Fri vilja, determinism, kvantmekanik
Moderator: Moderatorgruppen
Deuce Deceptor skrev:Laotzu: Jag har svårt att se praktiskt hur en slump kan vara styrd av lagar och principer. Du får omdefiniera slumpen till något annat. Som jag har förstått det så är den slump ni förespråkar, på något plan, uppkommen utan orsak. Exemplet med tärningen är ett vanligt exempel på kaos. Vi kan inte överblicka variablerna...därför blir utfallet "slumpartat". Dock så hamnar tärningen som den hamnar beroende på kastvinkel, hastighet, bordets struktur osv. Utfallet är inte slumpartat...bara svårt att överblicka.
Tänkte att jag skulle annonsera min närvaro här på forumet med att reda upp lite i röran kring kvantmekaniken i den här tråden.
Enligt kvantmekaniken är världen uppbyggd utav fullständigt slumpmässiga fluktuationer. Inte som med tärningen att vi inte kan överblicka alla faktorer utan helt enkelt, i grunden, slumpmässigt. Däremot är världen högst regelbunden då vi lämnar microkosmos och frågan är då hur det kan komma sig?
Liksom någon här tidigare nämnde så består allting utav en ofantlig mängd av dessa slumpmässigt fluktuerande partiklar. För att vi då skall se ett reslutat på macronivå måste ett närmast oändligt antal slumpmässiga utfall fluktuera "åt samma håll" samtidigt.
Detta är dock långt ifrån omöjligt men något helt fruktansvärt osannolikt.
Att detta skulle ligga till grund för någon fri vilja eller vara något tecken på att gud existerar är jag däremot skeptisk till, men kanske återkommer om det lite senare.
Fri vilja...
De flesta inlägg i tråden om fri vilja tycks anse att fri vilja inte finns. Det gjorde att jag letade upp något jag skrev för ett år sedan.
Som ensamt barn lyckades jag ofta skrika och gråta mig till sådant jag ville få göra eller ville ha, eller för den delen inte ville göra eller ha. Att förklara varför behövdes inte och om saker och ting inte föll ut till belåtenhet behövde jag naturligtvis inte ta något ansvar. Sedan var det bara att skrika igen, älskad var man ju hur som helst. Trygg var min förtröstan i detta.
Att ett litet barn inte kan förklara varför det vill det ena eller andra och därför inte behöver ta ett vuxet ansvar ser de flesta som självklart. Det finns också institutionaliserat i våra lagar. Minderåriga är inte straffmyndiga. Men vad krävs för att vuxna ska kunna ställas till svars?
I september/oktobernumret av webbmagasinet Foreign Policy skriver astrofysikern och populärvetenskapsförfattaren Paul Davies att vetenskapen håller på att slå undan möjligheterna att utkräva ansvar i takt med att den gör vår uppfattning om en fri vilja alltmer suspekt. Detta är farligt enligt Davies, därför att en tro på någon form av fri vilja finns i alla kulturer och är en del av det som gör oss till människor. Denna tro är dessutom ett fundament i våra etiska och juridiska system.
I det allmänna medvetandet, bortom neurovetenskapen och filosofin, är den fria viljan fortfarande ett gångbart begrepp. Davies tolkar detta allmänna medvetande ungefär sålunda: Alla har ett medvetet jag som observerar världen och fattar beslut. Detta jag har åtminstone ett visst mått av självkontroll över sitt agerande. Folk tillskrivs däför ansvar och skuld. De anses klandervärda eller aktningsvärda.
Att detta jag skulle kunna stå utanför de fysiska orsakssambanden och kunna vara en orsak till att saker händer, utan att själv vara fullständigt orsakad av sina betingelser, har den inflytelserike vetenskapsfilosofen Daniel Dennet kallat en "klen myt".
Davies menar att detta är en ännu farligare idé än den Dennet beskriver i Darwin's Dangerous Idea om evolutionsläran. Som vetenskapsman håller han med om att idén beläggs av fakta men rankar den ändå som en av de potentiellt farligaste idéerna om den får spridning i det allmänna medvetandet.
Den idé Dennet vill sprida är dock att det går utmärkt att kombinera den gängse uppfattningen om fri vilja och ansvarstagande med vetenskapens rön. Hur då? Jo, dessa rön kräver inte alls att folkuppfattningen ska överges, bara dualisternas idé om att vi är små gudar var och en som kan styra och ställa över de fysiska händelserna. I den mån dualismen ingår i folkuppfattningen bör den bekämpas som osaklig, de övriga delarna kan och bör behållas.
