ocean skrev:Det är nog både sakerna och riskerna men när jag har gjort någonting nog länge så kan jag bli uttråkad och vill göra nått nytt. Att göra något nytt kan innebära "risker". Exempelvis om man vill pröva ett nytt jobb och det innebär kanske att man tappar tryggheten som man hade på den gamla arbetsplatsen eller att man får lägre lön och allt vad det kan medföra. Bytet av jobbet innebär då inte alltid att man gör det för att ta en risk utan för att man kanske vill göra någonting som man drömde om att göra när man var liten.
Du offar en del trygghet och lön, alltså. För vad? Att utveckla dig? Nyfikenhet? Självförverkligande? Upplevelsen? Alla?
Hur det rent fysiskt går till i hjärnan när jag väljer är jag inte insatt i. Jag bara väljer att göra det jag vill göra helt enkelt, också gör jag det. Instinkt är inte rätt ord för mig. Instinkt för mig är att jag inte medvetet väljer.
Medvetenhet är ett ganska subtilt ord. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Du kanske har en sjysst förklaring.
Jag tror nog man kan säga att därom tvistar de lärde. En bok som tar upp det är Damasios Descartes misstag. Men jag är inte säker på att en massa kunskap om medvetenhet och själ hjälper en att välja rätt saker. Kanske kan ge någon insikt.
Medvetenhet kan vara lite olika saker tror jag. Att göra aktiva och genomtänkta val, att iaktta sig själv, att styras av inre faktorer istället för yttre (lite luddigt kanske).
Hur ser du själv på saken? Hur ser det ut för dig? Vad är det som gör ditt liv meningsfullt? Vad gör du för att skapa mening i ditt liv? Vad är det som gör att du väljer det du väljer? Du behöver givetvis inte svara om du inte vill.
PopJimmy skrev nyss ett inlägg om Buddhismen och beskrev hur allting förändras och hur vi ofta har svårt att acceptera förändring. Jag tror att det är en viktig aspekt i våra liv. En modell jag har är att människor kan placeras någonstans på en skala:
Trygghetssökande |-------------------------> Förändringsbenägenhet
där man i trygghetsänden försöker att klamra sig fast vid saker som det är, man vill inte att saker förändras och man vill inte heller förändras själv. I förändringsänden accepterar man och till och med driver förändringen. Man har initiativet och tar ansvar för förändringen. Man förändras snabbare än omvärlden som vi kan lägga i mitten, för världen förändras ju. Dig skulle jag då placera ganska långt till höger, mot förändringsbenägenhet. Förändringsbenägenhet kanske man snarare skulle ersätta med Utvecklingsbenägenhet, för förändring i sig har kanske inget eget värde. Frågan är om det alltid är dåligt att vara längst till vänster och alltid bra att vara längst till vänster. Det kan nog vara smärtsamt att antingen befinna sig alltför långt ifrån där omgivningen är på skalan, åt båda hållen.
Den största utmaningen här måste vara att finna trygghet trots förändring, eller kanske snarare, trygghet i förändring. Är man inte trygg så vågar man inte förändras eftersom det innebär att ifrågasätta sig själv och ge upp en del av sig själv. Som du skriver, ta en risk. Att ta en risk innebär att man kan misslyckas. Om man är trygg så vågar man misslyckas.
Jag försöker att sträva mot förändringsbenägenhet.
