Nietzsche

[Vertumnus]

En mindre komplex form av ordning är fortfarande en ordning. Kaos ligger bortom vad som är möjligt att beskriva, kaos följer inga lagar.

Sådant kaos finns inte, enligt vetenskapen. Ett kaotiskt system följer lagar, men vi kan inte i praktiken förutsäga deras exakta tillstånd över tid, för det finns en inbyggd obestämbarhet trots den underliggande determinismen.

Vi kan bestämma halveringstid för ett radioaktivt ämne, men vi kan inte förutse sönderfallet av en enskild atom. Anledningen är inte brist på kunskap utan på att sönderfallet sker spontant, det föregås inte av något stegvis händelseförlopp.

[Pilatus]

Det är inte utan att man frågar sig från vilken källa du hämtat dessa påståenden?
Klassisk fysik ser ofta slump som en fråga om okunskap (deterministiskt kaos).
Däremot säger de som beskrivit kvantmekaniken att den verkar innehålla genuint stokastiska processer, där vissa händelser inte kan förutsägas ens i princip.
Se exempelvis artikeln Kvantfysikens absoluta slump, Den moderna fysiken har raserat drömmen om exakt kunskap.
Text Ulf Danielsson, Publicerad i Forskning & Framsteg 2001-04-01

Källan för ett påstående är oftast erfarenhet av något slag.
Att något inte kan förutsägas är inget bevis för slump.

Men det kan ju finnas andra skäl än bristande förutsägbarhet. Det som talar starkt för att slumpen är genuin är Bells teorem (1964) och de experiment som har testat det, särskilt Alain Aspects försök på 1980-talet och senare experiment som vunnit Nobelpris 2022. Dessa visar att ingen lokalt realistisk teori kan förklara resultaten i kvantmekaniken—vilket innebär att antingen finns genuin slump, eller så är verkligheten icke-lokal på ett sätt som ännu är oklart.

[Anders]

"Man måste ännu ha kaos inom sig för att kunna föda en dansande stjärna."

Nietzsche betraktade världen som en dynamisk och oförutsägbar process, snarare än som något styrt av absoluta lagar eller en given ordning. Citatet om kaos och den dansande stjärnan kommer från Sålunda talade Zarathustra (1883–1885). Boken är fylld med poetiska och filosofiska reflektioner kring skapelse, övermänniskan och livets dynamiska natur.

Also spracht är ju inte kristallklar precis, han ser den ju själv som lite av poesi. Skulle säga att han där inte går längre än Bergson går i sin kritik av materialismen, att en människas inre har en rörighet som i princip omöjliggör att förurse tankar. Inte så mycket mer än så, inget vitt brus. Nietzsche kallar ju människans situation efter ”guds död” för kaos också, men det är som jag läste det inte så mycket värre än ”vad skall jag nu tro på, då”. Han är ju inte underdrifternas man, tar ifrån tårna ibland.

Och kaoset i båda fallen är snarast i människans inre. Och det är ju rätt grötigt, tankarna.

Bortom gott och ont (1886) Nietzsche är ju kritisk till den västerländska filosofin och dess tendens att söka ordning i världen. Även här tycks han förespråka en mer kaotisk och kanske viljestyrd verklighet?

Frågan är i vilken värld, den naturvetenskapliga eller människans? Fritz rör sig nästan uteslutande i människans. Och där kan man verkligen fråga sig om ”ordning” ens är möjligt. Jag är nog lite på Nietzsche sida här.

Det här tangerar ganska mycket Iain McGilchrists tankar, är lite uppfylld av dem nu, tanken att den mänskliga hjärnan formar världen, och då är tanken på viljan som kraft inte långt borta. (Frågan blir då,vad vill vi?)

[hakkapeliitta]

Har aldrig läst Nietzche, enda kunskapen är Wikipedia-sidan.
Har verkar byta åsikt som en annan byter skjorta. Tyvärr verkar typer som denna lyftas upp som någon "filosof" vars psykiska problem utgör "filosofin".
En filosofi värt namnet bör föra mänskligheten framåt istället för att älta sina privata problem.

[Pilatus]

Har aldrig läst Nietzche, enda kunskapen är Wikipedia-sidan.
Har verkar byta åsikt som en annan byter skjorta. Tyvärr verkar typer som denna lyftas upp som någon "filosof" vars psykiska problem utgör "filosofin".
En filosofi värt namnet bör föra mänskligheten framåt istället för att älta sina privata problem.

Nietzsche drabbades av ett allvarligt sammanbrott i Turin 1889 och tappade nästan all intellektuell funktion. Han kunde ibland tala, men oftast endast i korta osammanhängande meningar. Hans brev och anteckningar från denna tid (de så kallade Wahnbriefe) visar att han trodde sig vara olika historiska personer – från Dionysos till Jesus och Napoleon.

