det vara pragmatiskt och praktiskt applicerbart? Det finns ju människor som har otroliga förmågor på vissa områden, t.ex. matematisk (oftast savant syntrome). Det skulle inte förvåna mig om det finns några eller någon som har motsvarande på ämnet filosofi, eller på något av delämnena, men frågan är om det lever upp till kraven?

Sen har vi det där problemet som några av er har varit inne på, dvs att vad gäller just intellektuella kapaciteter så kan det vara svårt att bedöma då den som bedömer troligtvis inte besitter förmågan att avgöra huruvida person A har ett extraordinärt intellekt. Det skulle kanske till och med kunna vara så att de som "vanligt folk" uppfattar som "korkade" (K) tillhör de som egentligen är riktigt "upplysta" men att "vanligt folk" inte har kapacitet att förstå vad i det sätt som K agerar och handlar på som utgör det upplysta. Troligtvis är det inte så, men visst skulle man kunna tänka sig ett fall där det de facto finns en person som rent reellt är världens mest intelligenta och abstraktionsmässigt upphöjda person, men att vi vanliga inte kan förstå det därför att denne person inte gör eller säger de saker som vi tror är detsamma som att vara så bright.

Vänligen

Fredrik

[Factotum]

Jag tror tråden blev lite för insnöad på Wikis definition av Nietzches verk. Det var bara ett sätt att starta tråden, att ge ett exempel men jag tycker att hans tankar är begränsade. Han själv var stundtals lite för långt ute på galenskapens hav och inte alltid hämtade han hem fina fiskar så att säga.

Men frågan kvarstår, finns en övermänniska och i så fall hur hade ni definierat honom/henne?
Vilka drag hade denna person haft? Vilken moral?
Hade denne kört över någon i affärer för att tjäna en extra slant?
Hade denne varit otrogen mot sin partner och dolt sanningen? osv..

Vad anser ni vara av vikt, vilka dygder?

Anledningen bakom dessa frågor är att jag tänker; om man nu hade haft ett kvantifierbart system att mäta människors storhet på så hade en enkel justering i det demokratiska systemet nästintill automatiskt skapat en nästintill perfekt värld.

Våra ledare kommer inte längre vara politiker som gör allt för att bli valda, som att förvilla korkade själar. Nu ligger makten nämligen hos kunskapen och inte längre hos individer som dessvärre oftast är närmare djurriket än gudomligheten.

[dokido]

du skriver övermänniska och ber oss definiera ditt påhitt?
du får skriva vad du menar

[Marko]

VAD SKALL MÄTAS?

En övermänniska skulle nog inte be någon annan sätta upp måttskalan åt honom ; )
Det är väl inte så svårt att gör en skala på sin egen förmåga att stå emot grupptryck eller berömma sina egna talanger ?

Ett exempel, jag skiter fullständigt i lagen. När man berättar det så blir folk halvnojiga, han e kriminell eller inte pålitlig.
Men va attan, döm inte folk innan ni vet vad dom verkligen står för, hur ser deras egen moral ut ?
Det kan vara världens snällaste person man möter. Men det vi inte vet eller kan kontrollera, dvs övermänniskor så blir folk oroliga, vi har svårt att lita på omgivningen. Kanske världen behöver lite mer av övermänskliga drag...

själv kan jag inte vara övermänniska eftersom jag har en tro på ett högre väsen.

Varför kan du inte vara en övermänniska om du tror på ett högre väsen?

Därför att jag anser mig vara del av ett djupare sammanhang som jag inte kan påverka som individ. (ett sammanhang som är skapat och utvecklas på kollektiv nivå)
Jag är till stor del styrd av detta 'öde'. Jag skulle med min syn på 'högre väsen' eller medvetande inte kunna klassas som övermänniska utan mer som en undermänniska.

[dokido]

factocum

Din tes faller på det faktum att det inte finns något som säger att en övermänniska inte skulle utnyttja sin intelligens till att ge sig själv makt. Det finns inget motsatsförhållande mellan storhet och ödmjukhet.

[Johan Ågren]

Factotum,

här är ett inlägg som jag skrev för några år sedan:

"Jag menar att vad som föregår varje maktutövande är olika motiv, och dessa motiv kan ha mer eller mindre rationella och förnuftiga utgångspunkter. Makten kan alltså inte allena ge någon rätt om maktutövande bygger på sådana lösa grunder. Antag att en religionsövertygelse verkligen saknar rationell grund - det är ren och skär lögn - då får varje maktutövande som bygger på denna grund samma dåliga karaktär (för den som genomskådat lögnen). Samtidigt finns kanske ett intresse att bevara de etablerade föreställningarna hos de som kan utnyttja dessa i sitt maktutövande, och detta kan varirera alltfrån en genuin övertygelse till självbedrägeri och rent bedrägeri.

