Moral - etik - juridik

[Avantgardet]

"Utilitarismen är informationsberoende", du erkänner. Då ger du mig rätt. Punkt slut. Precis likadant är det med en intuitiv situationsbaserad modell, ju mer information, desto bättre beslut kan man fatta. De två skiljer sig i detta avseende alls inte åt. Form och innehåll.

[Krenek]

"Utilitarismen är informationsberoende", du erkänner. Då ger du mig rätt. Punkt slut. Precis likadant är det med en intuitiv situationsbaserad modell, ju mer information, desto bättre beslut kan man fatta. De två skiljer sig i detta avseende alls inte åt. Form och innehåll.

Vetenskapen är informationsberoende, men det innebär inte att du övertygande kan hävda att jorden är platt idag. Den intuitionsbaserade modellen ger inga kriterier för vad som är ett "bättre" beslut, iceman eller una-bombaren (som var extremt smart och kunnig) skulle båda ha rätt enligt en sådan modell, mängden information spelar ingen roll eftersom det inte finns kriterier för hur den skall hanteras.

[Algotezza]

Kalla det flumma runt om du vill men människor har i alla tider blandat och gett vad gäller tankar och idéer. Då vår tid är begränsad kan man inte fördjupa sig i allt som intresserar en men man kan ändå ha nytta och glädje av det. Man kan naturlgitvis välja att vara smal och djup eller bred och inte lika djup. Se på min ämneskompetens som lärare: där har jag religionsvetenskap, filosofi, svenska, engelska, historia.

Ett tips är att försöka lösa konkreta problem. Testa om dina system fungerar i verkliga scenarios. Det är kanske inte så post-modernt, men å andra sidan kan det ju vara kul att variera sig även där.

Funkar - i verkliga scenarios, att ha bredd... På mitt jobb, t.ex.

För övrigt, vad åsyftas mer konkret med dessa genrellt hållna ord:

Du är mer inne på för-filosofi i ditt resonemang, att testa runt lite och känna på olika saker. Det som hänt de senaste 300 åren är att man tittat på sådana resonemang och funnit genomgående mönster som man sedan först analyserat kvalitativt och funnit olika samband och senare lyckades man även bevisa att det finns en unik kvantitativ lösning.

Är det fel att testa olika synsätt? Har man genom någos slags forskning de senaste tre hundra åren kommit fram till att man bör specialisera sig? Vad pratar du om egentligen? De senaste tjugo-trettio årenhar det inom forksningsvärlden  talats  om vikten av ämnesövergripande synsätt och holism för att förstå vår verklighet. Det vurmar man för även inom gymansiet.

TESTA gärna olika synsätt. Men det är ofta en god ide att kolla vart dagens expertis befinner sig och läsa in sig på det, ofta har folk redan testat de man själv spånar på och då kan man ofta slippa att behöva uppfinna hjulet gång på gång. Inom filosofin är en av de mest revolutionerande sakerna den senaste tiden den Bayesianistiska modellen, varmt rekommenderat att du börjar där, den är väldigt imponerande i det att den löser problem inom en mängd områden utöver filosofin.

Skall kolla ditt tips. Fast så ny kan den inte vara, denna mdoell, Thomas Bayes föddes 1702. Om det nu handlar om att beräkna ett slumputfall givet ett annat.

Menar du detta?

http://en.wikipedia.org/wiki/Bayes'_theorem

Vilka är dessa?

Rättvisa är en av de vanligaste missarna.

Definiera det, tack!

Annars är väl det något som det verkligen tjatas om idag, inom feminism, nord-sydrelation etc.

Kan du ge exempel på förnuftsmässiga defekter?

En klassisk bok är "Heuristics and Biases" av Gilovich, Griffin och Kahneman, över 700 sidor full med förnuftmässiga defekter.

Ett exempel:

Du har en 6-sidig tärning med 4 gröna ytor och 2 röda. Tärningen kommer kastas 20 gånger och sekvenser gröna (G) och röda (R) kommer att antecknas. Du får välja en av tre sekvenser och du får 200 kr om sekvensen kommer upp.

1. RGRRR
2. GRGRRR
3. GRRRRR

Folk tenderar att tänka väldigt fel, vad väljer du?

