Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

För att beskriva de inledande tankegångarna/konturerna till hur jag ser på ”förnimmelsen” är tanken att
använda mig av den tekniska terminologi som jag är van att tillämpa, t ex frekvens, resonans, reaktans, impedans o dyl..

Det är förvisso väl definierade begrepp som en gång tillkommit för att beskriva elektriska fenomen, som självsvängning, svängningstal, växelströmsmotstånd mm. I ett samtal om perception finns andra begrepp, som visuell, auditiv, haptisk, kognitiv, olfaktorisk och subliminal perception. Vilka förutsättningarna skulle vara att nå fram till något genom att tillämpa en för ämnet obekant terminologi är ovisst. Varje nytillkommen läsare skulle behöva lära sig en begreppsapparat som avser andra fenomen än dem som vi eventuellt har lärt oss något om.

Såg just att Lynx och Algotezza kommenterat positivt, men kommenterar först din synpunkt Pilatus.

Ja så som du skriver, så förhåller det sig antagligen, och då kanske jag bör avstå ?

Inom elektroniken är RESONANS beskrivet via en krets bestående av induktans och kapacitans.
Med telefoni, radio och radar som fack-huvudämnen är resonans i olika skepnader ett återkommande
fenomen i olika sammanhang. Inom mitt specialgebit, virvelströmsprovning, utnyttjas den
ytströmförträngning som uppstår när fält av hög frekvens induceras i provobjektets yta.
Defekter i provobjektets yta påverkar givarens/resonanskretsens impedans, varigenom defekten kan
detekteras som impedansförändringar som återfinns i givarens komplexa impedansdiagram.
Den elektriska resonanskretsens egenskaper är alltså här i detalj välkända.
Det intressanta för min del är att jag tycker mig se hur ett ”styrt” nätverk av resonans utformad på visst sätt,
i kombination med minnesfunktion, skulle kunna utgöra ett av de fundamentala byggelement som leder
fram till ”förnimmelse”. Resonans i sig ger bl a upphov till förstärkningseffekter och polaritets-skift.
För att förklara vad som händer kring ”resonans” i kretsen, och hur detta ger upphov till förnimmelse,
behöver jag gå ned på detaljnivå. Det är då min terminologi kanske blir för speciell ?
Jag utesluter inte att det jag ser framför mig skulle kunna få medicinska tillämpningar på sikt.
Det gränsar tveklöst även till filosofin !

Låter detta svårt misstänker jag att vi är inne på den obegripliga planhalvan igen, så vad föreslår ni ?

/ Illusionen

[Algotezza]

Vi kan säga människan är "programmerad" att blint och ovillkorligt följa våra sinnen.

Vad skulle det innebära om vi t ex blint och ovillkorligen skulle följa vårt lukt- och smaksinne? Hur skulle vi reagera i närheten av ett gatukök? Vilka teorier skulle du bilda? Att sauerkraut smakar förträffligt till den tjocka bratwursten?

Jag tycker spontant att kött luktar gott då det luktar protein men jag är ändå vegetarian. Jag kan fantisera om sexuella aktiviteter när mina ögon möter en kvinnas blick och vi kollar in varandra men vi kastar oss inte in på närmsta toalett och har samlag för det.

Men kanske betyder "blint följa våra sinnen" att vi inte kan stänga av dem när vi upplever med dem. Men man kan ignorera ett enskilt sinne t.e.x genom att fokusera på något annat.

[Pilatus]

Ingenting existerar i absolut avseende. Verkligt - overkligt finns på en glidande skala och vad vi kallar verkligt-overkligt hänger samman med hur vi fungerar psyko-socialt och med vår kommunikation och vårt språk.

Så även skalans yttervärden är relativa? Även skeptiker anser att det finns något som förmedlar din upplevelse av dig själv. Vad innebär det i så fall att det saknas en fast punkt, något som du är helt förvissad om, att något som åtminstone kallar sig Algotezza existerar?

För egen del känner jag mig helt övertygad om att världen existerar, även utan mig. Om vi kallar det absolut eller inte gör mig ingen skillnad. Existerar det så existerar det, oftast även då jag vänder det ryggen.

Att vårt språk som vi använder till vardags har vissa brister och ännu vanligare, att vi behärskar språket olika väl "på en glidande skala" är förvisso sant. Men det finns ju predikatlogik om man avser att vara mer exakt och det lämnar litet mindre tolkningsutrymme åt mottagaren.

