Nej, det var fånigt av mig att slänga mig med termer utan att förklara vad jag menar med dem. Alltså - transcedent vs. immanent. Immanent är det som direkt kan upplevas - kaffets hetta, fartens tjusning. Det transcendenta är det som ligger bortom (ovan och under) den direkta upplevelsen. Skönhet, mening osv. Många tycks vilja avhjälpa en brist på mening genom transgression, dvs att överskrida gränser i det immanenta. Mer upplevelser, extremare upplevelser, oftare - ökad konsumtion, det är det transgressiva förhållningssättet. Jag tror inte på det, jag tror det leder till större meningsbrist och tråkighet. Det transcendenta förhållningssättet söker begrunda, kontemplera - penetrera meningsbristen för att nå bortom den. Enkelt uttryckt kan man säga att den skapar mening genom att se meningen i avsaknaden av mening! What's the point of pointlessness? Mycket närmare än så kan jag nog inte beskriva det.
Interaktiv föredrar jag framför intersubjektiv därför att jag inte tycker meningen nödvändigtvis uppstår mellan två subjekt utan mellan ett subjekt och något annat. Att se meningen kräver dessutom en ansträngning - således inter-aktiv. Jag skriver mer om det interaktiva här:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 1493#21493
CAUSTIX skrev:Kan vi inte vara meningsblinda likväl som färgblinda? Vi kanske inte kan öppna ögonen utan bara ana att det finns indikationer på att där finns något.
Jo, något ditåt tror jag.
