Okunnig skrev:För ett tag sedan fick jag höra ett uttalande som gjorde mig tveksam. På en filosofisk träff ( kafé Sokrates i Göteborg ) diskuterade vi vad filosofi är, och jag hävdade att filosofi är grundat i logiskt tänkande. Jag grundade det i de lektioner jag har sett/hört där framstående filosofiska professorer, tex från Oxford, påstod bestämt att filosofi är grundat i ren logik, så som induktiv och deduktiv logik. Men då var det en annan person på denna filosofiska träff som påstod att filosofiska argument kan även vara grundade på rena känslomässiga argument, utan logik. Som exempel tog han upp Friedrich Nietzsche ( om jag inte minns fel ) och påstod att Nietzsche använde emotionella argument. Själv har jag inte läst något av Nietzsche så jag förstår fortfarande inte exakt vad han menade med det.
Så hur är det egentligen. Är filosofi beroende av logik, eller inte? Och om den inte är det, kan ni ge exempel på ett filosofiskt argument som är grundat helt och hållet på känslor och inte logik?
Hej Okunnig
Och som vanligt är det nog på sin plats att definiera vad du avser med ordet känsla i detta sammanhang?
Avser du de aktiviteter som fysiologiskt är förknippade med ordet känsla så som svettningar, ökad puls etc?
Avser då någon särskild sorts känsloyttring á la förvåning, nyfikenhet, ilska, ledsamhet, glädje, oror, avund, svartsjuka, kärlek etc?
Eller är det mer en mental form av känsla du avser i stil med känslan för språket, känsla för abstrakt tänkande, känsla för analys etc (en slags semantiskt användning av ordet känsla för att framhäva en form av snyggt framförd kompetens på området)?
Vidar bör man ju definiera vad som avses med filosofi i detta sammanhang? Är det att just argumentera kring olika fenomen i världen utifrån ett kritiskt förhållningssätt med hållbara och relevanta argument? Ja, då krävs det väl en känsla för vad som är hållbart och relevant. En känsla för vad som är logiskt, en känsla för vad som är rimligt etc. Här bör man dock vara på sin vakt vad gäller ordet känsla i denna fras, då det mer påkar på att man har en kompetens att använda sig av visa färdigheten.
Jag kan ta ett exempel:
Kan man spela gitarr utan känsla?
Svar: Ja om man avser att ta ackord i en viss ordning, eller slå på strängarna etc, däremot krävs det antagligen en viss känsla för musiken man spelar, en känsla för instrumentets egenskaper etc. Jag vill hävda att detsamma gäller för t.ex. filosofi. Det går säkert bra att bygga upp ett logiskt tankesystem som på ett väldigt effektivt sätt kommer att kunna argumentera för och emot olika påståenden om världen. Däremot krävs det nog en viss känsla för att förstå och sätta sig in i hur dessa slutsatser och tankegångar förhåller sig till vart annat.
Din fråga är inte på något sätt okomplicerad och mitt svar på den är att filosoferande bygger på hela det mentala registret i vilket förnuft och känsla harmonierar med varandra i ett integrerat system av tankar och idéer.
Vänligen
Fredriik
