Oändligheten

[Algotezza]

Jag menar att det INTE existerar ett allt som är absolut därför att det kan finnas hur många olika sorters existens som helst och det kan finnas existenser som finns åtskilda men förintar varandra om de existerar i samma sammanhang?

Vilka slags existens finns det, förutom existens, menar du? Kanske kan du ge exempel... Esostens? Subsistens? Imagisens? Potientisens?

/Algotezza

[SigurdV]

Varför inte låta allt omfatta all materia i universum?
/All-gotezza

Det är ju så vi faktiskt använder "allt"! Vi menar "allt utav ett visst slag"
inte "Absolut allt." ,som är vad jag anser inte MÅSTE finnas.

Så "absolut allt" måste inte finnas... Måste allt som finns finnas?

/Algotezza

Visst men allt som finns behöver inte vara allt, ta det som finns i nästa ögonblick till exempel. Det fanns väl inte nyss?
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... boogie.mp3

[Algotezza]

Så "absolut allt" måste inte finnas... Måste allt som finns finnas?

/Algotezza

Visst men allt som finns behöver inte vara allt, ta det som finns i nästa ögonblick till exempel. Det fanns väl inte nyss?
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... boogie.mp3

Man kan ju med allt mena allt från Big bang och framåt, ett 4D-allt, inte bara ett 3D-allt. Sedan kan det finnas 5D etc också.

OK - KOSMOS EXTRA ALLT - Guds hamburgare...



/Algotezza

[Dysorganism]

Jag skrev:

är delmängder av det alltid okända som är en delmängd av det okända som är en delmängd av allt.

Jag kan förstå att man är skeptisk till allt som mängd. Mängden av allt måste ju även innehålla sig själv, den måste ingå i mänden av alla mänder som innehåller sig sjäv som då innehåller allt. Men hur blir det med alla mänder som inte innehåller sig själv? Mängden av mäniskor är t.ex. inte en mäniska. Så, sluta hacka på stackars Sigurd nu!

[Algotezza]

Jag skrev:

är delmängder av det alltid okända som är en delmängd av det okända som är en delmängd av allt.

Jag kan förstå att man är skeptisk till allt som mängd. Mängden av allt måste ju även innehålla sig själv, den måste ingå i mänden av alla mänder som innehåller sig sjäv som då innehåller allt. Men hur blir det med alla mänder som inte innehåller sig själv? Mängden av mäniskor är t.ex. inte en mäniska. Så, sluta hacka på stackars Sigurd nu!

Ja, med semantiken finns det ingen ände på ord-lekarna... Det måste dessutom finns en oändlig mängd tomma mängder som ingår i mängden av allt. Det kan ju vara t.ex. "inga stjärnor", "inga kanelbullar", "inga rockartister" etc.

/Algotezza

[Pilatus]

Jag skrev:

är delmängder av det alltid okända som är en delmängd av det okända som är en delmängd av allt.

Jag kan förstå att man är skeptisk till allt som mängd. Mängden av allt måste ju även innehålla sig själv, den måste ingå i mänden av alla mänder som innehåller sig sjäv som då innehåller allt. Men hur blir det med alla mänder som inte innehåller sig själv? Mängden av mäniskor är t.ex. inte en mäniska. Så, sluta hacka på stackars Sigurd nu!

Det är inte alls menat som en kritik mot Sigurd. Kanske kan du hjälpa till att förklara hur vi skall kunna föra ett normalt samtal om allt som finns. Går inte det är semantiken död. Måste vi tala i termer av mängdlära för att definiera något? Vem gör det? Vad vinner vi på det?
"Allt som finns" verkar ju vara självförklarande, det finns inte något ytterligare att stoppa in i definitionen. Vi har t ex inte kunskap om någonting utöver vad som ryms i universum, det tycks rymmas väl i definitionen. Om du sedan står med en rest som utgörs av "den mängd som innehåller sig själv" så gör det för mig inte någon skillnad. Vad skulle det vara? Hela det kända universum finns ju redan i vår definition!

[Illusionen]

ETT FÖRTYDLIGANDE

Då jag med intresse följer denna tråd, vill jag göra ett kort inhopp,
Hälsar
Illusionen
alias
Den obegriplige

He he! Välkommen tillbaka!

Tänk att du inte riktigt fattar att vi gillar dej!?

