Filosofin ljuger!

[Fication]

Enligt de kriterier du skisserar här så skulle alltså "upplevelsemaskinen" vara att betrakta som utveckling? Går att följa tanken ännu längre...

Nozicks? Möjligen om den fungerar som datorspelsindustrin där det kommer mer och mer avancerade spel för varje år. Datorspelsutvecklarna är oerhört kreativa och du kan lätt lägga hela ditt liv på att hänga med i den utvecklingen. Grejen här är att din kreativitet som går åt till att utforska spelet aldrig kommer ikapp datorspelsutvecklarnas.

Detta är vad många gör. Många väljer maskinen idag. Fast det extra kravet på Nozicks, att maskinen måste utvecklas, stämmer både på hur jag menar att lycka fungerar - dvs att vi måste ha en ständig ökning av kvaliteten för att uppleva samma lycka - och hur utveckling fungerar. Du vill utvecklas - ok, hoppa in här (i alla fall vissa av de punkter jag skissade ovan).

Dock, riktig kreativitet - att sitta framför ett tomt papper och försöka skriva en dikt - det blir man ju inte bra på genom att spela dator.

Har du provat att betrakta det som kvalitativa skillnader istället för kvantitativa? Din barndom är för alltid förlorad...
...
Som tanke, inget snack om saken, men som något annat? Nej.

Du kan inte lura dig själv eller någon annan. Du befinner dig där du är och jag befinner mig där jag är. Oavsett vad du tycker om det, det är det här som händer! Se dig omkring i samhället, det går fort nu!

Så den som är äldst skall alltså bestämma? Är det vad du försöker säga? Eller är det bara någon typ av självförhärligande? Förstår inte riktigt logiken i det här. Kunskap betraktas som makt, många som hävdat, och det är det. Kunskap om hur man tillskansar sig och behåller makt. Det finns också kunskap som avslöjar makten - kallade inte Foucault detta för Parrhesiast (nåt i den stilen).

Vem jag har makt över bryr jag mig inte så mycket om. Jag ser till att ta ledarskapet och ansvaret om den situationen skulle dyka upp. Jag ser till att kunna underkasta mig också när det behövs. Annars har jag inga anspråk eller sådana drivkrafter. Jag är flexibel och nyfiken, jag vill veta grejer, jag vill utvecklas. Det gör man bäst tillsammans. Vi konkurrerar inte om utveckling, vi hjälps åt! (utom det där drömjobbet möjligen, och forskningsanslaget...)

Vi har demokrati, det fungerar bra för de viktigare funktionerna. Annat inflytande kan du skaffa på annat sätt, tex genom att nätverka och visa dig kompetent och attraktiv för din omgivning. Leta upp intressanta människor, knyta kontakter, diskutera filosofi, utbyta erfarenheter och tankar. Dela ut en och annan uppfriskande käftsmäll i diskussionerna.

Eller också kan du sitta och tjura över att alla som bestämmer är så dumma. Lämna barrikaden Atlas, världen rämnar inte för att tar en paus och försöker skaffa dig lite helhetssyn.[/b]

[Fication]

Utvecklad: kunna nyttja sina förmågor med framgång - hur nu sådan skall mätas... ev. enligt normer i ens sociala kontext... Vara en vinnare i sitt sammanhang...

I de blindas rike får den enögde ögat utrivet... och den tvåögde ses som Satan...

A

I ett avsnitt av Simpsons hittar Homer en krita i hjärnan, uppkörd genom näsan. Han opererar bort den och blir plötsligt jättesmart. Han blir en plåga för sin omgivning eftersom han blir en besserwisser och alla andra blir varse hur dumma de är. Lisa säger till honom att det är den smartes lott att vara utstött och Homer opererar tillbaka kritan igen. Talande. Tufft på toppen.

Varför snöar alla in på den sociala kontexten hela tiden, normer, konkurrens och vinnare? Varför måste allt mätas i förhållande till andra? Jag vill växa och utvecklas för att det är intressant. Jag är nyfiken och jag vill se vad som finns runt knuten! Inte för att jag vill ha makt. Inte för att jag vill skryta (även om jag kan vara dryg ibland). Häng på vettja!

Varför ska dina elever lära sig att skriva? För att de ska kunna hävda sig mot andra? Nej, först och främst för att de ska kunna kommunicera och uttrycka sig, gärna för sin egen skull. De ska skaffa sig ett bra språk eftersom det gör att de kan tillgodogöra sig omvärlden bättre. Ett rikt språk är ju en av de stora nycklarna till personlig utveckling. Gör du ett bra jobb blir världen bättre!

[Avantgardet]

PopJimmy:

Jag förstår inte syftet med dina inlägg, du bemöter ju inga invändningar, kanske du vill tala om?

Jag, jag upplever dig väldigt förutsägbar.

Frågan är huruvida det skall skrivas upp på mitt eller ditt eget konto?

Men vad är det du inte förstått? Jag skiter fullständigt i distinktionen naturligt och artificiellt om man drar det till extremen. I förlängingen är kemiska sammansättningar något artificiellt, precis som miljön är det, precis som kön är det och då menar jag kukar och fittor. Men oavsett VILKEN kontext det handlar om, så är vissa kontexter gemensamma för i stort sett alla människor. Att människor behöver äta är ett relativt faktum, precis som alla andra behov är det. Men det blir bara löjligt om du vill relativisera saker till extremer. Förstår ärligt talat inte relevansen i det, inte om man vill ha en seriös diskussion iaf.

