Vad utgör medvetandets referens?

[SigurdV]

Om livet handlar om att uppleva tankar, så kan vi ha anspråk på kvalitén. Kvalité är fantasi, som söker kunskap i stället för porrsidor. Fast, hm … Hej så länge, … skall söka lite kunskap!

Är då livet kanske att betrakta som en anpassning och optimering till TIDEN, med målet att bevara och förädla ”koden” för medvetandet ?

/ Illusionen

Låter faktiskt vettigt.

[Antic]

Jag tror inte att någon riktigt förstått. Vad har vi för nytta av Einstein, fysik eller redan existerade termer när det gäller processen medvetandet? Svar, ingen. Hur vet vi att det finns tid? Mått är totalt värdelösa för oss eftersom "upplevandet av något" är själva livet. Och upplevandet av något varierar hela tiden från stund till stund där inte ens samma mat smakar likadant två dagar i rad.

Vi är det bästa som finns för att ta reda på det som vi är eftersom vi ÄR medvetandet. Men vi kan knappast göra det med några kända metoder.

Fråga er istället till exempel vad vår kropp består av objektivt. Vi upplever den helt och hållet inom oss också.

[Zokrates]

Är det inte enklare att skriva att Du inte har förstått vad medvetandet är Antic?

[Antic]

Är det inte enklare att skriva att Du inte har förstått vad medvetandet är Antic?

Det har jag redan gjort när jag säger att "ingen vet?"

Det inkluderar mig också? Det är väl därför vi skulle försöka ta reda på vad ett medvetande är för att få en slags referens antar jag?

Men använder vi samma metoder som andra gjort lär vi inte komma någonvart.

[förstår mig själv]

Är det inte enklare att skriva att Du inte har förstått vad medvetandet är Antic?

Det har jag redan gjort när jag säger att "ingen vet?"

Det inkluderar mig också? Det är väl därför vi skulle försöka ta reda på vad ett medvetande är för att få en slags referens antar jag?

Men använder vi samma metoder som andra gjort lär vi inte komma någonvart.

Om vi ska använda ordet medvetande är det bra att vi vet vad vi menar med själva ordet. Menar du det vi "förnimmer" tex en känsla. Eller menar du den "mekanism" som flyttar fokus från olika sinnen eller ideer. Själv har jag märkt att jag inte kan förnimma två saker samtidigt. Att hela fokuset ligger, på "tanke", ett tag sedan flyttar det kanske till någon känsla, sedan till, öra, sedan till ord. Denna konstaterandet kunde jag göra tidigt i livet.
Säg att vi kör bil utan att egentligen vara medvetna om det vi gör med kroppen. Säg att ett djur plötsligt springer över vägen. Det jag förnimmer då är en "stöt" i kroppen. Känns som en elektrisk stöt. Jag känner att hjärnan får klarhet och kraft. Blir lika fascinerad varje gång.
Medvetandet blir alltså det som "väljer"/prioriterar olika sinnes input. Eller teoribildningsdelen kan vi kalla den.
Det som ligger i fokus är då det högsta prioriterade. Där kraften sätts in för tillfället alltså. Det är uppenbart att denna valprocess har åtminstone oftast sker automatiskt. Det torde vara ganska enkelt att skapa en konventionell mall av detta förfarande. När aktiviteten ökar tex till följd av ljud som kommer in i hörselcentra, sker antagligen en primär sortering av det som är oväsentligt för organismen. Sedan kan fokus bli på det som är kvar. Sedan ska hjärnan tolka ljudet och det sker antagligen i frontalcortex och i en del andra områden ffa temporalt.
Får vi ont uppstår aktivitet, sortering av primär data och sedan skickas det vidare för tolkning av dess betydelse för organismen.
Häng inte upp dig på hur vi ska förstå medvetandet. Häng upp dig på olika teorier istället. Vi är ju nu fria att använda vilka förklaringsmodeller som hellst. Det är så att säga allt sammantaget(mängden information som ger upphov till bättre och bättre ideer hela tiden och alltså tillslut mynnar ut i den bästa teori vi kan förmå). Därför är det viktigt att många bidrar med sitt eget. Man kan plocka lite guldkorn här och där och då märker man att ideer börjar komma, fler och bättre. Människor har olika erfarenheter och saknar olika delar jämfört med varandra. Vi fria att göra hur vi vill, dessutom har vi åtminstone ett visst skydd mot felbildning på grund av oförenlighet av redan kända och prövade ideer. Dessutom måste (och detta är viktigt) det stämma med sinnena.
Två märkliga teorier har jag om detta.
När vi får en teori/idé så kommer våra sinnen automatiskt och omedvetet leta med sinnena efter information till teorin.
Den andra teorin är att sinnena kommer kontrollera att teorin stämmer. Nu om vi är mottagliga att förstå vad medvetandet är kommer kroppen att samla in information som löser frågan.
Mottaglig menas att vi följer glädjen. Vi tillåts förstå. Har vi massa vanföreställningar i oss och de lär de flesta ha när det gäller medvetandet. Det är massa annat som måste renas alltså. Frågan om fri vilja är en central fråga. Har man förstått fel här (mindre bra) så lär man nog inte vara mottaglig. Då "vill" man inte förstå för det kommer uppstå olustproblem som gör oss"blinda". Vi ser iprincip bara det vi behöver.
Är man inte mottaglig kommer olika ideer och förklaringsmodeller uppstå. Skeendena kommer bli annorlunda och människor,händelser kommer inte till dig med den "hjälpen". Det är fascinerande när man märker att andra människor kommer till dig med det du behöver. Ibland vet du ungefär vad som sker när detta händer. Dvs vad du får. Ibland inte men du känner utom allt tvivel att du får krafter. Det känns underbart. Det är bara när man utvecklar förståndet följer det goda som det sker på detta sätt har ja märkt.
Har faktiskt inte tänkt på "medvetandet" tidigare. Är nyfiken på vad jag kommer förstå. Och vad ni förstår. Det kan vi kanske läsa om i denna tråd.

