Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Vad finns utanför upplevelsen Pilatus?

Vi har diskuterat detta tidigare. Jag uppfattar dig snart som ett troll, du kommer ingen vart, upprepar dig och har inte någon klar bild av det du föreställer dig om att allt skapas i en inre upplevelse. Om du tror det, var nöjd med det!

Du hade inget svar, som vanligt.

Då börjar du med anklagelser om "troll" i vanlig ordning. Du kanske borde ta på dig lättare uppgifter än att tvärsäkert hävda att det finns en fysisk värld utanför upplevelsen...

Antic, handen på hjärtat, har du själv svarat på det jag skrev tidigare ?

Citat

"Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid, liksom svaret på frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?

Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.
Det utgör givetvis en betydande svaghet och begränsning, om målet är att förstå universum på ett djupare plan.
Många tror sig visserligen förstå, men vid en närmare granskning visar det sig att man i sin argumentering
ofta använder sig av begrepp som ej är entydigt definierade.
Ovanstående frågor kräver m a o svar."
Har du svaren ?

/ Illusionen

[Esther]

Nej, det är ett påstående !

Vad är skillnaden?

För att definiera begreppet EXISTENS (i den mån det öht är möjligt) i de sammanhang vi nu avser,
krävs att du behärskar hela kedjan av aktuella samband, såväl reella som balanserade abstrakta.
Observera att detta även innefattar ev samband som sträcker sig bortom vår s k rum-tid.
Du kan givetvis välja att definiera existens på ett enklare sätt, men då rör det sig om något
ofullständigt som saknar egentligt värde, i en diskussion som förevarande.

/ Illusionen

Jag kan göra det enkelt för dig... existens inbegriper allt det vi har begrepp på, namn på och använder i olika kontexter - därmed kan man säga att i den fiktiva kontexten finns Kalle Anka - ...och där existerar han.

[Antic]

Antic, handen på hjärtat, har du själv svarat på det jag skrev tidigare ?

Citat

"Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid, liksom svaret på frågorna,
• Vad är TID ?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens ?

Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.
Det utgör givetvis en betydande svaghet och begränsning, om målet är att förstå universum på ett djupare plan.
Många tror sig visserligen förstå, men vid en närmare granskning visar det sig att man i sin argumentering
ofta använder sig av begrepp som ej är entydigt definierade.
Ovanstående frågor kräver m a o svar."
Har du svaren ?

/ Illusionen

Illusionen

Det finns varken någon oberoende tid eller rum.

Bara en upplevelse som byggs progressivt enkelriktat åt ett håll.

Medvetandets referens?

Livet som skapat oss. Logiskt sett är det enda möjligheten som liv skulle kunnat bli till på.

[Esther]

Ponera att det är som jag tror, att det här med gudar och vad därtill hör bara är fantasifoster.
Kan man få en riktig bild av vår verklighet om man tror att dessa fenomen har en verklig (fysisk) existens?

Detta är en verkligen intressant fråga eftersom du skiljer mellan mental existens och fysisk existens. Vi vet ännu inte allt som har en fysisk existens - men kristna tror att Jesus hade en fysisk existens och uppstod från de döda. och att hans kropp därmed genomgick döden men blev levande och annorlunda i sin konstitution/materia (men samma person)

[Esther]

Sedan detta med "vakuum", har du funderat på vad vakuum i så fall refererar till ?

Enklast att peka på ett tomrum (t ex mellan galaxer) där det inte finns några materia-partiklar alls.

Men tomrum innebär inte att det inte finns materia eller partiklar - för det gör det... vad kallar du ljus?

[Esther]

Ponera att det är som jag tror, att det här med gudar och vad därtill hör bara är fantasifoster.
Kan man få en riktig bild av vår verklighet om man tror att dessa fenomen har en verklig (fysisk) existens?

Du är fri att utöva vilken religion du vill. Ett gudsbegrepp behöver inte innebära att vetenskaplig praxis blir omöjlig. Men det innebär att religionens och mytens väsen inte deltar i vetenskapliga förklaringsmodeller.

Amen... som man säger...

[Antic]

Tid uppstår när vi mäter ut något som vi själva inte kan uppleva för att det skall bli exakt lika för alla. Samma sak med rum. INGET som vi mäter ut stämmer med vår egen upplevelse. Just därför blir det lika för alla. Allt som finns är upplevelsen som byggs enkelriktat åt ett håll. Och den bygger ALLT vi känner till.

