Justin Case skrev:magicadehex skrev:mereologi skrev:Men vad händer med en individ som förlorar?
Mereologi: Jag hajjar hur du menar och jag kan bara instämma med dig. Tävling söndrar och splittrar på alla plan, tillochmed när vi tävlar mot oss själva, har vi stannat upp och undrat varför vi öht känner att vi måste prestera? Det är ramen som vi vill passa in innanför, som får oss att flina till inombords när vi presterar lite bättre än andra, särskilt om det blir känt inför andra människor att man presterat särskilt bra. Då kan man också fråga sig: Varför behöver jag den responsen? Varför vill jag vara bra i andras ögon? Varför vill jag vara bra öht? Varför kan inte människan bara ta och slappna av?
Det står dig fritt att "bara ta och slappna av", men jag undrar hur länge du skulle leva då. Bara en sådan sak som att gå till kylskåpet och plocka fram lite mat är ett avsteg från att "bara slappna av", en kamp mot tyngdkraft och friktion när du rör dig genom rummet. Hela vår tillvaro (utom tidvisa stunder av vila) är fylld av kamp. Men en möjlighet är förstås att du, om du har råd, betalar för obegränsat lång vistelse i total passivitet, med all tänkbar omvårdnad, på något specialspa för ändamålet, så att du inte behöver röra en fena i resten av ditt liv men ändå får ett långt och lyckligt liv. Men vill du ha ett oändligt mycket längre liv, är nog chanserna att få det större om du gör saker och ting än om du "bara tar och slappnar av" hela tiden. Personligen är jag hellre aktiv de närmaste hundra åren och därefter superlycklig i evighet, än lycklig i total passivitet konstant från och med nu och dör om några årtionden eller vad jag då har kvar att leva.
Därmed inte sagt att det inte kan vara rätt att koppla av totalt en bra stund någon gång i bland, redan idag. Samla krafter.
Motsägelsefullt, då kolliderar din teori totalt med sig själv, tänk om du dör då du slappnar någon enda gång? eller hur var det du menade egentligen?