SigurdV skrev:ThinkThat skrev den 17 sep 2016 17:54, i tråden, Vad är tid ?, citat,
”Tid är materiens uttrycksform, tid gestaltas i materiens sätt att existera.
Tid är alltså materiens sätt att manifestera sej i rummet.”
Nej fullt så enkelt är det inte!Allt är manifestationer av energi.Ingen av energins manifestationer kan existera utan förhållande till de andra.Energi är ett olöst mysterium men (på ett ungefär)
x är en manifestation av energin e OMM
gränsvärdet av (x gånger 1/x) när x går mot noll, är e.
Här kan man exempelvis tolka x som universums volym vid temperaturen 1/x.
Som jag tolkar TT:s formulering, så förefaller min definition av tid att rymmas inom denna.
TT gör inte anspråk på att förklara helheten, men har lyckats med att kortfattat ange det som är
väsentligt i ett första steg.
Jag uppfattar alltså TT:s formulering som en enkel och övergripande rubrik (för
2ΔØ).
När du hävdar att allt är manifestationer av energi har du valt
ett annat samband inom växelverkan.
Enligt mitt synsätt krävs det att du
först redovisar växelverkans uppbyggnad och funktion,
och var energi kommer in i bilden, och då bör vi befinna oss på fältnivå. Mitt förslag till
växelverkan-samband framgår av figur 4 i mitt koncept, och den tidigare redovisade Euler-tabellen.
Av figur 4 framgår även sambandet som ger energi.
I mina inlägg den 18 jan 20:25 och 21 jan 12:06 definierar jag TID enligt nedan, där hela kedjan
från
avvikelse i G, till begreppet
TID, ingår.
Ett preliminärt utkast till
DEFINITION av fenomenet
TID, skulle enligt detta betraktelsesätt,
då kunna formuleras utifrån följande, som bygger på konceptet och tidigare inlägg i denna tråd.
Vi utgår enligt konceptet från ett ej förnimbart abstrakt grundtillstånd,
G, skilt från vår verklighet.
Förenklat kan detta uttryckas som att G och rum-tiden ej är ”synkroniserade” relativt varandra.
G kan betraktas som en typ av ”universell integral” av all växelverkan, ur aktuellt vxv- perspektiv.
Egenreferensens maskeringsförankring i grundtillståndet G, och därav beroende negativa polarisationer,
utgör bas för växelverkan inkl ”interferenser”. Interferensmönstren innefattar därigenom ”skalära”
variationer/densiteter, som skiljer sig åt (=
ΔØ) ur respektive förankringsperspektiv.
Det är relationerna mellan dessa densiteter som formar
ΔØ och rum-tid inkl atomära fenomen.
Den tidigare redovisade Eulertabellen återspeglar detta.
Maskeringen medför att
G:s normerade struktur (ej förnimbar) övergår i ej normerad (förnimbar) struktur.
Fenomenet
TID kan då betraktas som det SUBSTITUT som, ur referensperspektivet, länkar samman
(överbryggar) de atomära egenskaper som är en följd av interferensmönstrets variationer.
/ Illusionen