xion skrev:Ja, om jag till exempel har en ide till en stol som jag sedan tillverkar, så överför jag på så sätt iden, som ju är metafysisk, till ett fysiskt föremål.
Iden har gett upphov till skapandet av stolen, som har fysisk existens.
Har jag då förflyttat idens existens till den fysiska världen? Tveksamt. Visserligen brukar föremål ibland kallas för ide ikraft av den funktion det fyller, men själva iden till stolen finns kvar där den är även om grunddragen i den kan förmedlas till andra medvetanden.
Det interna och externa existerar som du påpekade. De två andra viktiga dimensionerna hos existensen är individuell och kollektiv. Jag-et är ett individuellt subjektivt och Vi-et är det kollektivt subjektiva, alltså intersubjektiva.
Kika på bilden här:
https://integrallife.com/four-quadrants/Som Algot varit inne på kan man nästan ifrågasätta hela iden om "en verklighet". Själv tänker jag mig att man kan tänka sig att istället säga existens. Existensen kan beskrivas som holistisk. Den existerar genom komplexa holistiska relationer. Inget existerar helt som ett eget objekt och inget system existerar utan egna objekt. En egen sak existerar i relation till systemet den ingår i. Varje sak i sig är samtidigt ett system med andra saker inom sig.
Verklighet skulle kunna sägas vara ett spektrum av holistisk komplexitet tycker jag. Holistisk komplex existens
Det handlar om perspektiv. Om vi har perspektivet att existensen är det vi förnimmer som helt igenom fysiskt är det ett perspektiv som ger en viss hållning. Har vi perspektivet att fler perspektiv ger en vidare komplex holistisk existens får vi nya infallsvinklar att betrakta saker ur.
Har vi en sådan holistisk hållning får vi att stolen existerar inom denna holistiska komplexa existens. Aspekten av existensen som är iden är ideaspekten och aspekten som är fysisk är fysikaspekten.
Receptet är att tillföra fler perspektiv genom att se att de vi redan har är en aspekt av en vidare komplex existens.
En vedertagen hierarki är atom-molekyl-cell. Detta är en struktur där vi betraktar fysiska system av objekt inom ett spektrum. Atomnivån är lägst och cellnivån högst för att varje nivå har fler objekt inom sig då den expanderar den tidigare och tillför nya egenskaper som inte kan finnas i den tidigare nivån. Detta är för att en högre nivå har högre komplexitet.
Att säga att existensen är helt igenom fysisk är som att reducera celler till atomer. En cell är inte samma sak som atomer då cellnivån måste betraktas som existens med utökad komplexitet. Egenskaperna hos cellnivån är andra till följd av komplexitetens natur.
Då existensen har en intern aspekt med känslor, värden, tankar, motiv, intentioner osv genom hur den komplext och holistiskt är konstruerad krävs att dessa saker ingår i förståelsen av existensen.
Uppenbart för mig faktiskt men förstår att det är lurigt då det är komplext
