Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Finns väl inga direkt bevis för att allt är ändligt?

Det finns förstås en massa talserier som är oändliga och Pi mm. Men det finns ingenting materiellt i universum som inte har tillkommit under de 13,7 miljarder år som det existerat. Och det mesta som tillkommit under denna långa tid är nu borta. Vårt eget planetsystem består av äldre stjärnor som gått en dramatisk död till mötes. Vi är alla stjärnstoft.

[klorofyll]

Det finns förstås en massa talserier som är oändliga och Pi mm.

Hur vet man att pi är en oändlig talserie?

[Smisk]

Det finns förstås en massa talserier som är oändliga och Pi mm.

Hur vet man att pi är en oändlig talserie?

På precis samma sätt som de flesta har svårt att förstå tid har de svårt att förstå begreppet oändlighet. Samma personlighet, samma tänk, föregår problemen att relatera till dem. Svårigheten är att lyfta blicken och se på vilket sätt man själv skapar dessa koncept och klistrar på dem på världen som om man filtrerar den.

Det finns två koncept för oändlighet och det ena är att det är något vi inte ännu vet eller kan hitta ett slut på och det andra är att det har ett oändligt högt värde, alltså högre alla värden. Detta är det man normalt sätt menar men har svårt att se att man menar. Ett sådant kan inte bevisas då det måste vara oändligt mycket större än sig självt och öka med oändlig hastighet i varje tidsenhet och ha pågått och kommer pågå i evighet

Att universum skulle vara oändligt och evigt på sättet att det skulle existera oavbrutet i alla riktningar utan slut är något som inte kan bevisas menar jag.

När man påstår att en talserie inte har slut verkar detta alltid vara för att man inte förstår begreppet. Alla talserier med en regel som genererar dem har samma struktur inklusive Pi eller det decimala systemet 1,2,3 -> oändlighet. Det är ju inte så att Pi är oändligt på något annat sätt än någon annan serie som har en genererande faktor. Tal i sig är alltså inte grejen, utan konceptet av oändlighet vi fyller möjligheten att manifestera serien genom. Och även om man kan räkna med begreppet, som i att dela ett tal med oändlighet och få noll, så säger inte detta mer än att relationen mellan talvärden kan förhålla sig på sättet vi ger reglerna vi förhåller dem till.

Alla dessa tankar blottar hur tänkandet fungerar, inte nödvändigtvis universum menar jag.

Vårat inre utvecklas genom bilder, symboler, koncept, regler, logik etc där varje nivå bygger och integrerar de tidigare i sin struktur. Snöar vi in i dessa element utan förmågan att ta in universum, "som det är", bortom dessa filter missar vi avgörande input på samma sätt som att vi missar vad musik är om vi enbart studerar noterna.

Allt sinnesinnehåll, allt som "vi ger" vår värld, bör hanteras som verktyg på samma sätt som en karta och kompass är verktyg för att förhålla oss till oss själva i relation till världen. Oändlighet är en regel som säger att en händelse sker oändligt antal gånger eller att ett värde är oavbrutet högt (vilket är samma sak).

Regler existerar inte på ett externt plan som regler utan som mappade mot det om vi så väljer.

/Smisk

[Pilatus]

Talet Pi är ändligt och exakt.

?

Dec. 2002 - Kanada, Ushio och Kuroda beräknar 1241 miljarder decimaler på drygt 600 timmar.

[Smisk]

Talet Pi är ändligt och exakt.

Det kan inte vara ändligt och inte heller oändligt?

Man kan tänka sig det som en matematisk/logisk funktion.

invärde -> *relation* -> utvärde

Relationen är det vi gör med invärdet och utvärdet är det påverkade värdet.

Skickar vi in 1 och relationen är +1 får vi ut 2.

För olika värden gäller att funktionen ger:

1 -> 2
2 -> 3
3 -> 4
etc..

Då kan man jämföra detta med att för varje värde vi frågar efter får vi ett svar och vi kan inte få fler värden, då måste vi för varje utvärde göra en ny händelse. Vi måste ställa en ny fråga.

Om vi vill ha en funktion som delar med 3 behöver vi bestämma hur många decimaler vi vill ha. Vi måste ha ett invärde som säger hur många utvärden. Det är vi själva som måste bestämma detta, universum gör inte det

1 (decimal 0) -> 0
1 (decimal 1) -> 3
1 (decimal 2) -> 3
1 (decimal 3) -> 3
etc..