[Illusionen]

Jag tror inte att någon riktigt förstått. Vad har vi för nytta av Einstein, fysik eller redan existerade termer när det gäller processen medvetandet? Svar, ingen.

Det är osannolikt att du eller någon annan av oss, kan förutspå vad någon annan kan förstå och prestera.
Det vore att överskatta sin egen förmåga.
Vilka slutsatser som går att dra utifrån redan existerande kunskap är alltså individuella och således även oförutsebara.
Jag avser att återkomma med ett inlägg ang REELLT och IMAGINÄRT här den närmaste tiden.
Förhoppningsvis förstår du då bättre att vi syftar på en basal principiell modell som ev skulle kunna utgöra grund
för en medvetandeförnimmelse.
Denna modell "GENERERAR" de egenskaper och och fenomen som kännetecknar vår verklighet,
men utgår från något extremt enkelt, nämligen en "kvadrant-böj".
Personligen är jag helt övertygad om att det IMAGINÄRA måste ingå i modellen.
Jag anser mig se detta helt klar, problemet är att förklara så andra förstår.

Zokrates skrev citat:
"Är det inte enklare att skriva att Du inte har förstått vad medvetandet är Antic?"
Jag tror han har rätt, då du förefaller (?) definiera medvetandet som något rent atomärt.
Det räcker inte.

Hälsar
Illusionen

[Strålöga]

[/quote]Säg att vi kör bil utan att egentligen vara medvetna om det vi gör med kroppen. Säg att ett djur plötsligt springer över vägen. Det jag förnimmer då är en "stöt" i kroppen. Känns som en elektrisk stöt. Jag känner att hjärnan får klarhet och kraft. Blir lika fascinerad varje gång.
Medvetandet blir alltså det som "väljer"/prioriterar olika sinnes input. Eller teoribildningsdelen kan vi kalla den.
Det som ligger i fokus är då det högsta prioriterade. Där kraften sätts in för tillfället alltså. Det är uppenbart att denna valprocess har åtminstone oftast sker automatiskt. Det torde vara ganska enkelt att skapa en konventionell mall av detta förfarande. När aktiviteten ökar tex till följd av ljud som kommer in i hörselcentra, sker antagligen en primär sortering av det som är oväsentligt för organismen. Sedan kan fokus bli på det som är kvar. Sedan ska hjärnan tolka ljudet och det sker antagligen i frontalcortex och i en del andra områden ffa temporalt. [/quote]

