LJUSUPPLEVELSE skrev:Vad kan en människas önskemål bestå av ?
Mat , bostad , sex , socialt liv (inkl familjeliv) , pengar , hunger efter kunskap , självuppfyllelse , mm .
Önskemålen kan vara många, men gemensamt för dem alla är väl att man (önskaren själv alltså) förknippar dem med ökning av välbefinnande/lycka och/eller minskning av obehag/lidande. Ett exempel i mängden: när man är hungrig och tänker på mat, blir man lite lyckligare vid tanken på att äta mat än vid tanken på att inte äta mat. Därför, alltså på grund av en önskan om att bli lyckligare, tenderar vi ha önskemålet att äta mat när vi är hungriga. Att få mat är alltså bara en sekundär önskan, medan önskan om lycka är det man i grunden önskar, vad man än önskar. Om ens hjärnas lyckocentra stimuleras på ett starkt lyckoalstrande sätt av elektroder varje gång man trycker på en knapp, glömmer man nog att önska alla de där sakerna du nämner, och önskar bara trycka på knappen gång på gång på gång, eftersom man märkt att tryckande på knappen är bättre på att ge en den där lyckan/välbefinnandet/befrielsen från obehag/lidande som alla de där sakerna du nämner ändå bara tjänar som
medel för att uppnå.
På sätt och vis kan ens överlevnadsdrift, eller rättare sagt ens genetiska programmering att få sina
gener (och kanske ens memer) att överleva, sägas vara den allra mest fundamentala orsaken till att man har de önskemål man har - inklusive önskemålet att vara lycklig och slippa lidande. Men råttor som får stimulera sina lyckocentra medelst knapptryckning och får trycka på knappen så mycket de vill, fortsätter trycka på knappen dygnet runt i dygn efter dygn tills de dör av vätskebrist/näringsbrist/sömnbrist/utmattning, något som talar för att önskan om lycka kan vara starkare än till och med strävan efter överlevnad - bara det är fråga om tillräckligt stark lycka. Och vi skulle nog inte uppfatta ett liv helt utan välbehag och lycka som värdefullt, hur länge vi än skulle vara garanterade att överleva i ett sådant liv - och hur mycket vi än hade av alla de där sakerna du nämner ovan. Så det tycks mig ändå rimligast att säga att lycka (och befrielse från eller minskning av lidande) är det mest grundläggande i våra önskningar, och att alla andra önskningar kan härledas till önskan om lycka (och befrielse från eller minskning av lidande).
Drar man ned på kraven i några av dem , blir de kanske lättare att uppnå .
Uppnår man sina mål , är man oftast lycklig/känner sig rik.
Utesluter man några , blir det ännu lättare.
Kan man sedan känna sig nöjd ändå , trots sänkta krav och önskemål , kan det hända/är det förmodligen så att man känner sig rik .
Problemet med strategin att öka sin lyckonivå (skapa känslan av "rikedom" som du kallar det) genom att sänka sina önskemål är att det kan leda till att ens (ekonomiska, maktmässiga, kontaktmässiga etc) resurser sinar och blir mycket knappa, att man kanske utvecklar sjukdom till följd av den resursknappheten, och därav kommande lidande som till slut kanske inte längre är möjligt att undkomma med den mentala lyckostrategi du pratar om. Det är inte bara den närmaste tidens lyckonivå som är värd att hålla hög/öka, det är en dag i morgon också, och om ett år, och om tio år, och om hundra år, när allting kommer kring. Även om monetär rikedom kan tyckas onödig för ens lyckonivå nu och under den närmaste tiden, kan den komma väl till pass långt senare, i situationer där endast pengar kan köpa befrielse från (eller undslippande av) lidande. Och när den tidpunkten väl kommer, kan det vara för sent att börja skaffa sig den monetära rikedom som behövs; det kan visa sig att det enda sättet att med rimlig sannolikhet ha den för fortsatt hög lyckonivå nödvändiga monetära rikedomen då var att på allvar börja skaffa den redan nu.
Lyckoforskare hävdar visserligen att lyckoforskning visat att man "inte blir lyckligare av att vara rik", så länge man har "basbehoven" tillfredsställda, men det enda de har forskat på hittills är ju lyckonivån hos människor fram till nu - inte lyckonivån hos människor under hela den långa framtid som är kvar, med alla omvälvningar som den kan föra med sig, och där man mycket väl kan tänka sig att stora mängder pengar när som helst plötsligt kan avgöra om man får det underbart eller eländigt under lång tid, exempelvis genom att kärnvapenkrig eller annan global katastrof kan göra att endast de som har råd med väldigt dyr skyddsutrustning klarar sig med hälsan och därmed lyckan i behåll. Dagens lyckoforskning är alldeles för kortsiktigt inriktad.