[hakkapeliitta]

Har aldrig läst Nietzche, enda kunskapen är Wikipedia-sidan.
Har verkar byta åsikt som en annan byter skjorta. Tyvärr verkar typer som denna lyftas upp som någon "filosof" vars psykiska problem utgör "filosofin".
En filosofi värt namnet bör föra mänskligheten framåt istället för att älta sina privata problem.

Nietzsche drabbades av ett allvarligt sammanbrott i Turin 1889 och tappade nästan all intellektuell funktion. Han kunde ibland tala, men oftast endast i korta osammanhängande meningar. Hans brev och anteckningar från denna tid (de så kallade Wahnbriefe) visar att han trodde sig vara olika historiska personer – från Dionysos till Jesus och Napoleon.

Sen fann där några bilder av honom. Han såg verkligen inte imponerande ut, dvärg, närsynt(som jag läste), väldigt oattraktivt utseende. Inte konstigt att han hade problem. En sån "filosof" skapar mer problem än han löser.

[Pilatus]

Nietzsche drabbades av ett allvarligt sammanbrott i Turin 1889 och tappade nästan all intellektuell funktion. Han kunde ibland tala, men oftast endast i korta osammanhängande meningar. Hans brev och anteckningar från denna tid (de så kallade Wahnbriefe) visar att han trodde sig vara olika historiska personer – från Dionysos till Jesus och Napoleon.

Sen fann där några bilder av honom. Han såg verkligen inte imponerande ut, dvärg, närsynt(som jag läste), väldigt oattraktivt utseende. Inte konstigt att han hade problem. En sån "filosof" skapar mer problem än han löser.

Här en bild av Nietzsche med sin syster från sjukdomstiden. He was declared clinically insane in 1889 and committed to an asylum for his last eleven years. His sister saw to the publishing of many of his writings.

Nietzsche.jpg (91.79 KiB) Visad 2236 gånger

[Smisk]

Det är ett systematiskt försök att sammanföra och integrera kunskap från flera områden, däribland psykologi, andlighet, sociologi, antropologi och systemteori. Han försöker förena österländskt och västerländskt tänkande.

Men projektet är dömt att misslyckas eftersom många av dessa system är oförenliga i grunden, och uppgiften överstiger vad en enskild människa kan åstadkomma. Hans strävan efter att integrera all kunskap resulterar i slutänden i en gnostisk lära om individuell andlig utveckling. I hans system saknas centrala kristna element som Guds nåd, uppenbarad sanning och frälsning genom tron.

Ken Wilber representerar den moderna rationalistiska människan drabbad av hybris. Det är individualism, för det handlar om utvidgandet av "min" kunskap såsom frälsningsväg. Jag begriper inte att någon kan ta honom på allvar.

Den kristna läran saknas inte i hans system, den ingår. Hans system representerar alla perspektiv och framför allt det trans-rationella.

Med Wilbers modell tycker jag som sagt att det blir tydligt just hur Nietzsche har ett trans-rationellt perspektiv men där han lyfter fram makt och avvisar moraliskt värde.

[Hubert]

Han är för mig ointressant.
Intressant är han nog för de med kristet eller andligt perspektiv, för det var i den intellektuella miljön han (1844-1900) levde. Han var missnöjd med den men hittade ingen konstruktiv väg ut ur den.

[Pilatus]

Han är för mig ointressant.
Intressant är han nog för de med kristet eller andligt perspektiv, för det var i den intellektuella miljön han (1844-1900) levde. Han var missnöjd med den men hittade ingen konstruktiv väg ut ur den.

Men hans ungdomstid var ju präglad av en kristen miljö som han kom att ta avstånd från. Han växte upp i en prästfamilj, fadern var en luthersk pastor och hans tidiga skolgång skedde i en kristen skola vid Schulpforta. Han fick en utbildning med fokus på latin, grekiska och teologi. I denna miljö började hans skepticism mot kristendomen gro.

Kanske blev det det ett lidande att vara omgiven av religiösa föreställningar, även om det också fanns en filosofisk opposition mot dessa. Kanske utvecklades hans kritik mot kristendomen, till en existentiell ensamhet.

[Vertumnus]

Det är inte Nietzsches misslyckanden som förklarar hans storhet och inflytande på tänkandet under nittonhundratalet, ändå hamnar man så ofta där: hans insjuknande i sinnessjukdom, hans kamp mot återkommande migränanfall hans fysiska svagheter. Han talade ofta om tillfrisknande och mycket av hans vardagliga rutiner ägnades åt förebyggande steg och verksamheter. Kanske var det hans fysiska svagheter som förklarar att han med så stor intensitet ägnade sig åt sin filosofi och att han tog den på så stort allvar, men definierar de hans tankar?

