Intressanta tankegångar Illusionen.
Vi kanske inte funderar helt olika i alla fall. Om man ser det som jag försökte förklara så skulle det varken finnas en objektiv värld eller en objektiv tid eftersom både världen och tiden anpassar sig efter vem som skapar upplevelsen av dem.
Det intressanta blir att om olika sinnen skulle sätta siffror på både tid och universum, så skulle dessa siffror bli helt olika beroende på hur sinnena skapade upplevelsen av världen och tiden, det skulle skilja kraftigt mellan olika medvetanden, men ändå skulle alla siffror vara precis lika korrekta.
Ännu intressantare...
Våra metvetanden skulle inte ens kunna uppfatta tid korrrekt före det att det existerade något mänskligt medvetande eftersom tid är en grund utan bestämd form där ett medvetande måste skapa en upplevelse av tiden som då först får en bestämd form, och vår tidsuppfattning är endast är anpassad efter hur vi upplever och uppfattar världen efter våra egna sinnen.
Så om vi tittade tillbaka i tiden före det att det fanns människor, så skulle vi inte ha en chans att se något korrekt i tid eftersom inget mänskligt medvetande existerat och kunnat registerera/upplevt något av tiden.
Världen och tiden finns givetvis, men inte objektivt då medvetandet skapar upplevelsen av båda. Och släcker vi sinnena så dör både tid och värld. Många tänker sig kanske att om vi blundar eller dör så ser världen ut som när vi upplevde den, men faktum är att det finns ingenting kvar som går att se, veta, uppleva eller känna, inte ens en bestämd objektiv form eller hastighet på något.
Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad utgör medvetandets referens?
Och om man betraktar medvetandet som en del i ett slags mandelbrotsholografiskt system, så bör medvetandet existera
vidare även efter döden, varpå medvetandet även hade en preexistensiell rot.
vidare även efter döden, varpå medvetandet även hade en preexistensiell rot.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Har ni märkt att Vårat minne verkar vara oss till gagn. Att slösa med sådant som teorier och minnen känns inte som det vi brukar finna i naturen.
Det som kommer upp som minne blir då det vi behöver och minns vi inte så kanske vi inte skulle?. Några kontrollvarianter finns ju inte att forska på. Antingen fastnar vi i en fantasi angående detta eller så undersöker vi det i verkligheten. (Så som Einstein säger att vi ska förstå naturen). Kort och gott följer vi upp och med våra sinnen(mätinstrument), värderar vi vad det vi mindes ledde till, en tolkning=teori kommer så småningom upp i våra huvuden.
Och ja till slut har vi undersökt naturen så väl att vi kan anse oss veta svaret på frågan.
I och med förnuftets oändliga potential kan vi förstå vad vi vill. (Ja så länge vi inte glömmer bort huvudteorin att vi vill må bra. Om vi inte förstår detta så kostar det alltså). Först lägg grunden. Sedan förstå att det som uppstår som tanke är slutprodukten av oändligt många möjligheter. Är denna tanke förenad med olust uppstår ett konservativt/undvikande av att undersöka er tanke/teori om naturen.
För er som är rädda kan alltså riskera att fastna i en vanföreställning/psykos. Dvs en sjukdom som kraftfullt sänker hjärnans kapacitet och ni tvingas att leva ofria(som slavar under era känslor). Jag klandrar er inte, vet ju att ni inte kan då viljan inte är fri utan är vad ni gör.
Jag försöker ge er verktyg att bli fria. Glöm inte att efter man upplevt/undersökt naturen kommer man förstå bättre. Ut i det okända alltså mina vänner. Vid det här laget genom vad jag skrivit bör ni kunna lita på att jag är ärlig och inte vill er något ont.
Ja nu är det så att detta kommer precis som en del andra skrifter förstås på olika sätt. Dvs olika tolkningar kommer uppstå. I mer eller mindre grad kommer ni ner på djupet, i detta.
Det som kommer upp som minne blir då det vi behöver och minns vi inte så kanske vi inte skulle?. Några kontrollvarianter finns ju inte att forska på. Antingen fastnar vi i en fantasi angående detta eller så undersöker vi det i verkligheten. (Så som Einstein säger att vi ska förstå naturen). Kort och gott följer vi upp och med våra sinnen(mätinstrument), värderar vi vad det vi mindes ledde till, en tolkning=teori kommer så småningom upp i våra huvuden.
Och ja till slut har vi undersökt naturen så väl att vi kan anse oss veta svaret på frågan.
