Vad är skillnaden mellan värde och veta

[nuddle]

länken mellan medvetandet alltså vetandet
och mellan materian är själen

men den pseudo ordning som finns är inte en produkt av vetande
utan av andar som värderar

därför säger vissa att det inte finns någon absolut sanning men
anledningen till detta är för att deras själ inte har någon kontakt med deras medvetande

men ifall man följer sitt samvete så kommer den leda en tillbaks
till vetandet

vad är då nihilismen, om inte en utsaga att allt vetande är värdelöst.
och det var väl det Gud menade med Kunskapens träd,

att de som söker kunskap får ett värdelöst liv.

alltså det finns sanna värderingar som kommer från sanningen
och falska värderingar och det finns dom som låter andras värderingar
styra över dem och det finns dom som styrs av sina egna värderingar
men med att alltid styras av sitt samvete menar jag att ge företräde kärleken
i allt man gör som Rumi skrev "jag ser en, jag söker en, jag kallar på en", att
helt ge sig hän sanningen

[A]

Att tala är att värdera. Är detta värt att prata om, kan man tänka. På samma sätt lever man, förutom när man lever bekvämt för när man lever bekvämt så tänker man inte på vad som är värt.

[Rorschach]

Att tala är att värdera. Är detta värt att prata om, kan man tänka. På samma sätt lever man, förutom när man lever bekvämt för när man lever bekvämt så tänker man inte på vad som är värt.

Vilket värderande ligger i att säga "Uglabuggla buffle trams!"?

[A]

Att tala är att värdera. Är detta värt att prata om, kan man tänka. På samma sätt lever man, förutom när man lever bekvämt för när man lever bekvämt så tänker man inte på vad som är värt.

Vilket värderande ligger i att säga "Uglabuggla buffle trams!"?

Det värdet vet redan du, eller du tror dig veta det. På samma sätt som jag anser att det är ett, om än litet, värde i mitt uttalande.

Du visste redan innan du formulerade meningen "uglabuggla, etc..." vad det var värt för dig själv. Alltså vad det var för värde i din poäng, innan du formulerade "uglabuggla, etc...".

Därför är att tala att värdera.

[Zokrates]

Man kan primärt veta rent objektivt och sekundärt ha kunskap baserad på ett subjektivt värderande.

[A]

Man kan primärt veta rent objektivt och sekundärt ha kunskap baserad på ett subjektivt värderande.

Här är också ett värderat uttalande, för att ta ett till exempel.

Zokrates värderade detta påstående högt, och därför avslöjade han det.

[Zokrates]

Nja A, det var mer ett utslag av en allmängiltig utsaga, påståendet däremot som du gjorde är alltså en sekundär reflexion som räknas till det senare,
ett subjektivt värderande.

[A]

Nja A, det var mer ett utslag av en allmängiltig utsaga, påståendet däremot som du gjorde är alltså en sekundär reflexion som räknas till det senare,
ett subjektivt värderande.

Min poäng var (som vanligt så ser man till sina egna poänger och skiter i vad de andra har för poäng) alltså att innan man har uttalar något så har man satt det ett värde. Om man tycker ett uttalande saknar värde så uttalar man det inte, och alltså är språket fyllt av värde. Detta var min poäng.

[Zokrates]

Nja A, det var mer ett utslag av en allmängiltig utsaga, påståendet däremot som du gjorde är alltså en sekundär reflexion som räknas till det senare,
ett subjektivt värderande.

Min poäng var (som vanligt så ser man till sina egna poänger och skiter i vad de andra har för poäng) alltså att innan man har uttalar något så har man satt det ett värde. Om man tycker ett uttalande saknar värde så uttalar man det inte, och alltså är språket fyllt av värde. Detta var min poäng.

Förmågan att värdera är en medfödd egenskap, att kunna värdera utgör skillnaden mellan liv och död,
att även språket är fullt av värderingar ser jag inte som ett hinder i första fall, utan snarare en tillgång,
det gäller förstås att lära sig att undvika att bli negativt manipulerad eller lära in felaktiga värderingar,
nog så svårt när man föds in i ett samhälle präglat av dylikt.

[A]

Helt klart Zokrates. Jag ser inte heller värderandet som ett hinder.
Helst inte om man är medveten om det, om det nu egentligen har någon betydelse.
Jag tror känslan av värderandet kan ha betydelse för minnet, att komma ihåg.
Om man inte värderar, har den där starka men ganska omedvetna känslan av
att hela livet står på spel, så kanske man inte kommer ihåg så mycket av vad som har hänt?

Men jag undrar en sak. Den där liv/död-känslan, den är väl i högsta grad utlevd nu?
Vi har ingen nytta av den känslan idag och många har börjat trotsa den,
helst på internet där man kan vräka ur sig vad man egentligen tycker är "lägre
värderade uttalanden" med lätthet. Som ändå hjärnan kanske tar på allvar och in
i sitt konsekvens-nätverk.