Kör du bil kan du tänka på allt möjligt medans du inte ens tänker på att du växlar gasar svänger osv., Det har blivit en slags automatik. Samtidigt jobbar undermedvetna delen med att registrera sålla ut ta emot., Hjärnan tar inte in alla intryck då skulle den övermatas men de viktigaste., Jag upplever två medvetanden., Minnet tanken är det ena det andra är kroppens varande. Man har ju en känsla av ett varande i bröstet och ner lite mot magen., Denna känsla finns där även när man känner sig lite borta i huvudet., Medvetande 2 är huvudet där tankar finns. Känslor sitter dock inte i huvudet "inte resultatet av dem" utan i kroppen. Där pirrar det vid spänning glädje osv.,

[Antic]

Jag förstår vad du menar illusionen, men då handlar det inte om ett mänskligt medvetande. Visst har försöks gjort att skapa både artificell intelligens och att att definiera ett medvetande i sin allra enklaste form, men det har inte mycket med ett mänskligt medvetande att göra och säger egentligen ingenting om oss människor där allt lika mycket handlar om självmedvetenhet lika mycket som det är obegripbart.

Då förstår jag poängen och vad du vill nå fram till.

[Illusionen]

Jag förstår vad du menar illusionen, men då handlar det inte om ett mänskligt medvetande. Visst har försöks gjort att skapa både artificell intelligens och att att definiera ett medvetande i sin allra enklaste form, men det har inte mycket med ett mänskligt medvetande att göra och säger egentligen ingenting om oss människor där allt lika mycket handlar om självmedvetenhet lika mycket som det är obegripbart.

Då förstår jag poängen och vad du vill nå fram till.

Bra Antic, då kan det bli intressant.

Kanske borde jag förtydligat att KVADRANTBÖJEN i sin struktur är komplex, innebärande att den inkluderar både REELLT och IMAGINÄRT. Den har en enorm dynamik, och beskrivs indirekt av EULERS FORMEL.

För att förtydliga detta citerar jag nedan vad jag i ett tidigare sammanhang, ”Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och förmåga som krävs
för att skapa och forma vår värld !

Min personliga uppfattning är att det sannolikt inte är möjligt att finna en fundamental ”mekanism”, här benämnd M, som kan göra anspråk på att atomärt efterlikna denna ofattbara förmåga. Jag vill ändå redogöra för några tankar kring detta.
Efter att ha begrundat problemställningen, var min första slutsats att ju mer komplicerad M väljs desto mer begränsad blir M:s kapacitet och förmåga. Det förefaller alltså som den ”standardmodell” som tillämpas inom fysiken ej uppfyller de krav på enkelhet som borde bli en följd av nämnda slutsats.

Standardmodellen med dess elementarpartiklar är helt enkelt för komplicerad, för att den ska uppfylla ställda kapacitetskrav. Målsättningen blev därför att söka en basal mekanism, M, som var extremt enkelt.

Den ”mekanism”, M, som efter div funderande kom att utkristallisera sig hade formen av en ”kurva”. Små segment av böjen/kurvan kan spaltas upp i komposanter, orienterade 90 grader relativt varandra.
Om vi här tänker oss att varje del av en struktur ”återkopplar” till sig själv, inses att den linjära strukturen återkopplar symmetriskt, medan den böjda strukturen återkopplar asymmetriskt.
Detta kan uttryckas som att den linjära strukturen är ”neutral = balanserad” medan den cirkulära strukturen är ”aktiv = obalanserad”. En struktur som kan formas sluten t ex cirkulär och/eller sfärisk, kan då ses som ett överordnat balanserat komplex av obalanssegment.
Det balanskriterie/balanskriterium, DELTA, jag beskriver och använder mig av, har sin grund i detta resonemang. DELTA använder jag mig sedan av för att förklara merparten av fysiken och dess s k paradoxer.”