I och med förnuftets oändliga potential kan vi förstå vad vi vill. (Ja så länge vi inte glömmer bort huvudteorin att vi vill må bra. Om vi inte förstår detta så kostar det alltså). Först lägg grunden. Sedan förstå att det som uppstår som tanke är slutprodukten av oändligt många möjligheter. Är denna tanke förenad med olust uppstår ett konservativt/undvikande av att undersöka er tanke/teori om naturen.
För er som är rädda kan alltså riskera att fastna i en vanföreställning/psykos. Dvs en sjukdom som kraftfullt sänker hjärnans kapacitet och ni tvingas att leva ofria(som slavar under era känslor). Jag klandrar er inte, vet ju att ni inte kan då viljan inte är fri utan är vad ni gör.
Jag försöker ge er verktyg att bli fria. Glöm inte att efter man upplevt/undersökt naturen kommer man förstå bättre. Ut i det okända alltså mina vänner. Vid det här laget genom vad jag skrivit bör ni kunna lita på att jag är ärlig och inte vill er något ont.
Ja nu är det så att detta kommer precis som en del andra skrifter förstås på olika sätt. Dvs olika tolkningar kommer uppstå. I mer eller mindre grad kommer ni ner på djupet, i detta.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Kanske känner ni en viss frustration, och ett Alvar hos mig. Detta kan ju avskräcka vissa och kanske hos den förnuftige (som förstår mig) ser kanske att jag felar i min "pedagogik" pga brist i mitt förnuft att sälja in mig.
Tänkte försöka skapa lite bättre stämning i tråden, lite inspiration och kanske en morot för vissa. Att följa eller något att skratta åt för den som ser det komiska i det hela. Vilka roller kommer vi att ha i detta? Tänk på att skrattet uppstår när man ser dårskapen.
Tänkte försöka skapa lite bättre stämning i tråden, lite inspiration och kanske en morot för vissa. Att följa eller något att skratta åt för den som ser det komiska i det hela. Vilka roller kommer vi att ha i detta? Tänk på att skrattet uppstår när man ser dårskapen.
Vad utgör medvetandets referens?
Det blir nog när vi försöker se tekniskt på saker som allt blir betydligt mer komplicerat än vi någonsin kunde ana. Själva livet handlar ju mera om känslor och upplevelser, dvs att helt enkelt leva och uppleva. När vi försöker ta reda på orsakerna bakom dessa, så blir det genast något helt annat. Å andra sidan kan det vara kul att förstå något av hur vi och allt det runt oss egentligen fungerar. Kanske vi uppskattar livet ännu mera då? Eller precis tvärtom?
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Det blir nog när vi försöker se tekniskt på saker som allt blir betydligt mer komplicerat än vi någonsin kunde ana.
Själva livet handlar ju mera om känslor och upplevelser, dvs att helt enkelt leva och uppleva.
När vi försöker ta reda på orsakerna bakom dessa, så blir det genast något helt annat.
Å andra sidan kan det vara kul att förstå något av hur vi och allt det runt oss egentligen fungerar.
Kanske vi uppskattar livet ännu mera då? Eller precis tvärtom?
Ställ dig framför en spegel och räck upp höger hand.
Spegelbilden du ser i spegeln räcker då upp vänster hand.
Tänk dig sedan att du alltid sett ”verkligheten” via en spegel, och du skulle uppfatta spegelbilden
som din ”verklighet”. Spegeln är ”transformatorn” som i detta enkla exempel presenterar en
transformerad illusion av något bakomliggande ej förnimbart.
Det är i analogi med detta exempel som jag i inledningen av mitt koncept skriver citat,
”Föreliggande koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums
i grunden balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej ”förnimma” sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs
en typ av ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.”
Detta behöver inte stå i något motsatt förhållande till det du skriver, utan snarare en bekräftelse.
Men som du skriver citat, ”när vi försöker se tekniskt på saker som allt blir betydligt mer komplicerat
än vi någonsin kunde ana. ”. Den nyfikne/vetgirige har dock inget annat val än att söka nya vägar,
när enkla resonemang inte ger önskat framåtskridande och ny kunskap.
Om du läser mina inlägg är det bra att börja med att begrunda följande.
Dessa punkter kan ses som en logiskt förankrad ”beskrivning” för hur medvetandets
”transformeringsprincip” kommer in i bilden, och kan betraktas.
I "transformatorn" ingår här bl a medvetandets egen-referens.
EXISTENS
För EXISTENS krävs avvikelse i någon form.
