Vad är värde?

[Smisk]

1/ Vad som har värde är alltså flexibelt och dynamiskt?
2/ Skulle du säga att det är processer av värderande vi deltar i?

3/ Kan något som inte kan kopplas till behov ha värde som du tänker dig det?

1/ Ja.
2/ Ja,
3/ Absolut. Jag har inget påtagligt behov att det finns noshörningar eller biologisk mångfald, men det förefaller mig vara en farlig väg för livets utvecklig på Jorden och som varande en del av detta känner jag ansvar för utvecklingen, genom att vara människa och med allt vad det innebär.

Men kommer inte den känslan och bedömningen från dig och inte från nosörningen eller jordens utveckling?

Är källan till kunskapen/erfarenheten och bedömningen inte låst vid medvetandet som kan uppleva värdet?

Jag skulle argumentera för att existensen som sådan har värde i sig. Det är dock jag som gör det och inte existensen. Skälen till att jag tänker så är att jag vet kvalitativa saker om existensen, så som den trots allt erfars och därför KAN erfaras, samt att jag kan föreställa mig varianter av olika utfall eftersom jag är medveten och kan påverka saker i världen. Mina beteenden bygger på och motiveras av dessa kvalitéer och förmågor och därför ser jag naturen, livet och människor som värdefulla.

Om vi däremot tänker oss en värld som endast kan ha atomer men inget liv, då plockar vi direkt bort allt som kan ha värde i den.

När du skriver "nosörningar och biologisk mångfald" och "farlig väg för livets utveckling på jorden" är dessa tankar ett resultat av hur vi tänker/känner/värderar saker och dem är då värdeladdade som en konsekvens av det tänker jag.

Dem behov vi tänker oss dessa saker kopplas till är mänskliga och dem innehåller saker som i sig inte är behov så som begär och värderingar av "viktiga saker" vi lär oss livet innehåller för oss.

[xion]

1/ Vad som har värde är alltså flexibelt och dynamiskt?
2/ Skulle du säga att det är processer av värderande vi deltar i?

3/ Kan något som inte kan kopplas till behov ha värde som du tänker dig det?

1/ Ja.
2/ Ja,
3/ Absolut. Jag har inget påtagligt behov att det finns noshörningar eller biologisk mångfald, men det förefaller mig vara en farlig väg för livets utvecklig på Jorden och som varande en del av detta känner jag ansvar för utvecklingen, genom att vara människa och med allt vad det innebär.

Men kommer inte den känslan och bedömningen från dig och inte från nosörningen eller jordens utveckling?

Är källan till kunskapen/erfarenheten och bedömningen inte låst vid medvetandet som kan uppleva värdet?

Jag skulle argumentera för att existensen som sådan har värde i sig. Det är dock jag som gör det och inte existensen. Skälen till att jag tänker så är att jag vet kvalitativa saker om existensen, så som den trots allt erfars och därför KAN erfaras, samt att jag kan föreställa mig varianter av olika utfall eftersom jag är medveten och kan påverka saker i världen. Mina beteenden bygger på och motiveras av dessa kvalitéer och förmågor och därför ser jag naturen, livet och människor som värdefulla.

Om vi däremot tänker oss en värld som endast kan ha atomer men inget liv, då plockar vi direkt bort allt som kan ha värde i den.

När du skriver "nosörningar och biologisk mångfald" och "farlig väg för livets utveckling på jorden" är dessa tankar ett resultat av hur vi tänker/känner/värderar saker och dem är då värdeladdade som en konsekvens av det tänker jag.

Dem behov vi tänker oss dessa saker kopplas till är mänskliga och dem innehåller saker som i sig inte är behov så som begär och värderingar av "viktiga saker" vi lär oss livet innehåller för oss.

Det är bara ett tänkande subjekt som kan identifiera värde, som vet vad värde är för något.
Om alla djur med tankeförmåga dog ut så skulle ingen kunna identifiera värde. Andra livsformer skulle fortfarande ha behov för att kunna leva vidare och dessa behov vore ur den aspekten värdefulla för dem.

[Smisk]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.
För att besvara frågan bör man därför ange vad detta ”något” är och/eller representerar.
”Värdet” har m a o, i någon mening, kapacitet att ”tillföra” något till referensobjektet ”något”.
Med en sådan definition kan ”värdet” vara såväl positivt som negativt.

Ett exempel,
I tråden, Ett försök till kritik av deltakonceptet, 12 maj 2024 16:20, beskrivs ett tänkbart scenario
där ”livet på planeten” utgör referens, och där mänskligheten är boven i dramat.
Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?

