Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Allt vi upplever handlar om ständig rörelse, vare sig det är objekt, tid eller rum.
Hur rörelsen skapas har jag ingen aning om, bara att den gör det.
Upplevelsen kan inte hantera något som är fast och stilla.
Då måste vi använda matematik och själva sätta dit fasta objektiva värden.

När du inte förmår redogöra för vad som ligger till grund för dina påståenden, får du svårt att försvara dem.
Om du läst mitt koncept så framgår det av texten hur RUM och TID är en konsekvens av MP och DRP.

/ Illusionen

[xion]

En rörelse i rummet sker med olika hastighet beroende på vad vi jämför den med. Om vi saknar något att jämföra med kan vi inte konstatera någon rörelse alls.

[Pilatus]

Jag det rör sig ju relativt betraktaren som fast punkt i sitt eget upplevande av världen och rörelsen. Det är ju alltid upplevaren som upplever det upplevaren upplever. Även om man själv rör sig.

Men om antic rör sig i riktning mot katedralen i Reims och uppfattar att den väldiga byggnaden är i rörelse så tror jag att antic förstärkt sin lunch med en pilsner för mycket!

[Antic]

Men om antic rör sig i riktning mot katedralen i Reims och uppfattar att den väldiga byggnaden är i rörelse så tror jag att antic förstärkt sin lunch med en pilsner för mycket!

För det första finns det inte en enda atom eller elektron som INTE rör sig.

För det andra

Alla objekt är rörliga realtidsupplevelser som ändras efter hur vi betraktar dem. Vi byter vinkel och objektet ändrar sig efter hur vi betraktar det.

I ett fast objekt finns inga såna möjligheter. Där finns bara exakta objektiva värden (matematik)

Lika lite som en filmprojektor som kör en film stannar, gör upplevelsen det.

[Illusionen]

En rörelse i rummet sker med olika hastighet beroende på vad vi jämför den med.
Om vi saknar något att jämföra med kan vi inte konstatera någon rörelse alls.

Fortsätt i dessa tankebanor så förstår du att skillnaden ligger i vilka referenser/referenskombinationer som tillämpas.
När MP tillämpas får du det egna centrerade perspektivet (förnims p g a obalans).
När DRP tillämpas kombinerar du två olika (växelverkande) MP så att du får ett neutralt medelvärde (som ej förnims).
Sedan kombinerar du MP och DRP (via Euler-tabellen) för att bitarna ska falla på plats.
ALLT går att på detta vis reducera till FÄLT av olika koncentration/densitet.
Fälten uppträder dock i olika skepnad beroende av vilken förankring (MP) de refererar till.

/ Illusionen

[Pilatus]

Men om antic rör sig i riktning mot katedralen i Reims och uppfattar att den väldiga byggnaden är i rörelse så tror jag att antic förstärkt sin lunch med en pilsner för mycket!

För det första finns det inte en enda atom eller elektron som INTE rör sig.

Du menar att det skulle vara ett argument då det gäller hur vi upplever katedralen i Reims?

"Ah, hic! Den rör sig! Hela byggnaden svajar. Jag måste hitta någon att stödja mig på."

[Antic]

Självklar ändrar sig katedralen efter hur du upplever den. Hur skulle du annars kunna besöka och uppleva den mer än från en enda fast vinkel som vore oföränderlig? ALLT du betraktar ändrar sig efter hur du betraktar det. Ett fast objekt däremot går bara hantera med siffror. Gå runt katedralen och den kommer ändra sig hela tiden efter hur du betraktar den. Det är ju du som bygger det ständigt föränderliga realtidsobjektet.

[xion]

En rörelse i rummet sker med olika hastighet beroende på vad vi jämför den med.
Om vi saknar något att jämföra med kan vi inte konstatera någon rörelse alls.

Fortsätt i dessa tankebanor så förstår du att skillnaden ligger i vilka referenser/referenskombinationer som tillämpas.
När MP tillämpas får du det egna centrerade perspektivet (förnims p g a obalans).
När DRP tillämpas kombinerar du två olika (växelverkande) MP så att du får ett neutralt medelvärde (som ej förnims).
Sedan kombinerar du MP och DRP (via Euler-tabellen) för att bitarna ska falla på plats.