[Algotezza]

Ingenting existerar i absolut avseende. Verkligt - overkligt finns på en glidande skala och vad vi kallar verkligt-overkligt hänger samman med hur vi fungerar psyko-socialt och med vår kommunikation och vårt språk.

Så även skalans yttervärden är relativa? Även skeptiker anser att det finns något som förmedlar din upplevelse av dig själv. Vad innebär det i så fall att det saknas en fast punkt, något som du är helt förvissad om, att något som åtminstone kallar sig Algotezza existerar?

För egen del känner jag mig helt övertygad om att världen existerar, även utan mig. Om vi kallar det absolut eller inte gör mig ingen skillnad. Existerar det så existerar det, oftast även då jag vänder det ryggen.

Att vårt språk som vi använder till vardags har vissa brister och ännu vanligare, att vi behärskar språket olika väl "på en glidande skala" är förvisso sant. Men det finns ju predikatlogik om man avser att vara mer exakt och det lämnar litet mindre tolkningsutrymme åt mottagaren.

Du har ju tagit bort det jag svarade på. Jag talar enbart om upplevelser. Om upplevelsen av verkligt och overkligt. Som jag menar finns på en glidande skala och upprätthålls via språk och kommunikation.

Men du vill väl till varje pris få rätt och tar därför bort det som gör mitt inlägg begripligt.

[Pilatus]

Du har ju tagit bort det jag svarade på. Jag talar enbart om upplevelser. Om upplevelsen av verkligt och overkligt. Som jag menar finns på en glidande skala och upprätthålls via språk och kommunikation.

Men du vill väl till varje pris få rätt och tar därför bort det som gör mitt inlägg begripligt.

Du svarade på Illusionens:

"Det är ett intressant konstaterande.
Antag att jag inte känner till vad en hallucination är, samtidigt som jag har en hallucination.
Jag upplever då ant en skenbar verklighet, som inte går att skilja från den ”normala” verkligheten.
Vad är det då som egentligen säger att den ”normala” verkligheten existerar i absolut avseende ?
Finns det flera och/eller olika nivåer av verklighet ?
I så fall, samverkar nivåerna ?
Vad säger filosofin ?"

Han behandlar såväl hur vi upplever verkligheten som eventuella nivåer av verkligheten.

Kanske borde jag gissat vilket av dessa alternativ du faktiskt avsåg? Ledsen Algotezza, det var inte min mening att såra.

[Illusionen]

Ja, att du upplever vad du upplever när du öht upplever, oavsett vad upplever, hallisar eller icke, är ju alltid sant,
men det innebär ju inte att vad du upplever alltid är något verkligt, annat än som upplevelse.

Det är ett intressant konstaterande.
Antag att jag inte känner till vad en hallucination är, samtidigt som jag har en hallucination.
Jag upplever då ant en skenbar verklighet, som inte går att skilja från den ”normala” verkligheten.
Vad är det då som egentligen säger att den ”normala” verkligheten existerar i absolut avseende ?
Finns det flera och/eller olika nivåer av verklighet ?
I så fall, samverkar nivåerna ?
Vad säger filosofin ?[/quote]

Ingenting existerar i absolut avseende.
Verkligt - overkligt finns på en glidande skala och vad vi kallar verkligt-overkligt hänger samman med hur vi
fungerar psyko-socialt och med vår kommunikation och vårt språk.[/quote]

Illusionen:

Vi tänker lika!

MOTIV.

Skriver detta som en fortsättning på detta med styrd resonans.
Av befolkningen har som exempel ca 1% diagnosen ”schizofreni”, varav många till och från får psykoser.
Det rör sig m a o om ett stort antal människor totalt sett, som p g a sjukdom tvingas leva med en sämre livskvalitet.
Nya principer att angripa problemet bör då vara motiverade att utvärdera.