Nietzsches övermänniskoideal handlade aldrig om att "ta sig makt" oberoende av rim och reson. Makten kan i sig själv aldrig bli en självhävdande och oberoende princip. Då är man endast tillbaka vid den punkt Nietzsche från början vänder sig emot; att människan konstruerar artificiella levnadsregler efter sin fantasi. I stället bör man förankra sitt maktutövande i verkliga livsförhållanden. Nya levnadsregler uppstår - som fågeln fenix - ur askan av våra förbrända fantasifoster. Vi ifrågasätter motivet till våra handlingsmönster. Här får Nietzsche ett problem och det är att han inser att hans handlingar har en inbyggd drivkraft som redan uppstått ur det kulturella falsariet. Reningen från dessa impulser medför endast en existentiell tomhet. Han misslyckas med den renande psykosyntes som måste föregå varje transformation av jagets vilja när det ska agera opåverkat av de kausala orsaker som uppbådat det till att börja med. Övermänniskan har rätt att sätta sig över den artificiella moralen, men styrd av de impulser som närt henne från födseln så uppstår i stället en konflikt; där inga nya impulser uppstår, samtidigt som avsikten är att följa något annat än vad som tidigare närt henne. Vi inser att människan inte kan göra sig fri från någon form av drift, hon kan enbart försöka analysera sina drifters upprinnelse, och rena sig efter bästa förmåga. Den fria viljan söker efter en förmåga att agera utan att låta sig påverkas av förnuftsvidriga konstruktioner, eller vilja till makt i sådana sammanhang. Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus. Han kan inte längre uppbåda den drift som gör andra människor galna. Men beordrar hans kropp honom att forcera ett hinder så existerar ingen moral som hindrar honom, enbart ett beräknande hur behoven bäst kan tillses. Den makt som nu uppstår är ren från falskhet (i teorin).

Vi är heller inte "dömda till frihet" enligt existentialismen (Sartre). Vår vilja är ständigt dömd till underkastelse av vårt förnuft. Vårt förnuft i sin tur är dömt utifrån hur vi betraktar och föreställer oss världen, och detta är i sin tur dömt av hur tingen förhåller sig. Någon form av genväg i denna kausalitet kan enbart ske genom att vi inte uppfattar tingen för vad de är, utan ger dem sekundära egenskaper som inte motsvarar deras faktiska positioner och relationer. En "frihet" som inte först analyserat sin drift kan inte göra anspråk på att vara fri, inte heller den frihet som klargjort sin drift, och tappat sin kraft."

[transversal]

Men frågan kvarstår, finns en övermänniska och i så fall hur hade ni definierat honom/henne?
Vilka drag hade denna person haft? Vilken moral?
Hade denne kört över någon i affärer för att tjäna en extra slant?
Hade denne varit otrogen mot sin partner och dolt sanningen? osv..

Vad anser ni vara av vikt, vilka dygder?

Anledningen bakom dessa frågor är att jag tänker; om man nu hade haft ett kvantifierbart system att mäta människors storhet på så hade en enkel justering i det demokratiska systemet nästintill automatiskt skapat en nästintill perfekt värld.

Våra ledare kommer inte längre vara politiker som gör allt för att bli valda, som att förvilla korkade själar. Nu ligger makten nämligen hos kunskapen och inte längre hos individer som dessvärre oftast är närmare djurriket än gudomligheten.

Det är inget "outvecklat" med att vara nära djurriket. Jag förstår aldrig varför man sätter gud som en motpol till naturen. Väldigt kristen tankegång. Vi är djur. Punkt. Vi är inte gudar, därför att gudar är abstraktioner av de mönster vi hittar hos oss själva. Därför kan aldrig gudar vara allt som vi är som människor. (Vi är mer än gudar.)

Om man med en övermänniska menar vad skulle vara nästa evolutionära utvecklingssteg, så är det kanske en människa som har stor resistans mot vissa fenomen, som till exempel gifter, distraktion osv osv. Det är den människa som kommer att överleva oss (vanliga). Troligen närmare kackerlackor än vad vi är nu. "Slitstarka."

