Erkki skrev:Justin:
Vad jag försöker förklara för dig att det är synnerligen omständligt att hela mänskligheten ska ägna sig åt företaget att jaga pengar för sina behovs tillfredsställelse och vad de har för konsekvenser för det stora flertalet på vår planet.
Hela mänskligheten, d.v.s. varenda människa, kan inte tjäna pengar samtidigt - med mindre än att man trycker upp mer pengar, något som ger en inflation som omintetgör den sammantagna nyttan med pengatjänandet.
Jag har heller aldrig rekommenderat att hela mänskligheten skulle sätta igång med att jaga pengar. De flesta människors pengajagande är av ondo. Det är du och jag överens om. Vad jag förespråkar är att det fåtal människor som verkligen har rätt moral, d.v.s. utilitarister, plus de människor som inom överskådlig framtid med hyfsad sannolikhet kan komma att bli utilitarister, bör tjäna en massa pengar, bli rikare än de flesta andra människor, för att sedan med sina pengars hjälp kunna styra in fler människor på en moraliskt bättre väg och/eller på andra sätt förbättra världen effektivare med sina pengars hjälp (än vad som är möjligt med mindre pengar). Det går att köpa goda handlingar, det går att betala människor för att de (så att de) ska göra gott. Att det alls är nödvändigt att köpa goda handlingar av många människor (som dessa människor annars inte skulle vara villiga att utföra) är sorgligt men förmodligen sant i vår tid.
Anser du att Oscar Schindler gjorde rätt?
Oscar Schindler använde sin pengatjäningsbegåvning till att bli förmögen. Blev han förmögen på andras bekostnad? Ja, säkert till viss del i alla fall. Var detta ett så stort ont att det ur moralisk synvinkel väger tyngre än det goda han sedan gjorde med sina pengar? Han köpte loss över tusen judiska fångar från nazisterna och räddade på så sätt över tusen människors liv med hela sin förmögenhet. Anser du att Oscar Schindler, trots detta goda sätt på vilket han använde sina pengar, borde ha avstått från att skaffa pengarna in the first place? Då hade han nog inte lyckats rädda några tusen människor. Tror du kanske att de handlingar han utförde för att tjäna ihop pengarna (och förutan vilka han inte skulle ha tjänat ihop pengarna) orsakade mer elände i världen än vad han skapade gott med pengarna? Om du tror det, vad får dig i så fall att tro det?
Det är i princip sådana som Oscar Schindler jag anser att vi bör tänka och agera som, men anpassat till vår tids utmaningar, utmaningar som är andra än de han och hans medhjälpare stod inför. Vi bör göra oss så kapabla som möjligt att göra så mycket gott som möjligt. Att tjäna en massa pengar är ett effektivt sådant handlande. Det var det bevisligen i Oscar Schindlers fall, och det är det säkerligen även i vår tid. Anledningen till att Oscar Schindlers fall är ovanligt är att det är ovanligt att så goda människor som han samtidigt är så smarta att de förstår pengars förmåga att extra kraftfullt förbättra världen. Inte ens han själv kanske var så smart att han skulle ha valt att göra de lukrativa affärer han gjorde, och som gjorde honom förmögen, i syfte att rädda judar, om han redan innan han startade sina lukrativa affärer hade vetat att det skulle komma en Förintelse under hans livstid. Han kanske bara tjänade ihop sina pengar för egen vinnings skull, men valde sedan att använda dem för en god saks skull när han väl hade dem. Vi kan vara smarta ett steg tidigare än vad Oscar Schindler var. Vi kan skaffa våra förmögenheter i syfte att göra maximalt gott. På så sätt kan antalet Oscar Schindlers i framtiden bli mycket större, och deras påverkan på världen starkare och bättre.
Att jämföra genomsnittsmänniskans hantering av pengar med exceptionellt godhjärtade affärsmäns, som t.ex. Oscar Schindlers, hantering av pengar är som att jämföra ruttna äpplen med förstklassiga päron. Det förstnämnda är mestadels förkastligt, det sistnämnda långt bättre och i vissa fall kanske det allra bästa möjliga.