Om jag förstått rätt har de mediciner som används för att dämpa och förhindra psykoserna till uppgift att påverka
receptorerna i hjärnan så att ”kopplingsfaktorn” för aktuella signalsubstanser förändras t ex dämpas/minskar.
Psykosen orsakas här förenklat av att felaktiga signalvägar uppstår p g a orsaker jag senare kan förklara mer detaljerat.
Felaktiga signalvägar medför t ex att input från våra sinnen kan ersättas av (förväxlas med) lagrad minnesinformation,
och då är psykosen ett faktum.
Tänker vi på hjärnan som ett komplext resonansnät, där de interna signalvägarna snabbt varierar p g a
aktuella resonansförutsättningar och input från våra sinnen och/eller lagrad minnesinformation, inses
lätt att medicineringen rör sig om en ”grov” korrigering ”rakt över” som i stort saknar ett selektivt redskaps fördelar.
(Jag är inte medicinsk kunnig, så här har Fms möjlighet att göra en insats och rätta mig.)

Det jag funderar på är om det som alternativ till konventionella mediciner går att selektivt styra processen.
Jag misstänker att de principer jag skissar på (och där styrda resonansnät är en viktig komponent) skulle
kunna vara ett första steg på vägen mot en sådan alternativ väg.

Verkar det intressant ?

http://www.youtube.com/watch?v=-dlwVKm8ArQ

/ Illusionen

[Algotezza]

Du har ju tagit bort det jag svarade på. Jag talar enbart om upplevelser. Om upplevelsen av verkligt och overkligt. Som jag menar finns på en glidande skala och upprätthålls via språk och kommunikation.

Men du vill väl till varje pris få rätt och tar därför bort det som gör mitt inlägg begripligt.

Du svarade på Illusionens:

"Det är ett intressant konstaterande.
Antag att jag inte känner till vad en hallucination är, samtidigt som jag har en hallucination.
Jag upplever då ant en skenbar verklighet, som inte går att skilja från den ”normala” verkligheten.
Vad är det då som egentligen säger att den ”normala” verkligheten existerar i absolut avseende ?
Finns det flera och/eller olika nivåer av verklighet ?
I så fall, samverkar nivåerna ?
Vad säger filosofin ?"

Han behandlar såväl hur vi upplever verkligheten som eventuella nivåer av verkligheten.

Kanske borde jag gissat vilket av dessa alternativ du faktiskt avsåg? Ledsen Algotezza, det var inte min mening att såra.

OK. Jag kan bara uttala mig om "verkligheten som upplevd". Om verkligheten i sig kan jag bara säga att den finns. Och för att vi ska kunna uppleva är även vi förankrade i "verkligheten i sig". Kant kallade det för det transcendentala jaget. Det ser jag som en nödvändig grund för självmedvetandet, den punkt utifrån vilken vi kan betrakta våra tids- och rumsbundna medvetandeprocesser. Rent principiellt finns det ingen empiri som direkt kan verifiera detta jags existens.

[förstår mig själv]

Ja, att du upplever vad du upplever när du öht upplever, oavsett vad upplever, hallisar eller icke, är ju alltid sant,
men det innebär ju inte att vad du upplever alltid är något verkligt, annat än som upplevelse.

Det är ett intressant konstaterande.
Antag att jag inte känner till vad en hallucination är, samtidigt som jag har en hallucination.
Jag upplever då ant en skenbar verklighet, som inte går att skilja från den ”normala” verkligheten.
Vad är det då som egentligen säger att den ”normala” verkligheten existerar i absolut avseende ?
Finns det flera och/eller olika nivåer av verklighet ?
I så fall, samverkar nivåerna ?
Vad säger filosofin ?

Ingenting existerar i absolut avseende.
Verkligt - overkligt finns på en glidande skala och vad vi kallar verkligt-overkligt hänger samman med hur vi
fungerar psyko-socialt och med vår kommunikation och vårt språk.[/quote]

Illusionen:

Vi tänker lika!

MOTIV.

Skriver detta som en fortsättning på detta med styrd resonans.
Av befolkningen har som exempel ca 1% diagnosen ”schizofreni”, varav många till och från får psykoser.
Det rör sig m a o om ett stort antal människor totalt sett, som p g a sjukdom tvingas leva med en sämre livskvalitet.
Nya principer att angripa problemet bör då vara motiverade att utvärdera.