Tack Sigurd, det är ömsesidigt !

Meningen var att jag skulle avstå från att skriva, då min pedagogiska förmåga är otillräcklig.
Ant förändras inget med detta inlägg, men jag vill ändå försöka påtala en i mitt tycke uppenbar brist.

Jag kan ha fel, men jag har några gånger tyckt mig förstå vad du syftar på, samtidigt som du inte
får gehör för dina grundfrågor. Så på något sätt sitter vi nog i samma båt.
Orsaken till detta misstänker jag är att söka i att flertalet försöker finna svar utan att först definiera
och lägga den nödvändiga grunden.
Ofta utgår man från ”vår verklighet”, med dess begränsningar, som argument och grund, och då befinner
man sig rätt långt från den komplexa och imaginära syn på universum, som jag försöker beskriva,
och som även rymmer svaren på dina frågor.
Bara som ett exempel vill jag här nämna det ”inåtvända” interna perspektiv, som det imaginära öppnar för,
och som ger svar på en av dina tidigare frågor ang fenomenet TID.
Du var alltså inne i rätt tankebanor, men ingen förstod vad du menade, enligt min uppfattning.

För att resonemangen på denna tråd ska kunna göra anspråk på att vara underbyggda och hjälpligt förankrade
bör man därför återgå till medvetandet, och ställa den för logiken fundamentala frågan,
- FÖRUTSÄTTER / KRÄVER MEDVETANDET NÅGOT ?

Svaret bör rimligen vara JA, och då inställer sig frågan hur detta ”något” påverkar synen på
OÄNDLIGHET och EXISTENS ?
Går det verkligen att förbise detta ”något” som nu verkar vara fallet ?

Det är upp till var och en att förklara detta, för att resp. resonemang ska bli/vara trovärdigt.
Rundar man frågorna, och låter dem förbli obesvarade, lär man stå inför en övermäktig uppgift.
Det slutar då ant med att tråden rinner ut i sanden, som så många gånger förr.

Det finns därefter ytterligare två grundläggande frågor, vars svar enligt min uppfattning, är av absolut
avgörande betydelse för att ”begreppen” OÄNDLIGHET och EXISTENS ska kunna ges en underbyggd
och trovärdig innebörd. De aktuella frågorna är,
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS?

Freddemalte som medverkar på Cognito, men även ibland verkar figurera här på FF, är en person
som jag uppskattar mycket, både för hans vänlighet och tankeskärpa.
Som jag tolkar honom förstår han behovet av att synen på MEDVETANDET förankras innan olika filosofiska
hypoteser formuleras.
Speciellt tråden, ”Varför finns det något öht ?”, på Cognito, är intressant, och har beröringspunkter
med ovan ställda frågor. Läser man den tråden och verkligen begrundar innehållet, tror jag man förstår
behovet av att börja med att försöka besvara aktuella frågor.

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

Jag skrev:

är delmängder av det alltid okända som är en delmängd av det okända som är en delmängd av allt.

Jag kan förstå att man är skeptisk till allt som mängd. Mängden av allt måste ju även innehålla sig själv, den måste ingå i mänden av alla mänder som innehåller sig sjäv som då innehåller allt. Men hur blir det med alla mänder som inte innehåller sig själv? Mängden av mäniskor är t.ex. inte en mäniska. Så, sluta hacka på stackars Sigurd nu!

Ti hi! Tack! De knölarna fattar inte hur elegant ... Äsh ...Vem bryr sig?
Vi är rätt vana vid varann här inne och tillhör kategorin tjockhudingar.
Det är roligt med en nykomling med seriöst logicomatematiskt intresse!
Kör hårt var inte rädd för oss
Förutom ett logiskt naturbarn är jag musiker å tänkte nu plåga dina öron lite:
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... boogie.mp3
Å den här tänkte jag mer åt din fru?
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... 20Ohio.WAV

[SigurdV]

Jag menar att det INTE existerar ett allt som är absolut därför att det kan finnas hur många olika sorters existens som helst och det kan finnas existenser som finns åtskilda men förintar varandra om de existerar i samma sammanhang?

Vilka slags existens finns det, förutom existens, menar du? Kanske kan du ge exempel... Esostens? Subsistens? Imagisens? Potientisens?

/Algotezza

Ha ha! Nej jag tänker nog mest i abstraktioner. Ontologi... ting och egenskaper. Skilda universa. Multiversum... Jag lämnar möjligheten öppen helt enkelt.
Vänta! Att avsnöras från ett sammanhang: Våra medvetanden och vår fria vilja. Kan ses som att vi är avsnörda, avknoppade från naturen. DVS att till viss del är vi självständiga losskopplade bitar av naturen. Vi existerar inte i naturen på samma sätt som berg och hav. Vi kan inte förutses (i detalj) utifrån.
Sen har vi statisk existens... det som är kvar när vi dött. De händelser i det förflutna som sammantagna bildade vår existens.
Dynamisk existens...det som hela tiden förs vidare från ena ögonblicket till nästa.

[SigurdV]

ETT FÖRTYDLIGANDE

Då jag med intresse följer denna tråd, vill jag göra ett kort inhopp,
Hälsar
Illusionen
alias
Den obegriplige

He he! Välkommen tillbaka!

Tänk att du inte riktigt fattar att vi gillar dej!?

Tack Sigurd, det är ömsesidigt !

Meningen var att jag skulle avstå från att skriva, då min pedagogiska förmåga är otillräcklig.
Ant förändras inget med detta inlägg, men jag vill ändå försöka påtala en i mitt tycke uppenbar brist.
Hälsar
Illusionen

Hör av dig närhelst du känner för det! När jag kom till internet var det för att jag ville berätta vad jag kommit fram till efter 30 års grubbel. Och blev rätt sorgsen när jag till slut fick medge att det bara inte gick att nå andra människor. Då träffade jag Lynx som muntrade upp mig. Och liksom gav mig tillbaka tron på kommunikationens möjlighet. Jag är rätt säker numera att även om ingen fattat...och framförallt inte helheten ... filosofin... så har ringarna spritt sig och de 30 åren var inte bortkastade:
Kontextuell interferens på kompositionella objekt.
Jag menar: att objektets omgivning kan interferera med objektets inre beståndsdelar.
Nåt jag tror du också är ute efter. Mitt enklaste exempel:
Satsen "Detta är svenska" är falsk på alla språk utom svenska där förhållandet mellan språket och ordet "svenska" i satsen är speciellt. OCH: "Detta är en tanke." som är falsk i alla kontexter utom medvetandet. OCH "Detta är inte sant" som interfererar med sig självt i sin egen kontext.
Hur det nu ligger till med atomer är liksom inte min kopp te

Idag är jag lugnare och struntar lite i hur många som begriper ... jag roar mig mer än vad jag försöker utbilda Och tänker vidare, ser vart tankarna leder. Jag börjar tycka människor är ( men bara lite) viktigare än ideer. ...Känslor? BAH! (he he)

Jag forskar nu vidare åt det djup-psykologiska hållet formulerar ett cybernetiskt perspektiv på liv och medvetande ...Ingen som lyssnar eller begriper? Än sen? Det skiter väl jag i! Jag tänker inte låta det omedvetna och metoder för att påverka det ligga oupptäckta! Det kollektiva omedvetna verkar inte riktigt vilja bli förstått. De som forskar för djupt där blir knäppa. Jag tror det är för att de inte fattar att det är från det omedvetna som känslorna kommer.

[Illusionen]

Sigurd: Jag menar: att objektets omgivning kan interferera med objektets inre beståndsdelar.

Illusionen: Japp, instämmer, atomen är ”bottenlös” och rymmer en spegling av vår ”verklighet”,
och det förutsätter att det imaginära inkluderas ! Men det får stanna oss emellan Sigurd !

[SigurdV]

Sigurd: Jag menar: att objektets omgivning kan interferera med objektets inre beståndsdelar.

Illusionen: Japp, instämmer, atomen är ”bottenlös” och rymmer en spegling av vår ”verklighet”,
och det förutsätter att det imaginära inkluderas ! Men det får stanna oss emellan Sigurd !

He he! Jag minns den där gummiflotten och min reaktion mycket starkt... vissa saker må du ha misstagit dej om (inget som jag vet om alltså) men din kompass visar rätt anser jag.
Så ALLDELES oförstådd är du inte. Men du och jag går liksom in i det verkliga från motsatt håll.


Rubrik: Kontextuell interferens på kompositionell mening.