Enär vår planet företar en resa genom universum mot ett, tills vidare, okänt mål med samtliga biologiskt verksamma organismer som ofrivilliga resenärer så vill jag därför göra en liknelse vid en Atlantångare som råkat ut för haveri och driver mot ett okänt mål,
Att beskriva det som att mänskligheten råkat ut för haveri är att gå händelserna i förväg och ge en ensidig bild av situationen. Mänskligheten är bättre rustad än någonsin till att klara värre katastrofer än någonsin. Om en kolossal meteorit skulle vara på väg mot jorden nu, och vi skulle upptäcka det, skulle vi tack vare vår nuvarande tekniknivå ha hyfsade chanser att styra bort den från sin bana och rädda livet på jorden från utplåning. Denna möjlighet hade vi inte för hundra år sedan eller tidigare. Förr eller senare kommer en sådan meteorit. För att vi då ska klara jordens liv undan förintelse måste vi tillåta den teknikutveckling som fört så mycket gott och ont med sig som den teknikutveckling vi haft, har och förhoppningsvis kommer att ha även fortsättningsvis. Om du ska jämföra mänskligheten med en atlantångare som råkat ut för haveri, ska du även nämna att atlantångaren i fråga även är tekniskt bättre rustad än någonsin att ta itu med värre kriser än någonsin. De problem mänskligheten står för i vår tid kan mycket väl komma att lösa sig med teknikens hjälp. Men för säkerhets skull bör vi göra vad vi kan för att maximera sannolikheten för att så blir fallet.
samt låt oss föreställa att under denna drift, vars längd i tid mätt, så finns det tillräckligt med resurser för att samtliga passagerare, låt oss säga 3000 människor av båda könen och även små barn, ska slippa lida nöd på förnödenheter.
Jag har aldrig påstått att alla passagerare på "båten Tellus" skulle slippa lida nöd på förnödenheter bara för att vi handlar så utilitaristiskt som jag förespråkar. Många människor kan vi inte rädda hur mycket vi än försöker. Det är bara att acceptera.
Då vill jag fråga dig om det är förenligt med ditt sätt att värdera mänskliga handlingar att en handfull av dessa passagerare ger sig själv rätten att tillskansa sig alla resurser och fördela dessa efter eget godtycke, viket skulle medföra att somliga av passagerarna skulle gå under medan andra skulle tillåta sig att leva i överflöd?
Tja, anta hypotetiskt att Oscar Schindler, strax efter att ha bestämt sig för att använda sin förmögenhet till att rädda judar undan nazisterna, fick en oväntad möjlighet att göra en smart affär som skulle göra honom ytterligare några miljoner tyska mark rikare än han redan var. Borde han ha tagit den chansen? Anta att dessa miljoner var pengar som nazister stulit från judar. Då skulle handlingen att göra affären kanske kunna sägas medverka till Förintelsen. Frågan är då om den skulle medverka lika mycket till Förintelsen som den skulle motverka den. Det betvivlar jag starkt. Om Schindler skulle försitta denna möjlighet, skulle pengarna ha kommit i någon annans ägo, eller förblivit där de var, och i båda dessa fall antagligen använts, av nazister, till en väldigt ond verksamhet. Oscar Schindler, däremot, om han skulle bli ägare till pengarna, skulle använda pengarna till en väldigt god verksamhet. Det är fullt tänkbart att Schindler, genom att göra den affär som skulle göra honom till ägare av miljonerna i fråga, skulle indirekt orsaka några enstaka judars död och lidande. Därefter skulle han med pengarna kunna rädda hundratals gånger fler judar från död och lidande. För att kunna motivera ett sådant handlande skulle Schindler måsta anse sig vara "förmer" (som människa) än de flesta nazister. Skulle han ha rätt till det? Ja, varför inte? Han var väl en bättre människa än de flesta nazister? (Åtminstone tyckte judarna själva det; Oscar Schindler var den enda medlemmen i nazistpartiet som fick begravas i Jerusalem.)
