Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Till alla er som lever i tron att fenomenet TID är trovärdigt definierat, ...

Du skriver om "Gummisnoddens skalära förändring" som "förflyttning" och "som ingrediens i konceptets definition av TID".
Om det nu är en rörelse som ingår i konceptets definition av tid, så liknar det ju vad jag skriver om att tid är avståndet mellan händelser och även Lars-Göran Johanssons beskrivning att tid används för att jämföra tillståndsförändringar hos fysiska objekt, antingen förflyttningar i rummet eller inre tillståndsförändringar.

Din uppsats verkar vara i behov av en viss korrigering. Jag är osäker på hur du betecknar storhetssymboler (ej versaler). T ex hastighet, v(elocitet) och konstanten c, ljusets hastighet i vakuum. Kanske framgår det av sammanhanget för den som kan litet mer, men varför acceptera uppenbara fel?

En anledning till att den allmänna relativitetsteorin inte definierar tid explicit är att den ingår i begreppet rumtid.

Vidare uppehåller du dig mycket kring den speciella relativitetsteorin. Borde inte intresset ligga på den allmänna relativitetsteorin? Tid och gravitation är ju där nära förbundna med varann. T ex så går tiden långsammare under inverkan av gravitation. "En praktisk konsekvens av detta är att GPS-satelliternas atomklockor måste korrigeras med hänsyn till att gravitationen är svagare på satellitbanornas avstånd jämfört med gravitationen vid jordytan."

Gummisnodd-metaforen är enbart tänkt att förklara hur en imaginär/dold/balanserad dubbel-rotation
kan beskrivas vid skalär förändring. (Det sker en växling mellan linjärt och cirkulärt inom vxv, pga DRP)
Det är därför jag skriver ”(inkl DRP)”, för att förtydliga att det rör sig om en delprincip ingående i DRP.

Vad gäller uppsatsens utformning är vi nog överens, men jag har för tillfället inte tid att omarbeta den.
Min förhoppning är att i en mer slutlig form även få med principen för det jag benämner ”avig och rät”.
Gravitationen är i min tolkning beroende av polarisationen av grundtillståndet, G, som i sin tur är beroende
av principen ”avig och rät”.

Nyligen skrev jag i ett inlägg citat, ”För några år sedan hade jag kontakt med en trevlig matematiker
från Uppsala. Han visade mig ett examensarbete där han härledde väteatomen, om jag nu minns rätt.
Det var ett uttryck i vilket olika varianter av Eulers formel ingick i såväl täljare som nämnare.
Jag är intresserad av att, om möjligt, få ta del av detta, men kan inte finna något på nätet.
Känner du till uttrycket ifråga, eller något liknande, och i så fall hur får man tag i informationen ?”

Har du kanske tillgång till informationen ?

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej igen illusionen och Pilatus!
Illusionen har några frågor kring ditt exempel med gummisnodden. Längden på snodden beror på radien 2r(pi).. och avståndet mellan 2 punkter på snodden beror av radien. Och förändringen i avstånd mellan 2 punkter på snodden beror av förändringen på radien.
Detta innebär ett matematiskt samband.
När du skriver "medelvärdet", på vad undrar jag, kan du beskriva detta medelvärde lite tydligare? Och detta som är imaginärt!
Är det möjligt?
Med medelvärde menar du då funktionen för utsträckningen(gummisnodden) dividerat med radie förändringen?

[förstår mig själv]

Har några frågor till om det går för sig!
(Ledsen har kanske glömt).. Din definition av tid har det en enhet. Klassiska fysiken har definerat tid på annat sätt, antar jag. Man har på något sätt antagit att det finns en "tid" som allt som sker är en funktion av. Tiden skulle då kunna liknas vid en "kraft" eller en orsak till allt som sker. Anta istället att allt som sker är "logiskt" eller sker i sekvens/ordning detta gör i så fall tidsbegreppet onödigt i alla fall i filosofisk/metafysisk mening. Vi skulle aldrig "märka" att det förflöt någon tid.
Anta att vårat medvetande växlar(självklart i logisk sekvens) och att vi är i upplevelse mood. I så fall menar jag behöver det inte finnas varken tid eller rum. Inte på det sätt vi tror. Detta sätt att beskriva medvetandet ger ju fantasin en rejäl skjuts och att utvecklingsmöjligheterna tycks oändliga. En ganska trevlig metafysik menar jag.