Om jag förstått rätt har de mediciner som används för att dämpa och förhindra psykoserna till uppgift att påverka
receptorerna i hjärnan så att ”kopplingsfaktorn” för aktuella signalsubstanser förändras t ex dämpas/minskar.
Psykosen orsakas här förenklat av att felaktiga signalvägar uppstår p g a orsaker jag senare kan förklara mer detaljerat.
Felaktiga signalvägar medför t ex att input från våra sinnen kan ersättas av (förväxlas med) lagrad minnesinformation,
och då är psykosen ett faktum.
Tänker vi på hjärnan som ett komplext resonansnät, där de interna signalvägarna snabbt varierar p g a
aktuella resonansförutsättningar och input från våra sinnen och/eller lagrad minnesinformation, inses
lätt att medicineringen rör sig om en ”grov” korrigering ”rakt över” som i stort saknar ett selektivt redskaps fördelar.
(Jag är inte medicinsk kunnig, så här har Fms möjlighet att göra en insats och rätta mig.)

Det jag funderar på är om det som alternativ till konventionella mediciner går att selektivt styra processen.
Jag misstänker att de principer jag skissar på (och där styrda resonansnät är en viktig komponent) skulle
kunna vara ett första steg på vägen mot en sådan alternativ väg.

Verkar det intressant ?

/ Illusionen[/quote]
Teorin är "överaktivitet i det dopaminerga systemet". Med mediciner tex neuroleptika dämpas transmissionen av dopamin. Man har sett samband mellan dopamin och "må bra"/välmående. Då kan hjärnan fundera på annat än tex lyda,tvätta sig, verka normal, utföra lönearbete.
De kallas " negativa symptom" och det vill samhället.
Allt som upplevs är lika "verkligt"

[Illusionen]

God morgon Illusionen och grattis i förskott på ettårsdagen på FF!

Jag har mest pysslat med psykologi, även om kognition inte varit ett av mina större intressen. Om du är intresserad kan jag kolla om jag har kvar någon studielitteratur i ämnet och i så fall skickar jag det till dig.

Här är en bra länk kring medvetande (skulle underlätta om du ville ge dina synpunkter på någonting där eftersom det är ett språk som jag behärskar betydligt bättre än de tekniska termer och matematiska formler du vanligtvis nyttjar) http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... medvetande
Då kanske jag förstår dig lite bättre

Hej och tack Lynx!
Trevligt att du kom ihåg mig, tänk vad ett år går fort !

Jag har läst länken du tipsade om, och får nog läsa om den i kväll i lugn och ro, för att
förstå och smälta vad alla varianter representerar.
Det som beskrivs i länken är, så som jag tolkar det, effekterna av en process, men inte själva processen i sig.
Det jag ev kommer att försöka testa är hur processens basala mekanism atomärt fungerar.
Jag misstänker här att kommunikationsvägarna inom ”resonans-nät-verket” är flexibla, och att flexibiliteten
är styrd via resonansförutsättningarna. Problemet är hur man via ett externt arrangemang ska nå in i hjärnan
och påverka resonansförutsättningarna lokalt, men jag tror inte det är en omöjlighet.
Det säger ant inte så mycket, men det jag hoppas få testa är en polarisationsprincip, där valet av
kommunikationsväg påverkas av fält-polarisationen.
Det är här min erfarenhet av mätteknik är tänkt att komma till användning.

http://www.youtube.com/watch?v=4ug0PYot-mE

/ Illusionen

[Pilatus]

Ja så som du skriver, så förhåller det sig antagligen, och då kanske jag bör avstå ?

Finns det anledning att introducera nya begrepp så skall man förstås inte avstå. Men då bör varje begrepp förklaras och föras in i resonemanget stegvis.

Inom elektroniken är RESONANS beskrivet via en krets bestående av induktans och kapacitans.
Med telefoni, radio och radar som fack-huvudämnen är resonans i olika skepnader ett återkommande
fenomen i olika sammanhang. Inom mitt specialgebit, virvelströmsprovning, utnyttjas den
ytströmförträngning som uppstår när fält av hög frekvens induceras i provobjektets yta.
Defekter i provobjektets yta påverkar givarens/resonanskretsens impedans, varigenom defekten kan
detekteras som impedansförändringar som återfinns i givarens komplexa impedansdiagram.
Den elektriska resonanskretsens egenskaper är alltså här i detalj välkända.

Visst.