Jag förstår att du är ute efter ett slags ideal, men det måste finnas en omgivning där en sådan ideal person hade kunnat leva och fungera idealt. Om du tar det samhälle vi har idag så tror jag inte att det är de personlighetsdrag som vi gissar på som är "optimala". Exempel: Är människor "för" intelligenta eller "begåvade" inom något område tenderar de att bli understimulerad i det rådande samhället och kanske börjar må psykiskt dåligt.

Det finns forskning på att personer med högre iq än ett visst tal, kanske omkring 110 har jag för mig, inte tjänar mer än de som har eller ligger runt denna summa. Annan forskning visar att du blir mer lycklig om du tjänar upp till 40 000 SEK i månaden, men sedan så blir du inte ytterligare speciellt lycklig för att du tjänar ännu mer. De flesta "begåvningar" har en slags kurva som går uppåt först, men sedan planar ut. Trenden ger att stora "extremer" ger sällan speciella fördelar på något mänskligt plan. Är du bara lite mer begåvad än genomsnittet så kommer du att stå dig mycket bra. Kanske övermänskligt bra.

Ideal är dessutom kluriga därför att de är så likriktade. Så fort något är likriktat blir det lätt att slå ut.

Tror mera på att vi människor (som släkte) fungerar bra på grund av vår stora varians. Det finns en massa olika typer av människor men många olika kvaliteter, så det finns alltid någon "nörd" på något område som kan fylla luckor där de uppstår. Vår styrka ligger alltså inte i vår individualitet, utan det faktum att vi ingår i ett samhälle - som man kan gilla eller ogilla, men som utgör en del av vår existens. Om man börjar avvika för långt ifrån samhället så kommer man troligtvis att få svårt att överleva - hur fantastisk man än är - eftersom man inte överlever som individ.

[Marko]

likriktning och mainstream var inte ubernietz ute efter. Det känns som den människan var ute efter ett djup av förståelse och visdom. Det kan skenbart bli mainstream om det så sig vill, men du har gjort ditt val efter egen bedömning.

[transversal]

Det var en reaktion på trådens ämne (snarare än N per se) - idealiseringen av en människotyp + egenskaper.

Det liknar reflektion som förts kring rasbiologin/rashygien. Lustigt nog visar ju forskning på det motsatta. Forskning visar ju att ju mer man specialiserar något (idealiserar) (till exempel inavlar inom bara en ras) desto mer stereotyp blir också denna. Samtidigt med stereotypen kommer sårbarheten (i detta fall för sjukdomar). En gatuhund klarar sig betydligt bättre och är friskare, intelligentare och mer motståndskraftig än en "fin" rashund.

Om man nu ska gå över på till exempel ett moraliskt psyke (om man nu sätter upp detta som ideal). När du hittat den totalt moraliska människan, så kommer du troligen att upptäcka att denna med mycket stor sannolikhet kommer att ha svårt att klara sig i den vanliga världen.

Internets starka sida är flexibiliteten och att den inte bygger på en utan väldigt många noder. Faller en så faller inte allt med denna.

Övermänniskan kan inte vara en typ. Det som kommer att utveckla människan framåt kommer inte att vara en speciell människotyp, utan många speciella människotyper som har olika karaktär. De expanderar människobubblan. Att ignorera de rådande värderingarna på alla plan samtidigt är meningslöst. Det är bara när man ignorerar dem på ett plan, samtidigt som man medger dem på övriga, som man kommer någon vart. Kontrasten blir då hävstången för förändring.

Hej allihopa


Har länge tänkt på om det finns några vi kan kalla för "övermänniskor". Vet Nietzsches åsikt i saken och till en viss del håller jag med om det han säger. Att notera är att jag är ytligt insatt i hans teori så givetvis vill jag höra om ngn lagt ner tanke på detaljerna i hans arbete.

Det jag snarare är intresserad av är om såna här människor finns och hur man skulle mäta detta? Vem är en övermänniska elr en Titan som jag vill kalla det.

Min ställning är att dessa människor finns och att mättermen är filosofisk kunskap eller snarare filosofisk förståelse.

Om man skulle godkänna ovan så skulle det innebära något väldigt intressant, att man kan kartlägga hela mänskligheten utifrån förståelse. Detta får givetvis många intressanta biverkningar, som tex rösträttens värde i ett demokratiskt system mm.

Vad anser ni om det hela? Finns det ubermenschen?

[Factotum]

Hej allihopa


Har länge tänkt på om det finns några vi kan kalla för "övermänniskor". Vet Nietzsches åsikt i saken och till en viss del håller jag med om det han säger. Att notera är att jag är ytligt insatt i hans teori så givetvis vill jag höra om ngn lagt ner tanke på detaljerna i hans arbete.

