Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[Smisk]

Jag menar att alla invändningar du anför här ovan faller platt om man utgår ifrån disskussionen om inre/yttre, fysik/metafysik som vi fört tidigare.

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

[Illusionen]

Jag menar att alla invändningar du anför här ovan faller platt om man utgår ifrån disskussionen om
inre/yttre, fysik/metafysik som vi fört tidigare.

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger
oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför
verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga
och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

Det du skriver har stöd i två citat från konceptet, baserade på metafysik,

”VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
· MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
· DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, relativt ett överordnat abstrakt och komplext Grundstatus, G.
MP ”genererar” för BALANS erforderlig verklighetfrånvänd ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.”

Den ANTI-STRUKTURELLA MOTSATSEN förutsätter ömsesidigt skalär differens.

”Att beskriva Kantringskriteriet A&R är svårt p g a att kantringskriteriet både är ömsesidigt,
strukturberoende och perspektivberoende, där det SKALÄRA ingår som regler-variabel.
Resonemanget rör sig om referensberoende ömsesidig KOMPLEX BALANS-konfiguration på
metafysisk fältnivå, att likna vid en MP-selektiv skalär regler-loop inkl s k ”tipping point”.
Kantringskriteriet Avig och Rät, A&R, syftar på metafysiskt dualistiskt och STRUKTURELLT
balanserande ”ortogonala” strukturer/perspektiv. Begreppet ”ortogonalt” indikerar här att
det inte rör sig om ett kontinuerligt samband, utan om ett komplext struktur-dualistiskt
balans-samband. Kännetecknande för detta struktur-dualistiskt balans-samband är att
skilda strukturer ur atomärt perspektiv kräver/disponerar olika stora ”lagrings-volymer”.”

Atomen betraktas som en sådan via ”tipping point” erhållen ”obalans-koncentration” och skapar
därigenom förutsättningar för VXV. Notera att obalansen skiljer sig från verklighetens koordinater.
Den MP-selektiva skalär-regler-loopen inkl ”tipping point” och skalär differens ger i förlängningen
det du benämner INTERNT respektive EXTERNT. Det är kantringskriteriet A och R (Avig och Rät)
som via den ömsesidiga komplexa växelverkan ger denna fascinerande egenskap i universum.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[xion]

Jag menar att alla invändningar du anför här ovan faller platt om man utgår ifrån disskussionen om inre/yttre, fysik/metafysik som vi fört tidigare.

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

[Illusionen]

Jag menar att alla invändningar du anför här ovan faller platt om man utgår ifrån disskussionen om inre/yttre, fysik/metafysik som vi fört tidigare.

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger.
Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Det finns goda skäl att här uppmärksamma att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar.
Konceptet ifrågasätter via Citat A och Citat B om vår av atomen manifesterade materialistiska
världsbild och verklighet, har den kompletta basala förankring som gör den trovärdig och lämplig
som grund för vetenskap och dess krav på ”evidens” i alla dess former.

Du har mot bakgrund av ovanstående såvitt jag kan se ytterligare en del att förklara xion.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Vega]

I medvetandet.

Du måste frigöra dig från tanken att allt som existerar kräver ditt medvetande.

Jag vet inte faktiskt. Jag har väldigt länge haft föreställningen att, att existera betyder ”att träda ur”.

Jag känner ändå att jag har rätt. Även om objektet inte existerar i något medvetande så kan det så att säga vara, det kanske bara är.

[Vega]

Universums egenskaper är inte i behov av att varseblivas. Vad skulle det göra för skillnad om världen saknade biologiskt liv?

Medvetandet är sleven som rör runt i grytan, utan liv så skulle allt vara förutbestämt..

[Algotezza]

Vilka behov har universums egenskaper?

[Algotezza]

Jag menar att alla invändningar du anför här ovan faller platt om man utgår ifrån disskussionen om inre/yttre, fysik/metafysik som vi fört tidigare.

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Vi har både en fysisk och en andlig sida, vilket även universum, som vi avbildar, har.

[Illusionen]

Du måste frigöra dig från tanken att allt som existerar kräver ditt medvetande.

Jag vet inte faktiskt. Jag har väldigt länge haft föreställningen att, att existera betyder ”att träda ur”.

Jag känner ändå att jag har rätt. Även om objektet inte existerar i något medvetande så kan det så att säga vara, det kanske bara är.

Ännu ett citat taget från konceptet,

"EXISTENS är ett centralt begrepp inom filosofin. Existens som atomärt begrepp i sin mest
grundläggande skepnad innebär att vara i kontrast/motsats till något imaginärt ”icke varande”.
Existensbegreppet kan förenklat beskrivas som människans medvetenhet om sin egen verklighet.
Konceptet formulerar detta hypotetiskt via ett SKALÄRT balansresonemang baserat på,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS”."

/ Illusionen

[xion]

Vad sa vi då? Påminn mig så är jag tacksam

Jag är tveksam till någon kunskap om en "objektiv kontinuitet" som startinlägget verkar syfta på.
Det jag inte köper är att en snäv fysikalism på något som helst sätt är uppenbart sann eller ger oss något av filosofisk substans om någon hållbar metafysisk stans inför "en verklighet där ute".

Vad är det som faller platt med dessa invändningar mot en snäv fysikalism? Alltså en hållning inför verklighetens natur som utgår ifrån att det enda värt titeln existerande är det vi kan mäta, väga och hantera genom ett yttre empiriskt perspektiv?