På vilket sätt kan detta mer exakt  tillämpas på det vi diskuterar här? Belyser det att välja fel etiskt? Hur? Vad innebär det att göra ett etiskt felval? Det beror väl vilka bedömningsgrunder och kriterier man har utfifrån vald etisk modell för att avgöra den frågan...

Är alltid en sekvens rätt här? Kan den aldrig skifta? Handlar det inte om vilken som är sannolikast? Det är ju inte tjugo utfall i någon av sekvenserna heller.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Krenek]

Funkar - i verkliga scenarios, att ha bredd... På mitt jobb, t.ex.

Som lärare är det viktigt att ha en god koll på vetenskapens problem och styrkor, samt även etikens. Jag har svårt att se hur man går tillväga där utan att titta på vart dagens teorier ligger och vad som händer där. Ensam är inte stark i dessa frågor, istället bör man ta tillvara på den samlade mänskliga kunskapen. Kreativitet sker bäst när man har mycket information i grunden,  ett geni för 2000 år sedan är med dagens standard inget speciellt eftersom en högstadieelev kan utklassa han i många områden.

Definiera det, tack!

Jag syftar till rättighetsteorierna först och främst, tyvärr har dom heller ingen direkt koll på vad rättigheter och rättvisa är för något. Rättvisa brukar syfta att alla skall få det lika på något sätt, kvinnor skall tjäna lika mycket som män, om man är 3 pers i skogen som svälter delar man maten jämnt osv. Har aldrig sett någon vettig definition av det.

Annars är väl det något som det verkligen tjatas om idag, inom feminism, nord-sydrelation etc.

Ja, det är ganska vanligt, feminister har ofta väldigt stora problem i dessa områden eftersom de sällan vet vad de faktiskt vill uppnå. De skulle gynnas gigantiskt mycket av att välja ett system (gärna utilitarism, men vilket som helst vore en förbättring) så att de får lite fokus och kan arbeta mot ett tydligt mål. Som de beter sig nu lyckas de bara införliva den nidbild som äldre tiders filosofer har haft gällande kvinnor.

På vilket sätt kan detta mer exakt  tillämpas på det vi diskuterar här? Belyser det att välja fel etiskt? Hur? Vad innebär det att göra ett etiskt felval? Det beror väl vilka bedömningsgrunder och kriterier man har utfifrån vald etisk modell för att avgöra den frågan...

Är alltid en sekvens rätt här? Kan den aldrig skifta? Handlar det inte om vilken som är sannolikast? Det är ju inte tjugo utfall i någon av sekvenserna heller.

Med vänlig hälsning Algotezza

Folk tenderar att välja (2) över (1) eftersom det är mer grönt i den och det är högre chans att slå grönt på tärningen. Problemet är att hela (1) är en del av (2) varav (2) måste nödvändigtvis vara mer osannolik. Det är ju inte säkert att någon sekvens kommer upp, men man vill rimligtvis välja den med högs chans att göra det.

Poängen är att även i väldigt enkla fall tänker människor fel. Man har testat liknande saker där människor får 3 månadslöner om de väljer rätt, så det är inte brist på motivation som är problemet. Det är helt enkelt svårt för oss som människor att resonera kring vissa saker, därför behöver vi system som hjälper oss. Vi lär oss exempelvis grundläggande matematik och det ses som en självklarhet idag. Liknande borde vi lära oss sannolikhetslära och utilitarism för att navigera oss i politiska och etiska frågor.

[Avantgardet]

"Utilitarismen är informationsberoende", du erkänner. Då ger du mig rätt. Punkt slut. Precis likadant är det med en intuitiv situationsbaserad modell, ju mer information, desto bättre beslut kan man fatta. De två skiljer sig i detta avseende alls inte åt. Form och innehåll.

Vetenskapen är informationsberoende, men det innebär inte att du övertygande kan hävda att jorden är platt idag. Den intuitionsbaserade modellen ger inga kriterier för vad som är ett "bättre" beslut, iceman eller una-bombaren (som var extremt smart och kunnig) skulle båda ha rätt enligt en sådan modell, mängden information spelar ingen roll eftersom det inte finns kriterier för hur den skall hanteras.