Nej, jag håller inte med. Det går inte relativisera hur långt som helst, vi har empiri att backa upp oss. Reproduktionsorgan är reproduktionsorgan, kuk är kuk och fitta är fitta. Enkelt bondförnuft min gode Jimmy, enkelt bonnförnuft! Det blir inte många ungar gjorda i din värld inte! Att människor behöver äta är inte heller ett relativt faktum. Äter man inte så dör man och således ingen människa mer.

Men vad är det du inte förstår. Jag säger naturligtvis att utvecklingspsykologin är bunden till kulturella omständigheter, men jag försöker inte relativisera bort HELA dess innebörd som du gör vilket bara blir löjligt. Jag kan i förlängningen relativisera bort PRECIS ALLT du säger. Det handlar alltså om att hitta teoribildningar osv som båda är beredda att erkänna relevansen i, men eftersom du tillsynes förkastar precis alla seriösa teoribildningar som jag försöker så kan jag svara med att göra samma sak.

Allt någon någonsin skrivit om sociologi och all form av postmodern filosofi är bundet till ett givet kulturellt ramverk, nämligen sina respektive egna. Postmodern filosofi och all form av sociologi säger alltså ingenting bortom sig själv - dvs, du kan ta din sociologi och köra upp den i arslet på dig själv eftersom det är en kulturell konstruktion som inte säger någonting bortom mina teoribildnignar. Dina teoribildningar är alltså helt irrelevanta.

(Jag tycker egentligen inte detta, men här måste jag ju försöka argumentera lika barnsligt som dig för påvisa hur idiotiskt det du säger i förlängningen låter)

Deskriptivt inte preskriptivt, vi återkommer strax till detta. Ovanstående stycke behöver du dock redigera i rent retorisk bemärkelse. Du framställer din sak på ett oerhört klumpigt sätt.

Haha, du är så rolig du. Skillnaden mellan oss är att jag hyser tilltro till människan vilket gör att jag hyser tilltro till samhällsprojeketet, tillskillnad från dig, som bara är här för att kritisera utan att tillföra något själv.

Det här har vi diskuterat förr. Jag har beskyllt dig många gånger för att just ha krass människosyn och inte hysa tilltro till henne. Som jag förstått dig så hyser du tilltro till vad människan kan bli, inte vad hon är. Tillför jag inget? Tråkigt att jag inte väcker några funderingar hos dig.

Du har inte förstått grundpunkten med hela mitt projekt, nämligen att INKLUDERA behov. Du pratar om att "strukturen alltid har baksidor" - JA om man resonerar utifrån NEGATIVA/DIFFERNTIERANDE TERMER, vilket JAG inte gör. Jag resonerar i INKLUDERANDE TERMER, det finns alltså ingen som helst avvikelse eftersom det inte hadlar om att "rätta människorna efter teorin" utan att "rätta teorin efter människorna" men eftersom du vägrar att utgå ifrån MINA premisser, så är det naturligtvis så att du aldrig kommer att förstå MINA slutsatser. Du är ju inte ens här för att förstå mig. Inse skillnaderna mellan MINA och DINA premisser, annars kommer du fortsätta att göra slutsatser som är helt irrelevanta i förhållande till det JAG försöker säga.

Vill du redogöra för hur dina premisser ser ut då? Har du ännu inte övervägt möjligheten att jag faktiskt har förstått men fortfarande menar att min kritik är av vikt?

Men det är ingen som "låst definitionen". Utvecklingspsykologin har förändrat sig extremt mycket senaste 30 åren. Vad är problemet? Det finns inga avvikare om syftet är att INKLUDERA. Skilj på dina och mina premisser tack.


Kan du ge ett, ETT exempel på en s.k. AVVIKARE? Om du kommer på ett exempel så är jag redo att revidera teorin och göra den större.

Avvikaren är beroende av definitionen. Det är så taxonomin fungerar. Klassificerar vi något som något så är allt som inte passar in på definitionen per definition avvikare.

Men hur kan du ens argumentera för att något sådant som exploatering ägt rum, om du inte utgår ifrån en värdegrund som innefattar en deklarering av grundläggande behov? Det är fullständigt omöjligt. Finns inga behov, finns inget att exploatera.

Förstår inte riktigt vem du argumenterar mot nu? Jag yrkar ju på mitt rättvisepatos, och erkänner ju "naturliga" behov - samma behov som jag tillerkänner allting levande.

Men hur avgör du om någon "sätter sig på dig"?

Om jag kan uppmärksamma att jag i något hänseende är maktlös och att någon annan i denna bemärkelse handhar makten i frågan.

Tänka själva och följa sina hjärtan? Men detta är ju jättegulligt. Som i mellanösternkonflikten menar du? Fattar du inte att rättsväsendet och polisväsendet behövdes för att människor inte klarade av detta? Eller tror du att världen består av ett kafferep med hippies? Du menar alltså att vi ska ha total anarki? Att vi lägger ner domstolar och polisverksamhet? Kommer alla bli "snälla" då eller? Vad tror du egentligen? Detta KRÄVER jag att du utvecklar för detta låter extremt naivt och idealistiskt i mina öron...

Nej det tror jag inte. Tvärtom. Situationer kan te sig så att våld är en "lösning", polis och militär kan bidra till att skapa såna situationer. Det vi här måste göra är att se till att såna situationer är överflödiga. Och enklaste sättet att göra detta är att helt enkelt se till så att ingen behöver slåss för sin överlevnad. Enklaste sättet att göra detta, ja det är ju där våra vägar skiljs åt antar jag. Jag snackar om omedelbar aktion, vad pratar du om?

