Skogsälvan skrev:Nej, jag kan inte ge dig en sådan låttitel då jag isåfall ser det fula som vackert. Det har du rätt i, däremot kan jag tycka att det är fult men kompletterar resten. Att du som är så intresserad av språket inte har intresserat dig för poesi kan jag tycka är lite tråkigt. Du kanske lever i en illusion att det förskönar verkligheten eller nåt. Verklig poesi går bortom språkets barriärer, vilket är väldigt svårt, men enda sättet att verkligen nå fram. Gå bortom språket. Du kan fortfarande få mina Shakespear-böcker vilka ger en god inblick, även om de är lite knaggliga att läsa på engelska, skicka mig ett pm annars lämnar jag dem på loppis. Att Freud inte intresserade sig för barn i högre grad är synd. Att du som intresserar dig för språket inte intresserar dig för poesin är synd.
Nej, poesi går inte bortom språket, det är ett grundlöst transcendentalt antagande men ytterst vanligt förekommande. Poesin
benämner världen, det går inte bortom språket.
Jag är intresserad av poesi, men jag är inte "klassicist" inte ens i den här vidare bemärkelsen, och jag är ingen "konstkonsument" på samma sätt som du. Poesin som du läser anser jag för längesedan vara överspelad, och poesin som genre bara en nostalgisk rest för just småborgerliga "konstkonsumenter" som söker status. Prosan kan vara minst lika mycket poesi som lyriken, och det är det första man måste inse (vilket förvisso redan Wordsworth tar fasta på i förordet till "Lyrical Ballads", men aldrig vågade fullfölja), och som bara är den logiska slutsatsen av den gränsupplösning mellan "högt" och "lågt" som pågått under många århundraden (Homeros hade inte varit ett piss sämre om han skrev på prosa, antagligen alldeles tvärtom). Det andra är att poesin är absurd efter förintelsen. Man kan inte fortsätta naivt på samma sätt, det är en annan värld vi lever i. Det tredje blir därför, återigen, vad ska poesin vara bra för? Den behöver ett
raison d'être, och "det vackra" räcker inte - då är det bättre hålla käften stängd istället.
Freud intresserade sig mycket för barn, och den där klyschan om att allt han visste om barn var förmedlat genom borgerskapets kvinnfolk är inte sann - han hade ju egna barn t.ex. Psykoanalysen överhuvudtaget talar mycket om barn, Melanie Klein nästan uteslutande.
Du kan visst nämna en låttitel och låta oss undersöka. Det beror inte på om du nämner en eller inte, utan det beror på karaktären på den låt du refererar till. Konst för mig gör inte skillnaden mellan vackert och fult, utan desto mer mellan sant och falskt (men inte i någon enkel och naiv mening dock, för att slippa det missförståndet). Att låta det fula vara fult, att ta det som fult utan att döma det eller snygga till det, klä upp det osv. (dvs. att inte göra våld på det och förljuga det), det är för mig viktigt. Ta slumpvis vald målning av Francis Bacon:
