Moral - etik - juridik

[Krenek]

Förstår inte ens varför du tar upp precis samma argument som du hade för flera månader sen, och som du inte heller då kunde backa upp. Filosofin har uppstått i opposition till sannolikhetsförfäktarna (sofisterna och retorikerna), detta är filosofins essens (om man så vill). Erkänner man inte den så kan man inte längre tala om filosofi, utan då talar man om något annat (som kanske påminner om filosofi men likväl inte är filosofi). Detta är elementärt, Krenek. Hela begreppet "filosofi" hänger på denna distinktion.

Sannolikhet står inte i konflikt med logik, det är elementärt. Återigen, din ignorans visar inget mer än din ignorans.

[Krenek]

Förresten fann jag ett stycke hos Kant ("Critique of Pure Reason") som jag citerade och sparade för din skull. Där han visar på skillnaden mellan analogi i filosofisk och matematisk bemärkelse (eftersom du, vid ett tillfälle, menade att jag använde "analogi" på ett sätt som skiljde sig från hur man använder det inom matematiken, du sa i själva verket att jag använde begreppet "kreativt", medan jag hävdade att jag använde det i en strikt bemärkelse, så kom detta citat oerhört väl till pass):

Analogies in philosophy mean something very different from that which they represent in mathematics. In the latter they are formulæ, which enounce the equality of two relations of quantity, and are always constituative, so that if two terms of the proportion are given, the third is also given, that is, can be constructed by the aid of these formulæ. But in philosophy, analogy is not the equality of two quantitative but of two qualitative relations.

Varsågod!

Den berömda matematikern George Polya använder ordet på ett annat sätt i sin bok Plausible Reasoning, varav jag väljer att gå på matematikerns linje. Polya var i en helt annan klass gällande matematiken.

[Avantgardet]

Återigen, tomma påståenden har (som sagt) ingen plats i vare sig vetenskap eller filosofi. Här gäller det att argumentera för sin sak. Du tillmötesgick på inga sätt mina frågor. Ta dig tid och gör det, annars måste jag avfärda dig a priori på din vägran att anpassa dig till gängse filosofisk (eller vetenskaplig) praxis. Din uppgift är att övertyga, inte att gapa.

Sen, visst får du gå efter Polya, men det är då inte filosofi, utan matematik. Vad Polya kontra Kant i fråga om matematik skulle ha att göra med distinktionen vet jag dock inte. Inom filosofin använder man begreppet på ett sätt, och inom matematiken på ett annat. Det handlar inte om att ett är rätt i alla lägen och det andra fel, utan det handlar om att de har olika tillämpningsområden och inte skall förväxlas. Det finns en anledning till att man skiljer saker åt! Den som vill studera filosofi och skriver in sig på en kurs i sannolikhetsteori blir, givetvis (minst sagt), besviken. Du får givetvis förneka dessa distinktioner, men all vetenskap och filosofi bygger fundamentalt på just distinktioner. Det enda du åstadkommer genom att förneka dessa är fullständig relativism. Långt värre än den relativism du beskyller "postmodernismen" för (den undviker, som förhoppningsvis är bekant men inte tycks vara det, en logocentrisk diskurs, vilket självfallet är en avgränsande gest i sig - som också innebär att du har fel). Att logik och sannolikhet angränsar till varandra, men inte är samma sak, är inget jag ifrågasätter. Inte heller att logiken är en underavdelning till filosofin. Men av detta följer inte, som du vill göra gällande, att sannolikheten skulle ha i filosofin att göra. Man kan heller inte ersätta logiken med sannolikheten. Nej, man upprätthåller distinktionen av en anledning, och är alltjämt noga med att upprätthålla denna distinktion.

Du resonerar i övrigt oerhört irrationellt och dogmatiskt. Det handlar som sagt inte om vem som ligger högst i kurs i nåt slags motsvarighet till "hockeybilder" (alltså samlarkort) inom den akademiska världen, utan om resonemangs hållbarhet. Förhoppningsvis växer detta otyg bort, emedan det annars hotar eliminera alla dina chanser att göra akademisk karriär (om du hyser några sådana förhoppningar vill säga).

[Avantgardet]

Nej, Krenek, låt bli att svara, fundera istället! (Ser att du är på väg att skriva ett inlägg).

Ta en titt på följande: Argumentum ad populum

[Krenek]

Återigen, tomma påståenden har (som sagt) ingen plats i vare sig vetenskap eller filosofi. Här gäller det att argumentera för sin sak. Du tillmötesgick på inga sätt mina frågor. Ta dig tid och gör det, annars måste jag avfärda dig a priori på din vägran att anpassa dig till gängse filosofisk (eller vetenskaplig) praxis. Din uppgift är att övertyga, inte att gapa.