[förstår mig själv]

Alltså jag menar att våra upplevelser "medvetandet" intar olika lägen som funktion av andra "lägen"..
Anta att du har en punkt som blinkar tex på en dataskärm. Och den är på ett ställe i en sekund sedan flyttar den till något annat ställe (enligt någon algoritm)och är där en sekund. Punkten rör sig ju inte utan "uppstår"... Dock på en logisk plats (enligt algoritmen)..punkten är alltså på sin plats endast för att detta är logiskt. På samma sätt är det (enligt mig) troligen med allt dvs med våra upplevelser.

[förstår mig själv]

Angående Einstein! Menade han inte att medvetandet/upplevelserna "jaget" att detta är absolut och referenspunkt? (Står still).. Kan en upplevelse uppleva? Kan känseln känna? Kan ljudet höra? Hur är det med synen? Kan det vi ser se, eller är det logiska förnimmelser? Kan tanken tänka?Det är kanske inte självklart!

[Illusionen]

Alltså jag menar att våra upplevelser "medvetandet" intar olika lägen som funktion av andra "lägen"..
Anta att du har en punkt som blinkar tex på en dataskärm. Och den är på ett ställe i en sekund sedan flyttar den till något annat ställe (enligt någon algoritm)och är där en sekund. Punkten rör sig ju inte utan "uppstår"... Dock på en logisk plats (enligt algoritmen)..punkten är alltså på sin plats endast för att detta är logiskt. På samma sätt är det (enligt mig) troligen med allt dvs med våra upplevelser.

Bli inte besviken på mig nu Fms, men i mitt koncept, och framför allt i tidigare inlägg,
har jag utförligt definierat och förklarat hur jag ser på bl a begreppet TID.
Personligen är jag av uppfattningen att fenomenet TID, ej kan beskrivas direkt via atomära termer,
utan att tid skall betraktas som ett substitut till/för imaginär strukturdifferens ”utanför” rum-tiden.
För att förstå min beskrivning räcker det inte med att läsa ett isolerat inlägg, utan det krävs
att man någorlunda behärskar hela det ”batteri” av komponenter som kännetecknar växelverkan.
Ett exempel på sådan komponent är rollen ”medvetandets referens” har i sammanhanget,
så här är du på rätt spår enligt min uppfattning.
Det vi atomärt benämner resonans, har här ant en viktig funktion att fylla.
Medvetandet formas sannolikt av sin position inom en resonansmekanism.
Kommunicerande A och B har via DRP olika förankring inom "resonans-kretsen", vilket resulterar
i att A och B förnimmer via (relativt varandra) skilda skalära perspektiv, vilket via synkrona effekter,
i slutänden resulterar i rumtiden.

De atomära begreppen BALANS och RESONANS kan här kopplas till följande samband.
Maskeringsprincipen, MP, och DRP-förankringen, härrör från de fascinerande balans-sambanden,
1/μο·εο = ∂x²/∂t² (~C²) och μο·εο = ∂t²/∂x² (~1/C²),
och konceptets syn på Eulers formel som ett individuellt fördelningssamband mellan reellt och imaginärt,
återspeglande universums skalära resonans-dynamik i rummet. Uttrycken ~ C² resp. ~ 1/C² kan
betraktas som två olika lagringsformer/koncentrationer, som tar olika stort strukturellt utrymme i anspråk.
TID är en konsekvens av denna differens. Hur de olika lagringsformerna förnims är alltså (enligt min
uppfattning) medvetandets referens djupt involverad i.
Notera att produkten av C² och 1/ C² är konstant, innebärande balans.
Det är först när Medvetandets Referens, MR, via MP och DRP polariserar G som TID och RUM frigörs.

Av kommentarerna att döma har jag dragit slutsatsen att ingen förstår det jag skriver,
alternativt att man anser sig ha en annan troligare och bättre förklaring.
Det är då inte meningsfullt att återigen upprepa de förklaringar jag redan presenterat,
om jag inte kan komplettera med en bättre/enklare förklaringsmodell, som är lättare att förstå.
Jag funderar kring detta, och återkommer ev om det lyckas.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=39pyB8UUF1w

[Pilatus]

Personligen är jag av uppfattningen att fenomenet TID, ej kan beskrivas direkt via atomära termer, utan att tid skall betraktas som ett substitut till/för imaginär strukturdifferens ”utanför” rum-tiden.

Grundläggande begrepp som används inom naturvetenskaper definieras ofta i en enda mening. Alltid med helt definierade eller förklarade termer.

Varför måste "atomär" tid betraktas som ett substitut för imaginär strukturdifferens?

[Illusionen]

Personligen är jag av uppfattningen att fenomenet TID, ej kan beskrivas direkt via atomära termer, utan att tid skall betraktas som ett substitut till/för imaginär strukturdifferens ”utanför” rum-tiden.

Grundläggande begrepp som används inom naturvetenskaper definieras ofta i en enda mening. Alltid med helt definierade eller förklarade termer.

Varför måste "atomär" tid betraktas som ett substitut för imaginär strukturdifferens?

De elektromagnetiska FÄLTEN är abstrakta/imaginära, men anses likväl i viss mening existera.
Vår atomära TID är likaså abstrakt/imaginär till sin natur.
Både FÄLT ich TID ingår i den abstrakta modell jag använder mig av för att beskriva växelverkan.
Vi känner vare sig fältens eller tidens basala bakgrund, däremot känner vi effekterna av dem.
TID ingår som strukturdifferens i växelverkan-modellen.
TID refererar alltså till något som ligger ”utanför” vår verklighet, rumtiden. TID är då, enligt mitt synsätt,
det substitut som vi använder oss av för att beskriva beroendet av ett abstrakt samband.

/ Illusionen

[Pilatus]

De elektromagnetiska FÄLTEN är abstrakta/imaginära, men anses likväl i viss mening existera.
Vår atomära TID är likaså abstrakt/imaginär till sin natur.

I min värld existerar elektromagnetiska fält och tid. Om de vore abstraktioner skulle de vara mer eller mindre fjärmade från verklighetens fält och tid. De skulle likt Platons häst påminna oss om hästens idé. Jag förmodar att du syftar på något annat, mer eller mindre gripbart. Vad som är imaginärt låter inte heller som så mycket mer än det som endast är tänkt.

Om vår verklighet döljer något annat som vi inte vet så mycket om, ja det är ingen omöjlighet att föreställa sig. Man talar ju om mörk energi och materia. Något måste det ju betyda att vi inte kan bortse från dessa begrepp i de kosmologiska ekvationerna. Ett genombrott i forskningen vore ju verkligen något.

[Illusionen]

De elektromagnetiska FÄLTEN är abstrakta/imaginära, men anses likväl i viss mening existera.
Vår atomära TID är likaså abstrakt/imaginär till sin natur.

I min värld existerar elektromagnetiska fält och tid. Om de vore abstraktioner skulle de vara mer eller mindre fjärmade från verklighetens fält och tid. De skulle likt Platons häst påminna oss om hästens idé. Jag förmodar att du syftar på något annat, mer eller mindre gripbart. Vad som är imaginärt låter inte heller som så mycket mer än det som endast är tänkt.

Om vår verklighet döljer något annat som vi inte vet så mycket om, ja det är ingen omöjlighet att föreställa sig. Man talar ju om mörk energi och materia. Något måste det ju betyda att vi inte kan bortse från dessa begrepp i de kosmologiska ekvationerna. Ett genombrott i forskningen vore ju verkligen något.

Maxwell kombinerade Amperes och Faradays lagar, 1873.
Följande fyra ekvationer, beskriver de elektromagnetiska fältens EGENSKAPER, ur atomärt
perspektiv, och benämns kollektivt, Maxwells ekvationer.

Gauss ∫ E • dA = Q /εο
Gauss ∫ B • dA = 0
Faraday ∫ E • dl = - dØB/dt
Ampere – Maxwell ∫ B • dl = μο(I + εο dØE/dt)

Maxwell kombinerade via en matris, olika verifierade elektriska samband, och kunde därigenom
utveckla ekvationerna/sambanden ifråga. Ekvationerna beskriver alltså hur något abstrakt gestaltar
sig ur vårt verklighetsperspektiv, men säger inget om vad de egentligen representerar.
Fälten är således abstrakta/imaginära till sin natur, längre än så sträcker sig ej vår kunskap.
Mitt koncept kan ses som ett försök att komma vidare genom att komplettera matematiken med en
logiskt förankrad atomär modell, med stöd i/av Eulers formel.
Vi kan vare sig se eller ta på fälten, utan endast via Maxwells ekvationer beskriva effekter av dem.
Fälten "existerar" således inte, annat än som atomära illusions-begrepp.

/ Illusionen

[Illusionen]

.
ETT FÖRTYDLIGANDE ANG TID OCH RESONANS

RESONANS kan förekomma såväl i serie-form som i parallell-form, och kombinationer av dessa.
Kännetecknande för dessa olika resonansformer är att de uppvisar olika impedans, vilket vi här
förenklat kan översätta till olika strukturer.
DubbelReferensPrincipen, DRP, förefaller kunna översättas till sådan resonanskombination.
Målsättningen är att i ett kommande inlägg redogöra för hur resonans-kombinationen verkar på detaljnivå.

De atomära begreppen BALANS och RESONANS kan här kopplas till följande samband.
Maskeringsprincipen, MP, och DRP-förankringen, härrör från de fascinerande balans-sambanden,
1/μο·εο = ∂x²/∂t² (~C²) och μο·εο = ∂t²/∂x² (~1/C²),
och konceptets syn på Eulers formel som ett individuellt fördelningssamband mellan reellt och imaginärt,
återspeglande universums skalära resonans-dynamik i rummet.
Uttrycken ~ C² respektive ~ 1/C² kan därigenom betraktas som två olika lagringsformer/koncentrationer,
som tar olika stort strukturellt utrymme i anspråk (= skalär differens).
Balanskriteriet 2∆Ø symboliserar olika lagringsformer/koncentrationer, inom växelverkan.
Olika stort strukturellt utrymme (olika SKF) ger förutsättningar för SYNKRONA EFFEKTER.
TID är en konsekvens av sådan skalär differens, och förklaras via bl a ”synkron likriktning”.
Hur de olika lagringsformerna förnims är (enligt min uppfattning) medvetandets referens djupt involverad i.
Notera att produkten av C² och 1/ C² är konstant, innebärande balans.
Det är först när Medvetandets Referens, MR, via MP och DRP polariserar G, som TID och RUM frigörs.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y

[Illusionen]

.
1/μο·εο = ∂x²/∂t² (~C²) och μο·εο = ∂t²/∂x² (~1/C²),
och konceptets syn på Eulers formel som ett individuellt fördelningssamband mellan reellt och imaginärt,
återspeglande universums skalära resonans-dynamik i rummet.

Hej Illusionen, tråden är lång och jag har inte läst så värst mycket då mycket verkar vara mumbo jumbo.
Du tar här upp Eulers formel, du har missuppfattat, Euler knöt ihop tre stora områden inom matematik i en briljant sammanfattning i en enda formel, geometri, imaginära, exponentialfunktionen. Var finns "resonans-dynamiken" i detta? Du bollar väldigt mycket med konstiga begrepp.
Vore välgörande om du definierar dessa.

Hej ThinkThat,
Du skriver att jag missförstår Euler, vilket inte är omöjligt.
På vilket sätt anser du att min syn på Eulers formel skiljer sig från din ?

/ Illusionen

[Illusionen]

Texten justerad 1 juni

RUM-TID och c

Min personliga uppfattning om vad RUM och TID representerar beskrivs i ∆-konceptet, http://www.maticweb.com
Resonemanget som leder fram till begreppet RUM-TID, framgår av följande nedkortade sammanfattning.

Som första steg begrundar vi vad naturkonstanterna, εο och μο, representerar, där,
εο = 10ⁿ / 4 π c² n=7
μο = 4 π / 10ⁿ n=7

Tänk er att εο och μο, symboliserar olika ”lagringsstrukturer”, som balanserar varandra.
Dessa strukturer kan vi, för att göra det enkelt att förstå, något förenklat betrakta som symboliserande de
rumsliga begreppen, LINJÄRT och CIRKULÄRT. De elektromagnetiska fälten har sin grund i dessa strukturer.
BALANSEN/REPRODUKTIONEN, lagringsformerna emellan, symboliserade av 2∆Ø inkl resonansförutsättningar,
stipulerar att PRODUKTEN mellan εο och μο är konstant, vilket ger, μο ∙ εο = konstant, varför vi skriver,
εο ∙ μο = (10ⁿ / 4 π c²)∙ ( 4 π / 10ⁿ) = 4 π / 4 π c² = 1 / c² vilket ger,
c = 1/√(εο ∙ μo)

Relationen/förhållandet mellan naturkonstanterna, εο och μο, i form av konstanten, c², symboliserar m a o
PRODUKT-RELATIONEN mellan varandra balanserande LAGRINGS-TILLSTÅND.
c², representerar därigenom (enligt konceptet) en relationskonstant, vars rot är ±c.
Notera det negativa tecknet, som i förlängningen indirekt verifierar DRP-växelverkan.
Hur vi förnimmer vår atomära verklighet är således beroende av ±c.
Balanskriteriet, 2∆Ø, återspeglar PRODUKT-RELATIONEN mellan dessa, inom växelverkan, varandra
balanserande LAGRINGS-TILLSTÅND.

FÖRNIMMELSEN är kopplad/länkad till aktuell egenstruktur, som via MaskeringsPrincipen, MP,
förankrar egenstrukturen i G, via den normerade (= balanserade) ömsesidiga växelverkan.
Förankringen kan då betraktas som att en polarisationsobalans introduceras i G av strukturen, via MP.
Det innebär att vi har olika/skilda referenser att ta hänsyn till samtidigt (enligt första patentkravet),
* REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP,
* REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP. (DRP "ger" balanserad/neutral växelverkan)

Observera här att det rör sig om olika strukturella TILLSTÅND, där båda är möjliga.
Betraktas tillstånden REFERENS-NEUTRALT (= DRP) blir konsekvensen att det råder BALANS mellan
tillstånden. Om däremot tillstånden betraktas REFERENSBEROENDE (= MP) rubbas/förskjuts balansen,
vilket innebär OBALANS. Naturkonstanterna, εο och μο, och av dessa beroende fälthastighet, c, är en konsekvens
av detta referensberoende.

Två kommunicerande partiklar förankrar var för sig sina respektive referensberoende strukturer i G, via MP.
Det är G-densitetsinterferensen, mellan dessa individuella förankringar, som Euler-tabellen i konceptets inledning beskriver.
RUM och TID, den s k ”RUM-TIDEN”, är en effekt av differensen/skillnaden mellan dessa referensberoende,
ej normerade, densitetsavvikelser, vilket beskrivs i konceptet och tidigare inlägg.

VÄXELVERKAN förutsätter således en referensneutralt NORMERAT perspektiv, via DRP.
FÖRNIMMELSEN baseras på referensberoende EJ NORMERAT perspektiv, INDIVIDUELLT förankrat via MP.
TRANSFORMERINGEN mellan normerat och ej normerat sker i Euler-tabellen via produkt- och kvot-bildning.

Detta innebär sammantaget att den referensberoende ljushastigheten, c, formar vår respektive förnimbara
verklighets RUM och TID.
RUM-TIDEN (= verkligheten) är därigenom en typ av transformerad ILLUSION, speglande olika strukturella perspektiv.

Det är mot denna bakgrund jag i mitt tidigare inlägg skriver citat,
”Maskeringsprincipen, MP, och DRP-förankringen, härrör från de fascinerande balans-sambanden,
1/μ·εο = ∂x²/∂t² (~ c²) och μο·εο = ∂t²/∂x² (~ 1/c²),
och konceptets syn på Eulers formel som ett individuellt fördelningssamband mellan reellt och imaginärt,
återspeglande universums skalära resonans-dynamik i rummet.
Uttrycken ~ c² respektive ~ 1/c² kan därigenom betraktas som två olika strukturella lagringsformer/koncentrationer,
som tar olika stort strukturellt utrymme i anspråk (= skalär differens).
Balanskriteriet 2∆Ø symboliserar olika lagringsformer/koncentrationer inom växelverkan.
Olika stort strukturellt utrymme (olika SKF) ger förutsättningar för SYNKRONA effekter.
TID kan även ses som en konsekvens av sådan skalär differens, och förklaras även via bl a ”synkron likriktning”.
Hur de olika lagringsformerna förnims är (enligt min övertygelse) medvetandets referens djupt involverad i.”

Med anledning av att jag har bett forumadministratören att avregistrera mig som medlem, är detta mitt sista inlägg.
Jag ber därför att få tacka för visat intresse, och önskar er alla lycka till.

/ Illusionen

www.maticweb.com
https://www.youtube.com/watch?v=yDpcbUNC2f4

[förstår mig själv]

Hej illusion!
Kanske du har fullbordat ditt verk, kanske förstår vi inte nu tillräckligt men ordningarna har sin gång och sanningarna (teorierna/förklaringarna/naturvetenskapen) kommer till slut att komma i kapp och förstå! Så har det ju alltid varit, Så trösta dig med det,!!
Ha det bra!!! Hoppas att du blir kvar på forumet ändå!:)

[Pilatus]

Hej illusion!
Kanske du har fullbordat ditt verk, kanske förstår vi inte nu tillräckligt men ordningarna har sin gång och sanningarna (teorierna/förklaringarna/naturvetenskapen) kommer till slut att komma i kapp och förstå!

Teorierna är inte bara ikapp,fms, de har passerat. Efter den speciella relativitetsteorin kom den allmänna relativitetsteorin. Nu talar man om kvantmekanik och Cold Dark Matter som utgångspunkt för en teori som skall förklara mer än de förra.