Det intressanta för min del är att jag tycker mig se hur ett ”styrt” nätverk av resonans utformad på visst sätt, i kombination med minnesfunktion, skulle kunna utgöra ett av de fundamentala byggelement som leder fram till ”förnimmelse”. Resonans i sig ger bl a upphov till förstärkningseffekter och polaritets-skift.
För att förklara vad som händer kring ”resonans” i kretsen, och hur detta ger upphov till förnimmelse, behöver jag gå ned på detaljnivå. Det är då min terminologi kanske blir för speciell ? Jag utesluter inte att det jag ser framför mig skulle kunna få medicinska tillämpningar på sikt.
Det gränsar tveklöst även till filosofin !

Redan här börjar vattnet bli djupt. Psykologin brukar dyka ner bland olika typer av sensoriska celler. Vi får då en bild av t ex ögats och känselns funktioner och nervimpulser. Så långt är det begripligt.

Låter detta svårt misstänker jag att vi är inne på den obegripliga planhalvan igen, så vad föreslår ni ?

Man kanske skall titta på hur det fungerar i mycket mer enkla system först. Att någorlunda förstå den mänskliga hjärnan är mer krävande och den lär inte kunna förstås lättare om vi tillför diskussionen nya begrepp. Uppställda hypoteser kan ju inte prövas, antar jag. Vi kan ha en välgrundad tro. Men helst bör man ju kunna utföra experiment som kan säga något om hypotesens evidens.

[Algotezza]

Upplevelser kan bara beskrivas och förstås i relation till en upplevare, dennes förmåga att uppleva något och det något vars energikombinationer reagerar med upplevelseförmågans energikombinationer och genererar själva upplevelsen, av t.e.x "min fysiska kropp omgiven av en fysisk värld". Upplevelsen är alltså en spegling i ett medvetande av en viss energireaktion eller möte mellan de egna och omvärldens energikombinationer.

Ändrar vi på upplevelseförmågornas energikombinationer ändras upplevelsen i samma mån. T.ex. om synförmågan utgör en sådan energikombination att man kan uppleva polariserat ljus eller infrarött. Upplevelsen kommer då att ändras. Om vi ändrar på omvärldens energikombinationer, dvs. tar oss till en annan plats eller fokuserar på något annat, kommer upplevelsen att förändras.

Men även om vi lever i en analog värld och har analoga upplevelseorgan kommer vi utifrån erfarenhet, kunskaper, minnen att tolka annorlunda. En upplevelse är aldrig ren och otolkad. Vi tolkar omedelbart.

Ovanpå detta kan läggas vår värderingsförmåga, omdömesförmåga, som handlar i hög grad om vår relation till det vi upplever.

[Illusionen]

Ja så som du skriver, så förhåller det sig antagligen, och då kanske jag bör avstå ?

Finns det anledning att introducera nya begrepp så skall man förstås inte avstå.
Men då bör varje begrepp förklaras och föras in i resonemanget stegvis.

I mitt fall grundar sig intresset på övertygelsen om att den troligen viktigaste, komponenten/elementet,
i aktuellt fall/förnimmelsemekanism, utgörs av ett ”styrt” resonansnätverk.
Ett sådant nätverk kännetecknas av dynamiskt styrda multi-signalvägar, och skulle sannolikt gå att simulera.
Det skulle ev även gå att simulera de tröskelnivåer där signalvägsutbredningen blir störd.
Ett lämpligt tillvägagångssätt kan då vara att i ett första inledande steg ta fram information om vad forskningen
kommit fram till för resultat vad gäller resonans- och resonans-förutsättningar på molekyl- och cellnivå.
Utifrån denna information tar man sedan fram förslag till simuleringsanordning.
Så finns det några här på FF som sitter inne med, och är villig att bidra med, kunskap om resonans på molekyl och cellnivå ?

/ Illusionen

[Anne]

Mhmm... Du är säker på att du inte har molekylära intressen ändå ? Jag är verkligen ingen hjärnforskare eller naturvetare, men jag har på känn att tvärvetenskapliga studier, samarbete över gränserna, i renässansanda kan vara väldigt givande. Den här diskussionen får mig att tänka på synapser http://www.hjarnguiden.se/index.php?opt ... icle&id=32
Samt gluoner
http://fysikilund.fysik.lu.se/Universum ... rien3e.asp
Och så en väldig lättbegriplig (hoppas jag) introduktion av länk för att förtydliga min tidigare post att psykologiforskningen i väldigt mkt intresserar sig för hur man varseblir, dvs. processen i sig.
http://ninaemilsson.wordpress.com/psyko ... -varsebli/

Många experiment som skulle kunna utföras för att studera hjärnan skulle kräva direkt oetiska tillvägagångssätt för att kunna försvaras. Det är min uppfattning och jag tycker att det är rätt och riktigt att det finns regler som förhindrar (även om nyfikenheten är stor) och hederskodex att inte utsätta medmänniskor för fara i vetenskapens namn.