Sen, visst får du gå efter Polya, men det är då inte filosofi, utan matematik. Vad Polya kontra Kant i fråga om matematik skulle ha att göra med distinktionen vet jag dock inte. Inom filosofin använder man begreppet på ett sätt, och inom matematiken på ett annat. Det handlar inte om att ett är rätt i alla lägen och det andra fel, utan det handlar om att de har olika tillämpningsområden och inte skall förväxlas. Det finns en anledning till att man skiljer saker åt! Den som vill studera filosofi och skriver in sig på en kurs i sannolikhetsteori blir, givetvis (minst sagt), besviken. Du får givetvis förneka dessa distinktioner, men all vetenskap och filosofi bygger fundamentalt på just distinktioner. Det enda du åstadkommer genom att förneka dessa är fullständig relativism. Långt värre än den relativism du beskyller "postmodernismen" för (den undviker, som förhoppningsvis är bekant men inte tycks vara det, en logocentrisk diskurs, vilket självfallet är en avgränsande gest i sig - som också innebär att du har fel). Att logik och sannolikhet angränsar till varandra, men inte är samma sak, är inget jag ifrågasätter. Inte heller att logiken är en underavdelning till filosofin. Men av detta följer inte, som du vill göra gällande, att sannolikheten skulle ha i filosofin att göra. Man kan heller inte ersätta logiken med sannolikheten. Nej, man upprätthåller distinktionen av en anledning, och är alltjämt noga med att upprätthålla denna distinktion.

Du ser det inte som ett problem för din tes att man använder sannolikheter inom en mängd olika områden inom filosofin? Om du har en teori som säger att jorden är platt och någon sedan visar satellit bilder som visar att jorden är rund, skulle du inte ompröva din åsikt? Faktumet att sannolikhetsläran används för att tackla filosofiska problem visar att den hör hemma där.

Du resonerar i övrigt oerhört irrationellt och dogmatiskt.

Kul att höra från en som kategoriskt avfärdat de moderna kriterierna för rationalitet (samt är Marxist!).

Det handlar som sagt inte om vem som ligger högst i kurs i nåt slags motsvarighet till "hockeybilder" (alltså samlarkort) inom den akademiska världen, utan om resonemangs hållbarhet. Förhoppningsvis växer detta otyg bort, emedan det annars hotar eliminera alla dina chanser att göra akademisk karriär (om du hyser några sådana förhoppningar vill säga).

Du är marxist och postmodernist, du inser inte att detta placerar dig i samma liga som kreationister och ESP förespråkare?

[Avantgardet]

I det fallet handlar det inte om sannolikhet, utan om ett empiriskt bevis vilket man endera godtar eller förkastar. Sen, om man också menar att Einstein har rätt med relativitetsteorin (som är empiriskt bevisad också den), så blir det en fråga om definition. Vill man slippa problem här så måste man vidhålla att "jorden är platt runt om". Fast det är överkurs.

Vad menar du vara fel i marxismen? Har inte sett dig, under hela din tid på detta forum, komma med ett enda sakligt argument. Som sagt, argumentum ad populum är inte något som gillas i vare sig filosofiska eller vetenskapliga sammanhang. Sen har du förstås din fulla rätt att hysa en fullständigt irrationell rädsla för "postmodernismen", men inte heller det kan klassas som endera vetenskapligt eller filosofiskt (allra minst är det förnuftigt).

[J R Auk]

Vad snackar du om nu? Det är jättelätt att genom det system som diskuterats fördöma "iceman".

Jag fördömer hans handlingar utifrån en intutitionsbetingad situationsetik.
Så nu är det gjort. Det var väl inget problem?

Hur gör du då? Och nej du behöver inte svara för jag vet vad du säger och menar, du säger att det inte är du som bestämmer att det är fel, du säger att principens som du stipulerar skapar värden genom sin konsekventa behandling som gör svaret objektivt.

Det går hit det går dit det går runt en liten bit, det e en makalös manick och den startar på ett kick.

Problemet är att den är relativ, iceman kommer ju själv att inte fördöma den genom intutitionsbetingad situationsetik och därom kan ni tvista utan något som helst sätt att avgöra frågan (eller snarare, iceman skulle nog vunnit eftersom han hade en tendens att döda folk som irriterade honom).

Vi är inte så olika då skillnaden endast ligger i att det mord jag utför är intellektuellt.