/ Illusionen

Jag är inte matematiker så jag tänker inte i dom banorna.
Man kan tänka så här i stället: Tänk dig ett oändligt rum där du färdas med en rymdraket. Utan en fixpunkt att relatera till skulle du inte röra dig "ur fläcken-"

[Illusionen]

En rörelse i rummet sker med olika hastighet beroende på vad vi jämför den med.
Om vi saknar något att jämföra med kan vi inte konstatera någon rörelse alls.

Fortsätt i dessa tankebanor så förstår du att skillnaden ligger i vilka referenser/referenskombinationer som tillämpas.
När MP tillämpas får du det egna centrerade perspektivet (förnims p g a obalans).
När DRP tillämpas kombinerar du två olika (växelverkande) MP så att du får ett neutralt medelvärde (som ej förnims).
Sedan kombinerar du MP och DRP (via Euler-tabellen) för att bitarna ska falla på plats.

/ Illusionen

Jag är inte matematiker så jag tänker inte i dom banorna.
Man kan tänka så här i stället: Tänk dig ett oändligt rum där du färdas med en rymdraket.
Utan en fixpunkt att relatera till skulle du inte röra dig "ur fläcken-"

M a o, "referens-neutralt".
Du är på rätt spår!

Grundtillståndet, G, kan du sedan lite förenklat betrakta som den REFERENS-NEUTRALA "balans-summan", ∑,
av universum, ur ”observatörens” egen-centrerade perspektiv.
Med detta betraktelsesätt elimineras paradoxer, som oändlighet och Big Bang mm (men det tror inte Pilatus på )

Algotezza och jag diskuterade detta för några år sedan, varvid han myntade "zippad" som synonym för referens-neutral.

/ Illusionen

[Pilatus]

Självklar ändrar sig katedralen efter hur du upplever den.

Nej Antic, katedralen ändrar sig inte en tum. Det är, noga räknat, vad som projiceras mot ögats näthinna (retina) som förändras.

[Antic]

Nej Antic, katedralen ändrar sig inte en tum. Det är, noga räknat, vad som projiceras mot ögats näthinna (retina) som förändras.

Visst gör den och du är den första att märka det. Och den projiceras inte mot ögats näthinna heller, för då skulle du inte kunna uppleva den alls lika mycket som den skulle vara en illusion (naiv realism).

[Antic]

M a o, "referens-neutralt".
Du är på rätt spår!

Grundtillståndet, G, kan du sedan lite förenklat betrakta som den REFERENS-NEUTRALA "balans-summan", ∑,
av universum, ur ”observatörens” egen-centrerade perspektiv.
Med detta betraktelsesätt elimineras paradoxer, som oändlighet och Big Bang mm (men det tror inte Pilatus på )

/ Illusionen

Det är inte sådan rörelse jag menar riktigt. Hela upplevandet handlar om rörelse, allt vi upplever är rörelse, som tankar, känslor, att bara finnas till, plus en värld som hela tiden ändrar sig efter hur vi upplever den. På det har vi en inre personlig värld som gör precis samma sak där vi kan föreställa oss vad som helst och skapa imaginära sekvenser och bilder.

Allt handlar om rörelse.

[Pilatus]

Nej Antic, katedralen ändrar sig inte en tum. Det är, noga räknat, vad som projiceras mot ögats näthinna (retina) som förändras.

Visst gör den och du är den första att märka det. Och den projiceras inte mot ögats näthinna heller, för då skulle du inte kunna uppleva den alls lika mycket som den skulle vara en illusion (naiv realism).

Du kanske blundade?

[Antic]

Pilatus

Och vore det möjligt skulle du inte märka minsta skillnad, tro mig. Du upplever allt helt och hållet i dig.

[Antic]

Hmmmm

Jag har aldrig riktigt förstått varför det är så viktigt för de som förespråkar naiv realism att det måste finnas en värld "utanför dem" "som inte är" som den som de upplever inom sig? (illusion)

Annars är det ingen "riktig" värld?

Det enda sättet att få en 100% riktig och sann bild av universum är att upplevelsen är det enda som existerar.

Så jag tycker detta är märkligt och kanske beror på förutfattade inlärda meningar?