När vi tänker "vad är livets värde?" eller när vi säger "allt liv har värde" syftar vi på något där vi bestämt hur vi skall se och handla dessa saker. Frågorna handlar inte om fakta alls utan bygger helt på hur vi tänker oss att vi skall handla.

"Vad har mänsklig liv för värde?" refererar till "hur BÖR jag agera i förhållande till mänskligt liv?".

Detta är komplext eftersom det finns olika typer av värde, olika saker har olika värde och det finns olika perspektiv och agenter som agerar relativt dem.

Vi kan jämföra det med estetiskt skapande, vi kan kreativt skapa målningar, musik eller poesi utefter vår personlighet och vilja på en mängd olika sätt. Att handla moraliskt är en sådan typ av skapande, vi agerar och väljer, att uttrycka det vi värderar. Moraliska "bör" är val av hur vi handlar när vi tänker värderande.

När jag exempelvis väljer att skapa musik använder jag en komplex relation till hur det känns och vad jag önskar för att uttrycka mig musikaliskt.

När vi "lever livet" och uttrycker oss genom det gör vi samma typ av sak, vi "väljer livet" utifrån olika saker vi vet och värderar. Vi har en karta och en kompass med fakta om världen och viktiga saker i den och detta är komplext skulle jag säga.

[Smisk]

Det är bara ett tänkande subjekt som kan identifiera värde, som vet vad värde är för något.
Om alla djur med tankeförmåga dog ut så skulle ingen kunna identifiera värde. Andra livsformer skulle fortfarande ha behov för att kunna leva vidare och dessa behov vore ur den aspekten värdefulla för dem.

Det håller jag med om. Tänkandet är något vi medvetet gör där vi kan påverka förhållandet mellan det vi kvalitativt erfar, kan föreställa oss och välja att göra för att påverka.

Det är MED vårat tänkande som vi "renderar världen" med värderingar. Vi projicerar vårat inre med våra erfarenheter, värderingar och motiv på världen vi uppfattar och tänker oss. Det är vi som lever oss in i "livet för noshörning" och tänker oss dennes erfarenheter och behov och det är där vi vet något om värde.

[xion]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.
För att besvara frågan bör man därför ange vad detta ”något” är och/eller representerar.
”Värdet” har m a o, i någon mening, kapacitet att ”tillföra” något till referensobjektet ”något”.
Med en sådan definition kan ”värdet” vara såväl positivt som negativt.

Ett exempel,
I tråden, Ett försök till kritik av deltakonceptet, 12 maj 2024 16:20, beskrivs ett tänkbart scenario
där ”livet på planeten” utgör referens, och där mänskligheten är boven i dramat.
Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?

Filosofi handlar just om att krångla till enkla frågor, men även om att förenkla eller förklara krångliga sådana.

T.ex. frågan: "Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?
Bara ett tänkande subjekt kan identifiera värde.
Livet på planeten är inget tänkande subjekt och vet inte om något värde.
Formellt så krävs det en agent för vilken livet på planeten har ett värde.

[hakkapeliitta]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.

Som i sin tur refererar till något annat?
När tar kedjan slut? Finns någon utgångspunkt?
Du har använt uttrycket "atomär flitigt. Finns det atomära begrepp?
Marx skrev en gång "atomärt begrepp", fick mej att haja till. Lät som Bohrs atom-modell.
Refererar själv gärna själv till matematikens modellbygge med axiomatiska sanningar.

[Pilatus]

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.

Som i sin tur refererar till något annat? När tar kedjan slut? Finns någon utgångspunkt?

Om värde refererar till något så borde det vara en skattning. Hur mycket av något? Förmågan att byta en kvantitet av X mot något annat som vi uppskattar eller behöver. Så värden har nära förbindelse med handel.

Sedan har detta värde använts i överförd mening. Värdet av att vara fri, värdet av en rättighet. Samhällskontraktet, vi säljer delar av vår frihet i utbyte mot trygghet och ordning.

Religion, vi följer imperativet "du skall X" och belönas med att bli del i en gemenskap.

Värdet av en försvarsgemenskap, Nordatlantpakten. Sårbarheten minskar men har ett pris.

[Illusionen]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.

Som i sin tur refererar till något annat?
När tar kedjan slut? Finns någon utgångspunkt?
Du har använt uttrycket "atomär flitigt. Finns det atomära begrepp?
Marx skrev en gång "atomärt begrepp", fick mej att haja till. Lät som Bohrs atom-modell.
Refererar själv gärna själv till matematikens modellbygge med axiomatiska sanningar.

Skriver detta i en paus i trädgårdarbetet, så det får bli en kortfattad kommentar.
Jag har inte läst hela tråden så jag borde kanske ha avstått från att skriva.

Nej, det är inte så jag menar, utan definitionen av referensen avseende ”något” är definitiv.
Inget hindrar dock att definitionen är ”komplex” till sin natur, så även Smisks sätt att beskriva
förefaller rymmas inom mitt förslag.

[xion]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.

Som i sin tur refererar till något annat?
När tar kedjan slut? Finns någon utgångspunkt?
Du har använt uttrycket "atomär flitigt. Finns det atomära begrepp?
Marx skrev en gång "atomärt begrepp", fick mej att haja till. Lät som Bohrs atom-modell.
Refererar själv gärna själv till matematikens modellbygge med axiomatiska sanningar.

Skriver detta i en paus i trädgårdarbetet, så det får bli en kortfattad kommentar.
Jag har inte läst hela tråden så jag borde kanske ha avstått från att skriva.

Nej, det är inte så jag menar, utan definitionen av referensen avseende ”något” är definitiv.
Inget hindrar dock att definitionen är ”komplex” till sin natur, så även Smisks sätt att beskriva
förefaller rymmas inom mitt förslag.

Nu måste du förklara vad du menar med begreppet "atomärt". Du har ju satt myror i huvudet på "hackka" med det. Nu måste du förklara vad det står för. Du använder ju begreppet överallt i ditt koncept så du om någon måste ju veta.

[Illusionen]

Nu måste du förklara vad du menar med begreppet "atomärt". Du har ju satt myror i huvudet på "hackka" med det.
Nu måste du förklara vad det står för. Du använder ju begreppet överallt i ditt koncept så du om någon måste ju veta.

Vi beskriver verkligheten utifrån förekomst av "materia" som sedan beskrivs via atomens struktur.
Var observant på att detta är något som vi själva (medvetandet) "internt" har "konstruerat"
Vi är m a o delaktiga i processen som "skapar" verkligheten inkl atomen.
Det "atomära" i form av verkligheten är således en typ av själv-genererad illusion.

Citerar kapitel 3 i patentansökan,

3 MEDVETANDET / ”JAGET”

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har
sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskat intresse
in i vår tid. De sökta svaren lyser dock fortfarande med sin frånvaro.

Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras
troligen via komplicerade och komplexa elektrokemiska processer, i vilka information från våra
sinnen lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i
pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud,
muskler och balansorgan.
Det rör sig om atomära verklighetsbeskrivningar fjärran från de inledande Citat A och Citat B.

Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott,
har dock någon bra förklaring på vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det
mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen alltså i första hand
inriktad på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de
komplexa reella och imaginära strukturella fältsamband konceptet hävdar och beskriver.

Inledningsvis nämnda formuleringar/citat, kan ses som en sammanfattning och bekräftelse på
hur bristfällig vår kunskap om medvetandet inkl jaget fortfarande är.

Citat A,

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att
RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.
Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och
tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva
upplevelsen/ förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Svar på frågorna utgör nödvändig grund för beskrivning och förklaring av medvetandet/”jaget”.
Ingen tillfrågad har kunnat ge ett trovärdigt svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.
Konsekvensen av uteblivna svar är att medvetandet saknar förklaring på basal nivå.
Ett trovärdigt svar på frågeställningen Citat A beskriver, förutsätter även svar på frågorna,

• VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
• VAD KÄNNETECKNAR DENNA REFERENS ?
• VAD UTGÖR VERKLIGHETENS ”ORO” ?

Ur atomärt perspektiv, och avsaknad av svar på citaten, kan det ej uteslutas att referensen i fråga,
i minst något avseende innefattar beroende av varierbara ”samband” som t ex kombinationer av
sinnesinformation, minnesberoende och villkorade komplexa strukturella variationer.
Tänkbara sådana variationer är skilda och/eller kombinerade ”komplexitets-nivåer”.

Då hjärnans funktion ofta beskrivs som komplicerade och komplexa elektrokemiska processer
är det motiverat att börja resonemanget med ett försök att förstå de elektromagnetiska fältens principiella
strukturer och växelverkan ”bortom” Maxwells ekvationer, för att kunna fördjupa sig i medvetandets och
”jagets” funktioner. Detta har ingen lyckats med, även om många tror sig veta.

För att styrka denna uppfattning citeras en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet,
som redan för flera år sedan skrev följande intressanta och sakliga artikel i SVD.

Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget.
De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva.
Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.
Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.

För att medvetandet skall kunna förklaras krävs bl a att basala underliggande frågor först ges trovärdiga
svar, och där är vi ännu ej ! Exempel på sådana frågor är,

• VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR RUM ?
• VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR TID ?
• VAD ÄR och/eller REPRESENTERAR KRAFT ?

Det föreliggande koncept tillför, är att det utifrån ett modifierat renodlat metafysiskt resonemang
går att visa att svaren på dessa tre fundamentala frågor metafysiskt har ett gemensamt enkelt ursprung.
Aktuella metafysiska ”fältbaserade” samband är till sin natur abstrakta/imaginära,
och hemmahörande ”bortom” vår förnimbara verklighet och ”standard-modellen”.

Resonemanget bygger på antagandet att medvetandet, och den verklighet den förespeglar oss,
i vår mänskliga tappning, är en effekt av atomens struktur. Såväl matematikens regelverk som fysiken,
i den form vi känner den, är i grunden förbundna med atomens struktur.
Verkligheten är m a o SELEKTIV och BEGRÄNSAD till sin natur ! UNIVERSUM bör av den orsaken rimligen
vara något långt mer än vi har förmåga att föreställa oss.

Citat från kapitel12 FÄLT

Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper.
Notera här att det materiella (materia) är ett begrepp som är kopplat till (≈ en funktion av) den
verklighet via tycker oss förnimma via rumtiden, och är således beroende av ”jagets” struktur.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är fascinerande. Så länge vi inte har det slutgiltiga svaret är det troligen omöjligt att förstå vad
som döljer sig ”bortom rumtiden”, och som alternativ hänvisade till att söka atomära modeller.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de
mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Materia inkl fälten är m a o ett internt rumtiden-begrepp. Fälten kan med detta betraktelsesätt
anses utgöra filosofins fundament, och i förlängningen nyckeln till svaren på de stora frågorna
inom filosofin. Hård-drar vi detta resonemang så finns det således skäl att misstänka att fälten
ej existerar, utan att vi, p g a ”begrepps-konvertering”, enbart förnimmer effekter/egenskaper
(som vi benämner fält) av något okänt, och därmed svajar även definitionen av materia.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[Pilatus]

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.

Som i sin tur refererar till något annat? När tar kedjan slut? Finns någon utgångspunkt?

Om värde refererar till något så borde det vara en skattning. Hur mycket av något? Förmågan att byta en kvantitet av X mot något annat som vi uppskattar eller behöver. Så värden har nära förbindelse med handel.

Sedan har detta värde använts i överförd mening. Värdet av att vara fri, värdet av en rättighet. Samhällskontraktet, vi säljer delar av vår frihet i utbyte mot trygghet och ordning.

Religion, vi följer imperativet "du skall X" och belönas med att bli del i en gemenskap.

Värdet av en försvarsgemenskap, Nordatlantpakten. Sårbarheten minskar men har ett pris.

[xion]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.
För att besvara frågan bör man därför ange vad detta ”något” är och/eller representerar.
”Värdet” har m a o, i någon mening, kapacitet att ”tillföra” något till referensobjektet ”något”.
Med en sådan definition kan ”värdet” vara såväl positivt som negativt.

Ett exempel,
I tråden, Ett försök till kritik av deltakonceptet, 12 maj 2024 16:20, beskrivs ett tänkbart scenario
där ”livet på planeten” utgör referens, och där mänskligheten är boven i dramat.
Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?

Filosofi handlar just om att krångla till enkla frågor, men även om att förenkla eller förklara krångliga sådana.

T.ex. frågan: "Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?
Bara ett tänkande subjekt kan identifiera värde.
Livet på planeten är inget tänkande subjekt och vet inte om något värde.
Formellt så krävs det en agent för vilken livet på planeten har ett värde.

Kan något ha ett intrinsikalt värde?
Är värde en egenskap?
En penna har egenskapen att den går att skriva eller teckna med. Värdet är instrumentellt för den som kan använda den.
Värdet finns i kombinationen användare/användbarhet.
Egentligen har allt ett intrinsikalt(inneboende) värde som vi skulle kunna upptäcka. Så fort vi använder eller identifierar detta värde så får det ett instrumentellt värde för oss. Så länge vi inte upptäcker det och använder det så saknar det instrumentellt värde.
Kanske kan man säga att de egenskaper hos något som används får instrumentellt värde och de som inte används förblir intirinsikala/potentiella.

[Smisk]

Kan något ha ett intrinsikalt värde?
Är värde en egenskap?
En penna har egenskapen att den går att skriva eller teckna med. Värdet är instrumentellt för den som kan använda den.
Värdet finns i kombinationen användare/användbarhet.
Egentligen har allt ett intrinsikalt(inneboende) värde som vi skulle kunna upptäcka. Så fort vi använder eller identifierar detta värde så får det ett instrumentellt värde för oss. Så länge vi inte upptäcker det och använder det så saknar det instrumentellt värde.
Kanske kan man säga att de egenskaper hos något som används får instrumentellt värde och de som inte används förblir intirinsikala/potentiella.

Jag upplever koncepten instrumentalt vs intrinsikalt som rörigt använda.
Man blandar ofta vad man syftar på och hoppar mellan att syfta på existensmässiga respektive värdemässiga saker.

Ibland menar man med intrinsikalt att något kan existera utan att ha med andra saker att göra, så som mänskligt värde.
Mänskligt värde här är då något alla människor har helt oberoende av saker som utsprung, kultur, plats, tid, förmågor och annan form av status osv.

Ibland menar man att det är det som har "egentligt värde" och därför inte är instrumentellt. Här menar man att det är något man söker för att det är det som har värde för att skilja mellan det vi önskar och metoderna för att komma dit. Saker som livsglädje, mening och skönhet exempelvis där dessa är erfarenheterna man då "egentligen vill ha" när man gör saker som lyssnar på musik, har vänskap eller ser på konst osv.

Som jag ser det så är begreppet alltså användbart för att tala om dessa olika saker så att vi kan skilja mellan "vägen till det önskvärda" och "det önskvärda målet".

Dock så menar jag att värdets natur är kvalitativt och skapat, det är alltså alltid ett förhållande/relation mellan kvalitativ erfarenhet och valet att önska mer eller mindre av den av medvetandet som handlar så.

Som en penna som vi kan använda för att skriva med så är medvetandet en förmåga vi kan skapa värde med.

[Vertumnus]

Ni krånglar till det, är inte frågan i grunden mycket enkel ?

Personligen tolkar jag frågan som att begreppet ”värde” refererar till ”något”.
För att besvara frågan bör man därför ange vad detta ”något” är och/eller representerar.
”Värdet” har m a o, i någon mening, kapacitet att ”tillföra” något till referensobjektet ”något”.
Med en sådan definition kan ”värdet” vara såväl positivt som negativt.

Ett exempel,
I tråden, Ett försök till kritik av deltakonceptet, 12 maj 2024 16:20, beskrivs ett tänkbart scenario
där ”livet på planeten” utgör referens, och där mänskligheten är boven i dramat.
Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?

Filosofi handlar just om att krångla till enkla frågor, men även om att förenkla eller förklara krångliga sådana.

T.ex. frågan: "Vad har mänskligheten, och mänskligt liv, för värde för livet på planeten ?
Bara ett tänkande subjekt kan identifiera värde.
Livet på planeten är inget tänkande subjekt och vet inte om något värde.
Formellt så krävs det en agent för vilken livet på planeten har ett värde.

Kan något ha ett intrinsikalt värde?
Är värde en egenskap?
En penna har egenskapen att den går att skriva eller teckna med. Värdet är instrumentellt för den som kan använda den.
Värdet finns i kombinationen användare/användbarhet.
Egentligen har allt ett intrinsikalt(inneboende) värde som vi skulle kunna upptäcka. Så fort vi använder eller identifierar detta värde så får det ett instrumentellt värde för oss. Så länge vi inte upptäcker det och använder det så saknar det instrumentellt värde.
Kanske kan man säga att de egenskaper hos något som används får instrumentellt värde och de som inte används förblir intirinsikala/potentiella.

Vilken är nyttan med nyttan?
Frågan som hittills lämnats obesvarad ställdes en gång av den tyske dramatikern och filosofen Gotthold Ephraim Lessing till den tidens utilitarister.
 Det instrumentala värdet är ett mått på nytta så vi kan på samma vis som Lessing ställa oss frågan - vilket är värdet med värdet, var kommer värdet till ro? Så länge vi definierar värde som synonymt med instrumentellt värde förblir frågan obesvarad.

Vi arbetar för att kunna äta och vi äter för att kunna arbeta? Är detta det hela eller kan det finnas ett egenvärde i att vara mätt, ett icke instrumentellt värde av mättnad?

[hakkapeliitta]

Värdet av värdet är värdet. T.ex. guld har ett ekonomiskt värde, just detta är det enkla värdet det har. Guld som metall är rätt oanvändbar och har inget större praktiskt värde. Men varför har guldet så stort ekonomiskt värde? Karl Marx har svaret.