[J R Auk]

Jag säger ju att jag tror att det var en effekt att folk blev lyckligare att häxor brändes, det verkar ha varit en masspsykos som stillades. Jag vet inte vad du har tillgång till för fakta men antar att det alltid kommer vara så om vi antar utilitarismen, som dess överstepräst så ger du tydliga utlåtanden om vad som är rimligt och realistiskt och genom din teknik levererar du det objektiva svaret på vår värderingsfråga. (som ju, glöm inte, inte existerar eftersom värdennihilism råder)

Du menar på fullt allvar att den totala lyckan blev större av att man började bränna häxor på bål? Jorden är platt, alltså följer det av utilitaristisk analys att man bör akta sig för att segla över kanten. Era invändningar är helt verklighetsfrånvända.

Föga förvånande så följde inget argument på påståendet.

Alltså, ergo, i brist på annat så tillåts talet, eller skriftens, blotta uttryck stå som garant för riktigheten.

MAKTANSPRÅK!!!!!!!!!!

[J R Auk]

1. RGRRR
2. GRGRRR
3. GRRRRR

Folk tenderar att tänka väldigt fel, vad väljer du?

1 eftersom grön är det "avvikande" utfallet och när väl den inträffar så är det mest sannolikt att det föregående var rött, och efter det är det inte osannolikt med tre "förväntade" utfall följer.

Rätt eller fel?

Hur många gånger skall vi testa det?

Eller skall du svara med sannolikheten till att det sannolika sker? Jag betvivlar dig ändå, och du står handfallen och stampar i frustration (eller slår dövörat till trallar till du antar jag tystnat).

[Krenek]

1 eftersom grön är det "avvikande" utfallet och när väl den inträffar så är det mest sannolikt att det föregående var rött, och efter det är det inte osannolikt med tre "förväntade" utfall följer.

Rätt eller fel?

Hur många gånger skall vi testa det?

Eller skall du svara med sannolikheten till att det sannolika sker? Jag betvivlar dig ändå, och du står handfallen och stampar i frustration (eller slår dövörat till trallar till du antar jag tystnat).

Rätt val av alternativ, fel motivering.

Ja, jag står handfallen och stampar i frustration över att du inte har läst grundläggande sannolikhetslära. Du är helt ute och cyklar i dessa frågor.

[Krenek]

I det fallet handlar det inte om sannolikhet, utan om ett empiriskt bevis vilket man endera godtar eller förkastar. Sen, om man också menar att Einstein har rätt med relativitetsteorin (som är empiriskt bevisad också den), så blir det en fråga om definition. Vill man slippa problem här så måste man vidhålla att "jorden är platt runt om". Fast det är överkurs.

Läs lite Feyerabend, han borde passa dig ganska bra och han skulle dessutom lära dig en del goda läxor gällande "empiriska bevis" i den naiva mån du talar om dom.

Vad menar du vara fel i marxismen? Har inte sett dig, under hela din tid på detta forum, komma med ett enda sakligt argument. Som sagt, argumentum ad populum är inte något som gillas i vare sig filosofiska eller vetenskapliga sammanhang. Sen har du förstås din fulla rätt att hysa en fullständigt irrationell rädsla för "postmodernismen", men inte heller det kan klassas som endera vetenskapligt eller filosofiskt (allra minst är det förnuftigt).

Jag diskuterar inte vissa frågor eftersom jag anser att det inte är värt min tid. Religion, feminism och marxism är några av dessa. Skälen är samma som varför jag inte debatterar ESP eller kring huruvida jorden är platt.

Du kan ju alltid börja lyssna på ekonomen som faktiskt tog sig tid att försöka lära dig vart marxismen fallerar. Han är expert och han gör det mycket bättre än mig, du borde uppskatta när folk ger dig sådana möjligheter.

[Krenek]

Jag säger ju att jag tror att det var en effekt att folk blev lyckligare att häxor brändes, det verkar ha varit en masspsykos som stillades. Jag vet inte vad du har tillgång till för fakta men antar att det alltid kommer vara så om vi antar utilitarismen, som dess överstepräst så ger du tydliga utlåtanden om vad som är rimligt och realistiskt och genom din teknik levererar du det objektiva svaret på vår värderingsfråga. (som ju, glöm inte, inte existerar eftersom värdennihilism råder)

Du menar på fullt allvar att den totala lyckan blev större av att man började bränna häxor på bål? Jorden är platt, alltså följer det av utilitaristisk analys att man bör akta sig för att segla över kanten. Era invändningar är helt verklighetsfrånvända.

Föga förvånande så följde inget argument på påståendet.

