De största problemen med utilitarism

[Zokrates]

Ja men samtidigt skrev du tidigare att en majoritet av mänskligheten inte vet sitt bästa, därmed kommer ju aldrig utiltarismen att vara ett självklart val för dem, skall ni då, ( ni som upplysta ) inviga massan med våld, eller vilka alternativa metoder finns att tillgripa för att övertyga folket?

"A stupid man's report of what a clever man says can never be accurate, because he unconsciously translates what he hears into something he can understand. - Bertrand Russell"

Med tanke på ditt val av signatur, så emotsäger du ju dig själv.

[Krenek]

Men inget av "rationellt" eller "vetenskapligt", "bra" eller "dåligt" har någon grund.

Som sagt, i princip allting bygger på tro. Däremot är det väldigt svårt att argumentera för att rationalitet och vetenskap inte skulle ha en särställning över de konkurrenter som finns. Ett faktum så uppenbart att enbart en feminist eller sociolog skulle kunna förneka det, som någon sa.

De begreppen handlar om din världsbild. Och att säga att det är rationellt att göra det ena eller det andra, och att det garanterar "bra" är bara att flytta på problemet.

Därav säger jag att det är dolda maktanspråk.

Därför brukar de flesta som är utilitarister vara värdeobjektivister. Och därav jag blev lite upprörd när det visade sig att du inte var det.

Vi flyttar problemet till fast och solid mark. Vetenskapens & matematikens framsteg är så stora att väldigt få kan argumentera emot dem.

När du använder "objektiv" vad menar du då?

... objectivity demands only that two people having the same information should assign the same probabilites ...

Det kan vi applicera på koncept såsom lycka, vilket bör vara fullt rimligt under förutsättningar att hjärnan bygger på fysiska processer som vi kan studera och att inga gudar eller liknande har ett finger med i spelet.

Det enda jag ser möjligt att definiera det som är; bör tyckas.

Alltså, det som är objektivt är det som folk bör instämma subjektivt med.

Makt!

Dubiöst som bäst.

[Krenek]

Ja men samtidigt skrev du tidigare att en majoritet av mänskligheten inte vet sitt bästa, därmed kommer ju aldrig utiltarismen att vara ett självklart val för dem, skall ni då, ( ni som upplysta ) inviga massan med våld, eller vilka alternativa metoder finns att tillgripa för att övertyga folket?

"A stupid man's report of what a clever man says can never be accurate, because he unconsciously translates what he hears into something he can understand. - Bertrand Russell"

Med tanke på ditt val av signatur, så emotsäger du ju dig själv.

Som jag sade tidigare är undervisning det som man använder. Tänk dagens skola, fast med en utilitaristisk grund istället.

[J R Auk]

"Rationell" och "rationalitet" är de största dimridåerna som existerar just nu för att någon seriös vetenskap skall ske.

Sanning skall vara vetenskapens ledstjärna och inte nytta, då sanning skiljer sig fundamentalt genom att det inte är ett värde.

Jag kan kritisera rationaliteten i timtal om du vill, på teoretisk och praktisk grund. Men det är sällan någon som lyssnar eller håller med. Då det är praktiskt att ha något som substituerar guds garanti.

[J R Auk]

Kan du utveckla varför du anser min tolknings definition av "objektiv" som dubiös, som bäst?

[suchanother]

Statistik- och sannolikhetsteorier är egentligen rätt banala historier.
Helt annat med spelteorier (ordet spel här har sin historiska förklaring och återger på intet sätt spelteorins rätta natur som allraminst är en simpel pokerstrategi, poker är f ö ett fint konkret exempel)

Ser du enbart till axiomen är sannolikhetslära tämligen elementärt, men applikationen av dessa kan bli långt mer komplext än vad någon människa kan hantera. Banalt är olämpligt ordval.

Den filosofiska frågan är då; kan spelteorin vara en grund för moral och för samhället och mellanmänskliga relationer?
Ställer frågan då Krenek envisas med att framhäva utilitarismen grundad på "sannolikhetsteori" som det enda rätta.
Väl att märka att en sådan filosofi ställer människor mot varandra i ett nollsummespel.
Är detta nödvändigt eller ens önskvärt?

