ORSAK & VERKANFör att kunna gå vidare och bl a besvara Algotezzas och Pilatus senaste frågor behöver jag,
som ett första steg, en bekräftelse på att följande anses begripligt.
Till skillnad mot tidigare inlägg, i vilka resonemanget bl a utgått från maskeringsprincipen, MP,
och Eulers formel, beskrivs i detta inlägg hur orsak och verkan kan bindas till kvadrant-böjen.
Det rör sig alltså om ett kompletterande något annorlunda betraktelsesätt till växelverkan.
Vår verklighet, så som vi beskriver den via språk, matematik och vetenskap i allmänhet,
kan betraktas/beskrivas som orsak – verkan – samband.
ORSAK utgörs av minnet av det som varit.
VERKAN utgörs av det som förväntas framgent.
I tidigare inlägg beskriver jag något jag benämner KVADRANT-BÖJ.
Kvadrantböjen representerar den visuella modellen för orsak-verkan-sambandet.
Balanskriteriet DELTA, Ư, beskriver balansen i detta samband.
DELTA kan då ses som en BALANSERAD kombination av KVADRANT-böjar.
Den REELLA kvadrantböjen är, isolerat betraktad, ej i balans. Tänker vi oss att vi successivt
förflyttar oss längs med böjen, avviker vi allt mer från den ursprungliga startriktningen/linjen.
Böjens avvikelse från den ursprungliga linjära linjen/axeln representerar böjens OBALANS.
Denna obalans inrymmer orsaken till vår verklighets RUM.
Allt som SKER i vår VERKLIGHET, oavsett vilka storheter det gäller, kan betraktas som REELLA AVVIKELSER.
Dessa avvikelser kan i sin tur brytas ned i KVADRANT-BÖJAR.
Det vi direkt förnimmer är således den REELLA kvadrant-böjen, som är i OBALANS.
Vår förnimbara s k verklighet (= det reella) befinner sig m a o i ett tillstånd som kännetecknas av obalans.
För att balansera denna REELLA obalans i rummet, krävs, p g a vår egen-referens och MP,
en IMAGINÄR ”dimension”. Det IMAGINÄRA representeras av kvadrant-böjens avvikelse enligt ovan.
Kvadrant-böjen i mer komplett form får därigenom en komplex form i RUMMET.
Den komplexa formen medför att bas skapas för sfäriska former.
I balanskriteriet DELTA, ∆Ø, ingår därför både reella och imaginära axlar.
EXISTENS i vår reella verklighet, förutsätter således att det REELLA har en balanserande IMAGINÄR
”motpol” för att balans ska råda, sett ur vårt atomära perspektiv.
Det REELLA och IMAGINÄRA refererar till det jag benämner grundtillståndet, G.
G återspeglar universum ur ett överordnat orsak-verkan perspektiv.
Grundtillståndet, G, utgör ”master” för balanskriteriet, ∆Ø varigenom, ∆Ø, är underordnat G.
Det kan uttryckas som att G:s ”dynamik” är dold/maskerad för oss, men likväl påverkar oss.
Medvetandets EGEN-REFERENS kan ses som en unik ”kombinations-kod” av kvadrant-böjar, I RUMMET.
Våra liv formas av hur denna unika ”kombinations-kod” samverkar med G.
I förlängningen innebär detta att vår verklighet med dess förnimmelser är ett unikt orsak-verkan fenomen
involverande olika, såväl reella som imaginära, samverkansnivåer, varav en utgörs av egen-referensen.
/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=2IcLo4zehMA