Johodå, den säger "gör det bästa av situationen", medan utilitarismen säger "gör det bästa, och det bästa är mest lycka". Det är principiellt ingen som helst skillnad där. Och jadå, man kan hävda att jorden är platt, framgångsrikt, under vissa förutsättningar (som är precis vad vi menar med informationsberoende här). Däremot går det inte hävda att jorden är platt, framgångsrikt, inför ett rum fullsatt av fysiker och astronomer, men i det fallet så är ju situationen (och informationen därigenom) en helt annan. Varför är du oärlig hela tiden när du diskuterar? Du jämför aldrig på lika villkor (men det är ju klart, om du inte vet vad rättvisa är så blir det svårt att förstå att man måste jämföra två principer under samma förutsättningar för att få ett rättvisande resultat), men nu hoppas jag att jag hjälpt dig med detta. Och kan du denna gång bespara mig dina retoriska utläggningar?

Du vet väl Krenek, förresten (som jag också berättat för dig flera gånger), att sannolikheten alls inte har att göra i filosofin? Filosofin har uppstått just i opposition till sannolikheten. Sannolikheten är för sofister och retoriker, inte för filosofer.

[Krenek]

Johodå, den säger "gör det bästa av situationen", medan utilitarismen säger "gör det bästa, och det bästa är mest lycka". Det är principiellt ingen som helst skillnad där. Och jadå, man kan hävda att jorden är platt, framgångsrikt, under vissa förutsättningar (som är precis vad vi menar med informationsberoende här). Däremot går det inte hävda att jorden är platt, framgångsrikt, inför ett rum fullsatt av fysiker och astronomer, men i det fallet så är ju situationen (och informationen därigenom) en helt annan. Varför är du oärlig hela tiden när du diskuterar? Du jämför aldrig på lika villkor (men det är ju klart, om du inte vet vad rättvisa är så blir det svårt att förstå att man måste jämföra två principer under samma förutsättningar för att få ett rättvisande resultat), men nu hoppas jag att jag hjälpt dig med detta. Och kan du denna gång bespara mig dina retoriska utläggningar?

Stor skillnad, eftersom "gör det bästa av situationen" helt saknar kriterie att bedöma efter. Det kan betyda precis vad som helst. Det andra har infört restriktion vilket gör det hela meningsfullt. Det är som postmodernism vs empirism, det ena är helt oreglerat, det andra är reglerat. Det ena producerar nonsens, det andra får fram vettiga saker.

Du vet väl Krenek, förresten (som jag också berättat för dig flera gånger), att sannolikheten alls inte har att göra i filosofin? Filosofin har uppstått just i opposition till sannolikheten. Sannolikheten är för sofister och retoriker, inte för filosofer.

Sannolikhet är väldigt populärt inom filosofin och ses av många som den stora frälsaren. Öppna valfri bok i vetenskapsfilosofi och skåda. Marx däremot...

[Avantgardet]

Var har du fått idén ifrån att "postmodernismen" skulle vara oreglerad?

Och nej, det finns en reglering där i precis samma mening som utilitarismen kan sägas ha en reglering. "Det bästa" och "största möjliga lycka" kan båda tolkas, antingen faller båda "systemen" eller så inget alls. Betackar mig dina påståenden, inom filosofin sysslar vi med argument och illustrationer.

Jag läser hemskt mycket filosofer, men ingen utav dem vill befatta sig med sannolikheten (helt oavsett vilket läger de hör hemma i). Att sen nån kursbok ni haft till nån kurs i sannolikhetsteori är alls inte förvånande. Det är ett utmärkande drag för kursböcker på grundnivå att de drar till med nästan vad som helst endast för att få behålla eleverna (du vet det finns ekonomiska incitament till det där), överdrifter och ibland direkta lögner. Detta säger jag som litteraturvetare, eller litteratursociolog om du så vill, inte som filosof.

Du kan förövrigt få nämna en enda filosof som menar sannolikheten vara "den stora frälsaren" (vi bortser här från det messianska i din föreställning).

Marx var "urstyv på matte", som Engels anmärker i en fotnot i Kapitalets andra band. Men som god vetenskapsman så föredrag han givetvis logik och empiri framför sannolikhet.

[Krenek]

Var har du fått idén ifrån att "postmodernismen" skulle vara oreglerad?

Tja, allting och ingenting följer av era resonemang.

Och nej, det finns en reglering där i precis samma mening som utilitarismen kan sägas ha en reglering. "Det bästa" och "största möjliga lycka" kan båda tolkas, antingen faller båda "systemen" eller så inget alls. Betackar mig dina påståenden, inom filosofin sysslar vi med argument och illustrationer.

Nej, det bästa säger ingenting om någonting, det är beroende av något ytterligare.

Jag läser hemskt mycket filosofer, men ingen utav dem vill befatta sig med sannolikheten (helt oavsett vilket läger de hör hemma i). Att sen nån kursbok ni haft till nån kurs i sannolikhetsteori är alls inte förvånande. Det är ett utmärkande drag för kursböcker på grundnivå att de drar till med nästan vad som helst endast för att få behålla eleverna (du vet det finns ekonomiska incitament till det där), överdrifter och ibland direkta lögner. Detta säger jag som litteraturvetare, eller litteratursociolog om du så vill, inte som filosof.

Njea, du läser väl snarare litteraturförfattare och inte filosofer. Fast David Hume borde du nog stött på någon gång? Precis, litteraturvetare, du sysslar inte med varken filosofi eller vetenskap. Din ignorans är inget argument i sig självt, jag har i tidigare tråd redan visat att sannolikhet figurerar inom många filosofiska discipliner, lär dig av dina misstag.

Du kan förövrigt få nämna en enda filosof som menar sannolikheten vara "den stora frälsaren" (vi bortser här från det messianska i din föreställning).

Wesley Salmon är en av många.

Marx var "urstyv på matte", som Engels anmärker i en fotnot i Kapitalets andra band. Men som god vetenskapsman så föredrag han givetvis logik och empiri framför sannolikhet.

Marx har dock blivit helt nergjord gällande det vetenskapliga medan Laplace med flera stod sig ENORMT mycket bättre. Att dra upp Marx här är ett självmål.

[Krenek]

Whatever we call it, the project of finding such interpretations is an important one. Probability is virtually ubiquitous. It plays a role in almost all the sciences. It underpins much of the social sciences — witness, for example, the prevalence of the use of statistical testing, confidence intervals, regression methods, and so on. It finds its way, moreover, into much of philosophy. In epistemology, the philosophy of mind, and cognitive science, we see states of opinion being modeled by subjective probability functions, and learning being modeled by the updating of such functions. Since probability theory is central to decision theory and game theory, it has ramifications for ethics and political philosophy. It figures prominently in such staples of metaphysics as causation and laws of nature. It appears again in the philosophy of science in the analysis of confirmation of theories, scientific explanation, and in the philosophy of specific scientific theories, such as quantum mechanics, statistical mechanics, and genetics. It can even take center stage in the philosophy of logic, the philosophy of language, and the philosophy of religion. Thus, problems in the foundations of probability bear at least indirectly, and sometimes directly, upon central scientific, social scientific, and philosophical concerns. The interpretation of probability is one of the most important such foundational problems.

http://plato.stanford.edu/entries/proba ... interpret/

[Krenek]

Slingrade du iväg nu eller skall du börja prata om den gigantiska konspirationen som råder inom filosofin där man ofilosofiskt infört sannolikhet som ett centralt begrepp i många områden?

[Avantgardet]

Du har citerat samma stycke förut, men nu bad jag inte om den där artikeln, utan, rent konkret, om Filosofer som gagnat sig av sannolikhet. Dessutom finner man väl den där artikeln (som jag tidigare påpekat) genom att söka på "sannolikhet", inte genom att söka på "filosofi".

Nej, allting och ingenting följer inte av "postmodernisters" resonemang.

Som sagt, "det bästa" och "mest lycka" är båda relativa, varken mer eller mindre. "Lycka" är som sagt inte ett Ting, vilket jag påvisat för dig tidigare, utan en relation. Vi vet också att "lycka" varierar kraftigt mellan olika kulturer. Detta kan du inte bortse ifrån, även om du hela tiden söker så göra.

Litteraturvetenskapen sysslar med all typ av text. Jag har en viss förkärlek för filosofer, fråga mig inte varför, vilket innebär att jag plöjt igenom en hel del utav klassikerna. David Hume har jag bara läst hans "Om det mänskliga förståndet" av. Annars har ju J R Auk, mycket förtjänstfullt, visat på Humes inställning till sannolikheten i en annan tråd. Du kanske missade? Du har ingenstans visat att sannolikheten skulle utgöra en del av filosofin, däremot har jag hänvisat till specifika texter som varit och fortsätter vara fundamentala för filosofin där det görs, med all önskvärd tydlighet, explicit på vilket sätt och varför filosofi och sannolikhet inte har med varandra att göra. Filosofin som diskurs uppstod just i opposition till dem som förfäktade sannolikheten. Filosofin skulle istället syssla med sanningen, och förkastade helt och hållet sannolikheten som sofisteri. Suddar du ut denna gräns så kan du heller inte tala om filosofi. Du visade endast på att någon sannolikhetssnubbe ansett sig lösa "the raven paradox" med Bayes teorem, vilket inte på något sätt skulle ge dig rätt. Så än en gång, nämn en enda filosof som begagnar sig av sannolikhet?

Wesley Salmon pekar du på. En doldis som alls inte nämns bland filosofer i gemen. Det är alltså den stora revolution du talar om? En helt och hållet marginell företeelse. Jag slog upp honom på Wikipedia, och redan inledningsvis i artikeln om honom står, klart och tydligt, att han sysslade med "History and Philosophy of Science". En disciplin som skiljer sig från filosofin med några utmärkande drag. Bland annat så måste han givetvis befatta sig med sannolikheten och sannolikhetens plats i vetenskapen, emedan han sysslar med just vetenskapens metoder och metodutveckling - alltså inte med filosofi per se. Här måste du återigen skilja på form och innehåll. Du hade gärna fått visa på nåt ställe hos honom där han använder sannolikheten som metod, och inte behandlar den som stoff. Det är väsentligt att du gör detta, ditt enda bevis hänger på det (och då skulle det likväl inte på långa vägar ge dig rätt här, utan därigenom skulle endast konstateras att det rör sig om ett undantag som bekräftar regeln - sannolikheten har inte i filosofin att göra). Detta tycker man du borde känna till som skryter med dina kunskaper i vetenskap och filosofi, men som det tycks mig åtminstone är du oerhört dålig på att tillämpa dessa kunskaper och vill i varje läge frångå vetenskaplig och filosofisk praxis.

Jag vet inte vad du tror att jag ska tilldela dina spekulationer om Marx för sanningshalt. Att avfärda någon utan att vara bekant med honom kallas i riktigt språkbruk för fördomar, och har alls ingen plats vare sig i filosofi eller vetenskap. Vetenskap handlar väl, tvärtom, snarast om att undersöka saker? Jag förstår vidare inte vad du menar med "självmål"? Visste inte att vi tävlade om något här. Det låter som retorikerns inställning (som endast bryr sig om vad som ger sken av att vara sannolikt - för att parafrasera Platon), inte filosofens...

[Avantgardet]

Slingrade du iväg nu eller skall du börja prata om den gigantiska konspirationen som råder inom filosofin där man ofilosofiskt infört sannolikhet som ett centralt begrepp i många områden?

Förstår inte ens varför du tar upp precis samma argument som du hade för flera månader sen, och som du inte heller då kunde backa upp. Filosofin har uppstått i opposition till sannolikhetsförfäktarna (sofisterna och retorikerna), detta är filosofins essens (om man så vill). Erkänner man inte den så kan man inte längre tala om filosofi, utan då talar man om något annat (som kanske påminner om filosofi men likväl inte är filosofi). Detta är elementärt, Krenek. Hela begreppet "filosofi" hänger på denna distinktion.

[Avantgardet]

Förresten fann jag ett stycke hos Kant ("Critique of Pure Reason") som jag citerade och sparade för din skull. Där han visar på skillnaden mellan analogi i filosofisk och matematisk bemärkelse (eftersom du, vid ett tillfälle, menade att jag använde "analogi" på ett sätt som skiljde sig från hur man använder det inom matematiken, du sa i själva verket att jag använde begreppet "kreativt", medan jag hävdade att jag använde det i en strikt bemärkelse, så kom detta citat oerhört väl till pass):

Analogies in philosophy mean something very different from that which they represent in mathematics. In the latter they are formulæ, which enounce the equality of two relations of quantity, and are always constituative, so that if two terms of the proportion are given, the third is also given, that is, can be constructed by the aid of these formulæ. But in philosophy, analogy is not the equality of two quantitative but of two qualitative relations.