Sannolikhetslära och spelteori är kompatibla, det finns ingen konflikt här. Om du däremot går emot sannolikhetsläran så kommer du snabbt springa in i problem. När vi hanterar beslutsfrågor kommer vanlig beslutsteori inte alltid räcka, utan vi måste expandera ut till spelteori och andra metoder som kan hjälpa oss. Men som sagt, om du inte lägger grunden i sannolikhetslära kommer du bryta mot några av Cox's desiderata vilken är något som du definitivt vill undvika.

Sannolikhetslära?
Ingen seriös pratar om sannolikhetslära utan om sannolikhetsteori.
Dina mattekunskaper, av ordvalet att döma, är på grundskolestadiet. Precis vad jag misstänkte. Du imponeras av det som är bortom räckhåll för dej men vill ändå sola dej i glansen.

[Krenek]

"Rationell" och "rationalitet" är de största dimridåerna som existerar just nu för att någon seriös vetenskap skall ske.

Sanning skall vara vetenskapens ledstjärna och inte nytta, då sanning skiljer sig fundamentalt genom att det inte är ett värde.

Då får du informera oss om hur du definierar sanning.

Jag kan kritisera rationaliteten i timtal om du vill, på teoretisk och praktisk grund. Men det är sällan någon som lyssnar eller håller med. Då det är praktiskt att ha något som substituerar guds garanti.

Jag lovar att lyssna men jag lär nog inte hålla med. Antagligen har vi helt olika föreställningar om vad rationalitet är så det är nog inte konstigt att du ogillar den du föreställer dig och jag gillar den jag föreställer mig.

[Krenek]

Sannolikhetslära?
Ingen seriös pratar om sannolikhetslära utan om sannolikhetsteori.
Dina mattekunskaper, av ordvalet att döma, är på grundskolestadiet. Precis vad jag misstänkte. Du imponeras av det som är bortom räckhåll för dej men vill ändå sola dej i glansen.

Du är samma person som trodde jag var ute på hal is när jag nämnde beslutsteori. Du visste inte ens vad det var för något. Du är inte i position att läxa upp någon.

[Zokrates]

Sannolikhetslära?
Ingen seriös pratar om sannolikhetslära utan om sannolikhetsteori.
Dina mattekunskaper, av ordvalet att döma, är på grundskolestadiet. Precis vad jag misstänkte. Du imponeras av det som är bortom räckhåll för dej men vill ändå sola dej i glansen.

Du är samma person som trodde jag var ute på hal is när jag nämnde beslutsteori. Du visste inte ens vad det var för något. Du är inte i position att läxa upp någon.

Krenek, nu när du var nedsättande mot Such, då ökade förmodligen din lycka, men hur vet du att inte den olycka som Such upplever när han läser detta är större än din lycka? Om den är det så har du ju just nu motarbetat utilitarismens ideal!

[Krenek]

Krenek, nu när du var nedsättande mot Such, då ökade förmodligen din lycka, men hur vet du att inte den olycka som Such upplever när han läser detta är större än din lycka? Om den är det så har du ju just nu motarbetat utilitarismens ideal!

Jag utgår ifrån att han njuter av att förnedra sig själv, annars hade han sannolikt upphört med det beteendet för länge sedan. Jag kan ha fel, men jag agerar på det som är mest sannolikt vilket är helt i enighet med utilitarismen.

[Avantgardet]

Krenek, nu när du var nedsättande mot Such, då ökade förmodligen din lycka, men hur vet du att inte den olycka som Such upplever när han läser detta är större än din lycka? Om den är det så har du ju just nu motarbetat utilitarismens ideal!

Jag utgår ifrån att han njuter av att förnedra sig själv, annars hade han sannolikt upphört med det beteendet för länge sedan. Jag kan ha fel, men jag agerar på det som är mest sannolikt vilket är helt i enighet med utilitarismen.