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Vi har både en fysisk och en andlig sida, vilket även universum, som vi avbildar, har.

Varför tror man att universum har en andlig sida?
Och hur skulle detta vara möjligt?

[Illusionen]

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Vi har både en fysisk och en andlig sida, vilket även universum, som vi avbildar, har.

Varför tror man att universum har en andlig sida?
Och hur skulle detta vara möjligt?

Om universum har en andlig sida låter jag vara osagt men följande citat uppmärksammar att
konceptet erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter.

"Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som
en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt
verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara), återstår att besvara.

Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder
fascinerande tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent
atomära argumentering.
Om ateismen vill se sig som en intellektuell kraft att räkna med, bör ateisten förslagsvis börja
med att ta del av föreliggande koncepts budskap, och bejaka att livet, betraktat ur det begränsade
atomära verklighetsperspektivet, fortfarande är ett ”perspektivgränsöverskridande” mysterium."


/ Illusionen

[Algotezza]

------Det går alldeles utmärkt att förstå hur vi uppfattar smärta och färger. Det behövs ingen "logisk bro" det enda som behövs är ett behov och evolution.

Occham:
Visst finns det en icke mental värld. Där har vi det yttre/inre. Vi skapar en mental värld i medvetandet av det som sinnena levererar.

Hur livet uppstod kan vi bara spekulera om men faktum är att vi är uppbyggda av de grundämnen som vår Jord består av. Därav kan vi dra slutsatsen att vi är av fysikaliskt ursprung.

Vi har både en fysisk och en andlig sida, vilket även universum, som vi avbildar, har.

Varför tror man att universum har en andlig sida?
Och hur skulle detta vara möjligt?

Vi har en andlig sida och vi finns i universum. Genom det levande har universum en andlig sida.

Jag är för livet och ingen dödsdyrkare som många är idag, inte minst på detta forum.

Död materia ses som primärt medan liv och ande är något sekundärt som det döda universum ej behöver men som det ändå producerat.

[Illusionen]

Det är fördelaktigt om man förstår följande samband när begreppet TID diskuteras.

Konceptet förankrar begreppet TID via matematikens enhets-cirkel och enhets-hyperbel.
Ett inledande förtydligande ang den komplexa relationen mellan enhets-cirkeln och
enhets-hyperbeln ges i följande text.

I det komplexa planet balanserar enhetscirkeln och enhetshyperbeln varandra skalärt via den
imaginära ”skalären” i (där i² = -1). Genom att tillämpa den imaginära enheten i, erhålls enligt
konceptet en för den komplexa ömsesidiga växelverkan skalärt baserad algebraisk balans.

Värt att notera är att den matematiska förankringen överensstämmer med konceptets
metafysiska förankring i konventionell ellära, projektionslära och hållfasthetslära.
Texten ger ej hela bilden av vad begreppet TID representerar enligt konceptet.
Det finns m a o en fortsättning som jag eventuellt återkommer till senare.

Citat från sidan 20 i konceptet,

”Konceptet utgår från ett referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat på
över- respektive under-skott, i ett ”överordnat” abstrakt och komplext Grundstatus, G.
Balans-resonemanget inkluderar effekter med koppling till hyperboliska funktioner.
De hyperboliska funktionerna inkluderas i balans-resonemanget och baseras på enhetshyperbeln
som alternativ till enhetscirkeln, och relaterar till cirkulära funktioner via komplexa tal.
Inom matematiken är de hyperboliska funktionerna besläktade med trigonometriska funktioner.
Hyperboliska funktioner är väldokumenterade matematiska funktioner som enligt konceptet via
”skalär perspektiv-transformering” representerar perspektivvarianter till trigonometriska funktioner.
De hyperboliska och trigonometriska funktionerna ingår m a o här i ”MP-perspektiv-repertoaren”.
De hyperboliska funktionerna baseras på enhetshyperbeln som alternativ till enhetscirkeln, och
relaterar till cirkulära funktioner via komplexa tal.
HYPERBOLISKA funktioner definieras med hjälp av enhetshyperbel, x^2 - y^2 = 1
TRIGONOMETRISKA funktioner definieras reellt via enhetscirkel, x^2 + y^2 = 1 ”

VÄXELVERKAN baseras i konceptet på BALANS. Begreppet TID är beroende av denna balans.
Enhetscirkeln och enhetshyperbeln kan inte balansera varandra skalärt på ett statiskt eller
linjärt sätt, eftersom de representerar två olika geometriska och algebraiska naturer.
Enhetscirkeln är kompakt och kopplad till periodisk, cirkulär geometri, medan enhetshyperbeln
är obegränsad och kopplad till exponentiell, hyperbolisk geometri.
Om man däremot rör sig utanför de vanliga reella talen finns det djupa matematiska kopplingar
där enhetscirkeln och enhetshyperbeln "balanserar" eller speglar varandra via komplexa tal och
skalärer/skalningsfaktorer. Genom att introducera den imaginära enheten i (där i² = -1),
erhålls enligt konceptet en för den ömsesidiga växelverkan perfekt algebraisk balans.
I det komplexa planet balanserar således enhetscirkeln och enhetshyperbeln varandra genom
den imaginära skalären i.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Algotezza]

En materialistisk världsbild är aldrig fullständig. Den är inte ens halv.

[Vega]

EXISTERA är inget vanligt ord, man kan bara använda det i sällsynta fall. Man säger inte: det existerar en stol i mitt hus. Man säger: jag har en stol ståendes, det finns en stol vid mitt skrivbord.