Existens som begrepp förutsätter m a o att det finns något att jämföra med (= dualitet).
Avvikelse kan därigenom ses som ett obalans-förhållande i någon form/gestaltning.
Avvikelsen/obalansen kan i sin tur betraktas som densitetsavvikelse/skalfaktoravvikelse,
förutsatt att rum existerar eller i förlängningen kommer att existera.
MASKERING & POLARISATION
Maskeringsprincipen, MP, medför att vi ej förnimmer vår egen-struktur i grundtillståndet, G.
Vår egen-struktur ”genererar” via MP en polarisations-effekt/-förskjutning, P, i G, utgående
från egen-strukturen. Medvetandet sätter därigenom sin EGEN REFERENS.
Polarisationen/förskjutningen betraktas som en REFERENS-BEROENDE obalans/avvikelse i G.
Polarisationseffekten är relativitetsberoende, och således beroende av både G och egen-strukturen.
P återspeglar, p g a maskeringen, egen-strukturen i ”spegelvänd” form.
Den spegelvända ”egen-struktur-kopian” betraktar vi som en typ av överlagrad ”modulation”
av/i G, förankrad via egen-referensen.
Jagets verklighetsförnimmelse refererar därigenom till en referensförankrad mekanism som
”återkopplar” till sin egen-struktur. Medvetandet/jaget är således en funktion av både G,
egen-struktur, och egen-referens, vilket är intressant även ur ett filosofiskt perspektiv.
De abstrakta fenomen vi benämner fält härrör från polarisationen/modulationen av G.
VÄXELVERKAN
Då existens som begrepp förutsätter jämförelse, är jämförelsemekanismen väsentlig.
Det är denna jämförelsemekanism som benämns VÄXELVERKAN. Växelverkan, vxv, baseras
på KOMBINATIONER av ovan nämnda densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser, härrörande
från olika referensberoende polarisations- obalans/avvikelse. FÖRNIMMELSE är en funktion
av dessa kombinationer av densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser i rummet.
Eulers formel beskriver den normerade relationen mellan reell och imaginär struktur.
Via varianter av Eulers formel erhålls hur de kombinerade densitetsavvikelserna/skalfaktoravvikelserna
fördelar sig i rum och tid. Observera att denna fördelning är EGEN-REFERENS-BEROENDE.
Partiklar är exempel på sådana referensberoende densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser i rummet.
-.-
Inget har således förändrats, utan vi är nog i stort överens om, som jag skriver citat,
Medvetandet är en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.
Om du här tänker efter så utgår resonemanget från en sannolikt perspektivgränsöverskridande,
"egenreferens", och då kan man inte med gott samvete hävda att man vet vad universum representerar
i ordets rätta bemärkelse. Universum i sin egen "atomärt bottenlösa" gestaltning kommer enligt min
uppfattning alltid att vara ouppnåelig. Så när experter och hysteriska vetenskapsskribenter i medierna
försöker ge sken av att man står inför det stora genombrottet avslöjar de enbart sin egen okunskap.
När de t o m antyder att "Guds partikel" ant har upptäckts, är det inte vetenskap utan rent trams.
/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=XSrOwiuJ0jg
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Existens som begrepp förutsätter m a o att det finns något att jämföra med (= dualitet).
Det förefaller mig som en totalt obegriplig mening. Existensen av x innebär inte att det finns någon dualitet, endast att x äger tillvaro, befintlighet, materialitet.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen
Håller med dig på flera punkter och tycker alltid om att läsa dina inlägg.
Jag tror att vi får göra stor skillnad på "det som är oss" och det som "vi upplever". Och det du kallar strukturobalans. Vi finns till även om vi inte skulle uppleva en enda upplevelse, men vi kan inte uppleva något utan att finnas till. Vi är, och måste vara, även om "är" bara skulle vara lika med en existens och inget mer.
Vi är, och upplevandet är en process skapat av det som är oss.
Som jag en gång förklarade, ingen kan vara ond, bara utföra det som är ont, alltså existerar inte ondska mer än i handling. Precis samma sak gäller allt vi upplever, vi är, men det vi upplever måste skapas av oss själva och existerar bara i handling.
Man skulle kunna se både tid och rum som bränslet som låter oss skapa upplevelser. Därför kan olika medvetanden skapa olika upplevelser av precis samma sak. Vi kan till och med ändra om våra egna sinnen för att uppleva världen som annorlunda. Alltså har varken tid eller rum en fast bestämd form som skulle vara lika för alla, men får så fort vi börjar skapa upplevelser av dessa. Och inget är mer rätt eller fel.
