problemet med lycka och olycka är att vi inte vet vad det är innan vi upplever dessa. nästa gång vi upplever samma saker kommer vi ha mer acceptans och förståelse och närmar oss det neutrala planet och känslor avtar med tiden. För att bibehålla lyckan så behövs variation och ett evig jagande efter denna variation.. resultatet blir snart att vi köper ipods och android plattor för att trösta oss.
Det är lyckan som ger våra problem..
att leva olyckligt hela tiden är inte heller möjligt... jag tror inte människan funkar på det viset.
Däremot funkar det att acceptera hur världen ser ut och det skapar inga förhoppningar eller olycka.
när man befinner sig status med att man flyter med naturen och verkligheten så är man ett.
det är för mig ganska behagligt. och där finns gud, i det naturliga..
Vi kommer känna smärta, vi kommer känna glädje och sorg, men inte rätt och fel eller ont och gott.
Maximal lycka håller inte i sig så länga vi tror det kan bli bättre. När vet vi att det är maximalt ?
Om du stannar i ett läge oavsett om det är olycka eller maximal lycka så tror jag du snart e nere i att behandla det som normalstatus och din hjärna är överdrogad... vilket jag vet leder till en missanpassning och ökat beroende och ångest.
nej, var nöjd där du är, det blir inte bättre .
underdrogad e heller inte bra på lång sikt.
summa, djävulen e det goda och gud är det onda. ; )
Det Gyllene Snittet
Moderator: Moderatorgruppen
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
dokido skrev:Johan Ågren skrev:Alltså det är inget konstigt. På samma sätt som att vi känner igen två lika delar så känner vi igen proportioner där en mindre del förhåller sig till en större del som den större delen förhåller sig till hela sträckan. Detta ger oss det gyllene snittet, inte någon magisk ekvation. Att naturen utvecklas åt detta håll är förklarligt utifrån att något alltid växer ur en tidigare del och innehåller detta som utgångsläge.
menar du att du jobbar med phi utan någon som helst anknytning till dess magiska övertoner? visst, det har jag inget emot, bara det att jag har en massa böcker som applicerar phi på allting, vilket i mina ögon är to much och inte särskilt tillförlitligt
Som så mycket annat så blir det "magiskt" när man inte ser det rationella sambandet. Gyllene snittet är applicerbart på mycket av helt förklarliga skäl. Det är lika magiskt som att kunna konstatera att två fyrkanter av samma storlek ser mer ballanserat och okomplicerat ut på väggen än om man kapade bort tre centimeter på den ena. Då har man tillfört något som oroar, eller skapar en spänning (som kan vara intressant). Men det finns då något där som inte fanns tidigare; en mer komplex sammansättning av element.
Många menar att uppfattningen av det gyllene snittet är kulturellt motiverat, men jag menar att det går djupare än så då matematisk enkelhet tycks applicerbart på all form av rudimentär tillväxt. Varför göra något komplicerat. Att en kristall är så enkel och elegant visar således inte på intelligens utan på just sådan enkelhet man kan förvänta sig av något som får framträda oberoende av inblandning av mer komplexa element. Genom att utgå från detta i konsten så utgår man från det som är sammanhållet. Om man sedan vill tillföra mer komplexitet så kan man antingen förhålla sig till utgångsläget, eller bra röra till det och på känn förhålla sig till det. Poängen är att man inom estetiken inte kommer undan att det finns jämförande element som inte har med kultivering att göra utan att t.ex kvadrater alltid liknar kvadrater oavsätt deras storlek. Vi som människor känner igen dessa sammanhållande faktorer som enkelhet.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Kärleken och förnuftet möts i den punkt där det är oförnuftigt att inte äga kärlek. De som inte äger förnuft gör därför bäst i att älska. Kärleken är någorlunda intuitiv och går inte att manipulera alltför mycket. Förnuftet går däremot att manipulera hur långt som helst. Åberopa därför inte människornas förnuft för då får vi en än värre värld att leva i. Människor med ett IQ på 140-150 äger inte ens ett förnuft som kan mäta sig med kärlekens intuitiva uppmaningar. Så förespråkare av kärlek gör det med all rätt. Men att motivera kärlekens förnuft kräver förfinade verktyg, smidda i dess eld.
dokido skrev:Nej, tycker det passar bättre i kultur eller religion än i filosofi
det här är ingen vetenskap, filosofi är vetenskap som tål kritik
eller?
Kanske det kanske. Jag trodde det hade dampat ner ett stort brunt kuvert...
Att diskutera golden ratio kan vara naturvetenskap, jag tror inte på golden ratio.
jag tror heller inte på e logaritmer, jag tror att dessa existerar i vissa sammanhang.
Det är inte mer märkligt än varför geoparder eller kossor har fläckar eller varför en kvinna är attraherande när hon kommer från främmande kultur eller varför mitt ex var vacker (hon var inte en golden ratio typ )
Fattar inte varför jag har förvirrat mig, det kan möjligen ha med att göra att jag hoppade av skolan. Ser bara en pervers svit, fastnat i ett mentaliserat kaos av redan löst värde -det här måste vara en "psykos". Är stagnerad i individualiseringsprocesser och vill ut ur det skenbara kaoset, det måste vara logiskt, har börjat ta hand om mitt liv, har ett kontrolltvång. Levde i kaos. Världen och sin presenterade relation har alltid uttråkat mig men det har inte alltid varit på detta sätt, det känns lika logiskt (som när jag även estetiskt snevrider mig) som mina föräldrars ursprungliga vilja att bli kemist och pharmapeut innan de inledde en relation (och blev/var lärare i naturvetenskap/bokförläggare och ögonsjuksköterska). Upplöst djupt sysselsatt med läsningen av mitt födelsehoroskop sen några år tillbaka, inte nu längre förstås, har fastnat i en karusell/depression.
Funderade nyligen på "biverkningarna" utav antipsykosmedicin (som jag ätit av och till i flera år) och att jag är halvpsykotisk, inkl det bisarra att läkaren vill göra det till naturligt att medicinen är lösningsmedlet (det snarare är hämmande, osv..) Gillar inte att prata med läkare. Tog en cigarett just på balkongen och bestämde mig för att lägga tändaren i morgonrocksfickan men ändrade beslutet när jag kom in och "övervägde" (...) det samtidigt, funderade på om det är/var en situation av det rätta, totalt harmoniska att låta tändaren ligga i morgonrocksfickan ("för att låta det flyta på den rätta vågen") för att kollapsa från anspråket av kroppslig lögn, ifall människan börjar söka så likt en pryl i sin depression. Har svårt att ty till min mor (tänkte på min far som är väldigt flyktig och pratar om att han är neurotisk) eftersom hon är aggressiv. Funderade lite grann på om jag ska fråga min läkare. Pratade med min mor, hon sa att hon inte fatta någonting och började med "obegripligt" & meningslöst pladder.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster