Existentiell/vetenskaplig ångest

[hakkapeliitta]

Guds och religionens mening är att ge en snuttefilt åt svagbegåvade.
Åt svaga individer som saknar självständigt tänkande och tror att livet är förutbestämt där några sitter på priviligier och andra är slavar.
Tur att jag tränar boxning. Det är faktiskt en konst att kunna slå hårda knockouter.

På gymmet tränar jag mest allmänkondition men går lös på sandsäcken ibland oh då när man svingar hårt, beware...

[Esther]

Ja, de religösas ultimata svar är antingen mystiskt, hänvisning till någon annans svar eller världens bästa när man inte har en aning: tystnad.

Ja så går det för de som inte kan religion

[Esther]

Guds och religionens mening är att ge en snuttefilt åt svagbegåvade.
Åt svaga individer som saknar självständigt tänkande och tror att livet är förutbestämt där några sitter på priviligier och andra är slavar.
Tur att jag tränar boxning. Det är faktiskt en konst att kunna slå hårda knockouter.

På gymmet tränar jag mest allmänkondition men går lös på sandsäcken ibland oh då när man svingar hårt, beware...

OCH har varma händer som dasslock ---milde tid!

[hakkapeliitta]

Guds och religionens mening är att ge en snuttefilt åt svagbegåvade.
Åt svaga individer som saknar självständigt tänkande och tror att livet är förutbestämt där några sitter på priviligier och andra är slavar.
Tur att jag tränar boxning. Det är faktiskt en konst att kunna slå hårda knockouter.

På gymmet tränar jag mest allmänkondition men går lös på sandsäcken ibland oh då när man svingar hårt, beware...

OCH har varma händer som dasslock ---milde tid!

Esther, tro mej, är den mest behagliga människan du kan träffa.
Jag respekterar alla, sätter aldrig press på folk, är inte egoistisk och tror att jag är medelpunkten i alla sammanhang.

Jag har en hungrig hjärna, rastlös.

[Esther]

Guds och religionens mening är att ge en snuttefilt åt svagbegåvade.
Åt svaga individer som saknar självständigt tänkande och tror att livet är förutbestämt där några sitter på priviligier och andra är slavar.
Tur att jag tränar boxning. Det är faktiskt en konst att kunna slå hårda knockouter.

På gymmet tränar jag mest allmänkondition men går lös på sandsäcken ibland oh då när man svingar hårt, beware...

OCH har varma händer som dasslock ---milde tid!

Esther, tro mej, är den mest behagliga människan du kan träffa.
Jag respekterar alla, sätter aldrig press på folk, är inte egoistisk och tror att jag är medelpunkten i alla sammanhang.

Jag har en hungrig hjärna, rastlös.

just det... NU minns jag. Du är den som har sex med alla kompisar och sedan kammar dig... eller?

[hakkapeliitta]

Inte riktigt så. Jag är inte slösaktig och inte min bekantskapskrets heller. Men saker händer ibland när man umgås med varandra och är nära. Då blir vänskapen en djupare sak och närvaro ingen big deal. Ingen ångrar någonting och ingen pratar om det vitt och brett. Äkta kamratskap. "Alla" vet men tar det men tar det med en axelryckning.

[Esther]

Inte riktigt så. Jag är inte slösaktig och inte min bekantskapskrets heller. Men saker händer ibland när man umgås med varandra och är nära. Då blir vänskapen en djupare sak och närvaro ingen big deal. Ingen ångrar någonting och ingen pratar om det vitt och brett. Äkta kamratskap. "Alla" vet men tar det men tar det med en axelryckning.

Jag skulle få existentiell ångest av bara tanken... så jag tänker inte ens tänka den.

[Anders]

Tycker det låter rätt sympatiskt, jag. Om man kan hålla det på den nivån. Var själv för snäll och hade för taskigt självförtroende, tills jag plötsligt fick det, fick en hel hord damer efter mig och en som jag gifte mig med. Så jag har aldrig varit del av nåt sånt umgänge. Så egentligen vet jag inte. Men som sagt, det låter trevligt.

[hakkapeliitta]

Är själv barn och uppvuxen i efterdyningar av 68-rörelsen.
Detta har präglat hela mitt liv. Lever idag i ett "hipsterområde" och kan inte tänka mej nåt annat.
Umgås med folk som är wannabe författare, konstnärer, duktiga akademiker, men alla vi har en strävan att ta avstånd från konsumtionssamhället och vill leva ett retroliv, kanske som en protest men de flesta kommer från väldigt välbärgade familjer men har någonstans insett att materiella ting skapar ingen lycka och vänskap och kamratskap är det viktigaste i livet.

[Esther]

Är själv barn och uppvuxen i efterdyningar av 68-rörelsen.
Detta har präglat hela mitt liv. Lever idag i ett "hipsterområde" och kan inte tänka mej nåt annat.
Umgås med folk som är wannabe författare, konstnärer, duktiga akademiker, men alla vi har en strävan att ta avstånd från konsumtionssamhället och vill leva ett retroliv, kanske som en protest men de flesta kommer från väldigt välbärgade familjer men har någonstans insett att materiella ting skapar ingen lycka och vänskap och kamratskap är det viktigaste i livet.

Igår skrev jag något mycket elakt - något jag inte ens ville säga, men gjorde... för att jag känner mig oerhört ledsen och provocerad av att människor använder det vackraste som ska finnas mellan två människor som är lojala, ärliga och goda mot varandra i en kärlek som är i sin natur exklusiv i det sexuella och totalt inklusive i det mellanmänskliga - har fått bli inget.
Något man gör som vore man ett djur som hoppar på något - rapar och går vidare.

Du som inte är kvinna vet förmodligen inte hur det är att överlämna hela dig och ditt väsen till någon som du känner djupt för och älskar och förväntar dig skydd, värme och godhet från - som istället kammar sig och tackar för kaffet och sätter på nästa. Som du är inget. Som det du gav var inget. Som allt det du hoppades på när du gav dig till honom - bara var en sekund av tillfredställelse.
Hos mig framkallar allt detta sorg. Men tyvärr även att jag är kapabel att säga saker jag inte ens menar. Förlåt. Jag tog bort det för att jag inte ville det ska stå - då jag inte själv kan stå för orden jag skrev.

[Esther]

Skapelsen o alla levande varelsers 100%iga beroende av den är meningsfull. Att de vuxna i din barndom indoktrinerat dig att antingen tro att den är ett dött teknologiskt fungerande något som saknar allmängilltig mening dvs vetenskapen. Eller enligt religionen: skapelsen som en produkt av en trollkarl, Gud, med oklar agenda, båda ger som följd att var o en på olika sätt har att antingen förtränga meningsfrågan eller böja sig för oklara o auktoritära svar o förhållningsregler.
Det kan inte ge annat än ångest, vanmakt, alienering för den som på allvar ställer den mest utmanande frågan o inte nöjer sig med de svar, eller frånvaro därav, vetenskapen o religionen ger.
Finns det en allmängilltig o för förståndet, förnuftet o kommunicerbar mening med det mänskliga livet?

Håller med helt. En del av kärnan till problemet är att vi lär oss att världen inte är mer än den fysiska struktur som bär den. Vi blir hänvisade till atomer som "döda ting" och allt som existerar i vår värld är meningslöst i sig för att det "egentligen" inte är mer än som högst ett epifenomen av objekt utan värde och mening. Det sägs att "vetenskapen säger detta" men så är det inte. Det är människors tolkning av världen som ter sig som så.

Tanken att "gud skapar världen med syfte" ger en tolkning som fyller den med värde och mening genom skaparens avsikter att ge oss ett värdefullt och meningsfullt liv. Vi har inte med vetenskapens medel kunnat säga ett knyst om värde eller meningen med tillvaron, naturen eller världen vi befinner oss i. Hur vi lever, bör leva, vara, känna, tänka handlar om värderelationer och inte om fakta om en fysisk värld vi kan väga och mäta.

Vi har ett behov att se tillvarons värde och fylla den med mening men om legobitarna vi tolkar att världen består av i sig inte ger oss svaret uppstår en splittring som skapar ångest. Splittringen består av att ett meningsbehov inte blir uppfyllt hos en livsform som BYGGER på att mening finns med tillvaron

Som en pianospelare med ett piano som inte inser att pianot är ett piano eller att det är en pianospelare denne är. I en värld som konstruerat både pianot och spelaren som en del av en värld som är gjord för att bli en symfoni.

Att tala om dessa saker gör oftast folk superförvirrade för att filosofins roll överskuggats av vetenskapens modeller. Det verkar i många fall vara tabu att ens tala om livsfilosofi som inte handlar om rent hälsosamt liv med träning, kost och en ytlig strävan efter makt, status, pengar, utseende, boende, relationer som till ytan ser "friskt och glänsande ut". Hur det känns på insidan får psykologen ta hand om, hehe

Oj, jag såg inte ditt inlägg.
Vad ska man säga till så mycket sanning i ett kort meddelande som detta annat än: ja så är det.

Men inget av detta har skapat sig själv. Vi har alla varit med att skapa detta. Medvetet, omedvetet och genom att aktivt ta del eller bara passivt följa med och göra det alla andra gör. Utan eftertanke och utan att vilja anstränga oss - minsta motståndets lag.

Men jag har också en tanke kring att filosofin har överskuggats av modeller från vetenskapen - som är filosofins lilla syster. Problemet är inte i verktyget som är modellen - utan det faktum att människor som inte ens förstår vad som sägs tror på detta som ultimata sanningar och som vore det något som är ovedersägligt.
Där ser jag det egentliga problemet ---
Eftersom människan är en en meningssökande SANNINGSsökare.

[Esther]

För mig uppstår existentiell ångest när människan inte längre vågar vara sårbar och bekänna sig sårbar, ensam och liten - när vi tar på ett hårt skal som ska skydda oss mot allt. Framförallt mot att bli sårade i kärleken och givandet av oss själva. Våra förtroenden, vår värme och bli utskrattade som svaga krakar som inte duger till något.
Då - när vi inte längre kan visa oss som det vi är i vår inre sårbarhet, längtan efter sann kärlek - mottagande och givande - förtroenden och att få bli sedda som vi är och älskade i detta --- blir vi hårda, likgiltiga och till slut kommer ångesten som vi super, knarkar och missbrukar för att slippa känna av.

Det är min analys.

[Anne]

När man blir mer medveten, som i TS fall; genom att studera sociologi och inse hur skevt det är. Eller i mitt fall; plugga psykologi och tvingas inse hur vidriga människor kan vara. Har man ett varmt, välmenande hjärta blir man ofrånkomligt negativt påverkad. Man kanske blir deprimerad, får ångest, blir kall eller våldsam osv. Jag har läkarordination att inte läsa nyheterna för jag blir för deprimerad. Förstår verkligen buddhismens tanke att livet är lidande. Det anses normalt att sitta och titta på TV-programmet Ullared, men normalt är det banne mig inte om du frågar mig. Det är just mycket av splittringen mellan dessa två det rör sig om. I den här ångestkrisen kan man i förlösas och bli, om än med en hel del begränsningar, bli en hel, medveten människa som finner sina egna vägar. Jag är synnerligen förtjust i buttra gamla gubbar. De får mig fylld med skratt. Jag skrattar för jag förstår dem. Gör att jag känner mig mindre ensam. Man får leta sådana guldkorn som är äkta för en själv och värma sig med. En stor faktor i kärleken är förståelsen.

[hakkapeliitta]

Jag har svårt att relatera till Kierkegaards existentiella ångest.
Jag ser honom som en räddhågsen nörd som har ångest för sina privilegier och VET om detta men gärna behåller detta men samtidigt förstår att detta är inte OK.
Feg jävel.

[Esther]

Jag har svårt att relatera till Kierkegaards existentiella ångest.
Jag ser honom som en räddhågsen nörd som har ångest för sina privilegier och VET om detta men gärna behåller detta men samtidigt förstår att detta är inte OK.
Feg jävel.

Det var väl en ovanligt usel och malplacerad analys av en gigantisk tänkare.