Kants, syntes mellan Rationalism och Empirism (förklaring)

[Avantgardet]

Håller ju med om att jag har svårt att förstå Suchs tolkning av Marx i vissa avseenden, och att han i andra är helt ute och cyklar. Fast man borde så klart ge karln en ärlig chans att försvara sig.  :wink:

[mereologi]

Analytisk a priori - En konstruerad sanning som inte är erfarenhetsbaserad.  Inte riktigt vad Kant var ute efter om jag fattat det rätt, men låt mej försöka. Nåt logisk sats som vi vet stämmer, utan att anse oss behöva exprimentera. Matten i sig tycker jag har såna här drag.

Detta är vad som sker när man skapar något! Säg tex att man skriver en uppsats, sanningen är ju inte erfarenhetsbaserad efterssom man inte kan läsa det man skriver innan man skrivit det ungefär och konstruerad är den ju verkligen, sann är den i den meningen att man inte kan mena fel. Vi behöver inte exprimentera eller tveka på dess existens eftersom vi upplevt den, allt som sinnena registrerar existerar, kanske utan mening för det är ju det som ger den ekvivalens.

[Fengari]

Kant är inte helt lättläst. Men här kommer ett försök till en kortfattad svepande sammanfattning av hans sätt att tänka. Distinktionerna om syntetisk a priori etc lämnar jag till mer strukturerade och väldisponerande hjärnor att förklara.

Människans sinne är förprogrammerat att uppfatta skeenden i kategorierna tid, rum och orsak. Våra medvetanden bestämmer yttervärlden utifrån kategorierna tid, rum och orsak. Empiri och rationalitet samverkar.

Tinget i sig gäller för det transcendentala, metafysiken, om vilket bara det rena förnuftet kan ha kunskap. Ett förstånd som inte är begränsat av det sinnliga skulle kunna uppfatta denna som totalitet. Ett sådant förstånd har ingen människa. Tinget i sig ”orsakar” sinnesintrycken. Denna orsak kan kallas kausal endast om man förstår att orsaken är tinget i sig som grund för allt det som hela tiden inträffar och inte som något i tiden fortgående. Tinget i sig är konstant och sinnesintryck skulle inte finnas om inte tinget i sig fanns först.

Eftersom en människa är en liten del av helheten och hon är inneboende i sinnevärlden är det omöjligt för henne att ha sann kunskap om tinget i sig eller om metafysiska förhållanden. Vi är hopplöst knutna till vår sinneserfarenhet och det metafysiska ligger utanför människan. Det enda hon kan tro är att hennes konstitution har en metafysisk grund och hon kan ana sig vidare utifrån denna konstitution: ”Två ting fyller själen med ständigt ny och tilltagande beundran och vördnad, ju oftare och intensivare tanken sysslar med dem: den stjärnbeströdda himlen ovanför mig och morallagen inom mig.”

[Avantgardet]

Faktiskt riktigt bra redogörelse.