Filosofi

[Algotezza]

Ingen har vad jag vet (kanske ett fall för Pilatus?) brytt sig om att definiera självreferens!

René Magrittes målning "Ceci n’est pas une pipe" är ju sann. Bilden av en pipa är inte detsamma som en pipa avsedd att röka tobak i. Men om texten refererar till sig själv (Ceci n’est pas une pipe) eller målningen (som den är en del av), så är texten självrefererande. Om den refererar till bilden av pipan så refererar den till bilden av pipan och inte till sig själv.

"Detta är inte en utsaga" (bara en samling bokstäver med mellanrum emellan, inom citationstecken)

/Algotezza

[SigurdV]

Trevligt med lite vacker dekor.
Var lite konstnärlig nu Algotezza!
Så fortsätter vi vår ovanligt djupgående konversation sen

Jag hoppas du (och även ni andra) hängt med så här långt?
Jag har definierat domänen D som innehållar ALLA självreferenta objekt:
Vi bör ontologiskt sett befinna oss i den domänen!

[Pilatus]

"Detta är inte en utsaga" (bara en samling bokstäver med mellanrum emellan, inom citationstecken)

Hur skall vi tolka: "Detta är inte en självrefererande sats". Blir den inte både falsk och självrefererande? Nonsens.

[Algotezza]

"Detta är inte en utsaga" (bara en samling bokstäver med mellanrum emellan, inom citationstecken)

Hur skall vi tolka: "Detta är inte en självrefererande sats". Blir den inte både falsk och självrefererande? Nonsens.

Dumnonsens eller sublimnonsens?

/Algotezza

[SigurdV]

"Detta är inte en utsaga" (bara en samling bokstäver med mellanrum emellan, inom citationstecken)

Hur skall vi tolka: "Detta är inte en självrefererande sats". Blir den inte både falsk och självrefererande? Nonsens.

Så glad jag blir att du börjat ställa relevanta frågor Pilatus!
Jag ska genast se efter hur det ligger till:
Pilastus exempel
1 Detta är inte en självrefererande sats (antagandet)
2 Detta =" Detta är inte en självrefererande sats" (identifierare)
3 "Detta är inte en självrefererande sats" är inte en självrefererande sats

Ett VIKTIGT inslag i teorin som jag inte hunnit behandla ingående här idag
är frågan vad "identifierare" är för något, hur de faktiskt används och hur vi BÖR hantera dem.
Lägg märke till att identifieraren, i sig, förklarar att sats 1 ÄR en självreferent sats:
Den har ju formen: x=xZ, där Z=" är inte en självrefererande sats", vilket medför att x är en självreferent sats. Men ÄR identifieraren sann?
Det tar man reda på genom att förvandla vänster led till höger leds motsats och se vad som händer med höger led när vi för att bevara identiteten måste göra samma sak på den sidan:

Detta är en självrefererande sats = " Detta är inte en självrefererande sats" är en självrefererande sats.
Identiteten är sann endast om både led kan vara sanna samtidigt. Jag är lite trött ...så jag borde inte svara men jag tycker de KAN det...då så! Då är sats 1 falsk!
Nonsens är VARKEN sant eller falskt så nåt nonsens är det INTE!

[SigurdV]

I Chaitins uppsats nämner han "Halting" problemet. Det KAN vara så att , men behöver inte,det har med identifierare att göra...vill bara ha det sagt. INTE utreda det nu. Dessutom är Definitioner identifierare så en teori om Identifierare innefattar teorin om definitioner (Puh!)
Börjar ni se allvaret bakom den logiska leken?

Nu slår jag till ordentligt!

Till varje x hör dess identifiens #x#

Vi utvidgar nu D till att innehålla ALLA satser:

OCH NU:
1 solen lyser (antagande)
2 solen = #solen# (identifierare)
3 #solen# lyser (slutsats)

Nu kan vi använda samma metod för ALLA satser.
Vi SER NU hur vi avgör att något (sak samma vad) är sant.

Vi kan uttrycka gamla sanningar med nya ord: Analytiska satser är sin egen identifiens!
Våra ord är identifierare och deras identifienser är delar av #det verkliga#
Och kanske är vi själva identifiendum?
Skapar vi det verkliga som har något vi INTE skapat som identifiens?
Visst leker jag lite med de nya satser jag skapat...är det nåt fel med det?
Visst framträder väl skillnaden mellan subjekt och objekt lite klarare?

[Algotezza]

Trevligt med lite vacker dekor.
Var lite konstnärlig nu Algotezza!
Så fortsätter vi vår ovanligt djupgående konversation sen

Jag hoppas du (och även ni andra) hängt med så här långt?
Jag har definierat domänen D som innehållar ALLA självreferenta objekt:
Vi bör ontologiskt sett befinna oss i den domänen!

/Algotezza

[SigurdV]

Helt enkelt IMPONERANDE
Tack!!!

[Algotezza]

Helt enkelt IMPONERANDE

/Algotezza

[SigurdV]

Helt enkelt IMPONERANDE

/Algotezza

EN KNORR!!!
Kort sagt: Mycket konstärligt!
EDIT: rökpaus...till balkongen...intelligenta responser idag...jag tror inte mina ögon just nu...
... för har grabbarna VITTRING ... så nedlägger dom bytet... inget undslipper människan... inget djur är uthålligare i jakten...

[Algotezza]

Människan är en kosmisk nomad som inkarnerar från planet till planet i kosmos. Hon är en andlig jägare och samlare som jagar och samlar tankar, idéer, berättelser och kunskap.

När vi diskarnerar drar vi vidare.

Vi är flocken/gänget/klanen.

Vi lever nu på planeten Tellus (Tell us) för att ta del av och vara medskapare i Lada Gaïas mörka berättelser.

/Algotezza

[Pilatus]

Människan är en kosmisk nomad som inkarnerar från planet till planet i kosmos. Hon är en andlig jägare och samlare som jagar och samlar tankar, idéer, berättelser och kunskap.

Varför skriver du om detta under fliken Filosofi? Jag har inget emot sf, tvärtom, men rubriken verkar fel. Förmodligen skulle inte människan överleva alls om hon flyttade till en annan planet. Om det finns sådant som vi vill pröva att äta, hur gör vi? -Om det kom hit några varelser som sökte något ätbart i en skog och fann ett bestånd med vackra litet bruna skivlingar, Cortinarius rubellus. De anser att de påminner mycket starkt om en läckerhet från hemmaplaneten som de brukar kalla kantareller. De kokar de fina svamparna i sitt medhavda campingkök och gör en välsmakande stuvning som de lägger på en skiva bröd som de köpt på Coop Nära. Risken är dock stor att de aldrig mer kommer att handla bröd på det stället. -Så hur gör du Algot då du besöker andra planeter? Tar med dig mat eller litar på folket på exoplaneten och äter vad som bjuds?

[Algotezza]

Människan är en kosmisk nomad som inkarnerar från planet till planet i kosmos. Hon är en andlig jägare och samlare som jagar och samlar tankar, idéer, berättelser och kunskap.

Varför skriver du om detta under fliken Filosofi? Jag har inget emot sf, tvärtom, men rubriken verkar fel. Förmodligen skulle inte människan överleva alls om hon flyttade till en annan planet. Om det finns sådant som vi vill pröva att äta, hur gör vi? -Om det kom hit några varelser som sökte något ätbart i en skog och fann ett bestånd med vackra litet bruna skivlingar, Cortinarius rubellus. De anser att de påminner mycket starkt om en läckerhet från hemmaplaneten som de brukar kalla kantareller. De kokar de fina svamparna i sitt medhavda campingkök och gör en välsmakande stuvning som de lägger på en skiva bröd som de köpt på Coop Nära. Risken är dock stor att de aldrig mer kommer att handla bröd på det stället. -Så hur gör du Algot då du besöker andra planeter? Tar med dig mat eller litar på folket på exoplaneten och äter vad som bjuds?

Jag inspirerades av Sigges ord:

EN KNORR!!!
Kort sagt: Mycket konstärligt!
EDIT: rökpaus...till balkongen...intelligenta responser idag...jag tror inte mina ögon just nu...
... för har grabbarna VITTRING ... så nedlägger dom bytet... inget undslipper människan... inget djur är uthålligare i jakten...

Vi återföds på andra planeter. Av lämpliga föräldrar. Som här. Karma, hunger och mättnad, längtan och önskningar styr. Hursomhelst blir vi varse vad som gäller när vi dött. Eller inte.

/Algotezza

[Pilatus]

Vi återföds på andra planeter. Av lämpliga föräldrar. Som här. Karma, hunger och mättnad, längtan och önskningar styr. Hursomhelst blir vi varse vad som gäller när vi dött. Eller inte.

Jag undrar hur det fungerar? Finns det någon avsikt? frestas man fråga. Men nej, det är antagligen endast en gammal idé. Vi får en ny chans. Om den är sann eller falsk är inte avgörbar, förmodar jag. Om man intervjuade några hundra tusen personer skulle det förmodligen finnas ett antal som skulle kunna skriva hela böcker om sina tidigare liv i spännande miljöer. Romantiska möten i solnedgången på exoplaneten HD 188753 Ab, eller spännande äventyr som i Blade Runner. Tråkigt nog är det endast ett fåtal människor som lyckas "minnas" någonting av sina forna liv. De är liksom inte till någon nytta, föreställer jag mig, eller?

https://www.youtube.com/watch?v=NOW4QiOD-oc

[SigurdV]

Vi återföds på andra planeter. Av lämpliga föräldrar. Som här. Karma, hunger och mättnad, längtan och önskningar styr. Hursomhelst blir vi varse vad som gäller när vi dött. Eller inte.

Jag undrar hur det fungerar? Finns det någon avsikt? frestas man fråga. Men nej, det är antagligen endast en gammal idé. Vi får en ny chans. Om den är sann eller falsk är inte avgörbar, förmodar jag. Om man intervjuade några hundra tusen personer skulle det förmodligen finnas ett antal som skulle kunna skriva hela böcker om sina tidigare liv i spännande miljöer. Romantiska möten i solnedgången på exoplaneten HD 188753 Ab, eller spännande äventyr som i Blade Runner. Tråkigt nog är det endast ett fåtal människor som lyckas "minnas" någonting av sina forna liv. De är liksom inte till någon nytta, föreställer jag mig, eller?

https://www.youtube.com/watch?v=NOW4QiOD-oc

Jag har verkligen INTE alla svaren, men jag HAR tänkt på dessa frågor och min nuvarande ståndpunkt är att det finns en oändlig mängd energi någonstans. Det oändliga trycket avsnör verklighet efter verklighet. Som alla startar i maximalt komprimerat tillstånd. Vissa universa lyckades skapa liv som lyckas undkomma värmedöden som hotar varje avsnört universum...och vissa liv lyckas konsumera universum så avsnörningen hävs och snor åt sig energi till ett nytt universum mycket lämpligt anpassat till livsformens ursprungsform... och... Tyvärr är jag inte säker på vad som händer med alla individuella liv jag tror inte de är slöseri med tid och att enda uppgiften för dem är att vara anfader till det liv som avslutar universums existens ...det är en annan ide som kommer in här men det tar jag en annan gång.