[Esther]

Frånvaro?

Ja, total frånvaro.

Total frånvaro är felaktigt i sitt begrepp också - frånvaro talar om närvaro... så om du menar att vacuum är total frånvaro av luft... ja varför inte ...

[Esther]

Tid uppstår när vi mäter ut något som vi själva inte kan uppleva för att det skall bli exakt lika för alla. Samma sak med rum. INGET som vi mäter ut stämmer med vår egen upplevelse. Just därför blir det lika för alla. Allt som finns är upplevelsen som byggs enkelriktat åt ett håll. Och den bygger ALLT vi känner till.

... inte ens nästan...

[Antic]

Som jag sagt många gånger. Utelämnar man en skapare går ingenting att förstå det minsta av och vi får stapla det ena logiska felet på det andra när vi skall försöka förklara något.

[Esther]

För att inte vara alltför brutal - men detta synsätt som du har är delvis mycket problematiskt för dig själv... problemet du har är tyvärr mer och mer vanligt och detta innebär att då fler och fler lider av den subjetivt styrda verklighetsuppfattningen som de tror är verklig - så får de sin uppfattning "bekräftad" av andra som har samma problem.
Detta sammantaget är mycket problematiskt.

Du gör precis samma fel som alla andra. Finns det inte en fysisk värld utanför upplevelsen så är världen vi upplever inte "verklig". Vilket bygger på ett naivt resonemang som utgår helt och hållet från vår egen upplevelse.

(kallas för naiv realism inom filosofin)

Tvärtom, den enda verkliga världen som skulle kunna finnas, är den som du skapar helt och hållet i dig själv.

ja ... jag erkänner.... du har rätt. Det stämmer allt du säger... vi säger så och bordlägger saken. I alla fall jag.

[Esther]

Som jag sagt många gånger. Utelämnar man en skapare går ingenting att förstå det minsta av och vi får stapla det ena logiska felet på det andra när vi skall försöka förklara något.

När jag läser dig och jämför med Pilatus svar (jag är, troende han icke troende - enligt utsaga) och inser att du är troende --- då måste jag nog säga att det jag kan förmås inse och förstå är att det verkar att Pilatus utan Skaparen har förstått mer av verkligheten än du som tror på en skapare.

jag är ledsen att jag är lite direkt här. Men ... tyvärr.

[Antic]

* En big bang, av ingenting? Obalans i singularitet?

* Multiuniversum som alltid funnits?

* Eller varför inte liv som blivit till av något som inte är liv?

* Detta sagt i en fysisk värld som man antar finns genom att förespråka naiv realism där ingen ens kan bevisa att en kaffekopp skulle existera utanför sin egen kropp?

Nej, man kan inte använda den ena efter den andra logiska omöjligheten.

Och utelämnar man en orsak och syfte blir det ännu mera bissart. Allt bara hände av en ren och skär slump.

Först fanns...ingenting...och ingenting började expandera...sedan hände....ingenting...eftersom ingeting hade expanderat.

[Esther]

* En big bang, av ingenting? Obalans i singularitet?

* Multiuniversum som alltid funnits?

* Eller varför inte liv som blivit till av något som inte är liv?

* Detta sagt i en fysisk värld som man antar finns genom att förespråka naiv realism där ingen ens kan bevisa att en kaffekopp skulle existera utanför sin egen kropp?

Nej, man kan inte använda den ena efter den andra logiska omöjligheten.

Och utelämnar man en orsak och syfte blir det ännu mera bissart. Allt bara hände av en ren och skär slump.

Först fanns...ingenting...och ingenting började expandera...sedan hände....ingenting...eftersom ingeting hade expanderat.

Det jag får känslan av att du gör är att du liksom "samlar" mycket av det jag själv skrivit - men lösryckt ur sina sammanhand och kontexter och då förlorar allt mening. Kanske är det bara ditt sätt att tänka själv.

[Antic]

Nej, mer att förklara det orimliga med att ta fram den ena efter den andra långsökta logiskt omöjliga förklaringen för att sedan komma fram till att allt är ren skär slump som kommit till av ingenting. Samt att "man inte vet".

Undrar varför...