Alltså, ergo, i brist på annat så tillåts talet, eller skriftens, blotta uttryck stå som garant för riktigheten.

MAKTANSPRÅK!!!!!!!!!!

Du får gärna argumentera för att häxbränning ökar den totala lyckan i samhället. Jag behöver inte bemöta den eftersom ingen kommer ta dig på allvar ändå, det finns bättre sätt att spendera sin tid.

[J R Auk]

1 eftersom grön är det "avvikande" utfallet och när väl den inträffar så är det mest sannolikt att det föregående var rött, och efter det är det inte osannolikt med tre "förväntade" utfall följer.

Rätt eller fel?

Hur många gånger skall vi testa det?

Eller skall du svara med sannolikheten till att det sannolika sker? Jag betvivlar dig ändå, och du står handfallen och stampar i frustration (eller slår dövörat till trallar till du antar jag tystnat).

Rätt val av alternativ, fel motivering.

Ja, jag står handfallen och stampar i frustration över att du inte har läst grundläggande sannolikhetslära. Du är helt ute och cyklar i dessa frågor.

Du uttalar dig alltid så absolut men saknar förmåga att förmedla övertygelsen?

Är det för att den hos dig är baserad på tro eller är det för att du inte behärskar dina teorier så att du kan förklara dem?

Visa det som är så uppenbart för dig istället.

Jag tycker Avantgardet har talat väl i sin uppmaning till dig.

[J R Auk]

Jag säger ju att jag tror att det var en effekt att folk blev lyckligare att häxor brändes, det verkar ha varit en masspsykos som stillades. Jag vet inte vad du har tillgång till för fakta men antar att det alltid kommer vara så om vi antar utilitarismen, som dess överstepräst så ger du tydliga utlåtanden om vad som är rimligt och realistiskt och genom din teknik levererar du det objektiva svaret på vår värderingsfråga. (som ju, glöm inte, inte existerar eftersom värdennihilism råder)

Du menar på fullt allvar att den totala lyckan blev större av att man började bränna häxor på bål? Jorden är platt, alltså följer det av utilitaristisk analys att man bör akta sig för att segla över kanten. Era invändningar är helt verklighetsfrånvända.

Föga förvånande så följde inget argument på påståendet.

Alltså, ergo, i brist på annat så tillåts talet, eller skriftens, blotta uttryck stå som garant för riktigheten.

MAKTANSPRÅK!!!!!!!!!!

Du får gärna argumentera för att häxbränning ökar den totala lyckan i samhället. Jag behöver inte bemöta den eftersom ingen kommer ta dig på allvar ändå, det finns bättre sätt att spendera sin tid.

Med andra ord så säger du att jag inte bör argumentera med dig för att du redan har bestämt dig och avfärdar mig kategoriskt?

Tja då vet vi läget i alla fall.

Dock gör dig mig inte mycket då jag inte söker någon vinst mot dig utan bara mot brister i dina argument. Det vill säga kunde jag kombinera dem med mina idéer och slutledningar till din fördel så skulle jag det.

Dock så är det inte så att vi diskuterar något faktiskt i detta fall utan vi diskuterar det hypotetiska.

Du avkräver ett kategoriskt visande av fördömande hos andra moralteorier mot häxbränningar men menar att vi skall acceptera utilitarismen på svagare grunder, på grund av dess påstådda faktiska fördömanden av specifika situationer. Det var just på de svaga grunderna som det hävdades att det var lätt att rättfärdiga en situaionsbetingad intuitionsetisk moral. Således framstår de som lika starka då båda utgår från ett påstående om en etiks, det moraliska systemets, faktiska tillämpning av ett stipulerat subjekt (eller i ditt fall menar du dig stå som garant, medan det från andra sidan hävdas en allmängiltig subjektiv attityd att fördöma givet det antagna moraliska systemet). Således är det, allt annat lika, rimligt att säga att alternativet med en situationsbetingad intuitionistisk moral har starkare argument på sin sida då dess teorem har en vidare tillämpning. Det är således lättare att empiriskt testa, rättare sagt att de tester som vi skulle göra för att falsifiera teorin skulle ge oss starkare evidens, det som föreslogs emot din stipulerade moral.

Sen att jag har dragit fram en massor av andra problem med utilitarismen kan vi låta vänta med tills du har bemött den här kritiken.

[Avantgardet]

Det roligaste är ändå avfärdandet av "postmodernister" (som relativistiskt strunt), och strax därefter anförandet av en sådan (Paul Feyerabend) till försvar. Men jag ska inte strö salt i sår här...