”KVADRANT-BÖJEN” jag beskriver ovan är en konsekvens av DUBBELREFERENSPRINCIPEN, DRP !
Lägg till detta att EULERS formel då får en direkt koppling till DRP !

Se DRP och KVADRANT-BÖJEN, som att det skapas en solidare grund för resonemanget, och förståelsen i stort.

Hälsar
Illusionen

[Illusionen]

ETT FÖRTYDLIGANDE ANG "KVADRANT-BÖJEN"

Antic,
för att vi ska förstå varandra bättre kanske detta förtydligande kan vara befogat.

I Delta-konceptet utgår resonemanget från ett abstrakt grundtillstånd, G.
G kan beskrivas ur olika perspektiv, där medvetandets "mekanism" styr perspektivvalet.
ATOMÄRT perspektiv, beskrivet via våra rumkoordinater, med dess punktreferens.
UNIVERSELLT perspektiv, beskrivet via MP och DRP, har en egen referens, skild från den atomära.

KVADRANT-BÖJEN representerar förenklat REFERENS-DIFFERENSEN mellan atomärt och universellt.

Den komplexa ”KVADRANT-BÖJEN” är en konsekvens av DUBBELREFERENSPRINCIPEN, DRP !

KVADRANT-BÖJEN,
är det ”verktyg” som krävs för att SPALTA UPP grundtillståndet, G,
i atomära fenomen/egenskaper som t ex vår verklighets tid och rum.

Denna UPPSPALTNING kan liknas vid en TRANSFORMATION, därav mitt påstående att medvetandet
är att likna vid en TRANSFORMERAD ILLUSION.

Det du Antic refererar till, är de uppspaltade atomära fenomenen, men som du ser av
ovanstående går jag i mitt resonemang ytterligare ett steg tillbaka, mot det basala.

Om Pilatus läser detta förstår han bättre mitt påstående att även Big Bang är en illusion.

Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

Det är väl i princip bara grundtillståndet G som inte är en illusion, om jag förstått din teori rätt, illusionen. Å andra sidan är det en abstraktion. Finns det andra möjliga uppspaltningar än den som ligger till grund för vår upplevda verklighet?

/Algotezza

[förstår mig själv]

Skulle lägga mig igår började tänka på medvetandet. Tänkte börja angripa det lite, förstå det på det sätt jag fungerar. Tidigare har jag berättat den kraft/information jag tidigare fått (av en galning som "varit" med om mycket "ont"). Efter detta (var ett år sedan har jag inte längre kunnat känna RÄDD). Detta har gjort mig "fri" i den bemärkelsen att jag har kunnat förstå sådant jag inte kunde. Vi kan jämföra det med en fobi, tex orm skräck. Denna föreställning/teori om ormar hindrade oss att vara i sådana miljöer där ormar kan tänkas finnas. Dvs närma oss det vi inte förstår för att få information om detta. Det är ju exakt det man ska göra för att förstå något ju. Vi har jättemånga sådana här "spärrar", det är av den orsaken vi inte "kan" förstå. Vi kan inte förstå det enkla för att vi känslomässigt hindras att förstå. Man hade sina teorier om jorden tidigare. Man kunde inte förstå, vågade inte resa.
Kan berätta vad det var när jag fick förmågan att inte vara rädd. Var på en känd krog och såg en konstigt klädd figur. Ringar, pearcad, lite skitig och ovårdad. Lite gangsterstuk och galen. Jag såg honom att han var annorlunda, en kraft som var behaglig uppstod i mig och jag rörde mig. Signalerade med mitt vara/kroppsspråk och han svarade med dit. När jag närmade mig honom kände jag känslan öka. Går ju inte att beskriva den i ord (måste kännas) om jag ska försöka så var det ungefär en blandning mellan arg, och glad/grund stämning. Arg är en rätt neutral känsla värdemässigt. (Det man gör dock under denna affekt brukar orsaka olust) därför är arg inget man vill uppnå. Arg är dock något som kan besegra allt. När arg föreligger kan inget hända (just då), när arg försvinner dock händer som regel mycket som skapar olust.
När jag kom fram till honom, berättade jag om kraften. När man får krafter kommer man ge sin krafter tillbaka. Detta sker bäst genom kroppsspråket. Svarar på andras rörelser. Jag till detta ställe för att dricka, umgås med människor, träffa snygga tjejer. Alltså ha kul. Däremot var jag intensivt inne i mitt intresse att förstå mig själv. Började förstå informationens betydelse för att skapa bättre teorier. För att nå det okända behöver man få bort denna kraft RÄDD som hindrar oss och omöjliggör förståelse och gör oss "ofria". När detta hänt tidigare har intensiteten i kraften jag kände varit högre och ännu skönare. Detta la jag märke till. Dessutom tog det mycket längre tid, när kraften överfördes tänkte jag på detta. Då jag visste hur det varit innan. Tex då jag fick info om kroppsspråket. Det tog kortare tid och var så behagligt som en orgasm.
Konkret vad som hände sa han "jag har upplevt väldigt mycket ondska i livet", sedan la han armen på min axel och skrek lev, lev,lev." Jag kände kraften komma. Jag la min hand på hans axel och sa "lev mer,lev mer,lev mer". Jag visste att han var mottaglig för det jag hade förstått på mitt sätt han var mottaglig alltså. Vi stod bredvid massa andra människor, vakter osv och skrek detta till varandra med ingen verkade på något sätt lägga märke till oss. De kunde inte. De var inte mottagliga, deras känslor hindrade detta att komma upp till "medvetande".
Som sagt tog det lång tid jämfört med då sådant här som tidigare hänt mig kanske pågått en minut. Vi stod säkert 10 min. Kraftintensiteten sjönk något. Jag blev lite orolig, visste ju hur kraftigt och hur mycket jag utvecklat tidigare. Förstod att detta måste ge ännu mer krafter och påverka mig ännumer. Dessutom blev jag lite orolig då känslan inte var så underbar som tidigare. Dock positiv. Sedan avbröt jag då kraften avtog ytterligare och gick hem. Jag var upprymd ville ju veta och märka den förändring och utveckling som skett i mig. Det man förstår mer/utvecklas brukar snabbt bli uppenbar. Dock kan det ta flera år innan man kan bedöma och värdera "helheten" av kraftöverföringen.
Ny var jag i euforisk av förväntan. Dock var jag lite orolig då jag(skrockfullt) oroade mig för att det även fanns något ont i kraften. Jag visste då naturlagen, vara snäll och vända andra kinden till. Samtidigt visste jag att det bara är gott att utveckla förnuftet. Det var mitt i natten och jag gick min favoritväg hem över kyrkogården. Jag var lite besviken på att jag ännu inte märkt kraften. Den borde ju med tanke på överföringens tid vara jätte stor. Jag var även lite sur, tänkte att det kanske var en ond kraft. Att den skulle förstöra det jag gjorde,förstå mer. Skapa lycka. Ja ja. I alla fall jag brukar gå på kyrkogårdar, njuta på mitt sätt. Dock kunde jag inte röra mig helt fritt tidigare. Gå eller titta mot vissa ställen. Jag visste det inte riktigt då, att tankar rädsla kunde väckas och hade gjort det när man började tänka på vissa saker. Började fantisera alltså. Att fantasierna styrde mig(en del vågar säkert inte ens gå in på kyrkogårdar mitt i natten). I alla fall så tittade jag på kyrkporten, något jag antagligen inte skulle ha gjort tidigare. Den idéen skulle aldrig ha uppstått. Nu gick jag mot dörren. Och jag kände inte rädsla. Jag kände en rysning som var nästan behaglig istället. Jag hade blivit friare att undersöka, rädd ersattes med en svagt positiv kraft som gör det möjligt att förstå och undersöka. Det tog några månader innan jag förstått detta ordentligt. Jag tänkte på massa annat då. Igår när jag började tänka på "medvetandet" på annat sätt kände jag rysningen.

[Illusionen]

Det är väl i princip bara grundtillståndet G som inte är en illusion, om jag förstått din teori rätt, illusionen. Å andra sidan är det en abstraktion. Finns det andra möjliga uppspaltningar än den som ligger till grund för vår upplevda verklighet?