Men hur fria är vi när varje beslut bygger på selektiv information som ett omedvetet minneshanteringssystem tillhandahåller och när all forskning visar att känslorna dessutom styr mycket mer över hur vi hanterar den information vi får än rationella överväganden?
Det ansvarslösa barnet lär sig snart att i den "stora världen" hjälper inte krokodiltårar. Vi lär oss under uppväxten, förhoppningsvis, med hjälp av uppfostran och lite tur med gener och social miljö, att agera på ett ansvarsfullt sätt. Vi har aldrig full kontroll över skeendet, men de tekniker vi lär oss för att handla och fatta beslut, räcker för att vi ska ta på oss ansvaret för våra handlingar. Helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet får vi ta ansvar för den karaktär vi blivit. En tillverkare av bilar får ta ansvar för fel på sina bilmodeller även om han inte har kontroll över felaktiga delar från en underleverantör. Vi får ta ansvar för våra karaktärer även om vi inte har kontroll över våra gener eller uppväxtvillkor.
De flesta av oss vill ta ansvar för vårt eget liv. Varför då? Jo, för att det är det bästa sättet att kunna hålla andra ansvariga. Vid en viss mer eller mindre godtyckligt vald ålder är vi alla (med några olyckliga undantag naturligtvis) straffansvariga. Vi kan börja bygga samhällen, som inte är perfekta, lika lite som vår fria vilja, men de duger att utforma moraliska system för fria själar med.
Som ensamt barn lyckades jag ofta skrika och gråta mig till sådant jag ville få göra eller ville ha, eller för den delen inte ville göra eller ha. Att förklara varför behövdes inte och om saker och ting inte föll ut till belåtenhet behövde jag naturligtvis inte ta något ansvar. Sedan var det bara att skrika igen, älskad var man ju hur som helst. Trygg var min förtröstan i detta.
Att ett litet barn inte kan förklara varför det vill det ena eller andra och därför inte behöver ta ett vuxet ansvar ser de flesta som självklart. Det finns också institutionaliserat i våra lagar. Minderåriga är inte straffmyndiga. Men vad krävs för att vuxna ska kunna ställas till svars?
I september/oktobernumret av webbmagasinet Foreign Policy skriver astrofysikern och populärvetenskapsförfattaren Paul Davies att vetenskapen håller på att slå undan möjligheterna att utkräva ansvar i takt med att den gör vår uppfattning om en fri vilja alltmer suspekt. Detta är farligt enligt Davies, därför att en tro på någon form av fri vilja finns i alla kulturer och är en del av det som gör oss till människor. Denna tro är dessutom ett fundament i våra etiska och juridiska system.
I det allmänna medvetandet, bortom neurovetenskapen och filosofin, är den fria viljan fortfarande ett gångbart begrepp. Davies tolkar detta allmänna medvetande ungefär sålunda: Alla har ett medvetet jag som observerar världen och fattar beslut. Detta jag har åtminstone ett visst mått av självkontroll över sitt agerande. Folk tillskrivs däför ansvar och skuld. De anses klandervärda eller aktningsvärda.
Att detta jag skulle kunna stå utanför de fysiska orsakssambanden och kunna vara en orsak till att saker händer, utan att själv vara fullständigt orsakad av sina betingelser, har den inflytelserike vetenskapsfilosofen Daniel Dennet kallat en "klen myt".
Davies menar att detta är en ännu farligare idé än den Dennet beskriver i Darwin's Dangerous Idea om evolutionsläran. Som vetenskapsman håller han med om att idén beläggs av fakta men rankar den ändå som en av de potentiellt farligaste idéerna om den får spridning i det allmänna medvetandet.
Den idé Dennet vill sprida är dock att det går utmärkt att kombinera den gängse uppfattningen om fri vilja och ansvarstagande med vetenskapens rön. Hur då? Jo, dessa rön kräver inte alls att folkuppfattningen ska överges, bara dualisternas idé om att vi är små gudar var och en som kan styra och ställa över de fysiska händelserna. I den mån dualismen ingår i folkuppfattningen bör den bekämpas som osaklig, de övriga delarna kan och bör behållas.
Men hur fria är vi när varje beslut bygger på selektiv information som ett omedvetet minneshanteringssystem tillhandahåller och när all forskning visar att känslorna dessutom styr mycket mer över hur vi hanterar den information vi får än rationella överväganden?
Det ansvarslösa barnet lär sig snart att i den "stora världen" hjälper inte krokodiltårar. Vi lär oss under uppväxten, förhoppningsvis, med hjälp av uppfostran och lite tur med gener och social miljö, att agera på ett ansvarsfullt sätt. Vi har aldrig full kontroll över skeendet, men de tekniker vi lär oss för att handla och fatta beslut, räcker för att vi ska ta på oss ansvaret för våra handlingar. Helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet får vi ta ansvar för den karaktär vi blivit. En tillverkare av bilar får ta ansvar för fel på sina bilmodeller även om han inte har kontroll över felaktiga delar från en underleverantör. Vi får ta ansvar för våra karaktärer även om vi inte har kontroll över våra gener eller uppväxtvillkor.
De flesta av oss vill ta ansvar för vårt eget liv. Varför då? Jo, för att det är det bästa sättet att kunna hålla andra ansvariga. Vid en viss mer eller mindre godtyckligt vald ålder är vi alla (med några olyckliga undantag naturligtvis) straffansvariga. Vi kan börja bygga samhällen, som inte är perfekta, lika lite som vår fria vilja, men de duger att utforma moraliska system för fria själar med.
Re: Fri vilja...
Lennart skrev: Vi kan börja bygga samhällen, som inte är perfekta, lika lite som vår fria vilja, men de duger att utforma moraliska system för fria själar med.
Ett problem är dock att inget moraliskt system grundar sig på illusionen om den fria viljan, tvärtom. Ingen moral skulle vara giltig om vi hade en fri vilja. Att vara ansvarig för sina handlingar förutsätter att man inte har en fri vilja. För om viljan var fri så så kan man ju inte hålla någon ansvarig för dennes handlingar. Grunden för ansvar vilar på att det är agenten som valt sina handlingar utifrån sina förutsättningar. Om handlingar inte vore orsakade, så kan man ju inte straffa agenten för utsaget.
Vi måste inse absurditeten med vår nuvarande straffrätt, därför att det är denna som är farlig och inte nya vtenskapliga rön.
Alla handlingar får sina konsekvenser, de förklarar agenten status. Personer som utför handlingar som inte gillas av samhället kan tas itu med på mest rationella och humana sätt.
Re: Fri vilja...
mackafon skrev:Att vara ansvarig för sina handlingar förutsätter att man inte har en fri vilja. För om viljan var fri så så kan man ju inte hålla någon ansvarig för dennes handlingar.
Hehe, härligt cirkelargument där.
mackafon skrev:Grunden för ansvar vilar på att det är agenten som valt sina handlingar utifrån sina förutsättningar.
Right on the button.
mackafon skrev:Om handlingar inte vore orsakade, så kan man ju inte straffa agenten för utsaget.
Om handlingar vore orsakade väljer man dem inte. Det enda förutsättningarna orsakar är tvånget att välja.
Re: Fri vilja...
Kyano skrev:Om handlingar vore orsakade väljer man dem inte. Det enda förutsättningarna orsakar är tvånget att välja.
Naturligtvis väljer man, att välja är en kognitiv process som i och för sig är orsakad. Vi kan inte slänga ut barnet med badvattnet, valet kvarstår.
Det kan visserligen tyckas onödigt att tillskriva handlingar val, eftersom detta är implicit, filosofiskt sätt. Neurologist sätt så är vår valprocess ett forskningsobjekt.
Re: Fri vilja...
mackafon skrev:
Ett problem är dock att inget moraliskt system grundar sig på illusionen om den fria viljan, tvärtom. Ingen moral skulle vara giltig om vi hade en fri vilja. Att vara ansvarig för sina handlingar förutsätter att man inte har en fri vilja. För om viljan var fri så så kan man ju inte hålla någon ansvarig för dennes handlingar. Grunden för ansvar vilar på att det är agenten som valt sina handlingar utifrån sina förutsättningar. Om handlingar inte vore orsakade, så kan man ju inte straffa agenten för utsaget.
Jag förstår inte hur du menar, skulle uppskatta om du kunde förklara.
Re: Fri vilja...
pitala skrev:Jag förstår inte hur du menar, skulle uppskatta om du kunde förklara.
Visst kan jag försöka att vara lite tydligare. Om våra val skulle vara orsakade av något som vi inte kan förstå, eller av en dimension, som skulle trotsa våra naturlagar, så skulle man ju lika lite, som om viljan vore determinerad, kunna hålla personer ansvariga för sina handlingar. Uppfattningen att moral förutsätter viljefrihet helt enkelt fel.
-
Prekognitivo
Fri vilja är fördröjd 1/2 sekund(dvs illusion-lögn)
En halv sekunds fördröjning till medvetenhet, till den fria viljan.
hur låter det? det låter inte så lovande.
Neurofysiologen Benjamin Libet kanske har svaret när han ställde dessa ovanliga bra frågor eller när han gjorde mätning av medvetandets fördröjning.
Libets fick svar på 3 frågar:
-När fattade personen ett medvetet beslut att handla?
-När handlade han?
-När inträdde beredskapspotentialen?
slutsatsen blev: medvetandet om att vilja utföra en handling som man själv beslutar sig för infinner sig nästan en halv sekund(0,5-1/2s) efter det att hjärnan har börjat verktälla beslutet.
fria viljan?- Det mänskliga medvetandet har en mycket stor komplexitet, ett mycket stort djup. en mängd information har sorterats bort under dess uppkomst. medvetandet har stor komplexitet, men litet informationsinnehåll.
Vi förnimmer hela tiden och är medvetna-nästan -hela tiden. Om medvetande tar tid är det allså hela tiden litet efter!
En ganska underligt tanke: vi lever inte alls i den verkliga tiden, vi upplever världen med fördröjning. Det ger oss naturligtvis tis att hålla reda på alla illusionerna och lösa alla dessa "binding-problem", att koordinera de många olika sinnesdata som behandlas på många olika sätt och många olika vägar i hjärnan till en värld, en upplevelse, ett föremål.
Men samtidigt betyder det att det vi upplever är lögn, för vi upplever ju inte att den medvetna upplevelsen är fördröjd.
hur låter det? det låter inte så lovande.
Neurofysiologen Benjamin Libet kanske har svaret när han ställde dessa ovanliga bra frågor eller när han gjorde mätning av medvetandets fördröjning.
Libets fick svar på 3 frågar:
-När fattade personen ett medvetet beslut att handla?
-När handlade han?
-När inträdde beredskapspotentialen?
slutsatsen blev: medvetandet om att vilja utföra en handling som man själv beslutar sig för infinner sig nästan en halv sekund(0,5-1/2s) efter det att hjärnan har börjat verktälla beslutet.
fria viljan?- Det mänskliga medvetandet har en mycket stor komplexitet, ett mycket stort djup. en mängd information har sorterats bort under dess uppkomst. medvetandet har stor komplexitet, men litet informationsinnehåll.
Vi förnimmer hela tiden och är medvetna-nästan -hela tiden. Om medvetande tar tid är det allså hela tiden litet efter!
En ganska underligt tanke: vi lever inte alls i den verkliga tiden, vi upplever världen med fördröjning. Det ger oss naturligtvis tis att hålla reda på alla illusionerna och lösa alla dessa "binding-problem", att koordinera de många olika sinnesdata som behandlas på många olika sätt och många olika vägar i hjärnan till en värld, en upplevelse, ett föremål.
Men samtidigt betyder det att det vi upplever är lögn, för vi upplever ju inte att den medvetna upplevelsen är fördröjd.
-
Prekognitivo
Fri vilja är fördröjd 1/2 sekund(dvs illusion-lögn)
om vi kunde förstå Libet resonemang om den fördröjda fria viljan på 1/2 sekund, skulle vi också kunna förstå de andra valmöjligheter som ni nämnde förut fast på ett relativ plan med utgångspunkt från den fördröjda fria viljan.
"Det långa tidsintervallet mellan beredskapspotentialen och en självframkallad handling väcker den avgörande frågan om även den medvetna upplevelsen av viljan att handla uppträder så lång i förväg"
detta fråga formulerade Libet, med andra ord:
Om en så enkelt handling som att röra ett finger påbörjas i hjärnan en hel sekund före muskelaktiviteten, måste man fråga sig vid vilken tidpunkt man medvetet beslutar sig för att utföra handlingen.
vi kan allså utesluta att medvetandet bestämmer sig för en handling samtidigt som beredskapspotentialen inträder.
Det stämmer mycket bättre med vår omedelbara upplevelse om vi säger att vi medvetet beslutar oss för att göra någonting alldeles innan vi faktisk gör det. Inte en helt sekund innan, utan kanske 0,1 sekund.
Det är antagligen en hygglig gissning. Men det medför i gengäld andra och till synes bottenlösa problem. " Om hjärnan redan har börjat förbereda sig nästan en sekund innan vi beslutar oss för att röra ett finger - har vi då en fri vilja?.
"Det långa tidsintervallet mellan beredskapspotentialen och en självframkallad handling väcker den avgörande frågan om även den medvetna upplevelsen av viljan att handla uppträder så lång i förväg"
detta fråga formulerade Libet, med andra ord:
Om en så enkelt handling som att röra ett finger påbörjas i hjärnan en hel sekund före muskelaktiviteten, måste man fråga sig vid vilken tidpunkt man medvetet beslutar sig för att utföra handlingen.
vi kan allså utesluta att medvetandet bestämmer sig för en handling samtidigt som beredskapspotentialen inträder.
Det stämmer mycket bättre med vår omedelbara upplevelse om vi säger att vi medvetet beslutar oss för att göra någonting alldeles innan vi faktisk gör det. Inte en helt sekund innan, utan kanske 0,1 sekund.
Det är antagligen en hygglig gissning. Men det medför i gengäld andra och till synes bottenlösa problem. " Om hjärnan redan har börjat förbereda sig nästan en sekund innan vi beslutar oss för att röra ett finger - har vi då en fri vilja?.
Re: Fri vilja är fördröjd 1/2 sekund(dvs illusion-lögn)
Prekognitivo skrev: - har vi då en fri vilja?.
Det vore konstruktivare om ingen använde sig av begreppet "fri vilja" utan att förklara vad de menar. Vad är fritt, och vad är detta fritt från?
-
Prekognitivo
Mackafon, du har redan svarat på den frågan tror jag, och jag tyckte själv att den var mycket klok sagt, och därför ville jag följa detta tråd.
Du skrev: Ett problem är dock att inget moraliskt system grundar sig på illusionen om den fria viljan, tvärtom. Ingen moral skulle vara giltig om vi hade en fri vilja. Att vara ansvarig för sina handlingar förutsätter att man inte har en fri vilja. För om viljan var fri så så kan man ju inte hålla någon ansvarig för dennes handlingar.
Du skrev: Ett problem är dock att inget moraliskt system grundar sig på illusionen om den fria viljan, tvärtom. Ingen moral skulle vara giltig om vi hade en fri vilja. Att vara ansvarig för sina handlingar förutsätter att man inte har en fri vilja. För om viljan var fri så så kan man ju inte hålla någon ansvarig för dennes handlingar.
Antag att man utför det klassiska Turingtestet i en TV-studio för att utröna om en maskin är medveten. Utfrågaren bedömer efter en längre konversation att maskinen verkligen är medveten.
I det klassiska testet finns det en människa som parallellt kan utfrågas. Finner inte utfrågaren att han kan avgöra vilken av svararna som är människa och vilken som är maskin (dessa finns inte inne i studion och konversationen sker via dataskärmar), så måste han erkänna även maskinens medvetenhet.
Den konversation på dataskärmen som övertygat utfrågaren om maskinens medvetenhet spelas in på DVD. Det TV-program som förbereds går ut på att lägga ut den inspelade konversationen i sändning medan själva maskinen bakom konversationen är avstängd. TV-tittarna kan sedan komma med följdfrågor via SMS. När en annan fråga än de förinspelade ska besvaras slås maskinen på och dess svar läggs ut i sändning utan att tittarna ska märka någon övergång. När maskinen svarat stängs den av och DVD-uppspelningen fortsätter.
Om man spelar in även detta TV-program, eller en följd av sådana program, där varje nytt program fungerar enligt den ursprungliga mallen fast med ett antal nya frågor och svar, närmar man sig en gräns där tittarna inte längre har några följdfrågor.
I det sista programmet i serien behöver aldrig den tänkande maskinen slås på, det är bara en DVD som rullar. Tittarna upplever ändå att det är ett medvetande bakom svaren och vet inte att de ser på en inspelning. Är då kombinationen av en rullande, stendum, DVD och en avstängd förmodat intelligent maskin ett medvetande?
Har inte den kombinationen också klarat Turingtestet?
Jag antar att du svarar ett rungande nej på den frågan. Men om man antar att tillvaron är deterministisk (att det som händer är det enda som kan hända givet förutsättningarna) så är allt bara som uppspelning av förutbestämda händelser, alla följdfrågor är så att säga redan inprogrammerade.