Det jag snarare är intresserad av är om såna här människor finns och hur man skulle mäta detta? Vem är en övermänniska elr en Titan som jag vill kalla det.

Min ställning är att dessa människor finns och att mättermen är filosofisk kunskap eller snarare filosofisk förståelse.

Om man skulle godkänna ovan så skulle det innebära något väldigt intressant, att man kan kartlägga hela mänskligheten utifrån förståelse. Detta får givetvis många intressanta biverkningar, som tex rösträttens värde i ett demokratiskt system mm.

Vad anser ni om det hela? Finns det ubermenschen?

Hej Factotum

Om man vill mäta en människas filosofiska kapacitet så finns det säkert vissa kriterier man kan titta extra noga på. Kriterier som, när de är uppfyllda, adderar (eller bidrar till) en persons filosofiska förmåga. För att kunna göra det på ett sätt som godtas av, åtminstone de om är insatta i ämnet filosofi, krävs det att man är överens om vad som avses med att vara filosofisk eller besitta filosofiska kvaliteter.

Om vi. t.ex. vill ta reda på om det finns människor som springer betydligt snabbare än andra, en slags springandets övermänniskor, så måste vi genomgå samma definitionsprocess.

- Vad avses med att springa?
- Hur långt ska personen springa?
- Vilket underlag ska personens springa på?
- Ska det vara plant eller backar?
- Vilket väder?
- Ingår alla tänkbara "spring- eller löparstilar"?
- Måste det ingå ett tävlingsmoment i själva mätningen?
- Ska jämförelsen med andra ske under exakt samma förutsättningar?
- Vad anses som dopning, hjälpmedel eller fusk i sammanhanget?

Ja här ovan är några exempel på frågor som antagligen bör besvaras innan man kan gå ut i världen och försöka ta reda vem eller vilka som springer snabbast.

Kan vi nu sätta upp en motsvarande definition på vad som utgör en person som är extremt kompetent på filosofiska aktiviteter samt hur vi ska mäta det?

Jag kan ju, utan att fördjupa mig extremt mycket, tänka mig att t.ex. följande kan vara av vikt:

- Allmänintelligens (det som kan mätas på traditionella intelligenstest standardiserade för just IQ-utredningar)
- Abstraktionsförmåga
- Fantasi
- Inlevelseförmåga
- Minne (i synnerhet Deklarativt)
- Kunskap (mer allmänt - man måste ju ha något att filosofera om)
- Språkkunskap - att behärska kommunikation på olika nivåer

Ja, ovan är som sagt ett axplock och mycket kan säkert adderas till detta. Då kommer nästa utmaning - att jämföra kapaciteterna (dvs sätta upp det "filosofiska springtestet"). Så vilka förutsättningar ska gälla under själva jämförelsen? Ska vi enbart mäta teoretiska abstraktionsförmåga eller ska det vara pragmatiskt och praktiskt applicerbart? Det finns ju människor som har otroliga förmågor på vissa områden, t.ex. matematisk (oftast savant syntrome). Det skulle inte förvåna mig om det finns några eller någon som har motsvarande på ämnet filosofi, eller på något av delämnena, men frågan är om det lever upp till kraven?

Sen har vi det där problemet som några av er har varit inne på, dvs att vad gäller just intellektuella kapaciteter så kan det vara svårt att bedöma då den som bedömer troligtvis inte besitter förmågan att avgöra huruvida person A har ett extraordinärt intellekt. Det skulle kanske till och med kunna vara så att de som "vanligt folk" uppfattar som "korkade" (K) tillhör de som egentligen är riktigt "upplysta" men att "vanligt folk" inte har kapacitet att förstå vad i det sätt som K agerar och handlar på som utgör det upplysta. Troligtvis är det inte så, men visst skulle man kunna tänka sig ett fall där det de facto finns en person som rent reellt är världens mest intelligenta och abstraktionsmässigt upphöjda person, men att vi vanliga inte kan förstå det därför att denne person inte gör eller säger de saker som vi tror är detsamma som att vara så bright.

Vänligen

Fredrik

Tjena Fredrik.

Vilka attribut tror du vi hade hittat hos dessa människor?
Eller om vi använder de punkter du la upp, hur hade varje sett ut? Alltså vilken IQ mm?

[Factotum]

factocum

Din tes faller på det faktum att det inte finns något som säger att en övermänniska inte skulle utnyttja sin intelligens till att ge sig själv makt. Det finns inget motsatsförhållande mellan storhet och ödmjukhet.

Nja, filosofer är ju inte riktigt kända för att utnyttja världen så att säga. Det ligger helt enkelt inte i deras intresse eller natur att söka makt. Sen så finns det absolut undantagsfall.

[Factotum]

Det var en reaktion på trådens ämne (snarare än N per se) - idealiseringen av en människotyp + egenskaper.

Det liknar reflektion som förts kring rasbiologin/rashygien. Lustigt nog visar ju forskning på det motsatta. Forskning visar ju att ju mer man specialiserar något (idealiserar) (till exempel inavlar inom bara en ras) desto mer stereotyp blir också denna. Samtidigt med stereotypen kommer sårbarheten (i detta fall för sjukdomar). En gatuhund klarar sig betydligt bättre och är friskare, intelligentare och mer motståndskraftig än en "fin" rashund.

Om man nu ska gå över på till exempel ett moraliskt psyke (om man nu sätter upp detta som ideal). När du hittat den totalt moraliska människan, så kommer du troligen att upptäcka att denna med mycket stor sannolikhet kommer att ha svårt att klara sig i den vanliga världen.

Internets starka sida är flexibiliteten och att den inte bygger på en utan väldigt många noder. Faller en så faller inte allt med denna.

Övermänniskan kan inte vara en typ. Det som kommer att utveckla människan framåt kommer inte att vara en speciell människotyp, utan många speciella människotyper som har olika karaktär. De expanderar människobubblan. Att ignorera de rådande värderingarna på alla plan samtidigt är meningslöst. Det är bara när man ignorerar dem på ett plan, samtidigt som man medger dem på övriga, som man kommer någon vart. Kontrasten blir då hävstången för förändring.

Hej allihopa


Har länge tänkt på om det finns några vi kan kalla för "övermänniskor". Vet Nietzsches åsikt i saken och till en viss del håller jag med om det han säger. Att notera är att jag är ytligt insatt i hans teori så givetvis vill jag höra om ngn lagt ner tanke på detaljerna i hans arbete.

Det jag snarare är intresserad av är om såna här människor finns och hur man skulle mäta detta? Vem är en övermänniska elr en Titan som jag vill kalla det.

Min ställning är att dessa människor finns och att mättermen är filosofisk kunskap eller snarare filosofisk förståelse.

Om man skulle godkänna ovan så skulle det innebära något väldigt intressant, att man kan kartlägga hela mänskligheten utifrån förståelse. Detta får givetvis många intressanta biverkningar, som tex rösträttens värde i ett demokratiskt system mm.

Vad anser ni om det hela? Finns det ubermenschen?

Alltså det du säger stämmer ju självfallet, det är diversiteten som skapar styrkan. Men det är som du säger, vissa är bättre än andra på vissa saker. Per automatik måste vissa människor vara bättre på att vara människor, de skulle kunna kallas för övermänniskor och de skulle få en större maktpositition i samhället. Då genom att ha en större rösträtt helt enkelt för att de är visare.

I övrigt så ska inte samhället påverkas för att man ensam inte kan utveckla allt. Alla ska göra det de är bra på, det inklusive övermänniskan.

Vill även starkt påpeka att jag tar avstånd från rasbiologi mm för att sanningen var som du skrev ovan, den var inte bara orättvis utan även korkad. Ett närmare exempel är människan själv, vi ser tex en större mängd fall av autoimmuna sjukdomar i de moderna samhällena än vad som finns på "smutsigare" ställen.

[transversal]

Ja alltså, jag ville inte få dig att framstå som rasbiolog. Om det lät så så var det dåligt formulerat av mig.

Varför skulle man få mer rösträtt för att man är bättre på att vara människa? Vad är ens "att vara människa"? Ska man välja ut vem som ska vara övermänniska, krävs det att man definierar vad det är som är viktigast för människan. Och då är man där igen - i ett ideal "ett" sätt att vara.

Känns som att det handlar om kontroll och att inte lita till människosläktets kapacitet till konstruktiva handlingar. Problemet är att makt korrumperar "i sig", så att oavsett vilken individ man ger makten till, denna kommer att brytas ner av makten och därför inte vara lämplig som "övermänniska". Lite som i Sagan om ringen.

Varför korrumperar makt och finns det personer som är immuna? Det är svårt att tänka sig en människa som är immun mot alla sorters belöningar (som man kan tillägna sig genom makt).