Det du här inte svarade på var om du öht erkände några grundläggande behov hos människan. Dina frågor är alltså inte relevanta, återgå istället till det jag frågade om, nämligen om du erkänner några som helst grundläggande behov hos människan? Och om inte: Hur kan du öht påstå att något sådant som exploatering pågår?

Lustigt att det går dig bi att jag vid flera tillfällen faktiskt pekat på ett grundläggande behov hos människan.

Så allt går bara neråt menar du? Eller går det åt något håll öht? Eller vad försöker du säga? Det jag försöker säga är att det är 3 steg frammåt 2 steg bakåt, och att det alltid varit så - mellan olika former av extremer. Eller det finns ingen utveckling öht? Tillståndet har alltid varit som det är? Eller vad menar du egentligen?

Jag menar att vi står och stampar på samma ställe, annan väderlek men samma plats.

Du svarade inte på min fråga. Du påstår här att indoktrinering sker, men du är väldigt otydlig i vad du menar. Menar du att det jag gör är att förespråka indokrinering? Var tydligare tack. Sen svarade du inte på min grundfråga som jag absolut inte vill att du avviker ifrån: när blir någon myndig och självständig?

Myndig och självständig är inte riktigt samma sak. Myndighet skulle jag vilja tillskriva en individ som kan försörja sig själv, och är införstådd i att dess handlingar har konsekvenser. Det tar tid att lära sig dessa färdigheter - oavsett om det sker genom inlärning i konfrontation med verkligheten eller om det sker genom modellinlärning och efterhärmning. Självständig blir man dock riktigt aldrig.

Så du menar att alla är maktgalna, vi vill alltså trycka ner våra vänner och våran familj?

Människor är alltså i grund och botten "oetiska" eller "icke-etiska", alla resonerar instrumentellt och täcker över detta med fina ord?

Nej absolut inte, men mellan intention och reception är det långt. Du som pratar om det där integrala borde väl hålla det i minnet?

Jag förstår inte din distinktoin mellan intention och reception. Klargör tack. Menar du som i skillnaden mellan "avsikt" och "resultat" (fast då med mer snäva betydelser)? Eller hur menar du? Klargör. Klargör vidare i hur detta knyter an i det jag frågade efter (detta borde iof vara framgående av din utläggning).

Vad jag har för avsikt med en handling är inte allenarådande, hur den tolkas av andra är minst lika viktigt (oftast viktigare, beroende på hur många som uppfattar den och tolkar den). Således är maktspel alltid närvarande, oavsett om du blundar för faktumet eller inte.



Angående Lévi-Strauss. Han gör en distinktion mellan "mytens" väsen och "vetenskapens" väsen, och denna gör han utifrån de diskursiva redskapen. Han menar att "Ingenjören" alltid har en strävan att nå bortom och avpassar sina redskap därefter, emedan "tusenkonstnären" använder ett redskap lite hur som helst.

Tusenkonstnärens uppsättning av medel kan alltså inte definieras med ett företag, ett projekt (vilket f.ö., liksom när det gäller ingenjören, skulle förutsätta att det fanns lika många instrumentella uppsättningar som slag av företag, åtminstone teoretiskt); den definieras bara genom sin "instrumentalitet"; eller med andra ord - och för att använda tusenkonstnärens eget språk - därigenom att elementen samlas ihop och sparas i enlighet med principen att "det alltid kan komma till användning". Sådana element är alltså till hälften partikulariserade: alltså tillräckligt för att tusenkonstnären inte skall behöva samtliga skråns utrustning och vetande; men inte tillräckligt för att varje element skall begränsas till ett exakt vetande och bestämt bruk. Varje element står för en uppsättning relationer vilka samtidigt är konkreta och potentiella; de är operatorer, men de går att använda till vilka operationer som helst inom en viss typ.

Den här distinktionen har kritiserats, främst av Derrida då, men vi citerar ett stycke till för att visa på det problematiska.

Skillnaden är alltså inte absolut, som man kan frestas anta; men den förblir verklig, eftersom ingenjören alltid försöker att få till stånd en öppning och komma bortom, emedan tusenkonstnären antingen han vill det eller ej stannar hitom dessa begränsningar som sammanfattar ett civilisatoriskt tillstånd - vilket är detsamma som att säga att ingenjören arbetar med begrepp, tusenkonstnären med hjälp av tecken.

Den där intentionen är emellertid inte mycket värd när begreppen likväl är snärjda i diskursen, ingenjören kommer heller aldrig "bortom".

Vad menar du med att behovstrappan är föreskridande? De högre behoven existerar ju inte ens hos vissa individer, och de behov som existerar är ju redan en relativt uppenbar del av individens vardag.

Förklara vad du menar med "föreskridande"? Och varför tar du bort djupet? Poängen är ju som sagt att de högre behoven tillåts av att de lägre är tillfredställda inom relativa ramar.

Med föreskrivande så menar jag vad "högre" och "utveckling" konnoterar. Den går emellertid att använda deskriptivt (beskrivande) för att visa på ett tillstånd av något slag, men att säga att det är rätt eller fel går inte göra utifrån endast den - då måste vi söka något annat att grunda oss på.  Alla vill inte, och skall väl inte tvingas till, sträva efter "självförverkligande" och sån shit. Det hänger ihop med värderingar.