Jag tror helt enkelt att både tid och rum är en grundform, ett slags bränsle för medvetandet att skapa upplevelser med. Skulle universum och tid ha en fast bestämd form skulle det bara finnas ett enda rätt sätt att uppleva universum på eftersom universum då vore på ett visst specifikt sätt, men det finns det inte.
Vi kan mäta upp världen, sätta siffror på den och få dessa att stämma väldigt bra även om vi själva är oförmögna att uppleva några exakta mått. Vi kan trots allt se att de mått vi satt ut stämmer väldigt bra och till och med börja beräkna saker mer i detalj. Gör vi fel så märker vi det ganska snabbt, för då stämmer inte världen därute längre med våra siffror.
Den här möjligheten måste finnas för att inte allt skall bli till en [1]upplevelse, det måste finnas balans mellan upplevelse och objektivitet. Annars skulle inte universum ens finnas, ännu mindre kunna vara något. Precis som vi är, måste universum också vara en fast form för den som upplever det.
([1] upplevelse existerar bara genom handling)
Men vi får fortfarande justera våra siffror mest hela tiden med det vi som upplever. Som artikeln jag postade om ett platt universum och en platt jord därför att vi själva skapar upplevelsen av 3D likt ett hologram.
Det jag frågar mig här blir...
Om vi nu kan sätta siffror på universum och därigenom uppnå en balans mellan det vi upplever och samtidigt ge universum en fast form och ett "jag". Finns samma möjlighet med oss själva? Det enda vi vet är att vi kan inte klä oss själva i en enda siffra eftersom känslor och upplevelser inte har något som helst med siffror att göra, men något borde väl ändå finnas för att kunna beräkna oss också? Eller är jaget helt oåtkomligt till skillnad från världen där utanför? Och till skillnad från universum behöver inte vi uppnå en balans mellan objektivitet och upplevelse eftersom vi inte kan "uppleva utan att finnas". Alltså vet vi redan att vi "är".
Men tänk om vi kunde måttsätta oss likt världen därute, men det kan vi inte och kommer aldrig att kunna göra heller, därför att det som vi skall försöka se och beräkna, är upphovet, det som skapar alla upplevelser. Alla andra medvetanden skulle kunna "se" oss, utom vi själva. Det enda vi kan göra, är att "vara", finnas till.
Håller med dig på flera punkter och tycker alltid om att läsa dina inlägg.
Jag tror att vi får göra stor skillnad på "det som är oss" och det som "vi upplever". Och det du kallar strukturobalans. Vi finns till även om vi inte skulle uppleva en enda upplevelse, men vi kan inte uppleva något utan att finnas till. Vi är, och måste vara, även om "är" bara skulle vara lika med en existens och inget mer.
Vi är, och upplevandet är en process skapat av det som är oss.
Som jag en gång förklarade, ingen kan vara ond, bara utföra det som är ont, alltså existerar inte ondska mer än i handling. Precis samma sak gäller allt vi upplever, vi är, men det vi upplever måste skapas av oss själva och existerar bara i handling.
Man skulle kunna se både tid och rum som bränslet som låter oss skapa upplevelser. Därför kan olika medvetanden skapa olika upplevelser av precis samma sak. Vi kan till och med ändra om våra egna sinnen för att uppleva världen som annorlunda. Alltså har varken tid eller rum en fast bestämd form som skulle vara lika för alla, men får så fort vi börjar skapa upplevelser av dessa. Och inget är mer rätt eller fel.
Jag tror helt enkelt att både tid och rum är en grundform, ett slags bränsle för medvetandet att skapa upplevelser med. Skulle universum och tid ha en fast bestämd form skulle det bara finnas ett enda rätt sätt att uppleva universum på eftersom universum då vore på ett visst specifikt sätt, men det finns det inte.
Vi kan mäta upp världen, sätta siffror på den och få dessa att stämma väldigt bra även om vi själva är oförmögna att uppleva några exakta mått. Vi kan trots allt se att de mått vi satt ut stämmer väldigt bra och till och med börja beräkna saker mer i detalj. Gör vi fel så märker vi det ganska snabbt, för då stämmer inte världen därute längre med våra siffror.
Den här möjligheten måste finnas för att inte allt skall bli till en [1]upplevelse, det måste finnas balans mellan upplevelse och objektivitet. Annars skulle inte universum ens finnas, ännu mindre kunna vara något. Precis som vi är, måste universum också vara en fast form för den som upplever det.