Varsågod!

[Algotezza]

Funkar - i verkliga scenarios, att ha bredd... På mitt jobb, t.ex.

Som lärare är det viktigt att ha en god koll på vetenskapens problem och styrkor, samt även etikens. Jag har svårt att se hur man går tillväga där utan att titta på vart dagens teorier ligger och vad som händer där. Ensam är inte stark i dessa frågor, istället bör man ta tillvara på den samlade mänskliga kunskapen. Kreativitet sker bäst när man har mycket information i grunden,  ett geni för 2000 år sedan är med dagens standard inget speciellt eftersom en högstadieelev kan utklassa han (honom) i många områden.

Nu gällde inte frågan om det är vettigt att strunta i att fortbilda sig eller ej i sina ämnen, utan nyttan/onyttan med bredd.

Definiera det, tack!

Jag syftar till rättighetsteorierna först och främst, tyvärr har dom heller ingen direkt koll på vad rättigheter och rättvisa är för något. Rättvisa brukar syfta att alla skall få det lika på något sätt, kvinnor skall tjäna lika mycket som män, om man är 3 pers i skogen som svälter delar man maten jämnt osv. Har aldrig sett någon vettig definition av det.

Intressant att fundera över ur relationen mellan rättigheter och rättvisa.

Annars är väl det något som det verkligen tjatas om idag, inom feminism, nord-sydrelation etc.

Ja, det är ganska vanligt, feminister har ofta väldigt stora problem i dessa områden eftersom de sällan vet vad de faktiskt vill uppnå. De skulle gynnas gigantiskt mycket av att välja ett system (gärna utilitarism, men vilket som helst vore en förbättring) så att de får lite fokus och kan arbeta mot ett tydligt mål. Som de beter sig nu lyckas de bara införliva den nidbild som äldre tiders filosofer har haft gällande kvinnor.

Från Xantippa och framåt, menar du...? Feminister vet ofta mer ang. vad de inte vill än vad de vill. Och om  hur de inte vill män skall vara.

På vilket sätt kan detta mer exakt  tillämpas på det vi diskuterar här? Belyser det att välja fel etiskt? Hur? Vad innebär det att göra ett etiskt felval? Det beror väl vilka bedömningsgrunder och kriterier man har utfifrån vald etisk modell för att avgöra den frågan...

Är alltid en sekvens rätt här? Kan den aldrig skifta? Handlar det inte om vilken som är sannolikast? Det är ju inte tjugo utfall i någon av sekvenserna heller.

Med vänlig hälsning Algotezza

Folk tenderar att välja (2) över (1) eftersom det är mer grönt i den och det är högre chans att slå grönt på tärningen. Problemet är att hela (1) är en del av (2) varav (2) måste nödvändigtvis vara mer osannolik. Det är ju inte säkert att någon sekvens kommer upp, men man vill rimligtvis välja den med högs chans att göra det.

Poängen är att även i väldigt enkla fall tänker människor fel. Man har testat liknande saker där människor får 3 månadslöner om de väljer rätt, så det är inte brist på motivation som är problemet. Det är helt enkelt svårt för oss som människor att resonera kring vissa saker, därför behöver vi system som hjälper oss. Vi lär oss exempelvis grundläggande matematik och det ses som en självklarhet idag. Liknande borde vi lära oss sannolikhetslära och utilitarism för att navigera oss i politiska och etiska frågor.

Man väljer ofta utifrån känsla, vidskepelse, förfomar ... Kunskaper och tydliga, användbara begrepp ger stadga åt tänkande och intuition.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Krenek]

Du har citerat samma stycke förut, men nu bad jag inte om den där artikeln, utan, rent konkret, om Filosofer som gagnat sig av sannolikhet. Dessutom finner man väl den där artikeln (som jag tidigare påpekat) genom att söka på "sannolikhet", inte genom att söka på "filosofi".

Nej, allting och ingenting följer inte av "postmodernisters" resonemang.

Som sagt, "det bästa" och "mest lycka" är båda relativa, varken mer eller mindre. "Lycka" är som sagt inte ett Ting, vilket jag påvisat för dig tidigare, utan en relation. Vi vet också att "lycka" varierar kraftigt mellan olika kulturer. Detta kan du inte bortse ifrån, även om du hela tiden söker så göra.

Total relativism är förkastat, ingen tror på det, det är postmodernistisk smörja.

Litteraturvetenskapen sysslar med all typ av text. Jag har en viss förkärlek för filosofer, fråga mig inte varför, vilket innebär att jag plöjt igenom en hel del utav klassikerna. David Hume har jag bara läst hans "Om det mänskliga förståndet" av. Annars har ju J R Auk, mycket förtjänstfullt, visat på Humes inställning till sannolikheten i en annan tråd. Du kanske missade? Du har ingenstans visat att sannolikheten skulle utgöra en del av filosofin, däremot har jag hänvisat till specifika texter som varit och fortsätter vara fundamentala för filosofin där det görs, med all önskvärd tydlighet, explicit på vilket sätt och varför filosofi och sannolikhet inte har med varandra att göra. Filosofin som diskurs uppstod just i opposition till dem som förfäktade sannolikheten. Filosofin skulle istället syssla med sanningen, och förkastade helt och hållet sannolikheten som sofisteri. Suddar du ut denna gräns så kan du heller inte tala om filosofi. Du visade endast på att någon sannolikhetssnubbe ansett sig lösa "the raven paradox" med Bayes teorem, vilket inte på något sätt skulle ge dig rätt. Så än en gång, nämn en enda filosof som begagnar sig av sannolikhet?

Paul Horwich är ännu en... Återigen, din ignorans är inget bevis för mer än just din ignorans. Fakta: Filosofin sysslar med sannolikhet inom många områden. Learn to love it.

Wesley Salmon pekar du på. En doldis som alls inte nämns bland filosofer i gemen. Det är alltså den stora revolution du talar om? En helt och hållet marginell företeelse. Jag slog upp honom på Wikipedia, och redan inledningsvis i artikeln om honom står, klart och tydligt, att han sysslade med "History and Philosophy of Science". En disciplin som skiljer sig från filosofin med några utmärkande drag. Bland annat så måste han givetvis befatta sig med sannolikheten och sannolikhetens plats i vetenskapen, emedan han sysslar med just vetenskapens metoder och metodutveckling - alltså inte med filosofi per se. Här måste du återigen skilja på form och innehåll. Du hade gärna fått visa på nåt ställe hos honom där han använder sannolikheten som metod, och inte behandlar den som stoff. Det är väsentligt att du gör detta, ditt enda bevis hänger på det (och då skulle det likväl inte på långa vägar ge dig rätt här, utan därigenom skulle endast konstateras att det rör sig om ett undantag som bekräftar regeln - sannolikheten har inte i filosofin att göra). Detta tycker man du borde känna till som skryter med dina kunskaper i vetenskap och filosofi, men som det tycks mig åtminstone är du oerhört dålig på att tillämpa dessa kunskaper och vill i varje läge frångå vetenskaplig och filosofisk praxis.

Ta av foliehatten och inse läget.

Bayesian conceptions of probabilistic reasoning have exploded onto the philosophical and scientific scene in recent decades. Such accounts combine a subjectivist interpretation of probability statements with the demand that rational agents update their degrees of belief in accordance with Bayes’s Theorem (which is itself an uncontroversial mathematical result). Bayesianism is a remarkable program that promises to combine the positivists’ demand for rules governing rational theory choice with a Kuhnian role for values and subjectivity.

Jag vet inte vad du tror att jag ska tilldela dina spekulationer om Marx för sanningshalt. Att avfärda någon utan att vara bekant med honom kallas i riktigt språkbruk för fördomar, och har alls ingen plats vare sig i filosofi eller vetenskap. Vetenskap handlar väl, tvärtom, snarast om att undersöka saker? Jag förstår vidare inte vad du menar med "självmål"? Visste inte att vi tävlade om något här. Det låter som retorikerns inställning (som endast bryr sig om vad som ger sken av att vara sannolikt - för att parafrasera Platon), inte filosofens...

Marx är helt körd idag, ta bara den tråden i politik forat där du åker på spö gång på gång av ekonomen. Det går inte att bli mycket mer vederlagd än Marx är. Du tvingas in i postmodernismen för att det är enda chansen att hålla kvar vid dina--sedan länge--krossade teorier. Visst, utan kriterier kan ingen visa att du har fel, men det innebär att du tappar all kontakt med filosofin och vetenskapen.