Men förstår du inte att jag omdefinierat deras betydelse? Bara för att jag går till socialen så måste jag inte känna mig som en förnedrad människa på botten av samhällshierarkin. Jag skiljer på kultur och samhälle. Samhället och dess institutioner har vi gemensamt, dvs hur kommunikation/transaktoiner sker. Men hur jag utnyttjar dessa har inget som helst att göra med min värdegrund. Eller menar du att jag är förtryckt för att jag går till soc? Precis som att jag är förtryck för att jag sitter på internet på en gammal dator framför en ny, precis som att jag är förtryck för att jag åker tunnelbana istället för taxi? Jag förstår att du måste tycka det är väldigt förtryckande att åka tunnelbana och använda dig av ett standardiserat tangentbord. Du vill väll skapa ditt egna tangentbord och bygga dina egna transportmedel antar jag?

Att du omdefinierat dem för dig själv innebär inte att du omdefinierat dem för andra. Här har vi återigen det jag menar med intention och reception men i en annan skepnad. DU är inte representativ för HELA mänskligheten.

Nej sanningen är att det inte finns något sådant som förtryck i din värld, eftersom det inte finns något att förtrycka. Då du relativiserat bort allt sådant som ömsesid mänsklighet, vad återstår då att förtrycka? Kan du inte klargöra för mig VAD som egentligen förtrycks? Och vad förtryck egentilgen innebär? Du är väldigt otydlig i vad du menar. För mig är det dock väldigt uppenbart, människor hindras från deras grundläggande behov. Men eftersom du förkastat något sådant som grundläggande behov, så ja... jag ser inte vad som återstår då... förklara....

Här diskuterar du återigen med någon annan.

Din tes är ju inte i teoretisk bemärkelse utan i praktisk, det handlar om praktiska villkor du tagit för givet som du sedan försöker försvara. Om du inte har någon tes överhuvudtaget, dvs inte ens en "praktisk tes" så har du inget behov av att försvara något öht, och vidare existerar då inget sådant som "svaga människor"...

Om du redan vet allt vad jag hävdar så är ju diskussionen överflödig, och då förstår jag inte varför du ber mig klargöra bitvis. Det borde framgå att jag inte uteslutande är nihilist, trots att jag har en förkärlek för dekonstruktionen. Vidare kan det vara bra om du läser det jag skriver istället för att tillskriva mig de saker som du själv bemöter, blir lättare att föra en diskussion på så sätt.

Kan du klargöra även detta: Vad menar du att jag "föds in i en världsbild"? Detta är väldigt intressant tycker jag.

Så enkelt som det låter: det finns inget "tomrum" innan en världsbild. Det är inget som går att mäta kvantitativt. Man kan inte ha mer eller mindre av "världsbild".

Men fan vad du ska hyckla då. Om du verkligen tycker att var och en ska finna sin egen mening med tillvaron, varför är du så upprörd på borgarens sätt att finna mening? Vart ligger problemet? Eller allt kanske bara är ett spel på andras bekostnad och då är det inget problem? Ja, jag tror jag börjar förstå, du tycker alltså inte att det inte är något fel borgarens livvstil - han har rätt till att hitta mening på sitt sätt, problemet är bara att din mening och hans mening krockar - bådas mening är fortfarande lika legitima? Det är alltså bara en maktspel alltihopa? Etiken är alltså egentilgen bara ett ytligt svepskäl vi har, för att s.a.s "hugga in" och spela spelet?

Nej, mycket enkelt. Ett meningssökande som bygger på en exploaterande form är inte rättfärdig enligt mig. Ska du tillskriva mig alla dessa åsikter så kan du ju skriva något fiktivt och posta det under "Galleri" eller nåt.

Så vi bör alltså ge upp alla former av lagstiftningar? Du är alltså extremist. Håller inte alla med, så måste vi förkasta idéen om mänskliga rättigheter? Måste alla vara sams för att vi öht ska genomföra något? Du är alltså aldrig beredd att kompromissa?

Jag gillar inte definitionen av extremist. Det här med extremism förutsätter ett "centrum" av något slag, och i skrivande stund är det centrumet definierat av borgarkulturen. Men, ja, jag är anarkist. Jag tror att ger vi bara människor möjligheten att lösa konflikter själva så fixar de också detta på egen hand, precis som djuren. Hierarkier omöjliggör detta att ske fritt med ett naturligt flöde.

Det är klart det är så, men är detta våran utgångspunkt eller slutsats? Du ska hela tiden återvända till denna slutsats, medans detta är min utgångspunkt. Så vad vill du säga med detta intetsägande konstaterande? Förstår du inte att det är INTENTIONEN av att vilja förstå som räknas? Du intalar ju hela tiden att det jag försöker säga ÄR omöjligt, men då är det inte heller så konsigt att det hela tiden BLIR omöjligt. Du är så uppenbar och enkelspårig.

Om det skulle vara din utgångspunkt så synes din slutsats vara uppåt väggarna galen.

Men hur kommer det sig att du drar gränsen här? Så du menar att så länge man har näring så är alla behov tillfredsställda? Det är alltså helt okej att låsa in någon i, säg en källare, bara personen får mat?

Ja, du läser in lite vad du vill i det man skriver, inget snack om den saken. Frågan är vad du har för syfte med detta?

Med utveckla, så betonar jag betydelsen av att det FANNS något som man utgick ifrån och som sedan förändrades. Du menar alltså att det "inte fanns något innan", dvs att förändringen inte förhåller sig till någonting öht? Allt du gör förhåller sig till det du tidigare gjort, jag förstår inte alls vad som är problematiskt i detta....