[Okunnig]

Jag såg att det fanns kärlek, för i morse då jag hade rullat ner från bergen med min Mahindra och kom hit till  mitt ashram och gav kex här på plattformen till fåglar och ekorrar, så sjöng en liten fågel väldigt vackert för mig, och jag kände en spontan kontakt med denna lilla fågel, för naturen känns tydligt på mina armar, för vi tillhör samma gemensamma kropp, träden och jag, och jag är glad för att regnsäsongen är över, fast 40 av mina skjortor blev vattenskadade, men jag har dock två skjortor kvar och ett par byxor och en Brahminsk kvinna sa då vi drack kaffe igår att i Ryssland har de förbjudit bagavadgita på nån domstol utanför Moskva, den anses vara våldsinspirerande, fast det är därför Hinduismen som en bunt olika texter har en högre värde grund än andra religioner, filosofier och sociologier, för hinduismen i sina Puranas-texter säger uttryckligen att det onda ska förintas. Och detta saknas totalt i kristendomen
som en värde-grund för de kristna människorna, därför har samhällena i väst ingen klar uppfattning om vad ondska är,
fast detta med ondskan och det goda var faktiskt själva grundfrågan Sokraters hade till folket på gatornai Aten, ifall de visste vad det goda värdet egentligen var.

Detta, och alla dina tidigare svar, innehåller enbart och endast lösa påståenden. Med andra ord, du gör en mängd påståenden, utan att ange någon sorts argument, logik eller källa till varför dessa påståenden skulle vara trovärdiga. Tror du verkligen att jag är så naiv att jag slukar med hull och hår vad någon total främling på nätet påstår är sant, bara för att han påstår det? Har du ens för egen skull försökt finna argument, logik eller källor som stödjer dina påståenden? Innan jag ser något sådant ifrån dig, kan jag naturligtvis enbart säga: Jag har ingen aning om ifall du har rätt eller fel, och därmed är det du säger av ingen som helst praktisk nytta för mig, eller någon annan.

[Okunnig]

Okunnig du behöver bara lyssna till ditt samvete
du behöver inte vara på något speciellt sätt du kan göra vad du vill, tro på vad du vill,
så länge det inte går emot ditt samvete. Och det är allt, det goda samvetet kommer
från den absoluta sanningen och kommer leda dig tillbaks till det ifall du lyder det.

Det finns gott om exempel där folk har dödat andra, för att de ansåg att de förtjänade att dödas. De lyssnade till sitt samvete, och deras samvete sa till dem att döda. Fängelser är fulla av människor som anser att de är orättvist bestraffade, trots att de utan tvekan är skyldiga till horribla brott. Jag tvivlar inte en sekund på att Adolf Hitler ansåg att han gjorde det moraliskt rätta, och ändå sov gott om nätterna med en känsla av gott samvete.  

Historien är full av exempel på "rättfärdiga" människor som orsakade ohyggliga tragedier. Hur vet du, eller jag, om vi är en av dem eller inte? Ska vi lita på samma känsla av samvete som mördare gör?

Nej, det enda som kan särskilja ifrån ett genuint gott samvete, och ett inbillat gott samvete är att använda logiskt och rationellt tänkande, och kontemplera på vad konsekvenserna av ens beteende är.

[Okunnig]

Finns det någon som kan bevisa eller påvisa
att det existerar ett vetande utan värde

All form av vetenskap gör just detta. Vetenskapen avslöjar hela tiden nya aspekter av verkligheten och ger oss ett vetande, helt utan värderingar. Vetenskapen talade tex om för oss att vi kunde skapa atombomber, men sa aldrig ifall det skulle vara bra eller dåligt. Samma sak med fossila bränslen, och många andra exempel. Vetenskapen är just det du efterlyser: Vetande utan värderingar.

[Okunnig]

länken mellan medvetandet alltså vetandet
och mellan materian är själen

men den pseudo ordning som finns är inte en produkt av vetande
utan av andar som värderar

därför säger vissa att det inte finns någon absolut sanning men
anledningen till detta är för att deras själ inte har någon kontakt med deras medvetande

men ifall man följer sitt samvete så kommer den leda en tillbaks
till vetandet

vad är då nihilismen, om inte en utsaga att allt vetande är värdelöst.
och det var väl det Gud menade med Kunskapens träd,

att de som söker kunskap får ett värdelöst liv.

Konstigt, ju mer jag lär mig om världen omkring mig, desto mer värdefullt känns mitt liv för mig. Jag tror din ( och eventuellt Guds ) syn på saken är extremt subjektivt.

Ju mer jag lär mig, desto mer uppskattar jag alla de detaljer av livet, som är helt osynliga för de som är inte har lärt sig dem. En blomma blir inte mindre vacker för att man lär sig om alla de biokemiska reaktioner som den är beroende av, den blir istället mycket mer skön och uppskattad av mina ögon. Detaljer som annars är som pärlor för svin gentemot de som enbart njuter av blommans yttre....

[Okunnig]

Att tala är att värdera. Är detta värt att prata om, kan man tänka. På samma sätt lever man, förutom när man lever bekvämt för när man lever bekvämt så tänker man inte på vad som är värt.

Vilket värderande ligger i att säga "Uglabuggla buffle trams!"?

Att använda det som ett argument i diskussionen om vad värde och vetande är