Ja det var väl och ta i lite grann? Inte sant?
Jag skrev det först på Engelska i Facebook:

Contextual Interference on Compositional Meaning.

(i) Meaning is supposed to be "compositional" ... the meaning of the sentence is a function of its constituents: Compositional Meaning.

(ii) What was not properly discussed by early Semantics (Frege) is Contextual Meaning! The idea (mine)
is that the context of the sentence can interfere with its compositional meaning!

(iii) Example 1:
The Language a thought is expressed in, is a context relative to its sentences.
Note that the sentence "This is English." is false in all languages EXCEPT ENGLISH!

Ja ni förstår va? ·

(iv) Exempel 2
"Det här är en tanke" är inte sann i något språk (kontext) om vi inte räknar medvetande som ett språk vari däri då påståendet är sant!

(v) Det finns inte mycket nytt under solen, se:
http://en.wikipedia.org/wiki/Contextualism
Men jag vill inte förutsätta varken kontext eller komposition som primär!
Det beror ju på vad man sysslar med: Antropologen (eller den nyfödde) som försöker tolka ett främmande Språk och Kultur Kan inte BÖRJA med det kompositionella perspektivet:
Ur kontexten urskiljs först objektet därnäst dess sammansättning. Men om vi tänker en tanke så går proceduren åt andra hållet.

Post Scriptum. Och det där med PEDAGOGIK? Vill du veta hemligheten kompis?
Ja det vill jag också; det är bara att jobba på. Skriva om. Gräla lite med de stenkorkade läsarna. Fundera på vad de egentligen kan ta in i sina dimmiga hjärnor.Försöka med:
Brrrum brum tut tut, här kommer lastbilen! (Öppna munnen nu ungjävel!)

[Dysorganism]

Som jag ser det blir oändligheten bara en logisk nödvändighet om man gör antaganden om kontinuitet, alltså att verkligheten fortsätter enligt samma mönster bortom det vi kan observera

Jämför Euklides Axiom:
mellan varje två skilda punkter finns en från dem skild punkt.

Jag tänkte lite på det det. Antagande om kontinuitet är något jag utvecklat från Humes idéer (Humes fork). Hume menade att man bara kan veta något säkert om man antingen observerar det eller om det är en självmotsägelse att det inte är sant. Utifrån detta menar Hume t.ex. att man inte helt säkert kan veta om solen går upp imorgon. Vi kan inte observera imorgon och det är inte omöjligt (självmotsägande) att tänka sig en imorgon där solen inte går upp.

Jag ser det som att vi gör en ofullständig observation och måste göra ett antagande om kontinuitet. Men alla observationer vi gör är begränsade och därför ofullständiga. Vi måste hela tiden anta kontinuitet för att kunna göra meningsfulla observationer. Antagande om kontinuitet är en nödvändig del av en observation. Men antaganden om kontinuitet leder som sagt till oändligheter. I ett universum utan oändligheter måste man någonstans sluta anta kontinuitet.

När Sigurd nämnde Euklides Axiom kom jag att tänka på quantum spacetime. Quantum spacetime är en modell av rumtiden som säger att Euklides hade fel. Det finns inte alltid en punkt mellan två punkter. Till slut tar punkterna slut, rumtiden är "kornig". Quantum spacetime löser en del problem inom kvantfysiken.

Quantum geometry:
http://plus.maths.org/content/os/issue43/features/noncom/index

Om jorden och solen hade varit i partikelstorlek och lytt under kvantfysikens lagar hade man verkligen inte kunnat veta om solen går upp imorgon. Det hade varit fel att anta kontinuitet. Kanske kvantfysiken är hur världen är då man inte längre kan göra antaganden om kontinuitet. Det finns många slående detaljer som ofullständiga observationer (Heisenbergs osäkerhetsprincip), sambandet mellan det observerades tillstånd och observationen samt reell obestämbarhet. I så fall kan kvantfysiken ses som en konsekvens av det inte kan finnas reella oändligheter i universum.

[Algotezza]

Den här satsen är nog inte heller sann i någon kontext:
"Denna mening är en grön cykel."

Eller varför inte:
"Läser du denna mening kommer du att bli upplyst." Förutom om vad denna mening tar upp.

Är denna sats sann?

"Denna sats är en binär sträng."

/Algotezza

[förstår mig själv]

ETT FÖRTYDLIGANDE

Då jag med intresse följer denna tråd, vill jag göra ett kort inhopp,
Hälsar
Illusionen
alias
Den obegriplige

He he! Välkommen tillbaka!

Tänk att du inte riktigt fattar att vi gillar dej!?

Tack Sigurd, det är ömsesidigt !

Meningen var att jag skulle avstå från att skriva, då min pedagogiska förmåga är otillräcklig.
Ant förändras inget med detta inlägg, men jag vill ändå försöka påtala en i mitt tycke uppenbar brist.

Jag kan ha fel, men jag har några gånger tyckt mig förstå vad du syftar på, samtidigt som du inte
får gehör för dina grundfrågor. Så på något sätt sitter vi nog i samma båt.
Orsaken till detta misstänker jag är att söka i att flertalet försöker finna svar utan att först definiera
och lägga den nödvändiga grunden.
Ofta utgår man från ”vår verklighet”, med dess begränsningar, som argument och grund, och då befinner
man sig rätt långt från den komplexa och imaginära syn på universum, som jag försöker beskriva,
och som även rymmer svaren på dina frågor.
Bara som ett exempel vill jag här nämna det ”inåtvända” interna perspektiv, som det imaginära öppnar för,
och som ger svar på en av dina tidigare frågor ang fenomenet TID.
Du var alltså inne i rätt tankebanor, men ingen förstod vad du menade, enligt min uppfattning.

För att resonemangen på denna tråd ska kunna göra anspråk på att vara underbyggda och hjälpligt förankrade
bör man därför återgå till medvetandet, och ställa den för logiken fundamentala frågan,
- FÖRUTSÄTTER / KRÄVER MEDVETANDET NÅGOT ?

Svaret bör rimligen vara JA, och då inställer sig frågan hur detta ”något” påverkar synen på
OÄNDLIGHET och EXISTENS ?
Går det verkligen att förbise detta ”något” som nu verkar vara fallet ?

Det är upp till var och en att förklara detta, för att resp. resonemang ska bli/vara trovärdigt.
Rundar man frågorna, och låter dem förbli obesvarade, lär man stå inför en övermäktig uppgift.
Det slutar då ant med att tråden rinner ut i sanden, som så många gånger förr.

Det finns därefter ytterligare två grundläggande frågor, vars svar enligt min uppfattning, är av absolut
avgörande betydelse för att ”begreppen” OÄNDLIGHET och EXISTENS ska kunna ges en underbyggd
och trovärdig innebörd. De aktuella frågorna är,
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS?

Freddemalte som medverkar på Cognito, men även ibland verkar figurera här på FF, är en person
som jag uppskattar mycket, både för hans vänlighet och tankeskärpa.
Som jag tolkar honom förstår han behovet av att synen på MEDVETANDET förankras innan olika filosofiska
hypoteser formuleras.
Speciellt tråden, ”Varför finns det något öht ?”, på Cognito, är intressant, och har beröringspunkter
med ovan ställda frågor. Läser man den tråden och verkligen begrundar innehållet, tror jag man förstår
behovet av att börja med att försöka besvara aktuella frågor.

Hälsar
Illusionen

Hej illusion kul att du skriver.
Enligt min mening (se även spinoza om du har möjlighet att läsa något av honom) så måste all kunskap bygga på någon form av förståelse av något. Denna, dessa input kan vi kalla det måste vara grunddefinitioner varpå resten får byggas upp. Spinoza tex förklarar att tex tid är en fantasi, och även rörelser och ordning. Dvs beskrivning av det som finns i rummet (dvs det subjektiva rummet) att detta är otillräcklig information till att förstå någots "väsen". Genom att använda våra sinnen, alla alltså får man en bättre förståelse av det man vill förstå. Man måste alltså även känna vad det är förnågot. Man kan KÄNNA att man existerar alltså. Vill man förstå existens så måste man alltså känna vad det är. Då vet man. På samma sätt måste man känna det eviga. Det varande, det som är. Evighet går inte förstå genom tidsbegreppet eller rörelser i den "atomära världen. Kan man känna nuet, vara i nuet, det som är alltså. Att vara. dess "väsen" det beskrivs inte med tid eller rörelse måste förstås på annat sätt