([1] upplevelse existerar bara genom handling)
Men vi får fortfarande justera våra siffror mest hela tiden med det vi som upplever. Som artikeln jag postade om ett platt universum och en platt jord därför att vi själva skapar upplevelsen av 3D likt ett hologram.
Det jag frågar mig här blir...
Om vi nu kan sätta siffror på universum och därigenom uppnå en balans mellan det vi upplever och samtidigt ge universum en fast form och ett "jag". Finns samma möjlighet med oss själva? Det enda vi vet är att vi kan inte klä oss själva i en enda siffra eftersom känslor och upplevelser inte har något som helst med siffror att göra, men något borde väl ändå finnas för att kunna beräkna oss också? Eller är jaget helt oåtkomligt till skillnad från världen där utanför? Och till skillnad från universum behöver inte vi uppnå en balans mellan objektivitet och upplevelse eftersom vi inte kan "uppleva utan att finnas". Alltså vet vi redan att vi "är".
Men tänk om vi kunde måttsätta oss likt världen därute, men det kan vi inte och kommer aldrig att kunna göra heller, därför att det som vi skall försöka se och beräkna, är upphovet, det som skapar alla upplevelser. Alla andra medvetanden skulle kunna "se" oss, utom vi själva. Det enda vi kan göra, är att "vara", finnas till.
Vad utgör medvetandets referens?
Medvetandet finns väl i spänningsfältet mellan "jag" och "det" - omvärlden och bygger på kommunikation mellan "jag" och "omvärlden".
Jag är medveten om mig och omvärlden, omvärlden är medveten om sig och mig.
Omvärlden = den andre i vid mening.
Utan den andre inget jag, inget medvetande, ingen grund för etiken. Den andre ställer ett etiskt krav på oss.
Communicatio, ergo sum. Jag kommunicerar, alltså finns jag.
Kan vi kommunicera efter döden, fortsätter livet efter döden.
Jag är medveten om mig och omvärlden, omvärlden är medveten om sig och mig.
Omvärlden = den andre i vid mening.
Utan den andre inget jag, inget medvetande, ingen grund för etiken. Den andre ställer ett etiskt krav på oss.
Communicatio, ergo sum. Jag kommunicerar, alltså finns jag.
Kan vi kommunicera efter döden, fortsätter livet efter döden.
Algotezza aka Algotezza
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Existens som begrepp förutsätter m a o att det finns något att jämföra med (= dualitet).
Det förefaller mig som en totalt obegriplig mening. Existensen av x innebär inte att det finns någon dualitet,
endast att x äger tillvaro, befintlighet, materialitet.
Det lär nog varken vara första eller sista gången jag skriver obegripligt.
Det förefaller vara en av mina mer framträdande talanger.
I det senaste inlägget av Algotezza, sammanfattar han på ett bra sätt det jag försökt förklara.
Vår verklighets förnimmelser är en funktion av växelverkan (= kommunikation), och växelverkan förutsätter dualitet.
Utan dualitet ingen förnimmelse/verklighet.
Dualiteten beskriver jag som avvikelser (+ resp -) i G.
Ett + kan inte existera utan ett -, och vice versa, således en typ av dualitet.
/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=OkHGUaB1Bs8
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Pilatus skrev:Illusionen skrev:Existens som begrepp förutsätter m a o att det finns något att jämföra med (= dualitet).
Det förefaller mig som en totalt obegriplig mening. Existensen av x innebär inte att det finns någon dualitet,
endast att x äger tillvaro, befintlighet, materialitet.
Det lär nog varken vara första eller sista gången jag skriver obegripligt.
Det förefaller vara en av mina mer framträdande talanger.
I det senaste inlägget av Algotezza, sammanfattar han på ett bra sätt det jag försökt förklara.
Vår verklighets förnimmelser är en funktion av växelverkan (= kommunikation), och växelverkan förutsätter dualitet.
Utan dualitet ingen förnimmelse/verklighet.
Dualiteten beskriver jag som avvikelser (+ resp -) i G.
Ett + kan inte existera utan ett -, och vice versa, således en typ av dualitet.
/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=OkHGUaB1Bs8
Ja, liksom det inte finns något medvetande i sig utan bara medveten-om-något. Ting är samlingar av processer. De processer som gör att vi kan uppfatta det som ett ting. Alla processer förverkligas via samverkan med omgivningen. Strålning, vibrationer. Också vårt medvetande består av de processer som bygger upp det, och dessa är resultat av och fortgår via vår samverkan med omvärlden. Vår upplevelse av omvärlden sker via mötet eller reaktionen mellan våra och omvärldens energier.
