nuddle skrev:Du antar att vi har flera existenser, och jag antar att du baserar detta på det faktum att man funnit en sannolikhet i universum. Det vill säga en slags tärningsprincip inom ramen för var olika partiklar skall befinna sig i nästa punkt i framtiden. För att jämna ut detta tänkande med ett deterministiskt linjärt tänkande har vissa antagit att vi existerar i flera exemplar, där varje möjlighet SKER men att vi enbart upplever en del utav alla dessa möjligheter.
Att Many Worlds Interpretation - åsikten att observationer inom kvantmekanik bäst förklaras med att varje möjlighet sker - är så utbredd bland fysiker tycks mig utgöra en extra bekräftelse på att min teori stämmer, men det var faktiskt inte den jag först utgick från. Jag utgick från mitt spelteoretiska bevis för att universum är oändligt stort, som jag postat någonstans här på forumet och kan leta fram vid tillfälle. Då antalet möjliga sätt för partiklar att vara kombinerade på inom varje ändlig del av rummet är ändligt* (givet den fysik man känner till idag), och då kvantfluktuationer oundvikligen sker med alltid endast ändligt lång tids mellanrum överallt (vad det verkar), måste sannolikheten för att [varje möjligt sätt för partiklar att vara kombinerade på som partiklar under "för mänskligt liv gynnsamma omständigheter" (vilka av ovan nämnda skäl råder i oändligt mycket rymd i universum) kan vara kombinerade på inom varje tänkbar ändlig mängd rymd] förverkligas oändligt många gånger vardera vid varje ögonblick. Därför finns det oändligt många identiska exemplar av var och en av oss (och av varje förändrad version av var och en av oss som kan tänkas uppstå) i varje ögonblick oavsett vad vi gör. Det är detta resonemang som lett mig fram till slutsatsen att allt som kan ske sker, inte Many Worlds Interpretation. Men som sagt verkar Many Worlds Interpretation och dess popularitet tala
ytterligare för att det är så. Kanske är orsaken densamma till båda infallsvinklarna?
Någon kanske ifrågasätter att det måste vara så att kvantfluktuationer (och/eller eventuella andra slumpgenererande mekanismer) äger rum inom en oändligt stor del av det oändligt stora universum. Kanske äger de bara rum inom en ändligt stor del av det oändligt stora universum, typ här i den för oss observerbara delen av universum (som kallas "det observerbara universum") och i ett kanske gigantiskt men ändå ändligt antal andra, gigantiskt men ändå ändligt stora områden av universum? I så fall skulle mitt bevis inte vara hundraprocentigt vattentätt. Men samma spelteori som ger att universum måste vara oändligt stort, ger vad jag kan se även att varje annat fenomen finns i oändligt många exemplar, inklusive människor, möjliga sinnestillstånd för människor, möjliga personligheter, möjliga handlingar etc. Det går t.ex. att tänka sig att det finns alef(0) människor, att det finns alef(1) människor, att det finns alef(2) människor, osv, via alef(alef(0)), via alef(alef(alef(0))), osv hur långt som helst ned på listan över möjliga kardinaliteter. Med tanke på att oändligt nära 100% av alternativen för hur många människor det kan finnas utgörs av alternativ som går ut på att antalet människor är större än alef(0), vore det oändligt osannolikt att det skulle råka finnas färre än alef(0) människor, ungefär som att det är oändligt osannolikt att slå en etta med en tärning med oändligt många sidor. Detsamma gäller bl.a. antalet identiska exemplar av varje ändligt stor partikelkombination som kan existera, inklusive bl.a. alla olika sätt människor kan vara på.
Att säga "Men även om universum är oändligt stort, kan det väl lika gärna finnas t.ex. bara ca 7 miljarder människor eller t.ex. 10^10^10^10 människor som oändligt många?" är som att säga "Även om den tärning man kastar har alef(alef(alef(25354))) sidor, så att oändligt nära 100% av tärningens sidor har oändligt många prickar på sig, kan man väl lika gärna få en etta eller en tvåa som att få upp en sida med något oändligt stort antal prickar?" Det är helt enkelt fel.
*) En fråga förresten: anses ett i volym (av en utanförvarande observatör mätt) ändligt stort svart hål kunna vara beskaffat på oändligt många olika sätt inuti? (Svaret har ingen betydelse för hållbarheten av mitt bevis, vad jag kan se, men det vore tillfredsställande att veta ändå.)