Så, var och en som läser det här, se till att bli (monetärt) rik å det snaraste, om du vill maximera din framtida lyckonivå och undvika onödigt framtida lidande! Och om jag i framtiden hamnar i misär/fara/knipa, medan du själv lyckats undvika det med hjälp av den rikedom som du, tack vare det här tipset du fick av mig nu, valt att skaffa dig, vänligen räck mig då en räddande hand som tack för tipset! (I scratch your back, you scratch mine.. Reciprok altruism kallas det visst.)
Att vara (monetärt) rik har den underskattade fördelen att det ökar ens frihet och ens handlingsalternativ: det ger en möjlighet att när som helst längre fram välja om man ska vara rik eller fattig. En fattig har inte båda de alternativen att välja mellan, bara det ena, så den rike har alltid inom nära räckhåll alla de möjligheter som den fattige har, plus många friheter som bara kan köpas för pengar. Allt kanske inte kan köpas för pengar, men väldigt mycket kan köpas för pengar (inklusive fattigdom, om man nu av någon outgrundlig anledning skulle vilja bli fattig i framtiden).
Men vad lyckoforskarna gör rätt i är att peka på att onödigt frekvent inköpande av prylar för ren status skull inte gör en lyckligare. Att köpa en ny mobil varje år är pengaslöseri och kan nog allvarligt minska chansen för att man kommer att ha tillräckligt mycket pengar kvar den dag då det blir global kris och man verkligen behöver mycket pengar. (Mobiler har som bekant inget imponerande andrahandsvärde.) (Eller så är det tvärtom: kanske är att visa hög status just vad man måste göra för att man ska kunna tjäna maximalt med pengar?)
I DET MÄNGDARBETE SOM DU LÄGGER NER OCH SOM TILL STÖRSTA DELEN ÄR VÄLDIGT BRA
Tack så mycket!
...missar du kanske någon nyans ibland.
Jo, så är det nog. Hur mycket detaljer man än försöker få med, missar man nog ändå massor med andra detaljer hela tiden - ja, förmodligen inte ens bara detaljer. Det som andra upptäcker att man missar är nog bara en försvinnande liten bråkdel av allt man missar. Det vore himla kul att veta typ en googolplexian gånger mer än vad man nu vet.
Tror jag.
Ja, jag tror faktiskt att det inte är primärt brist på information som gör att vi inte upptäcker de saker som det vore allra bäst om vi upptäckte. Det är primärt brist på intelligens. Jag tror att en varelse med en googolplexian gånger vår intelligens skulle kunna, redan utifrån en liten bråkdel av den information vi nu har i våra medvetanden, kunna slutleda så oerhört mycket mer kunskap, än vad vi kan slutleda, om hur saker och ting fungerar, vad som kommer att hända, varför det som händer händer, osv, att det skulle räcka för att förverkliga alla våra nuvarande drömmar och mycket mer därtill.
Jag vet inte, men jag har för mig att världens svåraste lösbara 81 rutors sudokun är så svåra att ingen människa kan lösa dem på rimlig tid utan en dators hjälp. Och då är det ändå bara så där en 17 till 30 rutor ifyllda från början, och bara 81 rutor allt som allt att hålla reda på. Livet är som ett sudoku med många, många miljarder "rutor ifyllda från början" (den ström av information vi får genom våra sinnen) och ytterligare många, många gånger fler rutor oifyllda. Gissningsvis finns det inte bara en, utan många möjliga "lösningar på livets pussel" (även i betydelsen "lösningar som typ ger en superlycka superlänge"), men på grund av brist på intelligens är det oerhört svårt för oss idag att hitta ens tillnärmelsevis de bästa (d.v.s. på sikt mest lyckobringande) av dessa lösningar. Tänk en dator som vore intelligent nog att lösa
det sudokut på nolltid - alltså genast kunna räkna ut exakt vad den måste göra under de närmaste x antal åren (eller hur lång tid det nu skulle ta) för att vi ska bli så lyckliga som möjligt! En sådan dator vill jag ha!
Så för att återknyta till trådens ämne tror jag att - om man måste acceptera att makten över mänskligheten blir koncentrerad till några få människor - den eller de människor* bör ha makten som har vettigast syn på vilka värderingar en framtida övermänsklig AI bör vara programmerad att ha i grunden.
Eller kan det vara så att du vill starta en debatt kring detta eller allmänt , och blottar dig på det sättet med flit ?
Jag upplever det mer som att det är andra som startar debatt genom att skriva saker som jag ju bara inte kan låta stå oemotsagda. På vilket sätt blottar jag mig, menar du?
*) D.v.s. jag.