[Pilatus]

Ett lämpligt tillvägagångssätt kan då vara att i ett första inledande steg ta fram information om vad forskningen
kommit fram till för resultat vad gäller resonans- och resonans-förutsättningar på molekyl- och cellnivå.
Utifrån denna information tar man sedan fram förslag till simuleringsanordning.

Väl känd är ju fotosyntesen och växternas absorption av olika våglängder av ljus för tillväxt och blomning. Även hudens förmåga att omvandla UVB till D-vitamin är väl dokumenterad.

"Hjärnan är inget mer märkvärdigt än en hierarkiskt ordnad kategoriserings- och mönsterigenkänningsmaskin. Botten på hierarkien är sinnesintryckens inputregioner. Dessa integreras ihop genom hierarkiernas olika nivåer till en mer komplex och sammansatt upplevelse av verkligheten, som i den fysiska verkligheten motsvaras av aktiviteten på de olika nivåerna. För varje steg i hierarkien som aktiviteten klättrar rör vi oss bort från inputregionerna till mer rikt uppkopplade delar av hjärnbarken, t ex hjässloben och pannloben. Där växlas signalerna sedan tillbaka ner till det motoriska systemet för att styra organismen att hämta nya intryck. Poängen är att röra sig mot nya intryck som hjälper uppdateringen av systemets struktur, så att hjärnan blir en allt bättre modell av verkligheten. När modellen utökas och effektiviseras kan den sammansatta upplevelsen av världen berikas. Livet får mer mening." Julia Uddén

[Illusionen]

Upplevelser kan bara beskrivas och förstås i relation till en upplevare, dennes förmåga att uppleva något och det något vars energikombinationer reagerar med upplevelseförmågans energikombinationer och genererar själva upplevelsen, av t.e.x "min fysiska kropp omgiven av en fysisk värld". Upplevelsen är alltså en spegling i ett medvetande av en viss energireaktion eller möte mellan de egna och omvärldens energikombinationer.

Ändrar vi på upplevelseförmågornas energikombinationer ändras upplevelsen i samma mån. T.ex. om synförmågan utgör en sådan energikombination att man kan uppleva polariserat ljus eller infrarött. Upplevelsen kommer då att ändras. Om vi ändrar på omvärldens energikombinationer, dvs. tar oss till en annan plats eller fokuserar på något annat, kommer upplevelsen att förändras.

Men även om vi lever i en analog värld och har analoga upplevelseorgan kommer vi utifrån erfarenhet, kunskaper, minnen att tolka annorlunda. En upplevelse är aldrig ren och otolkad. Vi tolkar omedelbart.

Ovanpå detta kan läggas vår värderingsförmåga, omdömesförmåga, som handlar i hög grad om vår relation till det vi upplever.

Vi anser oss via ”medvetandet” existera.
Utifrån det vi tror/uppfattar oss vara (= vår existens inkl medvetande) försöker vi förstå vad vi är.
Via det ”medvetandet” får oss att tro skapar vi oss modeller om hur ”verkligheten” skenbart är beskaffad och fungerar.
Verkligheten förutsätter alltså medvetande, som i sin tur förutsätter medvetenhet.
Om det förhåller sig så som jag hävdat, att medvetandet har en referens av något slag, som placerar
det egna jaget i centrum, inses att även denna referens är en konsekvens av vår existens, och därför inte enbart kan
hänföras till vår verklighet. Vår verklighet i sin helhet är därför i någon bemärkelse en illusion.
Förstår man detta kan man förundras över hur många i sitt övermod tror sig kunna finna den yttersta sanningen.
Citatet, ”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”, är en perfekt sammanfattning av ovanstående.

Jag vill inte gå så långt att jag hävdar att ateister är trångsynta, men de borde visa lite mer ödmjukhet inför
det universum de uppenbart inte förstår och behärskar.

/ Illusionen