nuddle skrev:JUSTIN CHASE
Jag hinner inte kommentera hela din text nu, men återkommer nog senare..
du skrev följande:
Man kan tänka sig att den tärningen har endast ändligt många sidor, men att det finns oändligt många identiska sådana tärningar som kastas hela tiden, så att varje sida ändå hela tiden kommer upp oändligt många gånger vardera.
ifall en tärning kan få utslaget 1-6, och du har oändligt många sådana tärningar, kan du ändå bara få utslaget 1-6 på alla dessa oändliga tärningar....
Ja, och om det kastas oändligt många sexsidiga tärningar, kommer utfallen garanterat att utgöras av
sammanlagt oändligt många ettor, oändligt många tvåor, oändligt många treor etc.
Om t.ex. utfallet "etta" är analogt med att jag lyfter höger arm, och utfallet "tvåa" analogt med att jag lyfter vänster arm, kommer jag alltså att lyfta höger arm på oändligt många platser i universum samtidigt (eftersom jag finns på oändligt många platser i universum samtidigt) och vänster arm på oändligt många platser i universum samtidigt, och så vidare. Vart och ett av oändligt många av de oändligt många enskilda exemplar av mig i universum som har upplevelsen av att bara lyfta vänster arm kan inte känna eller observera något som empiriskt tyder på att det finns andra exemplar av mig som istället lyfter höger arm, och vice versa. Jag är alla dessa oändligt många varelser, i den meningen att jag i nästa sekund kan lyfta höger arm eller (eller därefter) lyfta vänster arm, i ungefär samma betydelse som jag är ungefär samma person i morgon som jag är idag. I morgon är jag inte identisk med hur jag är idag, och ändå kallar jag idag den person som kommer att existera i morgon för "jag". I samma sorts mening kallar jag de oändligt många exemplar av mig som om en sekund lyfter vänster arm för "jag", och även de oändligt många exemplar av mig som om en sekund lyfter höger arm för "jag". Liksom jag inte är begränsad i tiden till att endast existera just nu, utan existerar även i morgon och syftar på mig själv när jag pratar om vad jag ska göra i morgon, är jag inte heller begränsad i rummet till endast det exemplar som finns just på en viss plats i universum, utan jag är alla de identiska exemplar av mig som finns i universum just nu. Ett skäl för att tänka så här är att det inte finns något sätt för mig att avgöra
vilket av de identiska exemplar av mig som finns i universum som är jag. Alla upplever de ju sig vara mig. Det finns inget som säger att den eller den av dem har rätt snarare än den eller den. Om du förstår vad jag menar. Alltså är det rimligt att jag ser dem allihop som mig själv. Det kan jämföras med att man, om man inte vet vad klockan är, kan tänka: äsch, jag är ju ungefär samma person oavsett vad klockan är, jag förändras inte så mycket på några timmar att jag blir en annan person av det. Jag är samma person över tid, och jag är av liknande skäl samma person "över rum".
samtidigt som jag skrev är ju tärnings resultatet egentligen ingen sannolikhet utan enbart vår oförmåga att förutspå den i förväg....
Det är väl det man brukar mena med sannolikhet? Givet att man är determinist alltså. Jag är inte determinist, men inte heller determinister kan ju förutse allt som kommer att hända, så även de har anledning att laborera med sannolikhetskalkyler. Och kan då vara bejänta av analogier till tärningskast.
och vad jag vet existerar ju bara denna verklighet, alltså bara en tärning finns, hur får du det att det finns oändligt många tärningar? alltså verkligheter?
Jag vet inte vad du menar med "oändligt många verkligheter". Vad jag menar är att det finns oändligt många sätt på vilka verkligheten kan tänkas vara beskaffad. Att jag gör en analogi med tärningar är för att vi inte vet vilket av dessa sätt universum verkligen är beskaffat på, liksom man normalt inte vet vad en tärning ska ge för utfall. Vilket fenomen man än vill veta antalet av i universum, ska man fråga sig hur många tänkbara alternativ som det finns beträffande detta antal, och om man kan veta eller har skäl att tro något om sannolikheterna för respektive alternativ att vara fallet i verkligheten. Anta t.ex. att vi vill försöka uppskatta ungefär hur många planeter med liv (låt oss benämna detta fenomen P) det torde finnas i universum. Då finns följande alternativ:
Alternativ 1. Det finns 1 P i universum. (d.v.s. vår planet är den enda med liv i hela universum).
Alternativ 2. Det finns 2 P i universum. (d.v.s. det finns bara två planeter med liv i universum: vår och en till).
Alternativ 3. Det finns 3 P i universum. (d.v.s. det finns bara tre planeter med liv i universum: vår och två till).
Och så vidare, via t.ex.
Alternativ Alef(0). Det finns Alef(0) P i universum.
(Universum kan ju vara oändligt stort och därmed innehålla oändligt många planeter med liv, det kan vi inte prima facie utesluta.)
Och så vidare, via t.ex.
Alternativ Alef(Alef(Alef(0))). Det finns Alef(Alef(Alef(0))) P i universum.
Och så vidare, via högre och högre oändliga kardinaliteter, utan ände.
Därefter ska man fråga sig: finns det något skäl att anta att något av de här alternativen mer sannolikt är fallet i verkligheten än vad något annat av dem är?
Jag kan inte se något sådant skäl!
Varje alternativ bör alltså prima facie antas ha lika stor sannolikhet för att vara fallet i verkligheten, som varje annat alternativ. Den som hävdar att man inte ska tänka så, får gärna visa varför något eller några av alternativen borde antas vara mer sannolika än något eller några andra, och i så fall varför. Om han/hon inte kan visa det, har han/hon inte lyckats visa att det är fel att behandla alla alternativ som lika sannolika.
Vi har alltså (tills vidare) kommit fram till att varje alternativ har lika stor sannolikhet som varje annat alternativ.
Därefter kan man fråga sig: hur stor sannolikhet är det för att P är större än Alef(0)?
Oändligt nära 100% av alternativen på den ovan antydda listan över alterntiv går ju ut på att det finns fler än Alef(0) P; alltså är det oändligt mycket mer sannolikt att det finns oändligt många P i universum än att det finns endast ändligt många P i universum.
Detta kan vi för enkelhets skull avrunda till att det garanterat finns oändligt många P i universum.
vad jag försöker säga Justin är alltså att det enbart existerar en linjär determinism i Universum, vilket också utesluter andra möjligheter
Varför skulle det nödvändigtvis vara så? Varför skulle det inte kunna finnas äkta slump, till exempel? Orsakslösa händelser? Orsakslös, fri vilja? Och varför skulle det inte kunna finnas något som inte är linjärt determinerat, utan kanske istället t.ex. determinerat på något icke-linjärt sätt? Och linjärheter av flera slag samtidigt, ect? Att vi ännu inte observerat - eller rättare sagt: att vi just nu inte
minns att vi observerat - några tecken på att det är på något sådant sätt betyder väl inte att det måste vara omöjligt?
Att det är på något av de sätten är dock inte på något sätt någon förutsättning för det jag skrivit i föregående stycken i detta inlägg och tidigare i denna tråd. Även om allt är linjärt determinerat i hela universum anser jag att mitt "tärningsbevis" ovan ger att det finns oändligt många exemplar av varje ändligt stort fenomen som kan tänkas finnas.