Vad du menar är väl lite irrelevant. Det handlar ju om vad man kontrasterar mot s.a.s. Att vi är skickligare på att döda varandra o.s.v. Den där implicita värdegrunden som förfäktas i modernistiska termer som "utveckling" motsäger jag mig alltså. Bättre då att använda ett värdeneutralt begrepp som "förändring".

Men att växter slår ut varandra är inte problamatiskt, eftersom de har inget komplext känsloliv. Det kommer först iom däggdjur. Du blandar ihop komplexa livsformer med simpla livsformer. Etik existerar inte för växter eftersom de inte har de komplexa behov en etik försöker skapa utrymme för. Inser du inte att ditt sätt att reonsera i förlängingen är befängt eftersom du försöker reducera människor till växter? Menar du verkligen att människor är lika betydelsefulla som växter? Att du trampar på en blomma är alltså samma sak som att trampa på en människa?

Jag vet inte riktigt vad du grundar detta på? Vad grundar du detta på? Man ja, jag ser ingen större skillnad mellan en växt och en människa.

"Förverkligad potential", jaha... vad innebär detta? Detta låter ju annars väldigt mycket vad jag menar med rangordning. Det som har förverklighat sin potential, eller fortfarande har mycket potential kvar att förverkliga ska rangordas högre. Väldigt enkelt. Förklara nu vad du menar med "förverkligad potential"...

Förstår inte hur du tolkar här. Med "förverkligad potential" så menar jag helt enkelt att ett existentiellt utrymme uppkommer och att evolutionen täcker upp detta, och på så sätt skapas nya livsformer. Ingen rangordning, bara möjligheter och förverkligande. Det finns också avsaknad av möjligheter och då dör livsformer. Ett materiellt problem helt enkelt. HELT ENKELT!

Jo, det finns säkert många som skulle kunna tänka sig relativisera bort dessa saker, det handlar om vart man drar gränsen, och jag har höga krav för mänskligheten, tråkigt nog så verkar du tycka att det vore helt okej om mänskligheten skulle sitta ihopklämd i ett minmalt fängelse, varje människa, totalt isolerade från varandra, där varje människa har tillgång till ett element, en taklucka och varje dag får mat genom en lucka.... Jag förstår om du drar gränsen för ett värdigt liv här, men jag har som sagt högre kvar för mänskligheten, människan är värd mycket mer än så, tråkigt nog så är vi inte så många som vill erkänna detta....

Det är väl befängt att tro att någon skulle "relativisera bort" livsförutsättningarna? Eller du kanske vill visa på ett exempel där någon gjort just detta?

Så det "klasslösa" samhället är alltså även det ondska i dess renaste form? Det implicerar ett utanförskap? Det är ju en struktur som du säger, och strukturer har ju alltid en baksida, som du säger. Vad är då baksidan med det "klasslösa samhället"? Kan du inte förklara detta för mig? Vilka är avvikare i det "klasslösa samhället" där "klasslösheten" är norm?

Baksidan av ett klasslöst samhälle är att ingen kan sko sig på någon annan hur som helst. Om du betraktar det som något negativt så varsågod, då har du själv gjort din förtryckarideologi explicit!

Du är långt ifrån en Boddhisattva i mina ögon. För mycket destruktivitet...

Du har mycket att lära. Destruktivitet är bara ett annat namn för kreativitet, det är två sidor av samma mynt. River du en form så försvinner inte "form", det uppstår en annan form.

Så nytta handlar i förlängningen om att tillfredställa dina egna lustar? Men varför håller du inte på med bdsm istället?

Selektiv läsning igen, du missade uppenbarligen att jag skrev att "Jag gör mer Nytta på detta sättet". Trodde förövrigt att du höll på med BDSM?

Men har du inte insett att det inte är någon som behöver "hjälpas" här, detta verkar mer handla om dig än någon annan...

Så att människor dör i svält är inte längre ett problem? Försöker du "hjälpa" mig?

Men blanda inte ihop dig själv med andra, alla delar inte din världsfrånvända avesion eller hysteriska krav på att saker måste passa ihop. För mig är tillräcklig med att båda erkänner att det inte kan förstå varandra, det är intersubjektiv resonans, inte om innehållet i deras hjärnor är exakta kopior osv... Tråkigt nog så verkar hela ditt projekt handla om att distansera dig från människor...

Jag vet inte om det är att distansera sig att erkänna det partikulära hos människor. På ett sätt kan det betraktas som att närma sig dem.

Detta säger mig ingenting. Det jag konstaterade att det inte finns något "vi", varför börjar du då prata om handlingar? Var är relevansen i detta?

Jag kan mycket väl gå med på att alla rättfärdigar sitt eget beteende utifrån de kunskaper de har om en situation - d.v.s. att de handlar i god avsikt. Detta betyder emellertid ingalunda att handlingen därför är "god". Vi måste införa värderingar här, och då är receptionen av handlingen också av vikt - alltså en kontextualisering.

Så usla omständighter medför usla metodoliger? Ja, det stämmer nog. Men det är ju därför jag säger att du måste ta dig själv i kragen...

Det är kul att du föreskriver mig ett leverne och omyndigförklarar mig - och resten av mänskligheten. Sen sa jag ingenting om att usla omständigheter medför usla metodologier, det spekulativa påståendet får du stå för själv.

