Är logiken allt?

[Pilatus]

Sanningen är ungefärlig. Men ändå inte hursomhelst. Kanske bättre att utgå från enskilda fall än det generella planet som ofta blir rätt innehållslöst. Glider lätt över i nonsens.

När är sanningen ungefärlig? Kan något ungefärligt vara sant?

Det är sant att människor är dödliga.

Det är sant att Magnus Carlsen besegrade Viswanathan Anand i schack 2014 (World Chess Championship).

Det finns ingenting ungefärligt i sådana propositioner.

[Pilatus]

Vad jag påstår är att logiken är fel ute när den anger som falskt respektive sant. Vad det handlar om är sannolikheter.

Det råkar vara ett påstående som jag vet att du inte kan bevisa. Logiken har sina lagar, enligt dessa finns begreppen sant och falskt. Det kan du inte göra mycket åt. Logiken säger hur vi bör tänka för att kunna dra riktiga slutsatser, den säger ingenting om hur vi tänker.

[Algotezza]

Sanningen är ungefärlig. Men ändå inte hursomhelst. Kanske bättre att utgå från enskilda fall än det generella planet som ofta blir rätt innehållslöst. Glider lätt över i nonsens.

När är sanningen ungefärlig? Kan något ungefärligt vara sant?

Det är sant att människor är dödliga.

Det är sant att Magnus Carlsen besegrade Viswanathan Anand i schack 2014 (World Chess Championship).

Det finns ingenting ungefärligt i sådana propositioner.

Varför inte?

Fast, jag vet inte. Kul att du vet!

[Algotezza]

Ofta blandar man samman logisk följd med kausalitet. Logik handlar om relationer mellan språkliga utsagor. Det vi ser i världen av följdriktighet är kausalitet, även om den av vissa skeptiker ifrågasatts. T.ex. Hume.

[Antic]

Kan du ge ett exempel där någon gör sig skyldig till detta fel?

Japp, två totala motsatser kan inte vara lika sanna. En evolution kan inte ha en betraktare då någon sådan inte funnits.

Följer kvantmekaniken det du anser vara logiskt, naturligt och realistiskt?

Kvantmekaniken är säkert lika logiskt som allt annat vi inte begriper fullt ut än eftersom logik inte får innehålla ett enda logikfel någonsin, oavsett var. Då rasar hela logiken som ett korthus, och det har den ju inte gjort.

Går utanför logik? Men då är det ju en falsk utsaga. Och naturligtvis är det orealistiskt att det som falsifierats skulle betraktas som sant.

Det handlar inte om falsk utsaga utan om "omöjligt att begripa det minsta av"

Det där med "utan några sinnen" är ett mantra som du ofta upprepar. Vem påstår sig vara skapt utan sinnen? Hur du betraktar att världen kommit till har mycket litet med realism att göra. Det är en trosfråga som skolastiker förr satt och grubblade på, men det finns inte någon enda kandidat som ägnar sin tid åt att skriva sin doktorsavhandling om hur Gud skapade världen.

"Utan sinnen" är ingen trosfråga eller ens tyckande. Stäng av dina egna och se vad som finns kvar. Ännu mera bizarrt, berätta om en evolution som ingen kunnat uppleva, från upplevelsen.

[Antic]

Vad jag påstår är att logiken är fel ute när den anger som falskt respektive sant. Vad det handlar om är sannolikheter.

Medan jag menar att logik handlar om att kunna förstå något överhuvudtaget och att ALLT utanför logik blir helt omöjligt att begripa det minsta av lika mycket som det blir helt flummigt och bizarrt.

En fyrkantig rund boll som är trekantig har aldrig funnits fast den fanns och studsade helt stilla.

[reflex]

Vad jag påstår är att logiken är fel ute när den anger som falskt respektive sant. Vad det handlar om är sannolikheter.

Det råkar vara ett påstående som jag vet att du inte kan bevisa. Logiken har sina lagar, enligt dessa finns begreppen sant och falskt. Det kan du inte göra mycket åt. Logiken säger hur vi bör tänka för att kunna dra riktiga slutsatser, den säger ingenting om hur vi tänker.

Jag är inte ute efter att bevisa något. Jag vill bara belysa något som jag anser vara fel och hoppas på bra argument från er andra som hjälp.
Ifrågasättandet är en av människans viktigaste egenskaper, men en av de minst populära, sa min dotter Julia.
Algot framförde ju själv tidigare kritik mot Martinus sätt att använda logik som stöd för sina ideer.
Jag såg en glimt av ett program om logik på TV häromdan:
Alla hundar har fyra ben. - Min katt har fyra ben - Alltså är min katt en hund.
Varför blir det här fel?
Katten delar en egenskap men hunden, den har fyra ben.
Den delar visserligen denna egenskap med en massa andra fyrfotadjur och dessutom har mitt köksbord också fyra ben, men egentligen är hundar och katter i princip väldigt lika. Katten delar väldigt många egenskaper med hunden. Ju fler egenskaper som katten delar med hunden dess större blir sannolikheten att katten verkligen är en hund. Vore det inte så att vi valt att skilja mellan hunddjur och kattdjur så skulle mycket väl katten kunna vara en hund. Det blir mera en benämningsfråga.
Det går alltså att luckra upp och ifrågasätta de flesta saker som vi i förstone betraktar som absolut sanna.

