Misstaget är att fokus lagts på personnivå, som att jämlikhet vore en dygd som personer kan uppnå. Men som synes så är jämlikhet endast ett generellt tillstånd. Jämlikhet är att alla inkluderas i att ha moraliskt status och ansvar.
Moraliskt status är inte heller någon dygd, utan endast sakernas tillstånd. Moraliskt status är att man har moraliska intressen för sin egen skull, såsom att kunna bli sårad*.
Vi lever i ett samhälle inspirerat av vänsteridéer och i vänsterns idealism finns det en strävan efter att förändra världen. För att citera Marx:
"Filosofer har hittills bara tolkat världen på olika sätt; poängen är att ändra den". Risken med ett sådant påstående är att man kan tro att det är ovidkommande att tolka världen, att man lika gärna kan ignorera hur världen fungerar och att förändring skulle ha ett egenvärde. Uppenbarligen kan inte förändring ha ett egenvärde, för hur ska man veta ifall förändring har ett värde om man inte först tar reda på sanningen och avslöjar verkligheten så som den är?
Att människor är olika varandra är uppenbart. Att man kan se ett värde i det är en sak, men man kan såklart lika gärna se ett värde i att alla är likadana. Det primära måste ändå vara att avslöja vad som faktiskt finns, för att alls kunna säga vad det är värt.
* källa: http://plato.stanford.edu/entries/grounds-moral-status/