Angående hans inflytande skriver Max Weber 1920: "Man kan mäta redbarheten hos dagens lärde och framförallt hos dagens filosofer genom att se hur de förhåller sig till Nietzsche och Marx. Den som ej medger att viktiga delar av det egna arbetet ej hade kunnat komma till stånd utan de insatser dessa två gjort, lurar sig själv. Den värld vi andligen existerar i, den är i stor utsträckning en av Nietzsche och Marx präglad värld." 
Citat ur Carl-Göran Ekerwalds Nietzschebiografi. 

[Mlw]

Den kristna läran saknas inte i hans system, den ingår. Hans system representerar alla perspektiv och framför allt det trans-rationella.

Med Wilbers modell tycker jag som sagt att det blir tydligt just hur Nietzsche har ett trans-rationellt perspektiv men där han lyfter fram makt och avvisar moraliskt värde.

Wilbers frälsningslära är i praktiken kunskapsorienterad och därmed gnostisk, eftersom den kräver att man tillägnar sig kognitiv förståelse, kontemplativ praktik, etisk mognad och känslomässig intelligens. Den kognitiva utvecklingen blir central. Hans system rymmer en grundläggande paradox: trots ambitionen att balansera olika dimensioner blir vägen dit övervägande intellektuell och prestationsinriktad. Det uppstår därför en klyfta mellan Wilbers holistiska vision och systemets faktiska kunskapsfokus.

I kontrast står den kristna läran, där tron är det centrala. Under antiken hade gudomlig mening företräde framför mänsklig kunskap—idag är förhållandet det motsatta. För Platon utgjorde gudomligt förnuft, medvetande, ändamål, värde och mening verklighetens sanna grundvalar. I vår tid betraktas däremot mening som något helt subjektivt, och människor har tappat förståelsen för trons egentliga innebörd. Wilbers modernistiska system har förlorat filosofins kärna: förankringen i transcendent mening och tro.

[Mlw]

Det är inte Nietzsches misslyckanden som förklarar hans storhet och inflytande på tänkandet under nittonhundratalet, ändå hamnar man så ofta där: hans insjuknande i sinnessjukdom, hans kamp mot återkommande migränanfall hans fysiska svagheter. Han talade ofta om tillfrisknande och mycket av hans vardagliga rutiner ägnades åt förebyggande steg och verksamheter. Kanske var det hans fysiska svagheter som förklarar att han med så stor intensitet ägnade sig åt sin filosofi och att han tog den på så stort allvar, men definierar de hans tankar?

Angående hans inflytande skriver Max Weber 1920: "Man kan mäta redbarheten hos dagens lärde och framförallt hos dagens filosofer genom att se hur de förhåller sig till Nietzsche och Marx. Den som ej medger att viktiga delar av det egna arbetet ej hade kunnat komma till stånd utan de insatser dessa två gjort, lurar sig själv. Den värld vi andligen existerar i, den är i stor utsträckning en av Nietzsche och Marx präglad värld." 
Citat ur Carl-Göran Ekerwalds Nietzschebiografi. 

Ja, hur kunde Nietzsche bli 1900-talets kanske mest inflytelserika tänkare? Hur kan man ta på allvar hans idéer om den eviga återkomsten, övermänniskan och slavnaturerna, viljan till makt som tillvarons metafysiska grund, och återupprättandet av det aristokratiska klassamhället med dess slaveri? Svaret finner vi på mentalsjukhusen, som alltid har befolkats av självutnämnda övermänniskor. Under sin tid där identifierade sig Nietzsche med både Dionysus och Jesus Kristus. Den aristokratiska övermänniskotanken utövar en särskild lockelse på det bräckliga psyket, eftersom en sådan identifikation fungerar som ett sätt att förstärka ett sönderfallande ego.

[Algotezza]

Jag läste en samling citat och aforismer samlade av Carl-Henning Wijkmark när jag var i tonåren som ett led i att försöka befria mig från min barnatro.

Nietzsches berömda citat blev aktualiserat för mig på ett märkligt och lite kusligt sätt genom att en novell jag skrev på sätt och vis blev verklighet.

[Anders]

…Hur kan man ta på allvar hans idéer om den eviga återkomsten, övermänniskan och slavnaturerna, viljan till makt som tillvarons metafysiska grund, och återupprättandet av det aristokratiska klassamhället med dess slaveri? Svaret finner vi på mentalsjukhusen, som alltid har befolkats av självutnämnda övermänniskor…

Du behöver inte leta så långt. Kommer du från en välbärgad miljö, prata uppväxt med en från folkhemmer, eller tvärtom om du är folkhemsbarn. Ingen i min nya miljö, inklusive hustru och barn kan fatta hur självkart det var att man skulle bli anställd och få ett kneg. Att ha seriösa drömmar om vuxenlivet, det går inte att beskriva hur otänkbart det var. Har läst ganska mycket Nietzsche och yes, slavmoralen har jag. Medan var och varannan i min nya miljö vill åt höger och vänster. Gott om Zarathustror på bergstoppar.även rätt korkade typer.