Det är väl inte mest sannolikt bara för att det är du som tror det? Hur menar du dig veta att just detta är det mest sannolika? Du måste ha räknat bra djävla snabbt.

[J R Auk]

I grund och botten ser jag "rationaliteten" som ett problem för den ses som ett tillstånd. Som Kants definition av en helig varelse.

Alltså, den som är helig kan inte göra annat än att vara rationell. Vi ser här tydligt hur objektiveteten är det som söks.

Men vad som är generellt objektivt bra måste rimligen relatera till oss och livet i sin helhet, och dessa bådas mål. Detta är sakfrågor som jag inte anser oss ha svar på. Och som sådant så är tillståndet vi söker tillskriva oss när vi är "rationella" bara en chimär och något som döljer det faktum att vi gör subjektiva bedömningar, och står ansvariga för dem.

Känslan sägs oftast stå i konflikt med rationaliteten, vilket jag anser vara ren och skär galenskap. Utan känslan så gör vi oss till objekt och förlorar ett av de få sätten som vi kan få reda på livet mening med.

Vi är något som har känsla och förnuft, att enbart se till förnuftet är att tro att vi kan leva i våra föreställningar och slippa världen som den är i sig.
Och om vi bara lever i våra föreställningar så kan vi aldrig vara rationella, givet det relaterar till livets mening.

[Avantgardet]

Krenek, inget illa menat men jag tror du skulle behöva en stor daglig dos med MDMA, du förefaller mig vara en olycklig stackare.

[J R Auk]

"Rationell" och "rationalitet" är de största dimridåerna som existerar just nu för att någon seriös vetenskap skall ske.

Sanning skall vara vetenskapens ledstjärna och inte nytta, då sanning skiljer sig fundamentalt genom att det inte är ett värde.

Då får du informera oss om hur du definierar sanning.

Aristoteles fungerar bra, jag anser det vara ett väldigt intuitivt tydligt begrepp.

[Krenek]

I grund och botten ser jag "rationaliteten" som ett problem för den ses som ett tillstånd. Som Kants definition av en helig varelse.

Alltså, den som är helig kan inte göra annat än att vara rationell. Vi ser här tydligt hur objektiveteten är det som söks.

Men vad som är generellt objektivt bra måste rimligen relatera till oss och livet i sin helhet, och dessa bådas mål. Detta är sakfrågor som jag inte anser oss ha svar på. Och som sådant så är tillståndet vi söker tillskriva oss när vi är "rationella" bara en chimär och något som döljer det faktum att vi gör subjektiva bedömningar, och står ansvariga för dem.

Så om jag följer ett logiskt konsistent system enligt konstens alla regler, så gör jag egentligen bara subjektiva bedömningar? Typ 1+2=2 är en subjektiv bedömning? Om det är fallet så blir allting subjektiva bedömningar och alla former av prat kring objektivitet blir helt meningslösa.

Läs gärna: http://omega.albany.edu:8008/ETJ-PS/cc1p.ps så får du en känsla för vad jag menar när jag pratar om rationalitet och dess kriterier. Kapitlet är väldigt lättläst och kul.

Känslan sägs oftast stå i konflikt med rationaliteten, vilket jag anser vara ren och skär galenskap. Utan känslan så gör vi oss till objekt och förlorar ett av de få sätten som vi kan få reda på livet mening med.

Vi är något som har känsla och förnuft, att enbart se till förnuftet är att tro att vi kan leva i våra föreställningar och slippa världen som den är i sig.
Och om vi bara lever i våra föreställningar så kan vi aldrig vara rationella, givet det relaterar till livets mening.

Jag vet inte riktigt vem du attackerar här, om vi tar gamla ingrodda empirister så kommer du finna att de också sätter stort värde i känsla, intuition och kreativitet. Däremot menar de att detta i många fall inte är de bästa sätten att gå tillväga utan att vi behöver hjälp av exempelvis logik för att styra våra ofta väldigt felbara intuitioner. Det verkar inte ligga i direkt konflikt med det du anser.