/Algotezza

Det en intressant fråga, men samtidigt svår att ge ett bestämt svar på.
Min spontana känsla säger dock att möjligheten bör finnas, om inte annat så rent principiellt.
Det skulle i så fall öppna för verkligt nya och hisnande infallsvinklar.

Inom elektronikområdet använder man sig av något som kallas fasstyrd likriktning eller synkron detektering.
Det är en krets som är försedd med en ingång och en utgång samt en styringång.
Lägger man på en växelspänning på ingången och en annan växelspänning på styringången, så får man en
växelspänning på utgången som är en modulationsprodukt av insignalen och styrsignalen.
Det är ingen bra liknelse/metafor, men ger i brist på bättre förhoppningsvis en antydan om principen för
hur en synkron detektering/uppspaltning/separering är tänkt.
G är insignal i detta exempel, och medvetandemekanismen styrsignal. Utsignalen är vår verklighets fenomen.
I uppsatsen beskriver jag hur motsvarande synkron funktion erhålls genom kombinering av produkt och kvot.
Den möjlighet du efterfrågar förutsätter en styrsignal av annan karaktär än den vår
medvetandemekanism inkluderar. Men är det då ett medvetande som förnimmer ?

När vi för in imaginära begrepp blir den synkrona detekteringen mer komplicerad.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

G måste väl vara en slutsats/Idee/teori som uppstått ur din illusionsvärld, det du förnimmer och det du är. Det du berättar om spolarna tex är en struktur som beror på vad vi är just då (arv/miljö). G är väl ett resultat av detta. Med nödvändighet.
Om det nu är så att det imaginära beror på det subjektiva. Det vi förnimmer. I så fall borde det vara givande dels att få nya (upplevelser/input) men samtidigt att "kalibrera" sina sinnen. Dels ställa in dem/rikta de rätt så att de fångar in det man behöver för att förstå. Dels ställa in dem så att de mäter noggrannare. Det är "tyvärr" våra känslor som ställer in dem enligt våra tidigare teorier. (Det ska gagna organismen). Man hittar inte dessa bitar, man får dem när "naturen anser att det är dax". När det gäller mätnogrannhet behöver man oftare vara "medveten" om vad man tex känner. Då kommer de att fungera bättre och ge bättre information. Har man ett "problem" att lösa riktar man själv in sitt instrument. Försöker man förstå sig själv öppet finns inget specifikt mål att nå utan man hamnar i det okända.

[Algotezza]

Det är väl i princip bara grundtillståndet G som inte är en illusion, om jag förstått din teori rätt, illusionen. Å andra sidan är det en abstraktion. Finns det andra möjliga uppspaltningar än den som ligger till grund för vår upplevda verklighet?

/Algotezza

Det en intressant fråga, men samtidigt svår att ge ett bestämt svar på.
Min spontana känsla säger dock att möjligheten bör finnas, om inte annat så rent principiellt.
Det skulle i så fall öppna för verkligt nya och hisnande infallsvinklar.

Inom elektronikområdet använder man sig av något som kallas fasstyrd likriktning eller synkron detektering.
Det är en krets som är försedd med en ingång och en utgång samt en styringång.
Lägger man på en växelspänning på ingången och en annan växelspänning på styringången, så får man en
växelspänning på utgången som är en modulationsprodukt av insignalen och styrsignalen.
Det är ingen bra liknelse/metafor, men ger i brist på bättre förhoppningsvis en antydan om principen för
hur en synkron detektering/uppspaltning/separering är tänkt.
G är insignal i detta exempel, och medvetandemekanismen styrsignal. Utsignalen är vår verklighets fenomen.
I uppsatsen beskriver jag hur motsvarande synkron funktion erhålls genom kombinering av produkt och kvot.
Den möjlighet du efterfrågar förutsätter en styrsignal av annan karaktär än den vår
medvetandemekanism inkluderar. Men är det då ett medvetande som förnimmer ?

När vi för in imaginära begrepp blir den synkrona detekteringen mer komplicerad.

/ Illusionen

Känner du till Viktor Schauberger? Han hade intressanta tankar om vatten och energi.

http://www.schauberger.co.uk/home.html

Algotezza