Det är viktigt att poängtera Justin att dessa möjligheter INTE är oändliga utan sker inom en viss ram, alltså är begränsade av de lagar som de verkar inom.
Det är riktigt. Att antalet möjligheter är ändligt gör det också enklare att visa att det i varje ögonblick äger rum oändligt många identiska infrianden av varje möjlighet, något som i sin tur garanterar oss evigt liv eftersom vi aldrig kan "döda" (eller förhindra från att infrias) alla utom ett ändligt antal identiska exemplar av någon av de möjligheter som finns. Om det hade funnits oändligt många möjliga olika sätt för partiklar att vara kombinerade per ändlig volym rymd, skulle man behöva visa att denna oändliga mängd möjliga kombinationer är oändligt mycket mindre än mängden partiklar i universum, och det tycks mig knepigare.
Jag kan tänka mig att det på sina håll därute finns så oändligt stora medvetna varelser att universum inte är stort nog att kunna innehålla mer än ett ändligt antal identiska exemplar av dem. Men tack och lov kan man vara medveten och lycklig utan att behöva innehålla oändligt många partiklar, så den begränsning som eventuellt gäller för nämnda oändligt stora varelser behöver inte bekymra oss - förrän vi blir sådana varelser (något vi kommer att bli emellanåt, eftersom allt som kan ske sker).
Det kan liknas vid en tärning man slänger över ett bord,
Man kan tänka sig att den tärningen har endast ändligt många sidor, men att det finns oändligt många identiska sådana tärningar som kastas hela tiden, så att varje sida ändå hela tiden kommer upp oändligt många gånger vardera.
som vi människor inte med lätthet kan förutspå positionen på då den kommer till vilo, men där vi teoretiskt kan komma fram till sannolikheten till dess kommande position i vilo. Vilket också innebär att tärningen är underkastad vissa lagar som den följer, men som vi människor inte kan intuitivt fullständigt behärska och därför inte heller veta exakt på vilken siffra den kommer hamna varje gång.
Med detta kan också sägas att det alltid existerar bara en näst kommande händelse, men att vi människor INTE kan förutspå denna händelse då variablerna för att räkna ut den är alltför stora för oss, eller alltför många. Såsom vid ett tärningskast men i vidare perspektiv mycket mycket mer komplicerat.
Om jag förstår dig rätt, har jag tänkt något liknande:
Oavsett hur länge vi lever och hur långt vi utvecklas och hur kunniga och intelligenta och mäktiga vi blir, om vi så får (eller tycker oss få) total kontroll över varenda partikel inom en volym av BB(BB(BB(googolplex))) kubikljusår av universum eller mer, kommer vi aldrig att kunna utesluta att det finns ännu mer därute, saker vi inte vet något om. Vi kommer därför aldrig att kunna utesluta möjligheten att det därute finns någon eller några som rentav har makten över oss fastän vi tycker oss ha uppnått så total makt över så oerhört mycket av universum. Det kommer aldrig att finnas något sätt för en varelse, som har intrycket att han redan vet allt, att kunna vetenskapligt utesluta att hans intryck av att redan veta allt bara är en illusion skapad av någon därute bortom hans kolossala terrotorium, någon som kanske
egentligen har makten över honom - eller rättare sagt någon som i sin tur inte kan veta om han har någon makt egentligen, eftersom det kan finnas någon som i sin tur har makten över honom, och så vidare utåt, skal efter skal, utan ände. En allvetande varelse tycks mig alltså vara en teoretisk omöjlighet. För att kunna vara allvetande måste man nämligen bl.a. kunna veta om man är allvetande eller inte, och det är teoretiskt omöjligt att veta det, även för den mest "uppenbart allvetande" varelse som kan finnas, oavsett hur mycket han tycker talar för att han är allvetande.
Samtidigt som jag tycker detta känns kusligt (vi kan när som helst ramla ur vår trygga värld, t.ex. plötsligt hamna i ett kvicksandsträsk eller i ett lejons gap eller något, t.ex. om en sekund eller två, om t.ex. vår skapare eller den som har makten över oss får en nyck att busa lite med oss), kan man å andra sidan "trösta" sig med att ingen av de där varelserna som står ovanför en i makthierarkin går helt säkra från motsvarande bus "uppifrån", de heller! Ingen kan veta att han inte har någon "över" sig. Ingen i hela världsalltet! (Men det är kanske en klen tröst...)
Hoppas min text är lätt begriplig Justin.
Jag tror, men är inte 100% säker på, att jag förstått dig som du avsett. Säg till om jag verkar ha missförstått.