0,333

Delar vi 1/3 får vi 0,33333333333333 etc.. till antalet vi själva begär.

Vi kan inte skicka in oändlighet då detta är en iteration av frågor. Oändlighet är ett koncept, en relation, inte ett värde.

Frågan efter oändlighet är ett oändligt frågande, en oavbruten iteration

Man måste skilja på värden och relationer.

/Smisk

[Pilatus]

Talet Pi är ändligt och exakt.

Det kan inte vara ändligt och inte heller oändligt?

Om frågan gäller en konstant, kvoten mellan en cirkels omkrets och dess diameter, så blir ju svaren ovan litet konstiga.

Om Pi är exakt, ge mig då det exakta svaret. Det går visserligen att svara med ett godtyckligt antal decimaler, hur många som helst. Det överstiger förvisso numeriska maskiners förmåga att ange ett exakt värde och det skulle vara svårt att kontrollera dess riktighet. Det är med andra ord inte meningsfullt att tala om det exakta värdet av Pi.

Om Smisk tror att antalet decimaler vare sig är ändligt eller oändligt, måste han drabbats av något slags kognitivt sammanbrott. Varje meningsfullt påstående är antingen sant eller falskt. Lagen om det uteslutna tredje medger inte att Pi vare sig är ändligt eller oändligt.

Leibniz serieutveckling; 1-1/3+1/5-1/7-1/9- ... = Pi/4

[klorofyll]

Var har du belägget för detta tänker du?

Tiden multiplicerad med ljushastigheten c, får samma dimension som längdkoordinaterna, och tiden kan därför uppfattas som en fjärde dimension.

Detta tyckte jag lät verkligt smart, dock förstår jag det inte, varför man inte kan lita till mitt utlåtande.

[Smisk]

Talet Pi är ändligt och exakt.

Det kan inte vara ändligt och inte heller oändligt?

Om Smisk tror att antalet decimaler vare sig är ändligt eller oändligt, måste han drabbats av något slags kognitivt sammanbrott. Varje meningsfullt påstående är antingen sant eller falskt. Lagen om det uteslutna tredje medger inte att Pi vare sig är ändligt eller oändligt.

Du skrev:

Det finns förstås en massa talserier som är oändliga och Pi mm.

Mitt svar handlar om oändlighet och hur vi tänker kring detta när vi tänker oss saker i former av regler.
Om du byter ämne till Pis natur är det ett annat ämne, ämnet är oändlighet oavsett om det är Pi eller 0,333333..

Mitt svar va alltså att talserierna som ser ut att vara oändliga verken är ändliga eller oändliga med argumentet att de genereras med en relation mellan frågan och svaret så länge vi själva frågar.

Förstår du vad jag menar eller är det dags att byta ämne?


/Smisk

[Smisk]

Var har du belägget för detta tänker du?

Tiden multiplicerad med ljushastigheten c, får samma dimension som längdkoordinaterna, och tiden kan därför uppfattas som en fjärde dimension.

Detta tyckte jag lät verkligt smart, dock förstår jag det inte, varför man inte kan lita till mitt utlåtande.

Det låter som att man använder tidens hastighet i vacum för att det är en konstant för att relatera händelserna hos detta fenomen till rummet de händer i?

Uppfattningen av tid är när vi har två händelser och en observatör med minne som kopplar samman dem som om de förhåller sig till varandra på ett linjärt plan.

Tänkandet tänker att ljushändelsen och rummet hänger ihop linjärt i "tiden" men missar att undersöka att det är minnets "tänkta relation" som formuleras mer än något annat.

Einstein säger att det handlar om rum/tid och med detta innebär att det är två aspekter av samma sak, inte att det är två olika saker med ett förhållande. Ett linjärt tänkande måste tänka att det är "två olika saker" med ett förhållande men det betyder inte att en extern verklighet fungerar så.

Varför skulle man inte kunna säga rum/rörelsemöjligheter?

Minnet av förflutet och framtid behöver kunna mappas mot en yttre verklighet för att man skall kunna tala om en extern tid, eller?

Är det inte fullt möjligt att vi har ett linjärt tänkande för att förhålla oss till världen på ett koherent och meningsfullt sätt och att detta inte alls är byggt för att förstå någon egentlig slutgiltig "verklighet" och att det därför är svårt för oss att föreställa oss den?



/Smisk

[klorofyll]

Tiden multiplicerad med ljushastigheten c, får samma dimension som längdkoordinaterna, och tiden kan därför uppfattas som en fjärde dimension.