Om Oscar Schindler vid sidan av detta skulle ha använt låt säga 10 procent av sin förmögenhet till att (under kriget, medan han räddade judar) själv leva lyxliv, äta oxfilé varje dag, dricka dyrt vin, bo på förstklassiga hotell och liknande, och gjort detta kanske delvis för att göra ett rikt och förtroendeingivande intryck på höga nazister som en förberedelse för att kunna prata till sig än fler judar ur dessas klor, men kanske delvis även av egoistiska skäl, (han kanske även gillade oxfilé och dyrt vin) - skulle då Oscars Schindlers sammantagna sätt att använda sina pengar vara av ondo? Nej, inte så länge hans sammantagna sätt att leva innebar mer goda än onda konsekvenser sammantaget! Han skulle fortfarande ha gjort mer gott för judarna genom att vara en sådan nazist (formellt var han nazist under hela kriget) än vad de mer passiva (de "neutrala", t.ex. svenskarna) gjorde.
Det är ungefär på den nivån din utilitaristiska föreställning om tillståndet för världens innevånare ligger.
Nej, du pratar här om en nivå du försöker dra ned mig på. Men se det går icke!
Jag hävdar inte att du skulle ha fel men utan argumenterar för ett mera, ska vi säga, medmänskligt sätt att agera.
Vilket vore enligt din mening mest medmänskligt: att, i Oscar Schindlers situation, välja att göra affärer som innebar att några få judar fick sätta livet till för att många hundra gånger fler andra judar skulle kunna räddas, eller att inte göra sådana affärer och därför låta många fler judar än nödvändigt dö?
Vart girighet leder har vi sett, däremot går det bara att föreställa sig vart lite mera medkännande, samt givmildhet leder.
Om Oscar Schindler till en början drevs av girighet, en girighet som fick honom att skaffa sig den förmögenhet med vilken han sedermera kom att rädda över tusen judar från Förintelsen, kan man säga att kombinationen av girighet och medkänsla i det fallet visade sig ännu mer världsförbättrande än vad enbart medkänsla hade varit i det fallet. Enda anledningen till att detta tycks vara ett undantagsfall är att det är ovanligt att exceptionellt goda människor inser vikten av att tjäna en massa pengar att göra maximalt med nytta med. Detta, att detta är ovanligt, försöker jag råda bot på genom att få fler att tjäna en massa pengar till utilitaristisk världsförbättring. Blir det alltför vanligt att tjäna en massa pengar i utlitaristiskt världsförbättringssyfte, upphör det att vara utilitaristiskt, och då bör inte längre fler börja bete sig så. Den gränsen är uppnådd när det inte längre finns tillräckligt många icke-utilitarister kvar att göra lukrativa affärer med (/på) för att det ska vara utilitaristiskt använd tid och energi. Men den gränsen är vi ännu inte i närheten av.
Människan befinner sig mentalt kvar i sin stenåldersgrotta.
De flesta människor kanske. Inte alla. Jag riktar mitt budskap till de människor som i och för sig är godhjärtade och intelligenta, men som är kvar i icke-utilitarismens grotta vilket gör att de kraftigt underskattar pengar som världförbättringsredskap, och därför trots både vilja och förmåga att förbättra världen inte förbättrar världen tillnärmelsevis så mycket som de skulle kunna.
Från sin grottas öppning stirrar denne räddhågat omkring för att utröna var farorna ligger, varefter denne gör ett häftigt utfall och roffar åt sig så mycket denne kan, för att därefter rusa in i sin grotta igen och triumferande slå sig för bröstet och och där utbrista: Hurra vad bra jag är.
Det är en instinkt som i kombination med godhet kan ge mycket bättre resultat än vad godhet ensam brukar ge.