Inget kan existera ensamt annat än som något tänkt - men då samexisterar det med den som tänker det!
Algotezza aka Algotezza
Vad utgör medvetandets referens?
Något måste "vara" för att existera, men samtidigt upplevas eftersom "vara" är en beständig fast form (jag är) medan uppleva är en form som "skapas av" det "som är". Uppleva finns bara i aktiv form som utövande utan att egentligen existera permanent, helt olikt varandet.
Vi kan existera om vi så vore det enda ting som fanns
Vi kan existera utan att uppleva en enda upplevelse
Däremot kan vi inte uppleva utan att först existera
Vi kan existera om vi så vore det enda ting som fanns
Vi kan existera utan att uppleva en enda upplevelse
Däremot kan vi inte uppleva utan att först existera
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Något måste "vara" för att existera, men samtidigt upplevas eftersom "vara" är en beständig fast form (jag är) medan uppleva är en form som "skapas av" det "som är". Uppleva finns bara i aktiv form som utövande utan att egentligen existera permanent, helt olikt varandet.
Vi kan existera om vi så vore det enda ting som fanns
Vi kan existera utan att uppleva en enda upplevelse
Däremot kan vi inte uppleva utan att först existera
Ja, man kan tänka att så är fallet.
Det är väl ett arv från Platon och idévärlden att varat är något i sig och bestående och att något finns eller inte finns.
Vardandet/blivandet är den form vi möter världen via upplevandet av världen och oss själva. Utifrån den upplevelsen hypostaserar eller analyserar vi fram idén om varat och icke-varat som de delar vardandet består av. Men det som framträder för förnuftet via denna analys finns alltså tillgängligt bara i analysen, inte i den levande och upplevda verkligheten. Men då vi håller förnuftet högre än upplevandet, blir det förnuftets resultat i analysen som vi menar är det primära, inte vår upplevelse. Vi vänder via förnuftet upp och ner på verkligheten och ser det som vi kommer fram till via analys som det primära, när vi tror att vi via förnuftet "avslöjat" verkligheten. Men om vi menar att analysen ger sanningen, ja, då är det det som finns i analysen som är sanningen, inte det via sinnena givna.
Platon "lärde oss" misstro sinnena.
Algotezza aka Algotezza
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Pilatus skrev:Existensen av x innebär inte att det finns någon dualitet, endast att x äger tillvaro, befintlighet, materialitet.
Vår verklighets förnimmelser är en funktion av växelverkan (= kommunikation), och växelverkan förutsätter dualitet.
Kommunikation är förhållandet mellan sändare och mottagare, som simplex eller duplex. Det kan ju betraktas som ett slags dualitet, ett slags växelverkan mellan den som skickar ett meddelande och den som tar emot och sedan svarar.
Illusionen skrev:Utan dualitet ingen förnimmelse/verklighet.
Det är nog en mer dunkel tanke, dualitet finns inte i naturen och förutsätts knappast för att kunna förnimma en inre eller yttre händelse. Eller hur menar du?
Illusionen skrev:Dualiteten beskriver jag som avvikelser (+ resp -) i G.
Ett + kan inte existera utan ett -, och vice versa, således en typ av dualitet.
Matematiska begrepp är mänskliga påfund och säger inte ett smack om vad som existerar.
Personligen tror jag att dualitetstänkandet kan kastas över babords reling, plasket är en befrielse och att se de få luftbubblor som stiger upp är en god försäkran om förlustens adiafora ringhet.
https://www.youtube.com/watch?v=3WxnXerG4cM
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Här finns varandet av två viktiga orsaker.
1.För att punkt 2 skall kunna uppfyllas, upplevandet.
2.För att ge upplevandet en indirekt fast form i att "vara något bestämt"
Upplevandet ändras hela tiden, lika flyktigt som livet. Varandet ändras däremot aldrig tills tinget upphör att existera helt. Och utan varandet vore inte vi oss lika lite som universum heller skulle vara något.
1.För att punkt 2 skall kunna uppfyllas, upplevandet.
2.För att ge upplevandet en indirekt fast form i att "vara något bestämt"
Upplevandet ändras hela tiden, lika flyktigt som livet. Varandet ändras däremot aldrig tills tinget upphör att existera helt. Och utan varandet vore inte vi oss lika lite som universum heller skulle vara något.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster