Kyano skrev:Popjimmy, jag hoppas detta förtydligar något vad det är jag avser. Jag beklagar att du tolkar mig som någon slags översittare som vill slänga ut flummare här i från. Jag tänker mer i linje att jag vill vara med och skapa ett forum för givanade diskussion.
För att vara tydlig vad det handlar om: det jag ställer mig mot handlar endast om den känslomässiga tonen i inlägg, dvs din irritation, och alltså inte ämnet i sig självt. Skulle du i inlägget haft en annan känslomässig ton, kanske att du t.ex. ställde dig nyfiket frågande inför att det "flumfenomen" du upplever dig registerat ö.h.t. existerar, och kanske be om andras perspektiv innan du börjar dömma.
Du ställer dig alltså inte frågande inför det du upplever, utan dömmande (med negativ klang, dvs, fördömmande), och detta implicerar att du själv upplever att du har en kunskapsgrund som är bättre/högre än det meningssammanhang (dvs "flummet") du relaterar din kunskapsgrund till.
Du har såledess en ingångpunkt utifrån en uppsättning värden som jag själv, på ett fungandentalt plan, inte resonerar med, jag har andra prioriteringar vad som är viktigt. På ett mindre fundamentalt plan resonerar jag med kriterum av precission/tydlighet.
Men problemet här är inte att människor är flummiga/otydliga, problemet är bristen av insikt i hur språket och förståelse utvecklas utifrån människors olika förutsättningar, vilket skapar ett irritationsmoment hos dig. Problemet hos dig (inte med dig) är att du antar att alla utgår från dina förutsättningar med inte "förvaltar dem" tillräckligt väl. Du måste inse att alla inte har samma språkförutsättningar och att människor, när de kommunicerar, inneboende försöker göra sig förstådda och försöker förvalta sina språkkunskaper så gott de kan (sen kanske det går att klandra människor i vissa sitationer, men det är i förlängingen juridik och etik). Jag vet inte om du känner till Habermas, men han poängterar starkt i sin teorier om kommunikativt resonerade (ungefär något i stilen) att:
språkyttranden implicerar anspråk om önskan av intersubjektivt resonerande - när vi säger något vill vi bli förstådda/hörda/sedda. Nu är det så att språket kanske inte alltid fungerar såhär i alla fall då människor använder språkt, eftersom i vissa fall använder man språket som ett retorisktvapen med syfte för att förvirra snarare än att orda klarhet.
Men om man stannar upp ett tag och funderar lite vad syftet bakom amy's inlägg är, så upplever i.a.f. jag, att hon försöker säga något till oss. Det enda lite dåliga jag kan avläsa i hennes inlägg är att hon själv uttalar väldigt grandiosa fenomenologiska insikter, som hon själv, på det sättet hon ger allmänt yttryck av, kanske inte riktigt förstår själv. Alltså, hon skriver på ett lite taffat sätt som gör intrycket av att sannolikheten, om möjligheterna i att hon själv verkligen vore beläst och begripigt insikter i det område hon yttrar sig om, minskar drastiskt (utifrån mi nuvarande bedömning här).
Anledningen att jag och Avantgardet försvarar amy's utsagor, är att det finns ett väldigt stort "sanningsvärde" i det hon säger, utifrån "fenomenologiska grunder". Men är man inte insatt i "femenologisk litteratur", så kan dessa yttranden tyckas totalt intetsägande.
Det hon säger är i grund och botten, (lite smått felstavade och dåligt omformulerade) utsagor som Buddhistmunkar yttrat, då de suttit och mediterar (studerat medvetandets rörelser) regelbundet i 20, 30, 40, 50 år. Dessa saker är alltså empiriska slutsatser.
Ta detat citat:
Diskussion fungerar likadant som en film. En film består av massa bilder som skapar illusionen av rörelse. Likadant skapar orden och bokstäverna illusionen av en diskussion. Och tankarna skapar illusionen av tänkandet.
Här kommer en tafflig förklaring av vad detta citat egenligen kan innebära:
Jag upplever att detta delvis kan illusteras:
Jag själv har varit med om en psykadelisk upplevelse då mitt synfält förändradese till en "psykadelisk tunnel". Det som händer är att synminnet "spelar sig självt" (precis vad som händer när du sätter upp två speglar mot varandra, eller när man kopplar in skärmens input till dess output) Det blir en "visuell rundgång"
http://www.youtube.com/watch?v=6YD9uhmP5Oo
"Illusionen" är alltså det strukturella "djupet" i bilderna (bilden är den diskreta enheten som förlängs i ett djup). Och fundamentalt handlar hennes citat om minnen, och om deras diskreta form fundamentalt kan betraktas som den fundamentala metafysiska/ontlogiska/kunskapsteoretiska grunden för "verkligheten" eller om verkligheten rent metafysiskt, är bortom diskreta enheter. Det vi upplever är ett minnesspår av diskreta händelser, och det meditation och droger gör är att förändra hur våra arbetsminnen opererar vilket gör att man ser tomrumet - "diskreta sömmarna" som då vi väntar på nästa medvetandehändelse. Kunskapsteori handlar om härledandet av omdömmen utifrån våra kunskapsgrunder, som i kunskapsteori är tankar eller erfarenheter, som båda fundamentalt är minnen.
Är detta nonsens? Nej min diskussion är väldigt dåligt skriver, med det amy diskuterar är i grund och botten metafysik, dvs upplevelsen av metafysik. Jag tror det säger något fundamentalt om hur våra medvetandeprojektioner yttrar sig och skapar tid/rum/djup/utsträckning/dimension genom minnet och minnesspår. Men detta är som sagt en helt annan diskussion, jag vill bara försöka klargöra hur jag tolkar in, den egentliga innebörden, från det egentliga ursprunget i det amy säger. Eftersom när jag läser det hon skriver så är det för mig uppenbart vad hon pekar efter eftersom jag har tidigare referenser till likande yttranden.
Förlåt mig för min tafflighet i mitt formulerade av de tolkningar jag gör, men vi kanske borde skapa en ny tråd om vi vill diskutera detta. Det enda jag här försöker säga är att innehållet i det hon yttrar, i grund och botten, rör väldigt djupa och komplexa frågeställningar, men att hon i sitt framställande av detta innehåll, kanske har ett bristande språk. Men vad är då "flummet" i allt detta? Är det att det hon pratar om inte har någon som helst relevant eller är det att hennes språk är begränsat? Jag själv skulle påstå det senare, dock tror jag att många andra här har varit benägna att tro den förra, att allt detta bara är "intetsägande nonsens".
Själv tror jag ärligt talat att amy's har tendenser till att falla ner i pre/trans fallacy, men detta innebär inte att innehållet i det hon säger är felaktigt, bara att hon själv kanske inte förstår dess fundamentala djup (men kanske gör hon nu det och kanske haft riktiga upplevelser men bara inte utvecklat en tillräckligt komplex begreppsapparat).
Problemet som jag ser här, utifrån mina värderingar och mina prioriteringar, är alltså främst din egen brist på pedagogisk förståelse för ett annat typ av förhållningsätt till tillvaron, och detta bottnar i att du inte intersubjektivt kan resonera med amy's (m fl) intentioner.
Men annars är ämnet i tråden väldigt välkommen, vi behöver förstå vikten av att vara tydliga, men vi bör även försöka bli bättre på att fråga folk vad de menar med det de säger, och kan vi inte få en direkt svar av personen i fråga, kan vi i andra fall fråga andra vad de tror och hur de tolkar det aktuella "flummet" vi själva inte kan begripa. I min värld finns inget "flum", men jag har ju som sagt en annan utgångspunkt.
