Existentiell/vetenskaplig ångest

[Esther]

Esther: ingen av de monoteistiska religionerna ger en begriplig förklaring till Guds syfte, mening med skapelsen.

nej då älskling ... ingen - innebär inte alls det du säger - utan det du säger skulle ha uttryckts så här. JAG kan inte hitta, förstå, veta, greppa, utläsa en begriplig förklaring till Guds syfte och meningen med skapelsen.

Då hade du sagt sanningen.

[Esther]

Livet innebär att uppleva livet och skapa/göra/handla. För Gud. För oss.

Kan inte se någon vits med att laborera med ytterligare meningar ovanpå detta.

Kärlek bidrar till känslan av mening. Det ger gemenskap, närhet. Hat och likgiltighet splittrar upp.

Jag finner själv nöje i att skapa texter, tänka, göra musik, göra bilder... och uppleva livet, dess ljus och mörker, omväxlingen... Jag gör det jag gör för min egen skull men kan andra ha glädje av det, desto bättre.

Finner också en glädje i att villkorslöst hjälpa andra utan krav på gentjänst. Man kan hjälpa von oben eller jämlikt. Som Mor sade: Vara till välsignelse.

Du... är en liten sol...

[Algotezza]

Livet innebär att uppleva livet och skapa/göra/handla. För Gud. För oss.

Kan inte se någon vits med att laborera med ytterligare meningar ovanpå detta.

Kärlek bidrar till känslan av mening. Det ger gemenskap, närhet. Hat och likgiltighet splittrar upp.

Jag finner själv nöje i att skapa texter, tänka, göra musik, göra bilder... och uppleva livet, dess ljus och mörker, omväxlingen... Jag gör det jag gör för min egen skull men kan andra ha glädje av det, desto bättre.

Finner också en glädje i att villkorslöst hjälpa andra utan krav på gentjänst. Man kan hjälpa von oben eller jämlikt. Som Mor sade: Vara till välsignelse.

Du... är en liten sol...

Där skrev du något som ger genklang mer än sextio år bakåt i tiden. Som liten kallades jag Solglittret, och mina äldre bröder hatade mig för det. Jag har alltid känt mig befryndad med Josef som stoppades i brunnen. Det finns en skulptur av Milles som heter Solglitter. Eller Najad på Delfin.

[Esther]

Livet innebär att uppleva livet och skapa/göra/handla. För Gud. För oss.

Kan inte se någon vits med att laborera med ytterligare meningar ovanpå detta.

Kärlek bidrar till känslan av mening. Det ger gemenskap, närhet. Hat och likgiltighet splittrar upp.

Jag finner själv nöje i att skapa texter, tänka, göra musik, göra bilder... och uppleva livet, dess ljus och mörker, omväxlingen... Jag gör det jag gör för min egen skull men kan andra ha glädje av det, desto bättre.

Finner också en glädje i att villkorslöst hjälpa andra utan krav på gentjänst. Man kan hjälpa von oben eller jämlikt. Som Mor sade: Vara till välsignelse.

Du... är en liten sol...

Där skrev du något som ger genklang mer än sextio år bakåt i tiden. Som liten kallades jag Solglittret, och mina äldre bröder hatade mig för det. Jag har alltid känt mig befryndad med Josef som stoppades i brunnen. Det finns en skulptur av Milles som heter Solglitter. Eller Najad på Delfin.

Man kan hjälpa von oben eller jämlikt. Som Mor sade: Vara till välsignelse

när man hjälper jämlikt är det då så (sa Mor detta eller visste du ändå) att man liksom är den hjälpte när man hjälper

[Anne]

Jag vet faktiskt inte om man ska berika världen, eller ta avstånd från den. Argument?

[scirocco]

Jag tror inte det funkar att ta avstånd från den helt,även om man vill va ifred ibland. Det är bara att delta. Vi behöver inte nödvändigtvis berika världen. Troligen gör vi det ändå. Det finns små eller stora viktiga uppgifter för alla.

[xion]

Hej!

Ny på forumet och novis i filosofi. Studerar sociologi och gått en A kurs i statsvetenskap samt studerat lite medeltida filosofi.
Inte kommit i kontakt med existentialismen ännu men tror det ligger nära till hands till vaD jag upplever.

Känner ingen mening, högre syfte, har inget mål. Jag har haft ett ganska rikt liv och är inte alls oprivilligerad. Men jag har kommit till en punkt där jag känner att varje erfarenhet är bara ytterligare en upprepning av något jag upplevt tidigare. All musik, film, litteratur osv låter likadant (gengre inom litteraturteori ö.a.), har en någorlunda uppfattning om att världen är endast kollektiva mönster utan unikhet och individuallitet, de ingår bara inom samma koder som visserligen är variabla men ändå begränsade.

Varje dag ser likadan ut och inget kan ge mig tillfredsställelse och jag kan inte ens njuta av att inte ha något att göra, trots att jag är student.
Det närmaste jag kan komma som jag läst kortfattat om eller sett lite på nätet om som jag relaterar till är Kirkegards Existensiell ångest och Nietzsches tanke om übermensk. Hur kan man bli en ybermänniska och skapa sin egen moral eller som i min mix med kirkegard, skapa ett tillfredsställande liv utan att ha ett högre syfte?

Tror inte jag tolkat dem rätt eftersom jag besitter lite kunskap om de båda filosoferna så ni får gärna rätta mig och fylla i. Men hur kan man finna vägar till lycka när man redan upplevt väldigt mycket och därmed har en referensram som bara känns som en repetition? Krävs det ett högre syfte, så som det militära eller politiska där man gör något som är större än en själv? För mig räcker det inte att ta en språngtur och tävla mot mig själv i tid, eftersom jag inte tror på konceptet om konkurrens. Vet att grekerna höll på med livsfilosofi men det är ju högst subjektiva svar, t.ex. de tre dygderna osv.

I övrigt blir jag deprimerad av sociologistudierna när man inser vilken skitvärld vi lever i, med ett kapitalistiskt slavsystem som världssystemteorin beskriver. Tar ju hoppet ur pandoras box och trycker ner det i halsen och får en att inse att de få insatser man gjort inom politik är helt värdelösa.

Livet är ett fängelse, enda som får mig att inte ta livet av mig är att jag någonstans finner buddhismens tanke om att allt liv bör bevaras skänker mig något liiiiiiiiitet ljus i tunneln.

Inte särskilt filosofiskt inlägg men det är som sagt existentiellt som jag inte läst mycket om.

Någon annan som läst om livsfilosofi? Hjälp!

Livsfilosofi, vad är det?
Kanske är det tankar om hur man bör leva sitt liv?
Då tänker jag främst på stoikerna (M Aurelius, Seneca), eller Taoisterna t.ex.
I "naturtillståndet" hade människan fullt jobb med att skaffa mat för dagen och blev det nån tid över gjorde man bara annat som föll en in.
Tillvaron har blivit komplicerad i det moderna samhället. Det mesta av det vi gör är ganska långt från "naturtillståndet".
Jag försöker själv hålla min tillvaro i kontakt med det naturliga och det kan jag eftersom jag är pensionär.
Jag har en ide om hur människan bör leva och den försöker jag anpassa mig till.
Det är viktigt att ha drömmar. Man kan till och med förverkliga dom.
(En ö för mig själv historien om sex år på en öde ö …)
https://biblioteket.stockholm.se/titel/16756

[Algotezza]

Jag vet faktiskt inte om man ska berika världen, eller ta avstånd från den. Argument?

Jag vet inte om jag på något sätt berikar världen. Om det ens är möjligt. Fast världen - vem är det? Ens omgivning? Är det inte alltid så att man ger något och får något. Ibland vet man inte alltid vad man gett. Ibland får man något utan att fatta varför. Livet är kanske inte en byteshandel eller en fråga om tjänster och gentjänster. Fast jag vet inte. För en del är det väl köpa och sälja. Även på det andliga planet.

Hur berikar man andras liv? Hur tar man avstånd?

Inte vet jag.

[Smisk]

Skapelsen o alla levande varelsers 100%iga beroende av den är meningsfull. Att de vuxna i din barndom indoktrinerat dig att antingen tro att den är ett dött teknologiskt fungerande något som saknar allmängilltig mening dvs vetenskapen. Eller enligt religionen: skapelsen som en produkt av en trollkarl, Gud, med oklar agenda, båda ger som följd att var o en på olika sätt har att antingen förtränga meningsfrågan eller böja sig för oklara o auktoritära svar o förhållningsregler.
Det kan inte ge annat än ångest, vanmakt, alienering för den som på allvar ställer den mest utmanande frågan o inte nöjer sig med de svar, eller frånvaro därav, vetenskapen o religionen ger.
Finns det en allmängilltig o för förståndet, förnuftet o kommunicerbar mening med det mänskliga livet?

Håller med helt. En del av kärnan till problemet är att vi lär oss att världen inte är mer än den fysiska struktur som bär den. Vi blir hänvisade till atomer som "döda ting" och allt som existerar i vår värld är meningslöst i sig för att det "egentligen" inte är mer än som högst ett epifenomen av objekt utan värde och mening. Det sägs att "vetenskapen säger detta" men så är det inte. Det är människors tolkning av världen som ter sig som så.

Tanken att "gud skapar världen med syfte" ger en tolkning som fyller den med värde och mening genom skaparens avsikter att ge oss ett värdefullt och meningsfullt liv. Vi har inte med vetenskapens medel kunnat säga ett knyst om värde eller meningen med tillvaron, naturen eller världen vi befinner oss i. Hur vi lever, bör leva, vara, känna, tänka handlar om värderelationer och inte om fakta om en fysisk värld vi kan väga och mäta.

Vi har ett behov att se tillvarons värde och fylla den med mening men om legobitarna vi tolkar att världen består av i sig inte ger oss svaret uppstår en splittring som skapar ångest. Splittringen består av att ett meningsbehov inte blir uppfyllt hos en livsform som BYGGER på att mening finns med tillvaron

Som en pianospelare med ett piano som inte inser att pianot är ett piano eller att det är en pianospelare denne är. I en värld som konstruerat både pianot och spelaren som en del av en värld som är gjord för att bli en symfoni.

Att tala om dessa saker gör oftast folk superförvirrade för att filosofins roll överskuggats av vetenskapens modeller. Det verkar i många fall vara tabu att ens tala om livsfilosofi som inte handlar om rent hälsosamt liv med träning, kost och en ytlig strävan efter makt, status, pengar, utseende, boende, relationer som till ytan ser "friskt och glänsande ut". Hur det känns på insidan får psykologen ta hand om, hehe

[Algotezza]

Tänkandet är den bästa gympan. Egna tankar. Inte inlärt.

[Anders]

Tänkandet är den bästa gympan. Egna tankar. Inte inlärt.

Och den får man gratis. Det är svårt att inte tänka. Ens hyfsat kreativt. Sen kan väl kvaliteten på tänkandet variera.

[Anders]

Hej!

Ny på forumet och novis i filosofi. Studerar sociologi och gått en A kurs i statsvetenskap samt studerat lite medeltida filosofi.
Inte kommit i kontakt med existentialismen ännu men tror det ligger nära till hands till vaD jag upplever.

Känner ingen mening, högre syfte, har inget mål. Jag har haft ett ganska rikt liv och är inte alls oprivilligerad. Men jag har kommit till en punkt där jag känner att varje erfarenhet är bara ytterligare en upprepning av något jag upplevt tidigare. All musik, film, litteratur osv låter likadant (gengre inom litteraturteori ö.a.), har en någorlunda uppfattning om att världen är endast kollektiva mönster utan unikhet och individuallitet, de ingår bara inom samma koder som visserligen är variabla men ändå begränsade.

Varje dag ser likadan ut och inget kan ge mig tillfredsställelse och jag kan inte ens njuta av att inte ha något att göra, trots att jag är student.
Det närmaste jag kan komma som jag läst kortfattat om eller sett lite på nätet om som jag relaterar till är Kirkegards Existensiell ångest och Nietzsches tanke om übermensk. Hur kan man bli en ybermänniska och skapa sin egen moral eller som i min mix med kirkegard, skapa ett tillfredsställande liv utan att ha ett högre syfte?

Tror inte jag tolkat dem rätt eftersom jag besitter lite kunskap om de båda filosoferna så ni får gärna rätta mig och fylla i. Men hur kan man finna vägar till lycka när man redan upplevt väldigt mycket och därmed har en referensram som bara känns som en repetition? Krävs det ett högre syfte, så som det militära eller politiska där man gör något som är större än en själv? För mig räcker det inte att ta en språngtur och tävla mot mig själv i tid, eftersom jag inte tror på konceptet om konkurrens. Vet att grekerna höll på med livsfilosofi men det är ju högst subjektiva svar, t.ex. de tre dygderna osv.

I övrigt blir jag deprimerad av sociologistudierna när man inser vilken skitvärld vi lever i, med ett kapitalistiskt slavsystem som världssystemteorin beskriver. Tar ju hoppet ur pandoras box och trycker ner det i halsen och får en att inse att de få insatser man gjort inom politik är helt värdelösa.

Livet är ett fängelse, enda som får mig att inte ta livet av mig är att jag någonstans finner buddhismens tanke om att allt liv bör bevaras skänker mig något liiiiiiiiitet ljus i tunneln.

Inte särskilt filosofiskt inlägg men det är som sagt existentiellt som jag inte läst mycket om.

Någon annan som läst om livsfilosofi? Hjälp!

Skulle påstå att det där är helt upp till vem man är som person. Är man en sådan som måste ha mening och mål, och omfatta hela världen med vad man nu företar sig så förstår jag att det kan kännas kämpigt med tankar av det där slaget. Jag är mest faschinerad över att överhuvudtaget lever och är förskräckt inför död och evighet. Vet inte hur mycket sånt som sitter i generna och hur mycket som kommer med uppväxten. Men vad man nog mer generellt kan tro är en bra strategi är nog Medveten Närvaro. Inte mer flummig mindfulness utan mer det som KBT med Hayes och Kåver lär ut. Både med dig själv och din tillvaro, och med vad du kan uträtta för din omvärld. Se vad som går att fixa och fixa det. Var här och delta, även om det kanske går åt helvete. Det tycker jag verkar fungera för de flesta.

[531bts]

Esther: ingen av de monoteistiska religionerna ger en begriplig förklaring till Guds syfte, mening med skapelsen.

nej då älskling ... ingen - innebär inte alls det du säger - utan det du säger skulle ha uttryckts så här. JAG kan inte hitta, förstå, veta, greppa, utläsa en begriplig förklaring till Guds syfte och meningen med skapelsen.

Då hade du sagt sanningen.

Esther: du har missförstått. Jag har inget problem med att förstå Guds mening med skapelsen eftersom jag lever i Gudsmedvetenhet. Mitt o hela mänsklighetens problem, är att det inte finns någon allmängiltig, begriplig presentation i de monoteistiska religionerna, av Guds mening med skapelsen. Men du, liksom alla religiösa jag frågat, reagerar med samma trötta o mystiska svar (ofta med hänvisning till ngt bibelcitat): att man måste tro o be enligt deras auktoritära o för tänkandet vidskepliga råd att Gud uppenbarar det. Den största o äldsta illusionen i mänsklighetens historia. Guds mening med skapelsen o det mänskliga livet, ramlar inte ner i huvudet efter ett visst antal bönerundor eller att leva enligt en viss religion.
Esther, jag ser fram mot dina egna tankar o ord om Guds mening med skapelsen, utifrån vad du fått ut av din religiösa tro. Utgå inte ifrån att jag eller någon annan lider av någon mental, emotionell eller intellektuell brist för att inte ingå i ditt esoteriska sällskap av Katoliker. Gud o sanningen kan ingen ha copyright på. De är som luften: livsnödvändiga o obegränsat allmängiltiga o gratis!

[Esther]

Esther: ingen av de monoteistiska religionerna ger en begriplig förklaring till Guds syfte, mening med skapelsen.

nej då älskling ... ingen - innebär inte alls det du säger - utan det du säger skulle ha uttryckts så här. JAG kan inte hitta, förstå, veta, greppa, utläsa en begriplig förklaring till Guds syfte och meningen med skapelsen.

Då hade du sagt sanningen.

Esther: du har missförstått. Jag har inget problem med att förstå Guds mening med skapelsen eftersom jag lever i Gudsmedvetenhet. Mitt o hela mänsklighetens problem, är att det inte finns någon allmängiltig, begriplig presentation i de monoteistiska religionerna, av Guds mening med skapelsen. Men du, liksom alla religiösa jag frågat, reagerar med samma trötta o mystiska svar (ofta med hänvisning till ngt bibelcitat): att man måste tro o be enligt deras auktoritära o för tänkandet vidskepliga råd att Gud uppenbarar det. Den största o äldsta illusionen i mänsklighetens historia. Guds mening med skapelsen o det mänskliga livet, ramlar inte ner i huvudet efter ett visst antal bönerundor eller att leva enligt en viss religion.
Esther, jag ser fram mot dina egna tankar o ord om Guds mening med skapelsen, utifrån vad du fått ut av din religiösa tro. Utgå inte ifrån att jag eller någon annan lider av någon mental, emotionell eller intellektuell brist för att inte ingå i ditt esoteriska sällskap av Katoliker. Gud o sanningen kan ingen ha copyright på. De är som luften: livsnödvändiga o obegränsat allmängiltiga o gratis!

Det var mycket... inte mycket av detta är av slaget att det direkt inbjuder till det du vill.
Öppna ditt hjärta.
Det finns inga problem. Gud var explicit redan med Mose.
EXPLICIT.
Inte bara i att säga Vem Han är, Vad Han är, Hur Han är och vi - vi är - för så stod det skrivet redan från Berechit : vi, Hans avbild.

Därmed är HELA meningen med Skapelsen och Människans sagd. Från Början.
Att människan inte förstår.
Är varken Hans fel eller mitt. Inte heller var det Jesu fel.
Människan är ofattbart trög - men vi som lever i, genom och med Honom. Vet.

[531bts]

Ja, de religösas ultimata svar är antingen mystiskt, hänvisning till någon annans svar eller världens bästa när man inte har en aning: tystnad.