Trodde du hade förkastat begrepp som "rättvisa" men tydligen inte... Jag skulle verkligen tycka det vore intressant om du förklarade vad du menade med "rättvisa". För mig är innebörden av rättvisa rätt självklar = vi måste erkänna ömsesidigheten i varandras behov. Men eftersom du förkastar både mänsklig ömsesidighet och mänskliga behov så är jag mäkta nyfiken vad fan du öht skulle kunna tänka dig mena med något sådant som "rättvisa"...

Och jag hävdar att de "behov" du tillskriver "människan" kan ha en kontraproduktiv effekt om det är "rättvisa" du är ute efter. Eftersom formen som behövs för att tillgodose dessa "behov" kan vara byggd på en exploaterande grund. Ett "naturligt" tillstånd för "Människan" kanske inte är fullt så trevligt som vi har det nu, det kanske rent av är en rejäl uppoffring - men den kan vara värd att göra för andras skull att få det bättre.

Okej, mina konstaterande att människor behöver mat, syre, solljus, sömn, säkerhet, hälsa, vänner, "familjerelationer", sexuell tillfredställese, självförtorende, mening i vardagen, känna sig förstådda och uppskattade, få vara kreativa, problemlösande och bidra till samhällsutvecklingen är alltså förtryckande på vilket sätt då menar du? Jag fattar ärligt talat inte hur något av detta kan vara förtryckande... Detta handlar inte om tvångsmatning eller tvinga människor att vara kreativa eller tvinga killar ligga med fula tjejer... Kan du inte dela med dig av dina värsta mardrömsscenarion utifrån de behov jag här konstaterat är väldigt naturliga?

Se stycket ovan, och försök att förstå denna gång.

Vidare blir hela detta konstaterande väldigt skrattretande, eftersom i din värld finns ju trots allt inga behov, och därav följer det att det inte går att förtrycka något. Förtryck innebär för mig per definition att något av dessa saker undanhålls (i vissa sammanhang systematiskt).

Jag fattar ärligt talat inte vad fan du menar med förtryck. Kan du inte ge NÅGRA exempel. Snälla?

Nu vet jag inte vem du pratar med. Några exempel: tredje världen. Räcker det?

Skulle vilja se dig tillsammans med ett gäng islamistiska fundamentalister, det skulle vara en syn det...

De kan väl vara trevliga?

Precis som klasskamp är ett annat ont. Ingen skilland. Allt är samma sak, eller hur?

Nej, inte i ett rättviseperspektiv.

Nej, jag tror på flexibelt samförstånd dvs "integralism".

Väntar med spänning på att få se detta i praktiken.

Jag? Inte göra jobbet? Du har ju halva den västerländska finkulturen bakom dig.

Ser inte att de hjälper till så mycket som jag önskar. Ju fler desto bättre!

Vad menar du att jag tvekar på tröskeln? Jag har ju inget att kliva över. Jag har inget att ge upp, jag har redan gett upp allt. Jag kan ge upp det när som helst.

Om det du snackar om skulle vara en universallösning på alla problem så förstår jag inte varför detta skulle vara så dolt för mina ögon. Jag ser inte någon förebild här, jag ser en medmänniska - inget annat.

Sen jag? Tveka? Nej, jag tvekar inte. Spelar ingen roll om det är på filosofilärare på södertörn eller farbror polisen på polishuset, de är inte ens i närheten av att sätta mig på plats.

Tråkigt att du ser det på det viset. Kanske det skulle vara lättare om du istället sökte förstå andra istället för att försvara ditt ego?

Det är klart jag tagit kulturen till mig, kulturen och språket är ett tveäggat svärd. Men jag är inte på något sätt mainstreem, tillskillnad från dig som flyter med och säger uppenbara saker hela tiden.

Du resonerar helt enligt mitt protokoll.

Din inställning förklarar varför denna diskussion ser ut som den gör. Kanske skulle du sluta objektifiera mig?

Det handlar visst om att våga. Att våga ge upp.

Ge upp? Framtiden kommer och möter oss, det går inte, oavsett viljeansträngning, hålla fast i det förflutna.

Jag förhåller mig hur jag vill till vad "buddhism" skulle kunna tänkas innebära. Det finns inget sätt en "buddhist" bör vara på. Det handlar i mitt tycke mer om en attityd.

Känns det inte falsk att söka rättfärdiga en lånad och påklistrad attityd?

Men du har fortfarande inte förstått premisserna för mitt byggande. Det utgår ifrån tomheten. Du tar mitt bygge på för stort allvar. Jag tar byggandet på allvar, inte bygget. Fattar du inte att jag kan ändra mig? Du vågar dock aldrig hålla fast vid något... bara något du kallar "klasskamp" vilket jag mest ser som ett skämt.

Vidare växer jag mentalt hela tiden, av att engagera mig i diskussioner som denna, jag utvecklar mer och mer komplexa resonamang och drar mer och mer eleganta slutsatser. Naturligtvis är de alltid begränsade, men utifrån min så är det saker som händer.

Är det en "äkta" tomhet du utgår ifrån, eller en fantiserad? Att du bättre retoriskt kan försvara ditt bygge har väl ingenting att göra med hur pass bra ditt bygge är? Jag tycker det låter ganska dumt. Men du kanske söker status framförallt? Klättra i klass-stegen?

Klart jag kan kasta bort mina teorier, men  för de första är de väldigt sofistiskerade och för det andra så blir det inte mycket kvar att argumentar för. Jag skulle kunna dra ner saker i skiten som du gör, men detta leder ingenvart. Jag står fast vid det jag tror på tills jag ser begränsningar - vilket händer ganska ofta, du snurarr mest runt i ett ingemansland.

Jag brukar i regel inte tillskriva något värde i Ockhams rakhyvelsprincip - finns inget som säger att verkligheten med nödvändighet måste vara enkelt beskaffad och enkel att förklara - men vissa gånger kan den vara hälsosam att tillämpa. Ingenmansland. Kanske det. Vad är det för fel med det? Vart skulle saker "leda" menar du?

Men skojar du eller!?! Det är ju du som okritiskt svalt blommorna av västerländska projektet. Jag ställer mig utanför det västerländska projektet och balanserar det med det österländska. Tro inte på något sätt att postmodernism är "bortom" det västerländska projektet, det vore skrattretande om du verkligen trodde på detta själv, ännu mer skrattretande om du började argumentera för att fallet vore sådant... Jag är extremt skeptisk, mot allting. Eller snarare konstruktivtkritisk. Jag försöker se relevansen i saker och ting, det är mycket svårare än att bara avfärda saker med godtyckliga argument utifrån snäva extremer.

Nej absolut inte, jag står inte utanför det "västerländska projektet", eftersom det är omöjligt. Du hävdar att du gör det. Det gjorde Foucault också och där sattes han på plats av Habermas. Befriaren Jimmy är själv inte fri. Ta till dig det nu, för en gångs skull.

Du gör det allderless för enkelt för dig om du bara avfärdar saker hur som helst. Det finns relevans i ALLTING. Tråkigt nog så är det bara de mest skarpsinta som ser detta, de som inte är riktigt lika skarpsinniga ser mycket mer suddigt, och då är det lättare att komma med ursäkter och bortförklaringar, snarare än att försöka det riktigt svåra jobbet, nämligen att lägga ihop pusslet, om och om och om och om och om igen, även fast det inte verkar passa... Hur många gånger tror du inte att jag misslyckats? Tror du att jag svalt första bästa teori som dig? Smickra inte dig själv.

Att snickra till pusselbitarna så att de skall passa in tycker jag inte är att betrakta som svårt.

Haha, vilket roligt konstaterande, du har ju inte alls greppat det Buddha sa, nämligen att samsara inte är skillt från nirvana. Du resonerar alltså i dualistiska termer dvs "lycka" kontra "lidande", du har alltså högre insikter att nå. Det transcendenta paradiset är alltså samma sak som det immanenta lidandet, de går inte att skiljas åt, det är när man tror att dessa går att skiljas från varandra som man försöker undvika lidande och söka lycka och det är här problemen börjar... Du har mycket kvar att lära om din Buddhism...

Jag är som sagt ingen buddhist och vill heller inte vara nån. Om du dock läser det jag skriver istället för att tillskriva mig sådant jag inte skriver så ser du att jag ställer mig kritisk mot dessa begrepp som sådana.

Alltså erkänner du att ditt lidande varit utvecklande för dig?

Jag har lärt mig nåt av det, utvecklats vet jag då inte. Det är väl lika vettigt att hävda att jag invecklats av det. "Lidande" som något emotionellt är dock en sensation som tycks ha den tendensen att jag fäster stor vikt vid den, och att den därigenom stimulerar mig till att vidta någon typ av åtgärd. Men jag vet inte riktigt vad lidande skulle vara. Antagligen någonting som existerar i släktskap med "egot" och föreställningar om detta. Nu ser jag emellertid inte en egolöshet som något självändamål i sig, eftersom det är intimt knutet till min fortlevnad. En överdriven fokusering på mitt själv är emellertid ett hinder i interaktionen med andra och på sikt också hämmande för mig själv, således kontraproduktivt i de flesta bemärkelser. "Lidandet" verkar också avtrubbande på mig. Dessa effekter av i vissa kontexter eftersträvansvärda, och jag kan därför motivera att dela ut lidande åt andra när jag ser att detta skulle vara berättigat.

Du hakar upp dig för mycket på om vi är sams eller osams, jag vill bara att du ska förstå vad jag säger, men du vill bara vara osams... HAHA..

hur vet du om jag förstår eller inte förstår?

Problemet är som sagt när man gör Gud till moralisk garant för sina åsikter. För att hävda ett rätt och ett fel så måste det finnas en objektiv måttstock mot vilken vi kan mäta, i avsaknad av en sådan så går det inte. Så eftersom ingen sådan nu existerar för undersökning här och nu inför oss att undersöka så bör vi utgå från det Materiella först och främst, är du med? Det är därför det "relativa lidandet" inte är intressant Jimmy. Det är inte intressant om en pedofil förgriper sig på barn för att han "lider" innerst inne. Det är ett maktutövande, och makt är per definition förtryck. Är du med på noterna, är jag nog tydlig?

Nej du är inte tydlig, skapa gärna en ny tråd.

Vet inte om jag kan vara mycket tydligare. Vad är det som är oklart?

Haha, skojar du eller. Jag är på båda extremerna samtdigit. Jag leker bara med dig i din orörlighet. Jag har mycket mer integritet än du kan föreställa dig. Bara för man är fundamentalist så innebär det inte att man har integritet. Det är iförlängningen bara genom att röra sig som kan man behålla något dyrbart... Står man stilla blir man förr eller senare överkörd. Och fladdrar man som en vante så blir det sällan tyngd bakom ens rörelser.

Inser du inte att både fasthållande och rörlighet är nödvändiga? Varför försöker du hyckla så mycket?

Det kan du säkert säga från din trygga position. Jag vill fortfarande se dig hävda detta till folk som blivit utsatta för t.ex. sexuella övergrepp. Eller antar du en "falsk" hållning i såna situationer?

Det enda jag säger är att om du verkligen vill platta till allt så har väll borgarna rätt att ta till vilka medel de kan, precis som alla andra?

Nej, jag ser inte att detta följer. Tvärtom. Någon måste ge avkall eftersom vi har en snedfördelning som det är.

Klart SITUATIONEN inte är obetingad, det jag pratar om är förhållningsättet, dvs frånvaron av att döma situationen. Nej detta är ett väldigt tungt ämne, ingen ide att diskutera det här.

Du får gärna utveckla detta, starta en ny tråd kanske. Det låter intressant. Jag tror emellertid, så här på förhand, inte att det skulle vara möjligt.

Nej, men man behöver inte sätta sig in i alla tankar. Detta är omöjligt. Språket är i sin grund redan generaliserande, dvs det handlar om att identifiera återkommande mönster. Det räcker med att förstå premisserna för att förstå hur härledningarna kommer se ut. Det handlar bara om att förstå premisserna.

Och detta är omöjligt i generaliserande termer, eftersom du då stympar alla premisser. Varför tror du jag förespråkar småskaligheten?

Inte fan vet jag vad du snackar om. Det är ju ändå utifrån din syn på saker och ting omöjligt att förstå varandra, så jag menar, vad är poängen?

Jag är dock helt övertygad om att du har en bit kvar för att närma dig det integrerande förhållningsättet. Du blandar ihop det med andra saker hela tiden, och vägrar att skapa ett ytrymme för något nytt. Tråkigt men sant.

Det finns ingen total "tomhet", du kan inte reducera bort upplevelsen. Vem definierar "det nya"?

Men du förstår inte, du har för stora anspråk. Jag menar något helt annat.

Då får du gärna förklara vad det är du menar.

HAHA, lägg av, du är välkommen när du väl accepterat att det finns andra sätt att se på saker och ting.

Jag är inte mycket för klubbar eftersom de genom själva sin form, oavsett innehållet, exkluderar människor.

HAHa. Kanske stämmer detta i viss mån. Nej men kanske är det så att vi alla skapar våra egna världar. I min värld så tillåts i alla fall saker som är väldigt behagliga och som gör att jag lätt kan kommunicera med människor som delar detta förhållningsätt...

I min värld tillåts i stort sett allt - utom förtryck.

Kanske hänger detta samman med att du själv redan har bestämt dig för att fallet är sådant?

En föreställning jag reviderat många gånger, men den arbetshypotes jag har nu synes mest koherent och stämmer bäst överrens med min upplevelse.

HAHA hur ska du ha det, är det så att uppfattnignar är bundna till kulturer eller inte? Du kan ju inte här komma och argumentera för något universiellt mitt i allt? Detta ser verkligen inte snyggt ut Avantgardet... Så hur ska du ha det egentligen?

Insåg inte att jag gjorde detta. Ansåg själv att jag lämnade gott om utrymme för partikulära skillnader.

Skojar du eller? Skulle detta utgöra något slags argument? Det är skillnad på begreppsuppfattning, dvs uppfattning kring ett enskillt begrepp och "det totala innehållet" hos en människans medvetandesfär. Alltså det blir bara löjligt att argumetera såhär Avantgardet, eftersom då är alla upplevelser helt "icke jämförbara" (hitta inte ordet), vilket medför att språket blir helt meningslöst. Det är ingen idé att snacka om någonting överhuvudtaget då. Detta var lågt. Håll dig till saken istället för att ta till desperata handlingar.

Nej det stämmer inte, språket blir alls inte meningslöst. Det får nästan oändligt många betydelser däremot. Sedan så säger det ingenting om språkandet i sig. Varför skulle språkandet bli meningslöst? Förstår inte riktigt hur du tänker.

Nej, det är klart de inte har svårt FÖR DIG, utan det jag menar är att om du argumentar på detta sätt med andra människor så borde de få det väldigt svårt att ha med dig att göra. Kanske har jag fel. Kanske tycker folk det är räkmacka att argumentera med dig.

Hur är det jag argumenterar?

Puss!

[Avantgardet]

Fication: Det var ju också ett sätt att inte bemöta invändningar.

[Fication]

Avantgardet, jag tror att du förväxlar mina pedagogiska framställningar med argument och Sanningen med en åsikt.

[Akryon]

Vad är filosofi annat än ren spekulation? Finns det någon filosofi som inte är metafysik? Vad ska filosofin vara bra för? Vad gagnar filosofin? Jag menar det måste ju vara världens mest hopplösa projekt. Man har hållit på i flera tusen år nu och vad har man kommit fram till? Ingenting. Man står fortfarande på samma ställe och stampar.
Det finns dom som påstår att filosofin har inte utvecklats sedan Aristotle. Jag är beredd att hålla med.

en människas liv är uppbyggt på filosofi, jag tänker hela tiden på det, så vaddå det ska inte leda någonstans, det behöver det inte göra bara man tänker, bra nog för mig i allafallXD

[PopJimmy]

Avantgardet: Tro inte att jag "undvikit" att svara på ditt inlägg, det är så att jag inte har något internet hemma, och vid de tillfällen då jag har haft tid att svara så har jag haft tillgång till internet i "längre stunder". Svar kommer inom en rimlig framtid.

[Avantgardet]

Sure thing, ser framemot ditt svar.