Detta tyckte jag lät verkligt smart, dock förstår jag det inte, varför man inte kan lita till mitt utlåtande.

Einstein säger att det handlar om rum/tid och med detta innebär att det är två aspekter av samma sak, inte att det är två olika saker med ett förhållande. Ett linjärt tänkande måste tänka att det är "två olika saker" med ett förhållande men det betyder inte att en extern verklighet fungerar så.

Smart! Själv har jag aldrig fattat varför det finns en maximal hastighet, ljusets hastighet?

[xion]

Medvetandets referens.
Det enda som vi kan grunda vår verklighetsuppfattning på är det som uppfattas av våra sinnen, syn, hörsel, lukt etc.
Detta är den enda vägen in till vårt medvetande. Vårt medvetande kan sedan bearbeta dessa intryck och skapa dels upplevelsen men också med hjälp av fantasin kombinera informationen i det oändliga. Det som kommer in via sinnena är, kan man säga, råmaterialet för vårt medvetande.
Kommer det någon tid via våra sinnen? -- Icke.
Kommer det några mått eller siffror? -- Inte alls. detta måste medvetandet processa fram på egen hand.
Eller kommer det kanske någon rum/tid? -- Nej, inte det heller.

[Pilatus]

Kommer det någon tid via våra sinnen? -- Icke.

Är det så du upplever att vara?

Vi har ju talat om att tid utgår från rörelse, vi erfar tiden vid en smekning vi vill behålla känslan av. Eller i väntrummet. Och kroppens egen rytm i olika avseenden. Tid kan vara detta subjektiva flöde av sinnesintryck.

Vi känner även av tidens riktning, som att föras framåt. Denna rörelse är tidens rörelse. Eller så kan vi illustrera tidens riktning med hjälp av termodynamikens andra huvudsats. Eller med hjälp av Einsteins relativitetsteori. Och trots att några protesterar bäst de förmår med att förneka tidens objektivitet, så är tiden något högst påtagligt och mätbart.

[Smisk]

Smart! Själv har jag aldrig fattat varför det finns en maximal hastighet, ljusets hastighet?

Jag tror det har att göra med att rymdens/rummets möjligheter/begränsningar att göra.

Jag tror att ljusets natur är sammanknutet med rummets natur. Att elektromagnetisk energi (ljus etc) är vågor, rörelser, reaktioner i rymd/rum.

Med andra ord, att massa/energi och rum/tid alla är aspekter av samma sak. Massa/energi kröker rum/tid för att det på ett sätt ÄR rum/tid.
Det kan fungera så att inget kan existera som inte gör så genom ett medium som "bär existensen". Med andra ord, att inget kan existera separat från något annat, att allt existerar i ett samband.

Man kan då tänka sig att det inte är ljusets hastighet som är konstant utan rymdens möjligheter/begränsningar att sprida rörelse/händelser.


/Smisk

[Pilatus]

Smart! Själv har jag aldrig fattat varför det finns en maximal hastighet, ljusets hastighet?

Jag tror det har att göra med att rymdens/rummets möjligheter/begränsningar att göra.

Eller så ligger det i att en liten foton inte kan accelereras hur mycket som helst. Om du prövar så ser du att energin går mot oändlighet då Plancks konstant multipliceras med det elektromagnetiska fältets svängningsfrekvens, E = hv.

[klorofyll]

Smart! Själv har jag aldrig fattat varför det finns en maximal hastighet, ljusets hastighet?

Jag tror det har att göra med att rymdens/rummets möjligheter/begränsningar att göra.

Jag tror att ljusets natur är sammanknutet med rummets natur. Att elektromagnetisk energi (ljus etc) är vågor, rörelser, reaktioner i rymd/rum.

Med andra ord, att massa/energi och rum/tid alla är aspekter av samma sak. Massa/energi kröker rum/tid för att det på ett sätt ÄR rum/tid.
Det kan fungera så att inget kan existera som inte gör så genom ett medium som "bär existensen". Med andra ord, att inget kan existera separat från något annat, att allt existerar i ett samband.

Man kan då tänka sig att det inte är ljusets hastighet som är konstant utan rymdens möjligheter/begränsningar att sprida rörelse/händelser.


/Smisk

Kan man likna det vid olika språk? Skrift, talspråk, måleri, skulpturkonst? Vad jag menar är att tid kan vara som en kod, som en avbildning, av rummet, i en annan form än vad just rummet består i?