[Algotezza]

Från wikipedia

Flervärd logik är en term inom logiken som avser logiska system som hanterar fler sanningsvärden än sann (T) och falsk (F). Ett exempel är trevärd logik, ett annat är suddig logik. Ett vanligt tredje sanningsvärde är okänt (U). Ett fjärde sanningsvärde kan vara motstridigt (#) eller överbestämt för utsagor som samtidigt, men på olika fakta, utvärderats till såväl sann (T) som falsk (F). Ytterligare ett sanningsvärde kan vara att man försökt utvärdera utsagan, men upptäckt att det inte finns tillräckliga fakta för att utvärdera den. Då kan man behöva ytterligare ett sanningsvärde som talar om att det är känt att det är okänt (X). Det senare är förmodligen mest användbart i icke-monoton logik.

[Pilatus]

Jag såg en glimt av ett program om logik på TV häromdan:
Alla hundar har fyra ben. - Min katt har fyra ben - Alltså är min katt en hund. Varför blir det här fel?

Beror det verkligen på logiken att det blir fel?

Om vi börjar med egenskapen fyra ben, så är den inte speciellt särskiljande. Skall vi kunna pröva om katten är ett hunddjur bör vi utgå från vad som definierar en hund. Vilka egenskaper särskiljer hundar från andra rovdjursfamiljer?

Det ser ut som om hunden är en specialiserad löpare och katten är en klättrare. Inte ofta ser vi en hund klättra omkring i ett träd. Inte ofta ser vi katter spåra och följa ett byte långa sträckor.

De [hunddjuren] ha utvecklats till löpare och som sådana blifvit utpräglade tågångare med långa lemmar; strålbenet har förstorats på bekostnad af armbågsbenet; tummen har blifvit svag eller har försvunnit,
hvilket senare alltid är förhållandet med stortån. Äfven i andra afseenden framträder en gemensam prägel: nosen är förlängd; öronen (hos de vilda arterna) upprätta och mycket rörliga; kraniet lika hos alla; äfven tandsystemet är likformigt, ... Ref NF

En särskiljande egenskap är att huskatten spinner.

[Algotezza]

Ha fyra ben är en nödvändig egenskap för att kallas hund men inte en tillräcklig egenskap.

Om något är en hund, så har det fyra ben gäller ju men inte det omvända, om något har fyra ben så är det en hund. Men däremot om något inte har fyra ben, så är det inte en hund.

[Pilatus]

Ha fyra ben är en nödvändig egenskap för att kallas hund men inte en tillräcklig egenskap.

Om något är en hund, så har det fyra ben gäller ju men inte det omvända, om något har fyra ben så är det en hund. Men däremot om något inte har fyra ben, så är det inte en hund.

Reflex satte fingret på en känslig punkt, slutsatsen att katten är en hund bestäms inte av villkoret fyra ben. Egenskapen fyra ben medför inte att allt med fyra ben är hundar. Premissen måste utsäga något som är sant.

[Algotezza]

Något som har hundgener är en hund.

[freddemalte]

Något som har hundgener är en hund.

det kan man inte vara hund-ra på eftersom man nu för tiden mycket väl kan föra in främmande gener i olika organismers genom.

[Algotezza]

Något som har hundgener är en hund.

det kan man inte vara hund-ra på eftersom man nu för tiden mycket väl kan föra in främmande gener i olika organismers genom.

Man kan. Men är det gjort?

Ser man kritiskt-sofistiskt på vilken definition som helst kan man i princip alltid göra invändningar. I stället bör man fråga sig om kontext och syfte med en definition. Se pragmatiskt på den. Och sedan har vi ju alltid Wittgensteins invändning att när man väl gjort en definition får vi ju en bunt nya ord som eventuellt behöver definieras. Det tar liksom aldrig slut. Man kan ju om man är på humör driva det så långt man vill, ungefär som barn som aldrig slutar fråga "Varför det?

Klarlägger definitioner alltid? Analytisk filosofi blir lätt en semantisk malström där man mest bara sysslar med definitioner och andra semantiska problem utan att komma igång med det väsentliga. Definiera "det väsentliga", anar jag någon mumla. LIVET! EXISTENSEN! SANNINGEN! KÄRLEKEN! LYCKAN! ETT GOTT OCH RÄTTFÄRDIGT LIV! EVIGHETEN! "Värderingar, nonsens, metafysik", fnyser den analytiske, värdenihilistiske filosofen. Skenproblem! säger Witzgenstein.

[freddemalte]

Vet inte, kanske bland mindre seriösa "forskare", men det finns i alla fall GMO-hundar, där det omvända skett - dvs främmande gener har förts in i hudgenomet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Geneticall ... ified_dogs