Sådant som inte händer (inte kan, inte har kunnat hända) kallas på filosofiskt språk kontrafaktiskt. Den förhandenvarande situationen är alltid, per definition, den faktiska. Ändå kan du och jag lätt föreställa oss kontrafaktiska situationer. Det är inte verkligheten som den faktiskt förhåller sig till oss utan som den skulle kunna vara som ligger bakom svar som bygger på riktigt tänkande, artificiellt eller inte
I det klassiska testet finns det en människa som parallellt kan utfrågas. Finner inte utfrågaren att han kan avgöra vilken av svararna som är människa och vilken som är maskin (dessa finns inte inne i studion och konversationen sker via dataskärmar), så måste han erkänna även maskinens medvetenhet.
Den konversation på dataskärmen som övertygat utfrågaren om maskinens medvetenhet spelas in på DVD. Det TV-program som förbereds går ut på att lägga ut den inspelade konversationen i sändning medan själva maskinen bakom konversationen är avstängd. TV-tittarna kan sedan komma med följdfrågor via SMS. När en annan fråga än de förinspelade ska besvaras slås maskinen på och dess svar läggs ut i sändning utan att tittarna ska märka någon övergång. När maskinen svarat stängs den av och DVD-uppspelningen fortsätter.
Om man spelar in även detta TV-program, eller en följd av sådana program, där varje nytt program fungerar enligt den ursprungliga mallen fast med ett antal nya frågor och svar, närmar man sig en gräns där tittarna inte längre har några följdfrågor.
I det sista programmet i serien behöver aldrig den tänkande maskinen slås på, det är bara en DVD som rullar. Tittarna upplever ändå att det är ett medvetande bakom svaren och vet inte att de ser på en inspelning. Är då kombinationen av en rullande, stendum, DVD och en avstängd förmodat intelligent maskin ett medvetande?
Har inte den kombinationen också klarat Turingtestet?
Jag antar att du svarar ett rungande nej på den frågan. Men om man antar att tillvaron är deterministisk (att det som händer är det enda som kan hända givet förutsättningarna) så är allt bara som uppspelning av förutbestämda händelser, alla följdfrågor är så att säga redan inprogrammerade.
Sådant som inte händer (inte kan, inte har kunnat hända) kallas på filosofiskt språk kontrafaktiskt. Den förhandenvarande situationen är alltid, per definition, den faktiska. Ändå kan du och jag lätt föreställa oss kontrafaktiska situationer. Det är inte verkligheten som den faktiskt förhåller sig till oss utan som den skulle kunna vara som ligger bakom svar som bygger på riktigt tänkande, artificiellt eller inte
Med denna uppställning klarar ju dock inte TV-programmet detta - dvs att svara på frågor som "skulle kunna vara". Det kan bara svara på frågor som har varit.
Jag har svårt att se hur något deterministiskt förlopp överhuvudtaget skulle kunna innefatta det som "skulle kunna vara" utöver det som faktiskt är. Determinism, enligt föregående resonemang, borde därför inte kunna resultera i något "riktigt tänkande".
Kanske det var din poäng?
Jag har svårt att se hur något deterministiskt förlopp överhuvudtaget skulle kunna innefatta det som "skulle kunna vara" utöver det som faktiskt är. Determinism, enligt föregående resonemang, borde därför inte kunna resultera i något "riktigt tänkande".
Kanske det var din poäng?
Kyano skrev: Jag har svårt att se hur något deterministiskt förlopp överhuvudtaget skulle kunna innefatta det som "skulle kunna vara" utöver det som faktiskt är. Determinism, enligt föregående resonemang, borde därför inte kunna resultera i något "riktigt tänkande".
Trots att vi är determinerade har vi naturligtvis förmågan att tänka "skulle kunna vara" för att vi effektivara ska kunna lösa problem. Jag antar att det är denna förmåga till fantasi som får oss att tro på en fri vilja, i den meningen att vi skulle kunna handlat annorlunda än vad vi faktiskt gjorde. En dator skulle likaväl kunna programeras att pröva olika scenario för att komma fram till en lösning. Datorer kan idag lära sig av sina faktiska misstag. Om jag inte har fel så bygger de in sådana system i marslandare. Då borde de kunna lära sig av simulerade misstag, är inte det samma sak som att tänka på vad som skulle kunna varit?
Ps Att skilja på svaren från en politiker och en dator vore mycket svårt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 47 och 0 gäster